Författare: Josefin

Jag är så förbryllad just nu. Människan är ett flockdjur. Vi behöver sällskap. Vi jobbar hela tiden för förändring. Flocken ska få det bättre tillsammans. Vi vill bli starkare. Vi vill bli bättre hela tiden. Både för oss själva men också för att flocken ska godkänna oss.

Förändring är något som vi alltid eftersträvar. Annars hade vi inte varit där vi är idag. Vi har bilar, flygplan, kylskåp och kanske det viktigaste elektricitet. Förr i tiden så fanns det personer som åkte runt i staden och tände och släckte gatubelysningen. Det fanns personer som fick betalt för att utföra det jobbet. Sedan jobbade vi oss framåt till en förändring. Det blev elektricitet överallt. Idag är det ingen som åker runt och tänder och släcker vår gatubelysning manuellt.

Ingen klagar på det idag. Men det var en massa människor som blev utan jobb då. Det är så mycket som har förändrats genom tiderna. Det är mängder av yrken som har försvunnit. Det är mängder av produkter som har försvunnit. Allt i en konstant förändring som vi alla eftersträvar.

Vi har fått större restriktioner i vår vardag. Skönhetssalonger, frisörer samt massörer har blivit specifikt omnämnda i att vi inte ska besöka dessa. Vi som kunder är uppmanade att avstå från dessa besök. I samband med det uttalandet så gjordes också uttalande om att rekommendationerna är inte valfria. Utan vi SKA följa dessa. Allt för att bli av med pandemin.

Den förändringen kunde vi tydligen ta som mänsklighet. Det var ingen som kommenterade det. Det blev ingen vild debatt om det i tidningarna. Men så kom då förändringen som startade debatten. Vi får inte dricka alkohol efter kl 22. Det är dödsstöten för alla hårt arbetande småföretagare som redan kämpar sig fram med näbbar och klor i en tuff situation. Hur tänker ni?

Om alla som kommenterade denna nyheten istället beställde mat från dessa hårt kämpande uteställen så hade det ju löst sig. Om alla dessa människor som är så upprörda över att deras uteställe nu riskerar att gå i konkurs, varför tar dem inte sin familj (under nio personer) och går dit och äter mat. De får gärna beställa in alkohol till också. Bara inte efter 22.00. Om alla som säger att detta är det dummaste beslutet i hela världen tog och tänkte till lite.

Det blev inget sådant här driv när alla andra var tvungna att stänga sina verksamheter. Eller tänka om hur de ska göra för att kunna få sin verksamhet att gå runt. Det är inte jättelätt att massera någon utan att träffa personen. Det är inte jättelätt att klippa någons hår utan att träffa personen. Men vi kan erbjuda take away på maten.

Och det är nog nu som vi kommer till pudelns kärna. Kanske det är så att uteställena tjänar inga pengar på att vi äter ute. Det de tjänar pengar på är att vi dricker alkohol. Mycket alkohol. Om jag går och klipper mig så vill jag att personen är nykter. För om frisören inte är det kan den göra fel. Kanske klipper mig i örat. Kanske pratar lite för nära. Liksom lite så där lagom jobbigt att vara i den situationen. Ingen skulle acceptera det.

Det är ju också det som är problemet i denna smittspridningen av Covid-19. Att när vi dricker så tappar vi omdömet. Vi pratar lite för nära. Vi är lite för nära i allt. Vi tappar lite omdömet. Precis som jag inte vill att någon hanterar mitt hår onykter så vill jag inte att någon hanterar pandemin onykter. Därför ska vi inte dricka alkohol på lokal efter klockan 22.00. Ganska enkelt för mig.

Sedan kommer folk att dricka mer hemma. Ja, så är det. Det är inte bra för barnen eller för den som är utsatt för våld i hemmet. Det är helt riktigt. Men det är bra för pandemin. För att bryta smittspridningen. Ja, ungdomar kommer att ordna fester ute eller hemma. Men då hoppas jag att det finns vuxna som säger till att det är inte okej. Jag har en här hemma som försöker argumentera både om det ena och det andra.

Han kommer ingenstans. Och han har inte varit ute med kompisar sedan i september. Om har har träffat någon så hade varit enstaka åt gången. Och sedan rekommendationerna kom om att vi bara ska umgås med familjen så har han enbart varit hemma eller på jobbet. Så att skylla på att ungdomarna ändå kommer vara ute och sprida smittan genom fester, köper jag inte. Då har du misslyckats som vuxen.

Det enda sättet vi kan stoppa denna smittspridning är tillsammans genom förändring. Och förändringen kanske också leder till något bättre i slutet. Det kommer vara tufft. För oss alla. Men vi måste hålla i och hålla ut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vilka uppoffringar skulle du göra för dina mål? Om du bestämt dig för en sak, vad är det värt? Vad är du beredd att betala för pris? Och priset, beror det på vad målet är? Om någon skulle säga till dig kl 20.00, imorgon kl 04.00 går planet till drömsemestern för två veckor. Skulle du vara redo på flygplatsen kl 02.00? Packad väska, giltigt pass och allt annat du behöver? Svaret är antagligen, ja.

Vi gör uppoffringar hela tiden. Om vi säger ja till något så innebär det automatiskt att vi måste säga nej till något annat. Vi kan inte klona eller duplicera oss själva. Vi kan bara göra en sak i taget. Vi har alla tjugofyra timmar på ett dygn. Och det vi hinner på dem timmarna är det vi säger ja till. Det vi inte hinner säger vi nej till.

Vad är då målet värt? Är det värt att smitta någon annan. Som läget är nu måste vi alla göra uppoffringar. Och jag är beredd att betala priset än så länge. När det gäller mamma så försöker jag hitta lösningar utanför boxen för att verkligen nå målet. Att få besöka mamma. Då blir priset ett annat. Att jag behöver tänka på att inte göra något annat utanför familjen.

Jag är van att jobba med mål. Jag är väl medveten om att allt har ett pris. Frågan är om man alltid är villig att betala. Det känns nu som att många inte är villiga att betala priset. Kan det bero på att man känner att man inte får något för ”pengarna”? Trots att smittan nu har spridet sig så mycket att alla känner några som har eller har haft smittan.

Uppoffringen är att vi ska vara isolerade just nu. För att slippa sitta i karantän. Tänk om vi hamnar i läget att vi inte får gå ut!? Att vi måste ha tillstånd för att få köpa mat. Eller gå ut med soporna. Det har något land haft, en gång per dag med ett intyg har man fått gå till affären. Något annat land har haft att man får gå ut vid en viss tidpunkt. Barnen har inte fått gå ut alls.

Om vi inte är beredda att betala nu. Då kommer priset att bli så mycket högre. Vi kommer att få uppleva döden närmre och vi kommer att berövas vår frihet. Vi kommer bli av med våra jobb och ingenting kommer någonsin bli som förr. I dagsläget kommer vi att känna igen det från förr. Det kommer aldrig bli likadant men i alla fall liknande.

Vilka uppoffringar är du beredd på att göra?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det kom vi fram till mamma och jag. Att det är livsnödvändigt att hon får besök. Hon är isolerad för att hon legat inlagd. Hon har tagit två test som visat att hon inte har covid. Idag ska hon ta ett test till. Om det också visar negativt så får hon vistas med dem andra.

Jag var med henne på fikat igår. Hon blev väldigt glad för sällskapet till fikan. För hon få ju inte träffa någon. Knappt personalen heller. Så glad blev hon när jag kom. Igår var sista antibiotikan så nu ska hon vara frisk. Och det verkar hon vara. Hon är pigg och vaken och med i samtalet.

Jag stannade till middagen för att hålla henne sällskap. Det finns inget värre än att äta själv. Inte när det inte är självvalt. Allt var bra fram tills att hon inte fick maten i tid. Personalen ska ta hand om många. Och kanske det är många som måste få maten på rummet. Om det är fallet så tar det längre tid att få ut maten än om alla är samlade i matsalen.

Hur som helst så blev hon enligt henne själv -Nu är jag mest förbannad. Det var svaret på om hon var helt nöjd. För hon hade inte fått i sig några mängder av maten. Som tur var så kom personalen väldigt fort för att hjälpa med kvällsrutinerna så hon fick lägga sig.

Det är tufft nu. Vad är rätt och fel? Är det livsnödvändigt att besöka mamma? Jag skulle säga att om inte det så i alla fall livsavgörande. Att inte ha några som helst besök gör en sjuk. Vi bestämde att vi ska fortsätta att ses. Allt för att det ska bli lite lättare. Sedan får jag hålla mig extra undan för att kunna göra dessa besök.

Vi får helt enkelt tänka en gång till på varje sak som inte ska göras hemma. Är det livsnödvändigt att gå utanför huset? Eller i alla fall livsavgörande. Om svaret är ja, på det så gå ut. Om det är nej, stanna hemma. Vi behöver mat och mediciner. Det är livsnödvändigt. Men det kan också vara livsavgörande att få besök. Då måste vi tänka extra noga kring det besöket och det vi gör innan. Sjävklart är det livsavgörande att gå till arbetet.

Utan arbete inga pengar. Inga pengar ingen mat eller mediciner. Eller tak över huvudet. Då är frågan hur ska vi tänka kring att vi ska avstå frisörbesöket? Eller massagen? I min bransch skönhet så kan vi träffas digitalt och ändå kunna jobba. Det blir extra jobb med att skicka ut prover innan den digitala träffen, men det går. Det är svårt att massera någon digitalt. Det är svårt att klippa håret digitalt.

Hur ska vi tänka då? Rekommendationen är att vi ska hålla ner antalet besök om vi inte kan genomföra vårt arbete på annat sätt. Men i rekommendationen för privata så är det att vi ska inte gå utanför dörren om det inte är livsnödvändigt. Det är svårt tycker jag. För det är kan ju vara livsavgörande för massören eller frisören att de inte få några kunder.

Och till er som tror att det bara är rekommendationer så gå och klipp dig. Så kan jag säga att du har fel, rekommendationerna är inte frivilliga. De ska följas. Och om du inte följer dem så kan det leda till straff. Det är alltså inte frivilligt. Vi ska följa dessa rekommendationer som Folkhälsomyndigheten ger. Det är tolkningarna som jag upplever svåra. Var är livsnödvändigt? Kan ses som en lätt fråga men inte för mig.

Vad tycker du?

Ta hand om dig, så hörs vi imorgon igen.