Kantareller

Jag är värdelös på att hitta svamp. Jag har varit ute med flera duktiga svampplockare och det har aldrig gått bra. Jag har kunnat gå på svampen och ändå inte se den. Eller så har jag sett löv som jag trodde var svamp. Mamma var nog den duktigaste av alla jag varit ute med. Hon hittade alltid något även om jag var med. Andra har oftast blivit utan helt när de tagit med mig.

Jag tror kantarellerna vill att jag gör nya försök. Jag har inga ställen som jag vet om och kan gå till. Om jag skulle göra nya försök får jag helt enkelt bara ge mig ut för att se om jag har någon tur med mig. Och självklart aldrig ensam för då skulle jag aldrig komma hem igen. Minst en fulladdad mobil om jag inte skulle hitta sällskap.

Anledningen till att jag tror kantarellerna vill jag försöker igen? Ja, det är helt enkelt att kantarellerna har tagit sig till mig. Jag är mest i min lilla trädgård mitt i staden och då ser de till att växa hos mig eftersom jag inte inte kommer till dem.

Både i gräsmattan och i rabatten fanns det kantareller.
Nu finns den inte i trädgården längre.

Får se om jag hittar ut i skogen efter flera?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Resterna från den lilla trimningen

När man trimmar mycket så blir det också rester. Mycket rester. Vi bor inne stan och har en liten trädgård. Om vi inte vill åka massor av gånger till sopstationen så behöver resterna tas om hand på ett smartare sätt. Vårt sätt är att använda kvarnen. Kompostkvarnen.

Vår kompostkvarn och en del av resterna

Den gick varm, så varm att en propp gick. Men inte så konstigt med tanke på allt som skulle malas ner. Det blev bara en propp någonstans i mitten. Allt blev malt och jag är mycket nöjd över vårt smarta sätt att få bort resterna från trimningar eller bara beskärning av träd av normalgraden. Att vara i trädgården är en lisa för själen även vid hårt fysiskt arbete.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Skulle trimma lite

Jag har (haft) en paradisbuske som blivit spretig. Den har fått flytta från framsidan till baksidan. Det är många år sedan. Vid den flytten så tog den mycket stryk. Den var nog också väldigt gammal redan vid tiden för flytten. Av den anledningen så har jag försökt att föryngra den efter flytten. Jag har tagit lite varje år.

Man ska tydligen ta bort gamla stammar i mitten av en gammal paradisbuske för att föryngra. Det har hjälpt en del. Det har kommit några nya skott från botten. Nu tänkte jag att jag skulle ta lite till. Det blev lite mer än lite. Det blev mycket mer.

Ser ut som en buske, men det är allt som togs bort.
Nu är det tomt på paradisbusken och smällspirean tog över.

Nu är bara de stackars små pinnarna kvar av busken. Jag tror att den kommer att ta sig och bli större. Efter jag tagit bort nästan hela busken så blev smällspirean väldigt stor. Jag har tidigare klippt den på vårvintern. Då kom inga blommor det året. I år klippte jag den inte av den anledningen. Det finns olika rön om hur man ska göra. Ett rön är att man kan klippa den efter blomning. Nu är det efter blomning så då tog jag den med. Jag hoppas att den överlever och att den blommar nästa år.

Allt klippt och klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nationell samling blev trea

Fast hjälper det? Efter EU-valet utlyste Macron, Frankrikes president, nyval för att just Nationell samling hade blivit störst i det valet.

I söndags var andra valomgången och sista, då blev det inte favorittippade partiet som vann. Le Pen som leder Nationell samling säger att deras seger har blivit framflyttad. Jag säger tack och lov.

Tyvärr så blev det nästan tre lika stora block där vänster är nummer 1 med liten marginal till Macrons parti. Som i sin tur har lite marginal till sista och tredje partiet från högern.

Jag hoppas det styr upp sig och att det inte blir dödläge nu. Jag tackar mycket och länge för att det finns hopp om mänskligheten, högern vann inte stort som allt pekade på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Varför måste de dö?

Igår kom blåsten som lovat. Kanske inte så att tak flög av eller studsmattor som landade i trädgården. Men både den ena och andra dahlian fick sätta livet till.

Café au lait helt av längst ner vid jorden.
Penhills avbrutna stänglar efter att den blåst ner i häcken.

Jag säger det igen, sådan här blåst brukar vi aldrig ha på sommaren. Denna gången var det en av de nya som dog samt den gamla favoriten som blev ny i våras efter knippebakteriosen. Café au lait rosé dog helt och hållet. Samt Watermelon penhill hade fyra stänglar och har nu bara en kvar.

Rosé har jag längtat så efter att få se utslagen. Den hade många knoppar men som sagt, allt är bort. Jag är tveksam till att knölen kommer orka leverera något nytt innan säsongen är slut. Jag får hålla tummarna.

Sedan fick jag ställa ner och undan i lä (så gott det gick) resten av mina dahlior för allt höll på att blåsa sönder. Kan det inte bara vara lite vanligt oblåsigt väder så jag kan få njuta av mina blommor nu?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På tal om blåsigt

Det har varnats för blåst (igen) och nu med stormvarning. Att vara ute i blåsten är inget roligt varesig gående, på två hjul eller fyra. Om det kommer en stor gren eller ett tak och flyger emot dig så är man inte så stor i världen.

Vår carport kommer stå kvar även om huset skulle slitas i delar. Taket på carporten ligger kvar även om det ryker på huset. Nu bor vi i huset och inte carporten. Om vi inte byter och flyttar ut i förrådet, då får det bli en bunker där ut om inte annat.

Jag tror jag får sluta läsa nyheterna ett tag. Jag har det jobbigt med att hänga med i allt jobbigt som sker på vår jord. Det spelar ingen roll att jag vet varför det är negativa nyheter. Det är lika jobbigt för det. Om någon mot förmodan inte vet varför, det är för att det säljer bättre än positiva nyheter.

Jag står fast vi att vi inte hade så mycket blåst på somrarna tidigare. Men nu måste vi surra fast studsmattor och tak. Taken kanske är svåra. Jag oroar mig för alla blommor. Labyrint-dahlian har massor av knoppar som jag bara väntar på att slut. Jag vill inte att de ska blåsa av (igen). Jag kan bara hålla tummarna och gör det också.
Läs hela artikeln i Expressen: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/meteorologens-varning-kommer-blasa-storm/

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Är det blåsigare? Eller är det bara jag?

Det är ett antal dahlior som blåst sönder i år. Det hade varit fler om jag inte gjort vad jag kunnat för att skydda dem som är kvar. Nu har de lovat blåst på söndag igen. Tillräckligt mycket för att mina surrade dahlior kanske inte kommer klara sig. Är det bara jag eller blåser det mycket mer än vad det gjort tidigare?

Höststormar är ett begrepp. På hösten förväntar man sig att det stormar och blåser. Då är det mysigt att sitta inne när det viner ute. Uppkurad i en fåtölj med en filt och kopp te. Då förväntar man sig blåst. Men inte nu. Jag förväntar mig inte att det blåser sig så att huset rör sig.

Eller så är det bara min klimatångest som gör att jag upplever att det blåser mer. Jag har dock fler sönderblåsta dahlior i år än förra året. Jag har inte så många år med dahlior att jämföra med men några år är det ändå. Jag har inte minne av att det är dahlior som blåste sönder i början.

Jag hoppas det är min klimatångest men antagligen så är det inte det. Antagligen så är det klimatet som ändras och inte till det bättre. Jag ber till Gud att vi på jorden ska ändra oss och göra jorden bättre igen.

Ta hand om dig. Vi hörs igen.

Hissolycka

I december förra året var det en hissolycka som krävde fem liv. Det är så tragiskt. Direkt när det hände så blev frågan om hissarna var tillförlitliga. Hissdistributören hävdade att hissarna var säkra. De skulle göra egen utredning och hjälpa haverikommissionen med allt som behövdes. De också reste omedelbart till platsen för olyckan.

Jag tycker de har hanterat det bra. De försökte inte skylla ifrån sig. De vill utreda och komma fram till vad som kunde hänt. Jag tror att de även slutade sälja just den hissen. I alla fall ett tag. Men jag kan komma ihåg fel.

Nu har haverikommissionen kommit fram till orsaken. Det var inget fel på hissen. Det är människan som felat. Först med att inte skruva ihop den högst upp. Hissen byggs på eftersom våningsplan blir klara. När sista höjningen gjordes så glömdes den att skruvas fast. Som gjordes i början på november.

Den har alltså varit en säkerhetsrisk i mer än en och halv månad. En olycka som bara väntade på att komma. Den kom och tog fem liv. Alla kan glömma. Därför ger distributören ut en plan om hur den ska monteras och hur det ska göras när den är monterad och det sista gjordes inte alls. Det sista med att det var en kontroll av att allt var gjort som det skulle. Så enkelt och så självklart som alltså inte gjordes.

Jag förstår det som att denna sista åtgärd aldrig gjordes utan man litade på att ingen skulle fela och göra allt rätt. Hängslen och livrem är väl alltid det bästa. Och även om hängslena också ger vika är det bättre med dubbelt än enkelt i dessa lägen. Vill du se filmen haverikommissionen gjort om vad som hände kan du se den på Expressen:
https://www.expressen.se/tv/nyheter/forklaringen-sa-gick-hissolyckan-till/

Tragiskt och jag hoppas att dessa fem människor liv lär för framtiden att det får inte hända igen. Man brukar säga en gång är ingen gång och två gånger är två gånger för mycket. När någon dör så stämmer det inte, då är det en gång är EN gång för mycket.

Ta hand om dig. Vi vet inte vad som händer imorgon. Vi hörs då hoppas jag.

Tillökning i familjen

Maken och jag har alltid cyklat tillsammans. Jag cyklade på en vanlig stadscykel när vi träffades och maken hade en racer och en ”gubbcykel”. Gubbcykeln försvann fort, men det har jag berättat om tidigare tror jag. Om inte så blir det ett annat inlägg om det. Racern levde kvar och jag skaffade också en racer.

Nu har vi fått tillökning i familjen av att minstingen har skaffat en racer. Igår flyttade den in i vårt förråd. Minstingen och jag cyklar alltid tillsammans så den kommer att bo hos oss på heltid skulle jag tro.

Minstingens racer

Nu ska den få ny styrstam så minstingen slipper böja sig för mycket. För som allt annat så får han vika ihop sig mer än andra för att få plats. Idag ska vi ut på första turen och maken ska följa med. Det blir ingen åtta-milars tur. Det har maken gjort klart att han inte hänger med på. I alla fall inte första turen efter så många år. Kul att vi har gemensamma intressen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.