Igår med massor av hjälp så flyttade skåpet in. Det krävdes en lånad släpkärra som hade dubbdäck. Vi hade löst att vi skulle få hjälp på Erikshjälpen att lasta på det på kärran. Vi hade löst att vi skulle ha bärhjälp in. Som vanligt så ändrades alla planer.
Bärhjälpen på Erikshjälpen fick ändrade planer. Så det blev senare. Då fanns det bara en som kunde hjälpa och inte två. Då fick jag med minstingen tidigare än planerat att följa med och få på skåpet på kärran. Presenning var med eftersom det regnade. Plast att ha under skåpet så det inte skulle bli blött underifrån.
Det gick bra. Jag, maken och minstingen åkte dit för att hämta skåpet. Då visade det sig att bägge som lovat hjälpa fanns på plats. Vi var totalt fem personer och en eltruck som fick på skåpet på släpet. Jag är så tacksam för hjälpen från Erikshjälpen. Mycket fin service. (Kanske lite extra då de inte erbjöd hemtransport av skåpet.)
Väl hemma så rullades kärran in i carporten och inväntade den fjärde personen som skulle hjälpa till att bära här hemma. Hemma fanns inte de två fina killarna från butiken med. Men som tur är så har jag en snälla ex-make som kunde komma och hjälpa till när han var klar på jobbet.
Det var också hans kärra som vi lånat. Vi fick låna bärremmar från butiken. Dessa remmar och fyra personer bar detta stora skåp runt huset och in genom altanen. Det var spännande att bära det utan att det välte. (Maken var dock nervösare när vi körde genom stan med det på släpet. Det var ju tvunget att stå upp på släpet. På det flera rondeller och järnvägsövergång innan vi var hemma).
Det tippade inte genom stan eller över gräsmattan runt huset. Det tippade heller inte när vi lyfte upp det på altanen nästan en meter upp från marken. Nu är det på plats. Jag är mycket tacksam för all hjälp. Och mindre än fyra personer och två bärremmar då hade det aldrig kommit in i huset. Hade vi varit tre hade det vält på någon av transportsträckorna. Tur jag har snälla människor som ställer upp i min närhet.
Ännu mer tur har jag att maken lever. När vi satt i bilen och han tittade bara på släpet hela vägen hem. När det gungade lite av den ojämna vägen så säger maken: ALDRIG mer. Jag kommer aldrig frakta hem något stort åbäken en gång till. Jag kontrar snabbt med: Det säger du nu. Sedan kommer din fina fru och säger att hon köpt något stort åbäke som hon vill ha hem. Då kommer du svara jajamen, inga problem. Tills transporten ska göras.
Jag är glad för att han ställer upp på mina snabba beslut och impulsköp. Gladast är jag över att han överlever varje strapats jag utsätter honom för. Han är nog lika glad. Han är också mycket glad för skåpet. Helt plötsligt så har jag tydligen det finaste kontoret i huset. Jag frågade om han ville byta. Det ville han inte. Han ville jag skulle ha det bästa. (Eller så är han väldigt nöjd med sitt han har.)
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.