Sista i skaran

Igår tog sista medlemmen i familjen studenten. Vi var självklart på plats och firade honom. Då det är yngsta av alla kusinerna så behövde vi åka en bit för att ta oss dit. Ungefär fyra timmar.

På vägen så råkade vi ut för en hagelstorm. Det gick i 30 km/h under en tid. Alla körde lika sakta i alla filerna. Ingen ville chansa. Då säger jag (vilket jag aldrig skulle gjort) att jag vägrar att vara med på utspringet i hagelstorm.

Vi kom fram och åskan hördes i bakgrunden. Men inget regn. Vi kom fram till skolgården, inget regn. När vi klurade på hur de skulle springa och komma ut så börjar regnet. Sedan kom studenterna utspringande och med dem kom hällregnet. Vad är midsommar och student utan lite regn?

Regnet avtog och vi torkade alla upp innan det blev mottagning för densamme. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll. Även om det kom mer regn så fanns det både tak över oss och god mat att njuta av.

Jag njöt så mycket att jag tog inte en enda bild under hela dagen. Ni får helt enkelt lita på att jag var på student igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kungsljus

Igår blev det ändringar i arbetet så jag fick lite tid över på eftermiddagen. Då passade jag på att vara en stund i trädgården. Jag satt och njöt en hel del. Det har varit mycket blåsigt några dagar. Våra tunga betongbord har flyttat sig och en hel del har blåst sönder av mina växter. Men igår var det ingen blåst. Då kunde jag kolla in skadorna men också alltså njuta lite i solen.

Förutom att kolla in skador och njuta så fick jag också ner en present från svärmor. Ett kungsljus som nu är i zinkhinken som hade ett vintergrönt gräs i sig. Det hade dött och behövde bytas ut. Passade mycket bra med den fina presenten. Jag har aldrig sett ett lila kungsljus innan. Ska bli spännande att se det växa och frodas. Dagen blev lika fina som Kungsljuset.

Det fina kungsljuset

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nedräkningen har börjat.

Jag har jobbat två somrar i rad. Det blir inte en tredje. Jag har jobbat mer än jag klarar under en lång tid och vi har bestämt att i år ska jag ha lång semester. Vi är jag och maken, vi har bestämt att hälsa är viktigare än pengar.

Maken har pushat mig mycket för att jag ska ta ledigt. När man inte kan jobba så mycket som behövs, är det svårt att ta ledigt. Det blir inga inkomster då. Men i år har maken och jag bestämt att vi får klara oss utan pengarna som jag skulle kunna tjäna.

Nedräkningen till ledigheten har börjat. Nu hoppas jag bara på fint väder. Det är väldigt ruggigt och blåsigt för tillfället. Jag önskar mig varmt väder med regn på nätterna. Det är min önskan utöver att vara ledig. Dock så är ledigheten redan klar, det är bara nedräkningen tills den börjar nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En helg att minnas

I helgen har jag varit på resa med mina syskonen. Det har varit mycket åkande på många fina vägar. Vi har ätit väldigt god mat, där höjdpunkten var kräftorna. Vi har åkt i sol, vind och regn. Vinden har varit nästan hela tiden och solen har vi haft med oss mycket. Värst var nog regnet som båda fick på vägen hem. Regn OCH vind är inget man vill ha tillsammans på motorcykel.

Tigrarna på plats för övernattning.
Ett besök på Vreta Kloster
Mycket härlig.
Det blev en glass vid Bergs slussar.
Lite grusväg blev det till slut.
The Tigers has arrived!

Nu är vi alla hemma hos oss själva och helgen kommer jag minnas med glädje länge. En underbar helg med det bästa sällskapet. Jag älskar att vi träffas så mycket som vi gör. Vi har mycket kul tillsammans och mamma är särskilt med oss när vi gnabbas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Förlovningsdag

Igår firade jag och maken 18 år som förlovade. Många fina år med många fina stunder. Vi har haft motgångar som alla andra men mest fint har det varit. Vår förlovningsresa är en bra beskrivning på våra år ihop.

Dagen vi förlovade oss cyklade vi upp för en alptopp. Inte vilken som helst utan en som är med i Tour de France, Alpe d’Huez. Det är en brant backe, kan man säga. Både jag och maken gillar att cykla uppför.

Beskrivningen av våra år är att vi haft det kämpigt, ibland väldigt mycket och ibland mindre kämpigt och ibland väldigt lätt. Men vi har alltid gjort det tillsammans, i med och motgång.

Kanske vi ska ta oss an ett berg till? Minstingen vill ta sig an Vätternrundan. Vi får väl se vart vi slutar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Så mycket vackert

Vi bor i ett fantastiskt land. Det är så vackert och denna tiden är verkligen härlig. Efter lång vinter är det så skönt med värme och sol. Även om värmen avtagit lite så är det mycket som händer i naturen.

Min smällspirea är snart i full blom. Älskar de vita bollarna som är lite rosa ton innan de slår ut. Tillsammans med de röda bladen är det underbart.

Nästan helt utslagen diablo smällspirea.
Innan den slagit ut. Lika vackra.

Jag har massor av knoppar på dahliorna. Tyvärr blåste den ena sönder häromdagen. Antagligen den som slagit ut näst på tur. En tallriksvariant, Labyrinth heter den, men den har nya stänglar samt knoppar som kommer. Blir bara fördröjd blomning. Jag får njuta av den som slagit ut hittills.

Naturen är fantastisk!

Ja, denna tiden är magisk med allt det vackra som kommer. Vattnet är välkommet men värmen är också välkommen tillbaka,

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När vädret ändras så ändras spelreglerna

Jag följer vädret mycket för att ha koll på regnet. Men så klart även temperaturen. Det jag vill se med tempen är att den är hög på dagarna. Jag älskar när det är varmt. Jag gissar att det inte bara är hos oss som nu kylan dragit in.

Inte över 12 grader en enda natt på prognosen.

När graderna går ner mot fem på natten så måste jag tänka på mer än mig. Basilikan tycker inte om när det är kallt. Till och med känsligare än mig. Under 12 grader så dör de gärna. Jag har inga vinterkläder åt basilikorna så därför har de fått flytta in nu. Och som det ser ut ska de vara inneboende några veckor till.

De är så fina så på fönsterbrädan.

Jag kanske gullar för mycket med mina örter. Fast jag har plats på fönsterbrädan. Visst hade det varit lättare med ett växthus, men jag får fortfarande inget bygglov på växthus. Tack för påminnelsen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ett rekord jag inte vill slå

Min klimatångest är på topp för tillfället. Maj har varit jättevarm. Det brukar inte vara varmt hela månaden som det var nu. Jag mår riktigt dåligt över hur vi förstör vår planet. Och alla säger att det spelar ingen roll vad lilla Sverige gör. Det är USA och Kina som måste ändra sig.

Om man är så korkad att man inte tror att det man själv gör påverkar så är det inte konstigt att världen håller på att gå under.

Det finns många små länder och jag gissar att alla tänker likadant som svenskarna. Vilket innebär att den stora massan tycker att minoriteten ska lösa problemet.

Nu spår experterna att rekordet för 2023 snart kommer att slås. Rekordet jag inte vill slå är det varmaste året som uppmätts. Jag hoppas att fler förstår att vi alla måste hjälpas åt och ser till att rekordet inte slås.

I expressen kan du läsa mer vad experterna säger: https://www.expressen.se/nyheter/varlden/nytt-varmerekord-nara-vi-spelar-rysk-roulette/

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hotet verkade hjälpa

Jag hade två dahlior som jag hotade med döden. De hade bladlöss och jag hade kämpat en del med dem. De fick en chans med såpvatten annars skulle de få flytta till skräphögen. Såpvattnet verkade fungera. Lössen försvann och nu visar en av dem sin uppskattning för hjälpen med såpan.

Den är den första dahlian som börjar slå ut. Av alla mina dahlior. Jag är glad att den inte gav upp utan kämpade sig förbi lössen. Den är så fin och snart kommer jag få njuta på riktigt av den. Den andra med löss har inga knoppar än men den har heller inga löss. Det är också bra.

På väg att slå ut och massor av knoppar på gång.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Cykling

Jag tycker om att cykla. Det är många år sedan jag cyklade dock. Det beror på att det är så mycket tung trafik på de små vägarna här omkring. Vi har massor av lastbilar som ska åt det ena eller andra hållet och då måste de åka på de små vägarna i avsaknad av en stor sådan. Det har avskräckt mig och maken från att cykla ute.

Vi har racers som vi satt upp på rulle och cyklat inne istället. Fast nu har jag och minstingen börjat cykla tillsammans. Jag har blivit påmind om hur mycket jag tycker om att cykla. Det är verkligen vidunderligt att cykla ute. Minstingen och jag har klarat av några vägar och vi har prickat in tider då det inte varit så mycket tung trafik.

När man cyklar så är det också kul att prova nya vägar. Som jag skrev så är det asfalt som gäller med racer. Minstingen cyklar med mountainbike, han har alltså lite mer valmöjligheter på vägar än mig. Igår var det cykeldag och vi hade bestämt att cykla på en grusväg denna gång. Det blev inte racern på grusvägen. Det blev min trogna elcykel.

Om du cyklat på en elcykel någon gång så vet du att den väger väldigt mycket. Och med tanke på att jag och minstingen cyklar för att träna så skulle jag cykla utan elen. Det gick ganska bra men i någon uppförsbacke så blev det lite el. Som jag sa, den väger massor. Jag kan avslöja att jag fick mycket träning även med elen.

Jag var totalt slut och jag får se till att börja spara pengar till en cykel som går att köra på grus med. En som är menad för att träna med. Inte en som tanken är att man ska få motion men samtidigt kunna ta sig fram enkelt med i stan. En utan el.

Nästa cykeldag blir det med racern igen. Får se om jag kan hitta någon annan rutt med asfalt. Det är kul att cykla, både på asfalt och grus, även om det är med en tung elcykel.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.