Nu är jag framme vid slutmålet. Bratislava. Jag har varit här innan. I samma funktion som denna gången. Jag är på styrelsemöte för Movendi International som representant för Junis. Hela helgen är det arbete för en bättre värld. Det ser jag fram emot mycket. Idag har jag hunnit med att utforska gamla stan. Den har inte förändrats sedan jag var här 2018.
Vilket är tur. För gamla stan är ju som namnet säger gammal. Vore konstigt om det hade skett några större förändringar. Jag kände till och med igen vissa av restaurangerna och caféerna. Det är en mycket mysigt i gamla stan. Något jag inte minns från förra gången är julpyntsbutiken.
Det var mängder med julpynt och dessutom så fanns det massor av snögubbar. Det kanske blir så att det får följa med en gubbe hem som souvenir. Jag får grunna lite på det. Kul var det att se butiken. Gränderna, kyrkan, slottet och allt annat gammalt låg där det gjorde sist.
Slottet ligger på en höjd jättefint. Även om det inte blev fina bilder där nerifrån. Det finns också ett torn med vägen som går rätt igenom. Mycket spännande. Ingen biltrafik så det stör nog ingen. Jag vet heller inte vad tornet används till idag. Tornet på bilden längst upp till vänster är det som har vägen rätt igenom.
Här är det vårväder med 17 grader varmt. Dock blåser det massor så skönt med lite vindskydd. Jag nöjde mig med min halsduk och en tröja bara. Snart kommer detta till oss också. Värmen och våren.
Flygresan gick bra. Det var kraftiga vinder så lite turbulent. Jobbigast var nog landningen. Det blåste så kraftigt att bara en landningsbana var öppen. Vi fick cirkulera innan vi fick landa. När vi väl gjorde det så var vi riktigt på snedden innan vi tog mark. Nu vet jag hur det är. Inte jätte behagligt. Men solen skiner i alla fall.
Maken är glad av bara den anledningen att han inte är med. Annars är han både saknad och båda skulle nog velat att han var med. Fast till det bästa, för hans hjärta hade slutat att slå vid den landningen. Nu är han vid liv och jag med. Han han kolla en miljard gånger om jag hade passet med mig. Får se hur det blir på hemresan när jag inte har någon som kollar att jag har med mig passet. Eller kanske ännu viktigare mina bevis på att jag har protes inopererad. Han kommer nog ringa för att säkerställa hemresan.
Under tiden får jag skicka bilder på maten jag äter. Så han vet att jag inte svälter ihjäl och vad det är för spännande som han missar. Flygplatsens macka var till stor belåtenhet. Han hade nog tyckt om den. Min make är nöjd. Då är jag det också och vice versa.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.