Bättre sent än aldrig

Det brukar man säga om man gjort något försent. Jag har gjort något försent men denna gången vet jag inte om det stämmer med bättre sent än aldrig. Igår klippte jag min lavendel. Den ska vara klippt senast, verkligen senast, första veckan i augusti. Då börjar blommorna att blomma ut. Vilket syns tydligt.

Jag har alltså vetat om att jag borde klippa lavendeln. Jag har bara prioriterat annat. Lavendeln har gått och varit den där saken som mal i huvudet men blir ändå inte gjort. Igår blev det gjort. Ungefär 20 dagar sent bara. Frågan är nu om de överlever? Kommer de blomma nästa år? Eller kommer det bli alldeles strålande?

En annan sak som finns i huvudet men inte händer är att jag borde spara blommorna. Om man torkar dem och lägger fröna i små påsar så kan man ha dem som doftpåsar där man tycker det passar. Bland kläderna till exempel. Det blev inte i år heller.

I år klippte jag dem också lite mer än vanligt. Det var kanske inte det smartaste, med tanke på att jag klippte för sent. Jag har fått reda på att man ska klippa mer än vad jag gjort tidigare. För att inte få så vedartad lavendel. Men när den redan är vedartad så tar man död på den om man klipper så långt ner.

Problemet är att jag inte riktigt kommer ihåg hur långt ner man kunde klippa. Man ska lämna lite av det nya, men jag kanske lämnade för lite av det. Det lär jag upptäcka, nu är den klippt hur som helst. Jag hoppas ordspråket fungerar denna gång med, bättre sent än aldrig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ortopedteknik på en sadelväska

I helgen var kära syster här. Det var en mycket fin helg på många sätt. Även om vädret inte riktigt var med oss. Stormen Lillian var ju på besök på fredagskvällen. Det blev grillat till middag innan stormen tilltog rejält. När sedan solen sken för en stund så fick jag ta fram mina ortopedteknikshänder.

Tillskärning pågår

Ibland får man ta vad som finns. Här i byn går det inte få ta på plastskivor att skära och värma i. Vi letade överallt. Vi ringde till och med en vän om han kunde ha på sitt jobb, men icke. Då letade vi sådant som gick att göra om. Det fick bli en trädgårdskorg i plast. Den var på erbjudande så inga stora pengar att chansa med.

Förstärkningen tillskuren och isatt.

Systers sadelväska skulle ha förstärkning i botten ville hon. Jag tyckte att det inte räckte så det blev botten och sidorna upp. När den är stängd så håller locket ner förstärkningen via sidorna mot botten. Hon blev mycket nöjd och glad. Hon var också glad för att hon släpat med sig väskan för att kolla om jag hade några förslag på hur man kunde göra. Bonusen blev att jobbet också blev gjort. Nu kan hon ut och åka i ur och skur utan att lädret kollapsar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har inte visat hallen

Nu är jag klar med allt målande som du redan vet. Spegel är fortfarande inte klart men vi har en som kanske får bli kvar. Jag är sååååå nöjd. Det känns som en riktig hall nu. Även om den är trång fortfarande.

Vår hall i vinkel.
Serieväggen fick vara kvar.
Taklampan som blev vägglampa.

Mest nöjd är jag med taklampan som blev en vägglampa. Den gav inte tillräckligt med ljus som taklampa men som vägglampa är den underbar. Den tillsammans med den gröna färgen är en perfekt kombination.

Jag är nöjd med hela hallen även om lampan är pricken över i. Min kära syster hade målat mer grönt. Jag hävdar att det räcker. Men vem vet, rätt som det är målar jag de sista väggarna gröna också. Fint är det nu så än så länge så är det några vita väggar och några gröna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lillian försvinn

Igår var en mulen dag med inslag av regn. Det går bra. Alla växter behöver vatten. Inga problem. Allt som ger frukt behöver mer vatten nu för att orka fylla all frukt så den blir stor och god. Det går bra.

Men sedan kommer Lillian från Storbritannien och blåser bort allt. Lillian skulle nå till Västkusten med upp till 35 m/s. Det utfärdades varningar om höga vattenflöden. Det var både det ena och det andra.

Här var inga varningar. Här var det mulet och regn som gällde. Prognosen ändrade sig visserligen hundratio gånger om hur mycket det skulle regna och vilken tid på dagen. Men inga varningar om blåst.

På kvällen blåste det så friskt att Limeträdet på två meter i krukan låg vertikalt. Då sa jag till maken att han ska vara tacksam för mina blytunga krukor som han hatar när de ska flyttas. Han tycker de är fina hela tiden annars. Nu uppskattade han också tyngden.

Jag funderar på hur många dahlior som ska sätta livet till. Jag har inte sett någon än men jag har heller inte varit ute och inspekterat ännu. Jag har inte vågat. Men när vi gick och la oss så såg det ut som allt levde. Dock var blåsten inte över då. Även om blåsten avtog på natten så höll det nog 15 m/s i byvindarna hela natten.

Min kära syster föreslog att vi skulle flytta krukorna intill väggen. Då när det blåste som mest. Ett, jag var inte supersugen på att gå ut i blåsten och försöka mig på att flytta blytunga krukor. Trots att vi har en superbra bärrem till krukor. Två, aprikosträdet som står precis utmed väggen vek sig precis lika mycket som limeträdet. Med den skillnaden att min kära syster inte såg det. Hon tittade bara ut när det låg vertikalt och då var det under fönstret istället för bredvid. Jag däremot satt så jag såg fönstret hela tiden och såg när grenarnas åkte upp och ner utanför fönstret.

Nej, jag säger bara försvinn Lillian. Du är inte välkommen här. Är Lillian välkommen till dig? Om ja, så får jag väl betänka mitt beslut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man gör sig till men glömmer

Jag älskar allt som naturen ger oss just nu. Vi har massor av blåbär för tillfället. Maken går gärna och plockar på busken. Han plockar också gärna plommon på grannens träd. Ett par när han går förbi.

Nu har grannen bett oss plocka. All frukt håller på att ta sönder trädet. Någon gren har redan brutits av. Det är ändå stagat för fullt.

Maken tar som sagt ett par när han går förbi. Inte jättemånga plommon han avlastat trädet med. Jag har lovat länge att jag ska ta lite flera. Det har jag gjort nu.

Jag är inte så förtjust i plommon. Men om man gör inkokta plommon så tycker jag om det. Förra året fick grannen ett plommon. Det tog varken maken eller jag. Året innan var det betydligt fler än förra året, dock inte i paritet med årets skörd.

Men för två år sedan så hjälpte jag också till att ta ett gäng plommon. Det blev inkokta även då. Med ett plommonfritt år så har jag glömt hur man borde göra. Jag ska göra mig till för mig själv och skålla plommon, skala plommon och lägga in i sockerlag. Det är såååå gott. Problemet är glömskan.

Vägar inte visa alla nikotinfingrar. Tummen räcker.

Skållade lila plommon färgar av sig. Om man inte kommer ihåg att ska använda plasthandskar och skalkniv, då får man skylla sig själv. Därför har jag nu niktotinfingrar från en som rökt två paket cigg utan filter i 50 år.

Men plommonen blev goda. Det är ingen som ska äta mina fingrar. Får se om jag kommer ihåg till nästa gång att det är smartare med kniv än naglar att skala plommonen med? Tveksamt.

Några färre plommon på grannens träd är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man drömmer om krypen

Jag har haft problem med kryp i sommar. Inte bara ute utan även inne. Som tur är inga mänskliga kryp. Det började med att jag hittade bladlöss på två av dahliorna.

Jag kämpade länge med att få bort bladlössen men till slut så lyckades jag. Vatten och såpa. Jag dränkte dem nästan. En av dahliorna var utav favoriterna så jag är mycket nöjd att ändå jag lyckades efter många om och men.

Sedan fick jag sköldlöss på nästan alla blommorna inne. jag försökte halvhjärtat innan jag helt enkelt slängde alla smittade blommor.

Öronvivlar dök upp i dahliorna som jag inte visste vad det var. De tog död på någon dahlia men framförallt så tog de över rabatten nedanför altanen. Vilket maken hjälpte mig med och hittade nematoder. Det verkade fungera.

Om det inte var nog med bladlöss så fick jag det på bägge äppelbuskarna. Lössen gjorde att det inte blev ett enda äpple på ena busken. Den orkade inte med att göra kart när den var så angripen av lössen.

Efter det kom spinnkvalster på ett av citronträden. Den fick då flytta till karantän. Den har blivit behandlade och beskuren. Det har hjälpt föga. T-röd är införskaffat för att kanske få bort kvalstren.

Och nu är det nog dessutom sköldlöss på samma träd. Hur det är möjligt vet jag inte. Men röda prickar har jag tagit bort på bladen. Dock går de inte mosa sönder så jag vet inte.

Förutom allt detta så har jag haft massor av tvestjärtar som fullkomligt exploderat sista veckorna. Det enda som jag kommit undan med i sommar är väl de förhatliga mördarsniglarna. Dock så har jag växter i rabatterna som sniglarna inte älskar. Jag har använt snigeleffekt i alla rabatter och kanske viktigast, kaffesump runt dahlian som faktiskt är i en rabatt. Annars älskar sniglar dahlior. Efter sumpen har den dahlian fått vara ifred.

Allt detta har gjort att jag igår drömde om kryp, mest sköldlöss, som jag tog död på. Varje gång kom asen tillbaka fler och starkare. Jag orkar inte med fler kryp nu. Varken snälla eller elaka, ge mig lite andrum från krypen. Gärna både i dröm och verklighet.

Ta hand om dig. Vi ses imorgon.

Man kan hinna mycket

Igår hann jag mycket men inte allt som var planerat. Det blev annat gjort istället för det planerade. Med tanke på hur många timmar det är på ett dygn så är jag mycket nöjd över allt som faktiskt blev gjort.

Jag hann tvätta tre maskiner. Både lakan och handdukar blev tvättat. Det var skönt att kunna hänga det ute. Det tar så mycket plats att hänga och är skönt att få in allt i skåpen på samma dag. Att tvätta tar inte så lång tid. Eller man hinner mycket emellan tvättmaskinen går och tvätten torkar.

Då hann jag med att både slänga på avfallsbehandlingen och putsa fönstren. Man ska inte putsa fönstren när det är soligt ute men ibland får man bara göra vad som behöver göras. Igår blev det bättre än vad de var innan. Jag hann också följa med äldsta sonen för ett läkarbesök när tvätten torkade.

Sedan var planen att jag skulle vara ideell på kvällen men på dagen hörde minstingen av sig och jag fick hjälpa honom istället. Familjen går före allt, brukar man inte säga så. Denna gången så var det viktigt att han fick hjälp så då var det ett enkelt val. Dessutom blev resultatet bra så efteråt är jag ännu nöjdare att jag gjorde rätt val.

Idag ska regnet ösa ner hela dagen. Enligt prognosen, vilket är lika pricksäkert som att jag skulle vinna på triss idag. Tvätten är klar, fönstren är klara men det behöver fortfarande städas på insidan. Det passar bra på en regnig dag. Maken ska dammsuga och göra det jobbiga i städningen så vila kommer jag hinna med också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Trappan på plats

Igår kom vi lite närmre det färdiga resultatet. När man bygger så behövs allt komma tillsammans och när då trappan är galvad så går det inte att kompensera så mycket på den. Trappan är helt rak men det är inte golvet. För då skulle det vara en bassäng emellanåt. Jag är så glad att den nu är på plats.

Det var mycket smidigt att vattna alla blommor när det fanns en trappa. Till höger ska det nu byggas en kompost. Den behövs och jag längtar tills den är klar. Ett steg i taget så går allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Dasslocksstor

Igår var vi ute på en mc-tur. Den blev längre än vad vi tänkt men maten var god. Värt en omväg också. Dock blev nog omvägen mer på hemvägen. Lunchen blev på Lieblingsplatz. Det är tyskar som driver det och det märktes på schnitzeln. Den var stor som ett dasslock och var mycket frasig och god.

En schnitzel för två? Men den var till en.

Det kommer bli fler omvägar dit för att äta. I övrigt så var det en mycket trevlig mc-tur. Villovägarna gjorde att vi åkte på vägar vi aldrig åkt på. Någon av oss. Det är alltid roligt. Ingen av oss hade heller åkt på en lite asfaltsväg som var så smal att en bil och motorcykel inte kunde mötas ens. Men den var inte speciellt trafikerad då den hade gräs som växte i mitten av vägen. Det är ganska ovanligt. Turen var fin och maten mycket god.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Perfekt ledighet

Igår skulle det inte vara så fint väder. Jag hade inget planerat att göra för igår var det ledig dag. Den blev perfekt och det utan någon som helst planering. Det började med att minstingen och jag tog en träningsrunda. Träningen har blivit lidande ett tag. Vi hade måttlig medvind på vägen ut och kraftig motvind på vägen hem och fick trots det skaplig snittid.

Efter det blev det altanhäng med maken. Han byggde och jag njöt i solen. Jag lånade honom en hand ibland med inte så mycket. Han vill gärna göra på sitt sätt. Jag höll i några stolpar åt honom. Då var han mycket nöjd över att jag var med honom på altanen och snabbt kunde infinna mig.

Planen var att golvet skulle få torka och blekas lite utan något på den. Det vore faktiskt det bästa men så var det ju det där hålet. Jag tänkte att om jag bara ställer något bara där så gör det inte så mycket. Singerbordet fick flytta upp på altanen från baksidan. Bara för att gömma hålet lite. Men sedan fick det vara bra.

Hålet är osynligt och maken har godkänt vikten som står där.

Problemet var att när bordet kom dit att det behövdes lite mer. Så några blommor fick flytta dit. Bara några så inget stort problem. Westerlund har stått i lite för mycket skugga så den mår bra att få stå mer i solen. Nu kanske den kommer blomma igen. Sedan är det ju fint att odödlighetens ört får hänga ner lite över en bordskant. Den blommar inte så då behövs ju lite blommade växter. Då fick två dahlior flytta dit.

När jag gått runt på altanen en stund och fortfarande inte fått någon uppgift från maken så bestämmer jag mig för att flytta dit ett par stolar. Då kan jag sitta och hålla maken sällskap när han bygger och han kan ta paus smidigt. Vid pauser blir det dryck så då behövs också ett bord. Bara ett litet bord. Det flyttar jag dit.

När jag gjort det så blir det lite tomt runt omkring och trångt på andra ställen. Tanken var tänkt och nästa steg blev att flytta lite fler växter. Nu står aprikosen och nektarinen i mer sol. De behövde mer sol. Nya platsen blir perfekt. Nu är det mysigt på nya altanen men det är nästan inget som står där. Den är fri att torka och blekas fortfarande.

Väldigt lite har jag ställt upp. Att maken lagt spillet på gamla delen för att nya inte ska bli fläckigt pratar vi inte om.

Han är duktig min kära make. Jag tänker ut många delar och han bygger det mesta.. Det blir så bra. Vi är ett bra team. Snart kanske det är löst med speglarna också. Vi klurar fortfarande men kanske att vi kommit fram till något idag. Igår var en toppendag. Det siktar jag på idag med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.