Varken jag eller maken vill ha husdjur. Maken tycker ju om fåglar och om han skulle skaffa ett husdjur så gissar jag att det skulle vara en undulat. Hur man nu kan gilla fåglar?
Han gillar dem, tack och lov, inte tillräckligt för att faktiskt vilja ha en själv. Fågelvakt hade han dock sagt ja till. Hundvakt är knappt. Hundar är alltid välkomna som gäster om de har övriga familjen med.
Nu har det plötsligt hänt. Han har gjort mer än lagt en hand på huvudet på bajsmaskinen. Vi har varit hundvakter och maken gör inte till sig direkt för att hunden ska gilla honom. Jag ser till att alla gäster har det bra, även hundar. Alltså även bajsmaskinen. Han var lika mycket bajsmaskin som vanligt. Det som inte var vanligt var maken.
Den lilla grisen försöker få mig till att busa på altanen. Jag är inte sugen på det och försöker få honom på andra tankar. Då frågar maken om jag tror att hunden kommer och vill gosa, om maken lägger sig på golvet? Fort svarar jag ja. För aldrig att maken lägger sig på golvet på altanen.
Det har aldrig hänt. Inte att han vill gosa med någon hund heller. Tror du inte maken lutar sig fram och känner om det är torrt på golvet. Jojo mensan, det gör han. Golvet konstateras torrt och han lägger sig på golvet i närheten av bajsmaskinen.
Vilken vettig människa som helst förstår ju att en hund som vill busa inte kommer för att gosa när en person lägger sig bredvid. Som tur är så är maken ibland lite ovettig. Han tror faktiskt att det ska bli gos, vilket det inte blir.
Jag får mig ett gott skratt och hunden har kul. Han vill hoppa, busa och slicka i ansiktet. Allt på en gång i extas. Maken värjer sig så gott det går och kommer upp så fort som han kan utan att mosa lilltaxen. Sedan återgick det till att lägga en hand på huvudet. Vem vet, kanske det är en hund på gång som husdjur hem till oss. Om jag får bestämma är det nej med stort N.
Dagens ord: Gos. Maken var gossjuk men inte taxen.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.