Nu är det bråda dagar hos familjen med snyggaste huset på gatan. Det hade en av minstingens kompisar sagt. Minstingen gav vägbeskrivning inför att de skulle åka iväg på klassmiddagen. Då sa en av de andra att du missar det inte. Det är det snyggaste huset på gatan.
Jag får vara benägen att hålla med. Snyggt är det. Golvet håller på att läggas i förrådet. Så nu sker saker som inte syns så mycket för andra. Men maken jobbar på där ute. Nu har han sällskap av en stor fet igelkott också. Han får ta det lite försiktigt så han inte stiger på honom. Han kan få bo här. Jag tror inte att han kommer störa så mycket. Han skräms lite ibland när man kommer hem. Jag menar igelkotten inte maken.
Igår blev det bakat en massa. Först fick jag invänta att minstingen skulle vakna. Han kom hem sent från middagen. Som dem föredömligt att fortsatt utomhus på en av klasskompisarnas uteplatser. De hade bara klätt på sig mer ju längre tiden gick. Minstingen skulle följa med och handla. Och utan handling så kunde jag inte baka.
Men nu är bottnar förberedda för att göras tårtor. Idag ska jag göra lite som ska vara i tårtorna. Det ska också göras potatissallad. Minstingen ska hjälpa till med det också. Mest för att jag idag ska åka på ett återbesök igen. Inte jag utan jag ska vara skjuts för återbesöket till käkkirurgen (igen).
Idag finns det inte tid för en operation. Idag måste det vara bra. Med dubbel dos antibiotika så får vi hoppas och hålla tummarna. Jag ber också, för risken är stor att det inte är bra.
Vi har ingen flaggstång. Det är alltid något. Minstingen hade inte ens sett att den var borta. Vilket inte är så konstigt, han har också fullt upp. Men det tyder på att den inte saknas. Det är som om vi aldrig haft en flaggstång helt enkelt.
Med det önskar jag er alla en fin dag!