Igår kom vi hem från en mycket lyckad midsommar. Nu har vi sagt Hejdå till syster lägenhet för sista gången. Som tur är inte till syster och hennes sambo. De ska vi träffa senare i sommar när de flyttat in i huset.
När man flyttar ihop så har man två hushåll som ska bli ett. Det hade redan försvunnit saker från lägenheten. Sådant som blir dubbelt och inte behövs. Naturligtvis var mycket av samtalen kring flytten och vad som ska med. Från vem, hur och när.
Systers soffa var en sådan sak som inte skulle med. Hon säger att kanske minstingen vill ha den. Jag svarar att nej men vi kanske vill ha den. Just vid detta tillfället så är inte maken med i rummet. Jag och maken har pratat om att byta vår soffa till något som vi båda kan få plats i. Det är dock ett tag sedan.
Efter ett tag kommer maken tillbaka och syster berättar att imorgon (läs igår) så ska vi lasta in soffan i er bil. Maken fattar ingenting och jag bekräftar. Jo, vi ska ta med soffan hem. Syster vill bli av med den och vi vill ha en ny. De har tillträda nästa vecka så det blir nu vi får ta den helt enkelt. Han höll på att dö. Så klart.
När han låtit det sjunka in så var han med på noterna. Jag som har inflammation i bröstbenet ska inte lyfta något. In i bilen var inget problem. Men när vi kom hem så fick soffan stanna i bilen. Idag får vi se om minstingen kan hjälpa till att flytta runt på lite saker. Lite upp för en trappa och lite ner. Inte farligt. Maken och minstingen kommer lösa det mycket smidigt.
Dagens ord: Smidig. Jag är smidig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.