Hur funkar det egentligen att skaffa vänner? Hur händer det? Jag har svårt att ge ett svar på det. Man träffar en människa och man känner att det här känns bra. Sedan utvecklas det.
Äldsta sonen har ju inga vänner. Han vill ha, men har valt bort det. Jag har ordnat så att han träffar en person. Mest digitalt men också fysiskt. Han är noga med att tala om att de är inte vänner. De har träffats lite över ett år. Och han litar fortfarande inte på att det kan bli vänskap av det.
Hur blir man vän? Det är många saker som ska stämma. Man ska vara bekväm med den andra personen. Man ska bli glad av att umgås med den andra personen. Man ska kunna lita på den andra personen. Man ska kunna vara arg, glad, ledsen med mera med den andra personen. Vad är det som gör att det fungerar med vissa och inte andra?
Äldsta sonen sa i helgen till mig, efter att han spelat online med flera parter, jag vet inte varför jag försöker? De hade spelat ett spel som sonen påpekade att det fanns bättre sätt att spela på. Det fanns antagligen det då. Kommentaren hade blivit: nu kommer han igen som vet bäst. Inte med dem orden men med den känslan för sonen.
Sonen förstår att de kan känna så. För att det är antagligen så. Han vet ofta bäst. De andra behöver kolla reglerna och det visar sig att sonen hade rätt. Det gör det inte till en bättre situation. Det är tufft att ofta ha fel. Men om man är vän ställer man inte upp för sin kompis då? Och backar upp.
Det är här det kommer. Han gjorde inte det. Och därför sonen undrar varför han bryr sig och försöker. Han försöker göra så att alla tycker spelet är kul. Han anstränger sig verkligen för att göra saker i spelet så att andra ser det roliga. Medan andra bara vill komma fram så snabbt som möjligt. En del med att det ska vara roligt är att alla regler följs och då rätt.
Jag vet inte hur jag ska göra? Ska jag peppa för att fortsätta? Ska jag säga att det är bäst att avsluta nu innan sorgen blir för stor? Jag kan inte säga att han ska gör annorlunda. För han anstränger sig så mycket att det är knappt värt det av den anledningen. När man har vänner måste man kunna vara sig själv.
Just nu kan han inte det. Just nu är han helt ensam utan någon som backar honom. Just nu har han ingen som förstår honom. Just nu är han ensam.
