Maken uppdaterar mig varje dag om hur det går med blommorna. Han är mest orolig för mina födelsedagspresenter, ormhasslarna. Jag är mest orolig över det som är i krukorna. Han har väldigt stor nytta av min vattenmätare. Den som känner av om blomman är torr eller fuktig.
Annars hade risken varit att han vattna ihjäl några av krukorna. Men det regnade i förrgår och dagar innan det. Han har vattnat ganska lite om man jämför mot soldagarna när jag gullat. Men han kollar alla växter varje dag. Han är lite nojjig tror jag. Jag har dock inte fått några bilder.
Jag trodde han skulle skicka bilder till mig om något slagit ut. Det borde vara minst två men jag tror tre, klematisar som slagit ut. Jag hoppas att flera av dahliorna har kommit med knoppar eller slagit ut. Jag tror att chokladblommorna har gett knopp. Krusbären borde ändra lite färg vid detta laget. Men inga bilder. Så jag har ingen aningen om hur det ser. Det jag vet är att maken kollar om de behöver vattnas varje kväll.
Jag klagar inte. för det kommer bli kul att komma hem imorgon och få se hur mycket som hänt i trädgården. Jag vet att allt lever och det är fullt tillräckligt. Jag vill inte heller fråga maken med tanke på hur rädd han är att något ska dö. Tänk att jag då la på honom att han måste se vad som sker och skicka bildbevis? Inte bra. Imorgon blir det en glad överraskning helt enkelt.