Det blev lite mer. Jag var tvungen att ringa 112 för bröstet började göra så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kunde inte andas. Väldigt korta andetag på grund av smärtan.
Maken blev chockad när han hörde vem jag ringde. Och självklart skickade de en ambulans. Kvinnor med ont i bröstet kollas alltid noga.
Det kändes som hundra år innan ambulansen kom. Det tog det verkligen inte. De kom snabbt. Efter de undersökt mig, två supertrevliga killar, så var de tveksamma till vad det kunde vara. Mitt EKG var lite konstigt. Alla andra värden var toppen. Förutom att jag hade ondare än ont.
Jag fick följa med med blåljusen på. De proppade i mig morfin 3 gånger men smärtan avtog inte. När jag kom till sjukhuset så togs alla prover igen. Eftersom jag fått så mycket morfin kunde de inte ge mer. Det blev till slut muskelavslappnande. Och då släppte nära döden smärtan och jag kunde börja andas igen. Jag röntgades och det togs massor av prover. Jag är så tacksam att jag bor i Sverige. Jag hade inte hjärtinfarkt, ingen lunginflammation och heller inget fel på aortan.
Jag fick stanna kvar på observation och lite mer frågor. Till slut blev diagnosen bröstbensinflammation. Medicin och vila blev receptet. Jag fortsätter min vila med andra ord.
Dagens ord: Tacksam. Jag är tacksam för all hjälp.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.