Första gången maken gick vilse så skrattade jag gott. Förra året så öppnade en Jula hos oss. Maken kan åka dit för att bara kolla lite om han är i det området i andra ärenden. Fast mest blir det att han går runt och kollar allt utbud när han faktiskt behöver något där.
Han kommer hem och säger att han gått vilse på Jula. Jag kunde för mitt liv inte förstå hur han kunde gå vilse på JULA. Flera gånger har vi varit där tillsammans och jag har fnissat varje gång över att han kan gå vilse där inne.
Igår var jag ensam på Jula. Jag behövde ett grenuttag som kan vara utomhus. På Jula fanns ett perfekt som inte var så långt och med tre uttag. Jag åker dit på dagen och får åka ensam för maken jobbar.
Jag hittade väldigt fort vad jag skulle ha. Gick mot utgången och rätt som det var dök det upp en julavdelning. Självklart måste jag kolla in alla julsaker. Jag har ingen brådska och strosar bland julsakerna. När jag är klar så fortsätter jag mot utgången.
Eller jag var helt säker på att jag fortsatte mot utgången. Jag kan avslöja att jag gick vilse på Jula. Jag gick runt, runt utan att veta var jag va. Jag fattade ingenting. Till slut så hittar jag tillbaka till början där jag känner igen mig och får gå igenom allt en gång till.
Förbi grenuttagen, förbi julen (UTAN att titta) och vidare mot utgången. Jag hittade ut! Jag köpte också bara uttaget trots distraktionen.
Jag får dock sluta fnissa åt maken när vi är där tillsammans. För han blir ju distraherad av allt utom julen på Jula. Inte så konstigt att han inte vet vilket håll vi ska gå åt. Om det finns en julavdelning och vi går tillsammans så får maken ha koll på vägen just där medan jag leder oss igenom resten av butiken. För det gick visst att gå vilse på Jula. Bara det finns något som distraherar dig tillräckligt mycket.
Dagens ord: Skratt. Skrattar bäst som skrattar sist. Det var inte jag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.