Det är inte en lätt nöt att knäcka. Fast det borde vara det. För det första, mitt minne borde fungera. Om jag bara sov. För det andra, det är nötknäpparna som ska packas. De borde kunna knäcka nötter bra.
Det sista var roligt men det första är tyvärr inte lika roligt. Igår försökte jag packa in nötknäppare i förrådet. Det gick inte alls. Nu står två st i ett skåp men inte i sina kartonger och sex stycken är i sin kartonger men inte i något skåp. De står bara på bänken i tvättstugan.
Det var det som blev gjort igår innan jag gav upp. Idag är träningsdag så jag vet att det ska jag prioritera. Vad jag fixar efter det vet jag inte. Kanske jag får ner två nötknäppare i kartonger? Var de ska vara sedan vet jag inte. Maken kommer antagligen få rädda nötisarna.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.