Jag har inte kört motorcykel på minst 15 år. Tiden går fort när man har roligt. Ett tag i mitt liv så hade jag enbart mc som fordon. Jag ägde ingen bil. Detta när mina kära barn var små. Sedan träffade jag maken. Maken har åkt med mig en gång innan vi blev tillsammans.
Det var en gång och aldrig mer. Det var lika mycket jag som maken. För maken var inte roliga att ha där bak. Han var stel som en pinne och det är min anledning till att vi aldrig åkte mer. Hans anledning är ju att han var stel som en pinne av rädsla. Som all vet vid detta laget så dör han av allt. Att vara rädd där bak på en motorcykel är inte helt orimligt.
Nu har jag börjat längta igen efter att köra. Min kära syster har en mc och har många gånger varit här på besök med sin cykel. Nu har även kära bror gått och skaffat en cykel som går att åka långt på. Jag skulle rimligtvis ha någon att åka med nu. Inte bara det, minstingen har åldern inne för att övningsköra i år och kommer också göra det. Ännu en anledning för mig att börja köra igen.
Det sista innebär också att jag är lite rädd. För jag har inte kört på 15 år. Jag vill gärna vara del i minstingens utbildning men då skulle jag behöva uppdatera mig själv lite. Jag vet att det är som att cykla. Men det är klart man är rostig när man inte cyklat på länge. Jag vill skaffa en mc men är alltså också lite rädd. Jag tycker nog att jag är smart snarare än dum när jag är rädd. För då kommer jag se till att jag inte är det innan jag gör något.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.