Idag firar maken och jag bröllopsdag. Silkesbröllopsdag blir det. Stämmer kanske bra. Vi använder fortfarande silkesvantar mot varandra. Maken mer mot mig än jag mot honom, tror jag. Jag tänker ofta på hur jag vill ha det och sedan vad maken skulle tycka. Medan maken tror jag det är lite tvärtom, först skulle han tänka vad tycker min fru och sedan vad tycker jag själv.
Fast inte när det kommer till hammare eller måttband. Där tänker han bara på vad han själv tycker. (Fast han vet också att jag tycker det är okej om han så vill ha 100 hammare.) Han har bara 8 (riktiga) hammare, så han har en bit kvar. Tydligen har han några irrelevant hammare som inte räknas.
Idag så är det inte hammare som gäller utan silke. Det är mat ute och maken får bestämma var vi ska äta. Jag får bestämma var promenaden leder i övrigt. Våra 17 år som gifta och 18 år tillsammans ska vi fira på bästa tänkbara sätt. (Inga hammare i paket blir det heller.) Tillsammans, det är bästa tänkbara!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.