Min kära mamma är salig och om hon varit här med mig så hade hon också varit salig över att jag förstått. Fast jag har nog inte riktigt förstått. Däremot så har jag känslan. Vilket räcker för mig.
Mamma sa när hon blivit sjuk att det blir nog en trädgårdsmästare av mig. Jag är inte långt ifrån egentligen. Särskilt inte nu när känslan av salighet infinner sig när man ser en blomma.
Jag har fortfarande två dahlior som bara har knoppar. Samt en som inte ens har det. Sedan har jag växter som jag inte trott ska bli så mycket med i år men ändå haft koll på. Och igår tyckte jag mig se en knopp på min passionsfrukt.
Jag kollade närmre och mycket riktigt där var en knopp. Jag utbrast lyckligt till maken att den har minsann en knopp. Så tittade jag lite mer och såg någon knopp till. Sedan någon lite mindre. Alla gröna och svåra att urskilja.
Fortfarande lyckligt pratar jag med maken om hur jag trodde att den inte skulle blomma i år. Och nu var det nog slut på knoppar, NÄR jag ser den, BLOMMAN. Åh, då blev jag salig. Jag kvittrade som en lite undelat till maken. Han gillar ju fåglar så han lyssnade på mig mycket noga.
Med sommaren som dröjer sig kvar och blommorna som glädjer mig är livet ändå ganska bra. Trots högen med tvätt som växer eller dammtorkningen som aldrig blir av. Livet är bra!
Dagens ord: Salig. Jag är salig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.