Jag har ju lovat och ändå går det inte. Jag har hållit mig jättelänge men nu gick det inte längre. Igår åkte jag iväg en sväng på kvällen. Jag var borta en väldigt kort stund. Som mest 20 minuter. Maken visste att jag skulle åka och han visste att det inte skulle ta lång tid.
När vi har varit borta och kommer hem så säger vi alltid hallo och den andra svarar hallo. (En sak som minstingen saknar nu). Det är väldigt mysigt att veta att man är hemma igen. Igår sa maken att jag kunde låta bli att låsa ytterdörren, då det var så kort tid det handlade om. Jag frågade om han var sjuk, för han låser alltid dörren. Även när jag är i trädgården. Som jag berättat så många gånger tidigare. Han är rädd för yxmördare och annat löst folk som alltid brukar gå in i okända människors hus.
När jag kommer tillbaka så ropar maken snabbt HALLO, för han var på toaletten. Jag var inte tillräckligt snabb med mitt svar så det kom ett Hallo. Nu funderar jag på var ljudet kommer ifrån och svara fortfarande inte. Maken som inte kan gå och kolla vem det är, då han är på toaletten, som gått in i hans hus säger igen hallo. Denna gången lite viskande.
Det är nu jag inte kan låta bli. Han tror (så klart) att det är en yxmördare som tagit sig in i huset. Jag tar därför inte av mig ytterkläderna utan går och ställer mig nära utanför toalettdörren. Där jag gissar att han är. Jag ser att det lyser och står tyst och väntar tills han är klar. När han öppnar dörren så säger jag hallo, med vanlig samtalston, precis i hans ansikte.
Han SKRIKER, jag menar SKRIKER, rakt ut. Först en gång, sedan en gång till. Han skriker så högt att varenda granne hör det inom tre kilometers avstånd. Han flåsar länge och jag försöker krama honom som tröst. Det svåra i situationen är att jag skrattar, tyst, så att jag hoppar hela jag. Han överlevde. Jag slutade att skratta.
När jag senare på kvällen behöver gå på toaletten så försöker maken att skrämma mig. Jag säger att det är ingen påse i sopkorgen inifrån toaletten. Jag förvänta mig inget svar och får heller inget. När jag öppnar dörren så står maken utanför, väldigt nära, och frågar om han ska hämta en påse. Med förhoppning om att jag ska bli rädd.
Vilket jag inte blev. Han blir besviken och går in på toaletten och ska göra något. När jag ser hans ledsna uttryck så skriker jag. Inte lika högt som maken tidigare men högt. För att visa att jag också blev rädd. Då SKRIKER maken igen. För han blir vettskrämd av mitt skrik på utsidan av toaletten. Jag skrattar igen så jag nästan kissar på mig. Maken flåsar igen på toaletten.
Ja, så kan det vara en fredagskväll hemma hos oss.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.