Maken har svalt min tiger med hull och hår. Varje kväll har han kollat att den står kvar innan vi lägger oss. Inte en gång! Det är bra att kolla att den står kvar. Enda saken med det är att man ser den från tv-rummet. Som oftast är platsen vi lämnar innan vi lägger oss.
Självklart har jag varit ute och klappat på den. Jag har lyft och plockat och fixat med den också. Det var snö ute när den provkördes så jag har även tvättat den. Väskor är av plockade och sadel har höjts. Jag klappar mer än maken men han är nästan med mig varje gång.
Och om jag inte varit ute på ett tag så kommer: Det står en motorcykel där ute. Din motorscykel. Han är för rolig min käre make. Igår regnade det och var kallt. Sedan blev det varmare och lite sol syntes. Vi hann med och sitta på altanen en stund och även höra motorcyklarna. Då kom frågan: Ska du ut och åka lite imorgon kanske?
Det var nog mer ett påstående än en fråga. Han kommer aldrig (eller om väldigt, väldigt många år) åka med mig. Han kommer aldrig ta körkort själv. Han är en räddhare. Han är också rädd om mig men han är inte rädd för att jag ska köra dåligt. Om han skulle vara rädd för att jag dör på grund av annan omständighet har han inte visat och kommer heller aldrig göra.
Däremot så kollar han på hjälm och utrustning tillsammans med mig. Det som får störst vikt, efter hjälm, är lås till mc:n. För tjuvar finns det överallt. självklart massor som går förbi vårt hus. Ännu fler om jag skulle åka iväg med den och parkera någon annanstans än hemma. Helst skulle han nog vilja att jag har kätting runt hela cykeln. Alltså hela cykeln invirad i kätting. En egen kätting som är runt en lyktstolpe eller annat som inte går att flytta, tillsammans med skivbroms lås på båda hjulen. Inte bara två lås utan flera på bägge hjulen. Dessutom med larm.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.