Jag bävar för hemresan i eftermiddag. Det har kommit snö nu. När jag åkte upp så var det regn som kom ner. Jag var ändå drygt en och halv timma sen. Med tåget. Sedan åkte jag tunnelbana en bit till. Gissa om det gick smidigt? Jag och tåg, av alla de olika slag.
Det började ju med signalfel och vi blev ståendes en stund. Det var inte så lång tid. Men en liten försening. Tillräckligt för att de skulle säga det i högtalarna. Inte långt efter det så kommer vi ifatt ett stillaståendes tåg. Det hade tydligen ett sönderslaget fönster. Vi fick bara veta att det var fordonsfel från personalen först.
Där stod vi länge. Jag tröstade mig med att jag åkte första klass och kunde dricka te. Jag letade positiva saker. Som att elen fortfarande var igång. Det fanns värme även om jag tog på mig lite extra för det blev kallare än när vi körde. Toaletterna var i bruk. Dock så gick jag dit ui förebyggande syfte. I fall de skulle bli avstängda av någon anledning. Jag hade det ganska bra, sa jag till mig själv. Jag var inte på tåget som var trasigt. Jag hade det bra.
Spåret behövde synas efter fordonsfelet så det skulle dröja ytterligare tid innan vi kunde åka. Det var beckmörkt ute så att syna spåren krävde starka lampor och människor på spåret. Till slut fick vi börja rulla sakta. Efter ett kort tag blev vi informerade om att vi skulle evakuera det trasiga tåget.
Sa jag att mitt tåg var fullt? För det var det. Nu skulle ett helt till tåg komma ombord på ett redan fullt tåg. Jag kan säga utan att ljuga att man satt där man satt när det var evakuerat. Varken dryck eller toalett var åtkomligt. Jag talade fortsatt om för mig att jag hade det ganska bra. Jag satt inte på golvet eller min resväska i gången. Jag tröstade mig också med att jag hade inte ett anslutningståg som avgick samma tid som vi beräknades komma in. På minuten med många spår emellan.
Det blev nog en hel del hotell tror jag för de som hade det anslutningståget. Finns inte en chans att någon hann med det. De försökte tydligen få ett spår närmre det avgående tåget men det gick inte. Det var sju plattformar emellan. Ännu värre för andra som hade från spår 19 till 4 eller 7. Där man måste igenom hela stationen. De hade tre minuter på sig att hinna. Också helt chanslöst. De fick vänta ytterligare en timma på nästa tåg.
Tåg och jag. Det är ingen bra kombo. Så idag blir det en rysare. Inte nog med att jag ska åka tåg, det har snöat också. Maken tror han ska åka och hämta mig någonstans på vägen när jag inte kommer längre med tåget. Håll tummarna för mig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.