Författare: Josefin

Publicerat

Jag har hittat en kostym!

Att hitta en kostym till stundande bal och student är inte lätt när sonen är 205 cm. Förra gången vi letade var till konfirmationen. Då var han ”bara” strax under 2 m. Det slutade med ett oerhört dåligt bemötande i en av butikerna här i stan. Byxor kunde de inte ordna men iaf en kavaj. Problemet var att innehavaren av butiken inte kunde tänka sig att ta reda på om deras sömmerska kunde förlänga ärmen i tid innan konfirmationen. Det enda hon undrar över är om vi ska köpa kavajen eller inte. Det är svårt att svara på, för om den inte blir klar i tid så är vi inte intresserade. Till slut kom en annan från butiken och styrde upp det. Det gick ordna så den blev klar i tid. När en butik har bra service så bjuder man på sömnaden när en kavaj kostar nästan 4000 kr. Så var det inte här. 250 kr kostade det extra. Kan tillföra att det var sista gången som någon i vår familj handlade där.

Denna gången så har jag hittat en butik på nätet som heter suitopia.se. Kan verkligen rekommendera denna butik. Det finns ett antal fysiska butiker som man kan gå till. Dock inte i närheten av oss. Jag har nu beställt en måttanpassad kostym åt sonen. Och om den inte skulle passa så har de garanti som ger oss möjligheten att gå till en skräddare här hemma och de står för kostnaden. Helt fantastiskt! Jag har mätt så bra jag kan och hoppas på att vi inte behöver göra några ändringar. Det absolut bästa med detta är att det inte kostar mer än om vi skulle gått och köpt en kostym någon annanstans. (Kostar mindre än bara kavajen vi köpte här i stan.)

Jag har ju inga följare men om någon skulle hitta hit och läsa detta så vill jag göra klart att jag inte har tjänat något på att skriva detta inlägg. Är bara glad och tacksam för att hittat den själv och kanske någon annan blir hjälpt med.

Jag får återkomma när den har kommit hem och berätta om resultatet. Denna föll valet på. Han har valt mönstrat innertyg i mörkt blått.

Dark Navy heter färgen.

Nu ska vi bara hitta skjorta, fluga, hängslen, näsduk och skor. Utmaningen kommer att bli skorna. Är man lång har man också stora fötter. The quest continues…

Publicerat

Takläcka

Vi klarar oss ett tag till har vi sagt. Vi har så mycket annat som måste göras och fönstren blev akut byte på. Det får bli ett eget inlägg en annan gång.

Idag kom det. Stormarna har gjort sitt antagligen. Taket läcker in. Det droppar så fint från taknocken vid skorstenen. Hur vi ska lösa det vet jag inte än men det är bara att bita ihop och lösa det.

Mannen som har höjdskräck ska nu upp på taket och se om han kan hitta läckan. För så klart händer det på en lördag så att det inte går att få tag på hantverkare.

Vi har börjat undersöka möjligheterna för olika tak så vi har koll på vad vi vill ha, men det hjälper oss inte riktigt nu. Jag har också någon som ska återkomma och se om det är möjligt med att lägga sedumtak på hela huset. Idag har vi det på vår nybyggda (inte färdiga) carport.

Våra två grannar bytte tak i somras när vi bytte vår panel. Våra hus är byggda samtidigt och av samma hustillverkare. Deras tak såg så fina ut. När vi såg det så avtog vår oro kring hur akut det var med vårt tak. Så fel man kan ha.

Våra renoveringsplaner är många. Vårt hus behöver så mycket. Vårt kök är original köket från när det byggdes 1972. Vitvarorna gissar jag är från slutet av 80-talet. Vi har bytt diskmaskin två ggr sedan vi flyttade in senast i somras. Då gav den upp efter 8 år, vilket jag måste säga är fantastiskt då vi köpte den begagnad. Det ger dock en indikation kring hur läget är för övriga vitvaror. De kommer snart att ge med sig.

Vi har ritat på hur vi vill ha köket. Vi har kollat vitvaror så när det händer så kommer det att prioriteras men först då.

Innan det så har vi ett källargolv som håller på att sjunka. För när de byggde huset la de träreglar direkt på betongplattan och golvvärme på det. Resultatet, ruttnande träreglar som haft extra mycket fukt att ruttna av då golvvärmen suger upp fukt genom betongen.

Cirka 4 cm glipa är det till golvlisterna på sina ställen i källaren. Golvet sviktar fint när man går på det.

Säkert fin mögel påväxt där under. Det är vår nästa prioritering men det förutsätter också att vi blir klara med det vi redan håller på med. Carport och förråd, pergola och fönsterbyte. Sedan skulle vi också behöva lägga sten eller dylikt i carporten men som det ser ut nu kommer det att få prioriteras bort för att kunna göra tak så snart det bara är möjligt.

Ett spännande år 2020 har inletts.

Publicerat

Klimathat

Idag var det 10 år sedan som jag pulsade i snö till midjan i Vetlanda. Det hade snöat så mycket att vi hade tvåmetersvallar runt huset av snö. Det fanns ingenstans att göra av all snö. Det var djungelns lag som gällde. Idag finns inte en mm med snö men desto mer av vatten. Vi har haft två stormar på kort tid som gett mycket regn. Det är översvämmat lite varstans och SMHI har Klass 2 varning på höga vattenflöden.

Är det klimatförändringar som är orsaken. Har vi fått samma mängd regn som vi fick i snö 2010? Är det uppvärmning som gjort att vi har det varmt i februari eller är det bara en naturlig del av hur vädret funkar. Svaret är kanske ja på allt. Det är en kombination av det ena och det andra. Oavsett så behöver vi göra en förändring tillsammans. Och där i finns min klimatångest. Jag har insett efter att Greta Thunberg har lyckats att synas och höras att jag är naiv som trodde alla tyckte som jag, om vi bara gör lite var och en, så löser det sig.

Nu ser jag bilar som åker omkring med dekaler på bilarna som säger F**k Greta. Och jag blir rädd över vuxna människor som tycker att Greta är problemet och inte vi alla tillsammans.

Hur kommer vår värld se ut om alla bara skiter i den?

Jag kommer att fortsätta att försöka göra lite varje dag för att göra mindre klimatavtryck. Två stora som jag måste göra mer med är att minska köttet och inköp av nya kläder. 

Vi äter redan närproducerat kött (alltid svenskt). Tänker på att köpa mer kvalitet än kvantitet. Att minska köttet är inte så stort problem om man bara bestämmer sig. Vi har startat med mer grönsaker men skulle kunna ha fler dagar i veckan som är vegetariska.

Det är ett större problem med kläder. Jag är 192 cm lång och dessutom ganska smal. Det är inte lätt att hitta kläder på second hand eller i andra hand. En del går ju så klart, som vissa kjolar eller shorts eller t-shirts. Men inte alltid. Om man är 192 cm som jag är så gäller det hela kroppen. Så även om en t-shirt då är bra i ärmen så hjälper det inte alltid om den inte räcker ner över naveln. Lika med shorts och kjolar. Som sagt vissa går och då köper jag också begagnat. 

Om någon har tips på hur jag kan lösa det med långbyxor, långärmat eller långa klänningar så tar jag tacksamt emot det.

Att hitta kläder till mig är svårt nog om jag har tillgänglighet till hela världen.

Vad gäller skor så försöker jag alltid köpa bra kvalitet så att de håller länge och på det sättet minska mina inköp.

Jag är inte ensam om att vara lång utan det gäller hela familjen. Det är trixande att hitta något som passar och då dessutom vilja kunna köpa begagnat är i stort sett omöjligt.

Tur jag är en person som ser lösningar istället för problem!

Publicerat

Att leva med autism

Något jag är särskilt glad över är att leva med en son som har autism. Det har lärt mig och dem andra i familjen så oerhört mycket. Saker som man har nytta av i alldagliga livet. Såsom tålamod. Tålamod är något som kan vara en bristvara hos många. Även hos mig ibland. Dock inte som innan.

Andra saker som jag lärt mig är att vara positiv. Även om jag alltid har varit lösningsfokuserad och därmed sett mer positivt på saker än andra så har förmågan förbättrats. Det har hänt att sonen sagt till mig: Bara låt mig berätta vad som hänt utan att ge mig ett svar. Varför då? För jag orkar inte med din positiva lösning just nu.

Jag har lärt mig vikten av att hålla mitt ord. Att aldrig lova något utan att hålla det. Något som jag tycker fler borde ta efter. Det är svårt att inte lova för mycket. Mitt bästa tips är att aldrig lova något men däremot säga jag ska göra vad jag kan.

Jag har blivit mer strukturerad. Även om jag hade fallenhet för det innan så har det blivit bättre. Det går inte att vara impulsiv med en med autism i familjen. Allt behöver planeras och förberedas. Oavsett om det är roliga saker eller jobbiga saker. Något som alla mår bra av men inte alltid prioriterar.

Jag har också blivit mer bestämd. Som med att få saker och ting gjorda. Jag låter inte andra bestämma åt mig vad som är bäst för mig och min familj. Utan det bestämmer vi i familjen.

Jag har blivit bättre på att vara tacksam. Alla dessa saker gör att jag är en bättre mamma, bättre fru och bättre vän. Så tacksam!

Publicerat

Boken om mormor

Innan min mamma fick en stroke så brukade jag och maken skämta om att vi borde skriva en bok om mormor. Det är så mycket kul som hon har gjort i sina dagar. Mest kul för oss andra. Nu när hon har blivit sjuk så brukar jag ta upp vissa episoder för att hålla igång minnet. Vissa saker kommer hon ihåg men inte allt. Därför så kanske vi borde göra den där boken på riktigt.

Ett kapitel från boken:

Mormor åker skidor

Mormor bjuder barnbarnen till Kettilsås slalombacke för att åka skidor. Mormor har åkt skidor i många, många år. När vi var små åkte vi varje vinter till fjällen med kusinerna. Mormor har aldrig sett sina barnbarn åka så därför ska vi nu åka skidor hemma i Kettilsås. Min barn har åkt skidor några vintrar i Trysil och ser fram emot att få åka igen.

Äldsta sonen är lite tveksam till att mormor verkligen kan åka skidor, hon är ju gammal. Jag intygar att hon kan och är duktig. Vi åker några åk och allt är frid och fröjd. Jag är mest med minstingen för att se att allt går bra. De åker bra bägge barnen men det är fortfarande lite svårt med ankarlift.

När jag och minstingen precis har kommit av liften högst uppe i backen så ser vi ett snömoln som täcker hela backen. Då menar jag HELA backen. Jag förstår precis vem det är som kan göra detta moln och ropar till minstingen samtidigt som jag åker: Jag måste hjälpa mormor!

Störtlopp fram till mitten på backen. Snömolnet har skingrat sig och mycket riktigt där ligger mormor. Täckt i snö med armar och ben rakt ut från sidorna. Skidorna sitter så fint kvar på. Antagligen inte inställda sedan 1900-kallt.

Vi försöker på alla sätt att få upp henne. Först genom att ha skidorna bredvid varandra och att hon ska häva sig upp med hjälp av mina stavar. Det går inte. Vi försöker att få av skidorna. Det går inte. Vi försöker igen att få upp henne nu med hjälp av en annan skidåkare i backen. Det går inte. Efter en lång tids försök så ger mormor upp. Lägger sig ner i en position som att hon skulle göra en snöängel. Fortfarande med skidorna på och säger:

Lämna mig här. Ge mig mina cigaretter och lämna mig här!

Så blev det inte. Efter många om och men så fick vi av skidorna och mormor gick ner för backen. Hon satt framför brasan där det grillades korv under resten av kvällen och tittade på sina barnbarn när de åkte. Det var sista gången mormor åkte skidor.

Publicerat

Matlagning vs bakning

Jag har alltid varit som mamma. Mer för matlagning än bakning. När jag var liten så var det alltid tre-rätters middagar när det kom gäster. Det skulle ta tid att umgås och njuta av maten. Maten var ofta speciell. Sådant som andra familjer inte åt.

Ett av mina tydliga minnen är när mammas vän från Göteborg var och hälsade på hemma i Hylletofta. Vi fick inte tala om vad vi skulle äta. Vi fick inte svara om hon frågade. Hon frågade många gånger. Slurpade och åt och tyckte det var jättegott. När vi ätit färdigt så berättar mamma att det var sniglar vi ätit. Hon tyckte inte det var lika gott längre men uppskattade att vi inte sagt något förrän efteråt. Sniglar i vitlökssmör är så gott. Baguette till för att suga upp smöret med. För er som inte vågar prova, testa att ta champinjoner och ugnsbaka i vitlökssmör så har du falska sniglar. Smakar väldigt lika, även konsistensen.

När det gäller bakning så är det en sak som mamma gjort (och som blivit fantastisk), Tuppakaka. Andra saker inom bakning har inte varit mammas grej. Bullar tror jag aldrig mamma har gjort. Eller så har hon gjort det men det är preskriberat. Desserter däremot det är en annan femma. De har alltid blivit fantastiska.

Övning ger färdighet. Så jag har på äldre dagar nu tagit tag i bakningen och börjar bli en hejare på det. Min yngste son sa: Varför ska du bli en farmor nu? Du har inga barnbarn än och vi är ju stora nu. Så antingen är du farmor för tidigt eller så är du bullmamma försent! Tar det som beröm att han tycker jag bakar gott. Kanske lite för bra.

Publicerat

Jag har börjat blogga

Med mycket i bagaget så känner jag nu att jag behöver få skriva av mig lite. Varför inte via en blogg tänkte jag då. So here goes…

Jag kommer att blogga om:

– Min hälsa. Jag diagnostiserades med bröstcancer för drygt två år sedan. 

– Min familj som består av make, två söner varav en är autistisk, min mamma som haft en stroke och några till när det blir intressant.

– Mina intressen och det jag tycker är viktigt kommer såklart att vara i centrum. Något som är mycket viktigt är alla barn som lever i familjer i missbruk utan att få hjälp.

– Vår husrenovering (som lett till att jag är hatad av hantverkare).

– Klimatångest

Alla som vill hänga med på min resa är varmt välkomna! /Josefin Bogelid