Jag höll på att sätta upp en markduk runt altanen. För att växter inte ska ta sig in under. Jag håller på i godan ro när det låter som något skrapar. Jag stannar upp och lyssnar. Men det hörs inget. Det var nog bara inbillning. Jag fortsätter, då skrapar det igen och duken rör sig från andra sidan. Jag hoppade högt (inombords) och tänker dem mest konstiga sakerna. Som att det är en grävling på andra sidan.
Jag springer runt för att kunna se in under altanen. Jag ser inget så klart. Det är mörkt där under och jag inbillade mig ju bara. Jag fortsätter att sätta upp duken. Då börjar det ingen. Och fortsätter. Det är något på andra sidan som slår på duken. Då förstår jag utan att titta så vet jag att det är en av alla katter som vi har här. Han ser mig igenom och försöker ta eller slå mig.
Maken kommer presis när katten har en paus. Då börjat han igen, katten alltså. Maken hoppar inte högt inombord. Han skuttar till på riktigt. Jag säger att det är en katt. Gissa vem som ska jaga katten. Maken. Han försöker att jaga bort katten med diverse hjälpmedel för att nå katten. Det går så där, kan jag säga. Maken får ge upp. Katten är kvar.
Till slut är jag färdig med duken. Då är det inte roligt för katten längre och han går. Katten lämnar andra sidan. Jag kommer in på andra sidan. För jag är klar. Ibland känns det som att jag är på andra sidan fast jag inte är det. Denna gången kändes det så och jag var det. Klar alltså. Ibland känns det som jag är på ANDRA sidan, fast jag inte är det. Död alltså. Då är jag bara helt mörbultad och hjärnan fungerar inte. Denna gången var jag på rätt andra sidan.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon