Buskflytt

Minstingen och jag har idag flyttat busken. Nu har vi plats för att göra ett skjul åt vår släpkärra. Nu hoppas vi på att den kommer att överleva. Den har stått i snart 50 år. Och det hade blivit en del skott som gjort den större. Dessa är nu borta.

Vår fina buske innan flytten.

Den ser inte så fin ut denna tiden på året. Men på sommaren är den jättefin.

Vilket slit vi haft. Minstingen var en hjälte och stark som en oxe. Att gräva upp en buske som stått i 50 år är inte enkelt. Vi har grävt och grävt och på rötter efter rötter. Vi har sågat och sågat. Makens bästa verktyg har fått hjälpa oss. Idag tigersågen och slägga och lite annat.

Vi höll på att ge upp. När vi grävt och sågat i några timmar så började vi prata om att kolla om vår duktiga grävare skulle kunna komma med grävmaskinen. För busken var fast. Då kommer maken och säger den släpper snart. Den sitter bara i tre (kanske fyra) rötter. Minstingen och jag bara, eller hur! Det är inte du som gräver så visst det är bara tre rötter som är fast.

Vi lyssande inte på honom och fortsatte att gräva. Och tänkte att vi får gräva samt såga bort en miljard rötter till. Busken var helt fast. Hände ingenting när vi försökte att rubba den. Vi sågar bort typ sex rötter. Sitter fortfarande fast. Då tröttnar sonen och slänger sig över den. Sim sala bim så var den lös. Han hade rätt maken, det var typ 4 fyra rötter och sedan var den frigjord. (Attans, sk.t och hela konkarongen på en gång.)

Ingen buske här längre.

Nu var det grejen med att frakta bort 500 kilos-klumpen till andra sidan av huset. Vi behövde vara tre stycken för det projektet. En pirra, en gammal skärbräda så var den uppe ur hålet. Ett nytt hål grävdes på andra sidan. Trots att det inte fanns någon buske där så fanns desto flera stenar. Det tog oss lite drygt tre timmar att göra hela vårt flytta buske projekt. Minstingen är beredd på träningsvärk imorgon. Han tycker dock det var värt det. Vi är lika nöjda båda två med vår insats.

På andra sidan huset nu.

Nu behöver jag googla lite för att se om den ska klippas nu eller senare. Jag håller tummarna för att den ska överleva hur som helst.

I väntans tider

Det är mycket som det väntas på nu. Det är olika hur vi uppfattar väntan. Att vara gravid och vänta på sitt barn är en härlig och lång väntan. Att vänta på att Covid-19 ska lägga sig är en ansträngande och lååååång väntan. Att vänta på att snön smälter och att det ska bli lite varmare ute är en tråkig och lång väntan.

Allting är relativt. När man pratar med någon som har autism kan det vara svårt att veta skillnaden på orden. Att säga att man HATAR något är inte samma som att säga att man avskyr något. Den skillnaden förstår äldsta sonen. Men han använder gärna hatar. Också gärna med versaler. Det finns alltså inget som är värre än det han hatar. Fast om man pratar om det än stund så avskyr han det egentligen och inte hatar.

Att kunna förstå när det är för starka uttryck som används kan var svårt. Dessutom om man är känslostyrd. Då tar känslorna över och det kan leda till katastrof. Om man är medveten om problematiken kring hur vi använder språket så brukar det ofta lösa sig.

Äldsta sonen och jag har så många gånger sagt samma sak fast med olika ord. Och då ligger det på mig att få till mina ord så de passar hans språkbruk. Det kan ta sin tid men det behöver redas ut. För annars ligger det kvar och tar plats hos sonens energi. För er som är duktiga på multitasking så förstår inte ni problemet. För er som gärna gör en sak i taget. Och om det inte går skriver upp vad som är nästa steg för att kunna gå vidare. Ni förstår att om du har något som du arbetar med i huvudet så blir det svårt att göra något annat.

Självklart jobbar vi också på att vi, jag och äldsta sonen, ska förstå varandras språkbruk. Och ibland så säger han själv, jag tror vi säger samma sak nu fast på olika sätt. Vad tror du mamma?

Att vänta är alltså också olika beroende hur vi är som personer. Att vänta på något kul är alltid lättare för alla. Då är frågan, vad är kul? Och för vem? Vi har alla att jobba på. Om vi alla gjorde EN sak varje dag som inte är för oss själva. (Kanske att bara ge med sig och hålla med personen du pratar med.) Då vore nog världen en lite bättre plats för oss alla.

Lång dag = tuff natt

Tyvärr är det så det funkar. Om jag gör mer än jag egentligen klarar av så blir natten tuff. Svårt att sova. Vaknar på natten och vaknat tidigt. När jag väl sover så drömmer jag väldigt intensivt.

När vi gick och la oss igår så hade det snöat massor. Det var helt vitt ute. När jag vaknade var det fortfarande helt vitt ute. Nu har det dock smält en del. Förhoppningsvis så kommer det att vara tillräckligt bra att kunna gå ut och gräva vid lunch som planerat.

Snart snöfritt.

Vi visste att snön skulle komma. Maken är en väderexpert så detta har han varnat för i en vecka nu. Men minstingen och jag har hoppet uppe om att detta ska vi fixa. Om bara det inte är fruset så löser vi det.

Om det är fruset så får vi hitta på andra saker. Maken kanske låter oss hjälpa honom med att få upp kanten på förrådet. Antingen den i corten eller den i vanlig plåt. Vi får se hur det blir.

Lång dag

Sådana här dagar är svåra att hantera. Det går om jag planerar det och har tid för återhämtning. Min plan är att det ska gå igen utan den återhämtning som behövs idag. Vi får se om jag tar mig dit.

Idag har det varit årsmöte med Junis för Jönköpings distrikt. Jag fick äran att vara mötesordförande. Det är alltid speciellt att kunna se till att få med alla när åldrarna går från barn till vuxen. Men det finns också vuxna som inte alltid förstår vad som sägs. Som idag när förslaget om kontrapropositionsvotering kom upp. Räck upp en hand alla som kan vad det är. Inget fusk, kan du?

Det var ett välordnat möte. Och då ska alla veta att inget är som det planerades från början. Allt har ändrats för att kunna anpassa det till rådande rekommendationer angående Covid-19. Det var också ett antal som inte kunde komma idag då de hade förkylningssymptom. Men det blev av, vilket känns väldigt bra att demokratin kan fortleva även om det görs på ett sätt som vi inte är vana med.

När jag kom hem så var det hjälp till äldsta sonen på schemat. Och efter det kontakt med nästa ideella uppdrag som har styrelsemöte imorgon och ett hotat årsmöte. Efter det blev det äntligen middag.

Minstingen och jag har också hunnit med lite planering av flytten på vår buske. Nu blir det bara slapp och lördagsgodis.

Trädgårdsarbete

I helgen ska vi försöka flytta en buske. Ni som känner mig vet att jag inte har några gröna fingrar. Jag tar död på det mesta. Mest för att jag inte vattnar växterna.

Ute behöver man inte vattna så ofta. Men när du planterar, eller som nu flyttar, så finns det en massa att tänka på. Jag tänker inte så mycket utan gör bara. När vi flyttade hit så fanns det buskar lite här och var. Nu finns bara en kvar. Och nu ska vi se om den också dör.

Den överlevde förra årets klippning. Den stack ut i vägen och skymde sikten för en av grannarna. Det är en av anledningarna till flytten. Den är i vägen. En annan anledning är vårt nya bygge. Vi behöver nu någonstans att göra av vår släpkärra. Och då är det hörnet på trädgården jättebra ställe.

Alla kommer bli nöjda om flytten funkar. Både grannen, vi och busken. Om busken dör så är det mest busken som blir ledsen. Det finns en backup-plan och det är inköp av syrenhortensia. Det är många som har det här i Vetlanda. Så den bör överleva i vår växtzon. Det återstår att se om den överlever mig.

Tuffare och tuffare

Det börjar bli mer och mer klart att det varken blir student eller bal för minstingen. Idag beslutades det att inga allmänna samlingar på fler än 50 personer tillåts.

Jag hoppas att alla tar sitt ansvar och faktiskt förstår att vi behöver pausa en stund för att kunna fortsätta senare. Desto längre detta fortsätter desto svårare blir det att kunna fortsätta senare.

Nu hoppas vi på att vi kan fortsätta senare med att både ha en bal samt en student. För alla ungdomars skull. Jag kommer fortfarande ihåg både min bal och student. Även misstagen jag gjorde. Men allt har format mig till vad jag är idag.

Fast om det inte blir traditionellt firande så kommer det också att forma alla dessa studenter till vad de blir en dag. Oavsett hur det blir så kommer vi att se till att det blir en minnesvärd student för minstingen.

Det som inte förstör oss får oss att växa. Nu växer vi lite till i en allt tuffare miljö.

Klockan ska ändras

Idag har vi påbörjat arbetet med att ändra klockan. På söndag tappar vi en timma. Men det är nästan lika stort problem åt andra hållet. Denna timman är så knasigt att vi håller på och flyttar två gånger om året. Mest för äldsta sonen.

Jag vet att det är i allmänhet svårt för oss och djur att ställa om sig att ändra tiden. Det tar i genomsnitt en vecka för att kroppen ska vänja sig vid att andra tider gäller.

För äldsta sonen tar det lite längre tid. Idag har vi påbörjat processen om att förändringen kommer på söndag. Nu kommer dessa dagarna fram att vara störda för honom. Sedan blir det extra störning på söndag när det verkligen inträffar. Att fungera i ett samhälle där allt ändras när du har svårt med ändringar är inte att föredra.

Jag hoppas att detta är sista året som vi ändrar tiden. EU tog ju ett beslut på att detta skulle bli sista året. Tyvärr sa de att det var upp till varje land sedan om det vill ha sommar- eller normaltid. De insåg problematiken i det och tog tillbaka beslutet. Nu ligger det på remiss och jag antar att alla ska komma överens om vilken tid som ska gälla.

Vilken tid vill du ha, om du får välja? Sommartid eller normaltid? Vilka fördelar ser du med ditt val?

Lång väg kvar

Jag vill så mycket mer än vad jag klarar av just nu. Vi har hittat många lösningar för att underlätta för mig. Maken gör massor för att hjälpa mig. En sak som vi tagit hjälp utifrån är med städhjälp. Det har varit fantastiskt att ha den hjälpen. Men nu har vi inte det mer. Vilket vi tycker är väldigt tråkigt. Vi har varit nöjda och haft samma under en längre tid.

Av olika anledningar så kan inte den senaste längre. Vi har haft ganska många olika. Det har varit sådana som varit mindre bra som vi bytt ut. Sedan har det varit sådana som slutat på firman och då inte haft någon annan att bistå med. Det har varit sådana som blivit sjuka och varit egenföretagare. Vi har haft sådana som sagt att nu har jag gnott och gnott och är du inte nöjd nu så får du hitta någon annan. Vi hittade en firma som var helt ekologisk som vi var nöjda med. Tills vi insåg att de åkte en timma i bil enkel resa för att komma hit. Då avslutade vi det.

Nu ska vi städa själva. Jag kan ärligt säga att det kommer bli tufft. Att städa vårt hus tog tre dagar. Då var vi tre personer som gjorde det. Men det är jag som är orsaken till att det tog så lång tid. Minstingen fick uppdraget att städa sitt rum. Det tog inte tre dagar. Det gjorde han snabbt på sista dagen jag städade.

Att dammsuga är uteslutet än så länge så det gör min fantastiska make. Ändå tar det tre dagar för mig. En dag för varje våningsplan. Jag kan också tillägga att jag är inte särskilt nöjd med resultat på alla plan.

Nu har jag mer saker att jobba på. Och uppförsbackarna är ju dem bästa. Även när den är lång.

Senaste besöket

När jag kommer till mamma så frågar jag oftast hur det är. Nästan alltid blir svaret, sk.t. Idag var en sådan dag. Det finns ingen diplomatisk ådra kvar hos mamma. Det är som det är och inga krusiduller. Vilket jag kan tycka är befriande.

Idag fick vi ett ganska långt samtal. Trots då att allt var sk.t så kunde vi samtala. Med viss hjälp för att fylla i meningarna. Mycket kom dock av sig själv. Idag var också en dag när hon kom ihåg sådant som var i nutid. Som Covid-19, att det är jobbigt för alla småföretagare. Butiker och restauranger. Hon frågade till och med hur det går för mig och maken. Att hon inte kom ihåg vad vi jobbar med eller att jag är sjukskriven just nu är en annan sak. Jag är glad för dem små sakerna.

Vi kom fram till att det finns två alternativ. Det ena är att viruset tar död på allt och alla. Det andra att viruset dör ut. Då skrattade vi gott åt eländet och enades i att viruset är det som får stryka på foten. Vi tänker fortsätta leva ett tag till.

Inte bara mammas likheter

Man tar efter båda sina föräldrar. Även om du inte bor ihop med bägge så tar man efter vissa saker. Jag gissar att det i vissa fall är genetisk. Igår var äldsta sonen på sitt första möte med LSS Råd och Stöd. Psykologen frågade om han var lik mamma eller pappa? Svaret blev båda. Och tydligen så har han tagit efter oss båda på att han alltid ska ha rätt.

Och det stämmer jag har alltid rätt. Det har jag fått från min pappa. Jag är lik mamma också. Några av dessa berättar jag om här. Men att alltid ha rätt det är inte från mamma. Bara pappa. Han hade alltid rätt, även när han hade fel.

Det finns så många exempel. Som den gången när han berättade för alla att det heter Wienerbröd för att de kommer från Wien. Det spelade ingen roll vad vi än sa, det hette det på grund av att de kom från Wien. Fast att det heter Danish i resten av världen. De kommer från Wien. Till slut så slår maken upp och visar att wienerbröd kommer från Danmark, inte Österrike. Då säger pappa: Ja, wienerbrödet kommer från Danmark. Det är ju därför det heter Danish på engelska. Bara för att det heter Wienerbröd så betyder det ju inte att de kommer från Wien.

Han hade alltid rätt. Och då inte på ett bra sätt. Det är många gånger som barn som jag sagt att det är på ett visst sätt för det har min pappa sagt. Som sedan visat sig vara en lögn. Det är inte kul.

Jag vet om att jag har pappas likhet vad gäller att vara en besserwisser. Jag försöker dock att alltid vara säker på att jag faktiskt har rätt när jag vidhåller min position. Om jag är det minsta osäker så säger jag det. Men om jag inte vetat om likheten så är risken stor att jag blivit exakt som pappa. Tagit dumma strider för något som är helt oviktigt.

Sonen vet ju uppenbarligen om att han har likheter från sina föräldrar också. Därför är jag inte så orolig att han kommer att ha bara våra dåliga sidor utan att han kommer att utveckla goda egna sidor.