Domen har kommit

Nu har jag fått svar från min läkare. Det blev en telefontid. Vilket är skönt för det är en timma enkel väg för att komma till henne. Då är telefon praktiskt. Tydligen är jag inte som alla andra. För det vanligast är att man inte får de besvär som jag har. I 95 procent av alla fall så får man känselbortfall. Det har jag på den sidan där masektomin gjordes. Där har jag områden som känns bortdomnade eller ingen känsel alls.

Det är väl också ganska självklart att om man skär av allt rakt igenom så går saker sönder, som nerverna. Därav känselbortfallet. Det har jag alltså precis som alla andra då. Men sedan har jag ju den sidan som är rekonstruerad och där är jag inte som alla andra. Vad förvånande! Eller inte. Självklart är jag inte som alla andra.

Det som då kan ske för de sista 5 procenten är att de blir mer känsliga och vissa av dessa 5 procent får också smärta. Nerverna har fått spunk och tror väl att allt skärs av hela tiden och sänder ut signaler om att det gör ont. Nu ska jag börja med en tablett som talar nerverna till rätta. Om tabletten inte fungerar så kanske det är något annat problem. Då blir det besök men det låter logiskt att det skulle vara spunk hos nerverna.

Som jag sa till min läkare, Jag har inte cancer och smärtan kan jag härda ut. Det är inget jag dör av. Men om det kan bli bättre så är jag villig att testa. Om fyra veckor så vet jag om det bättre eller ej.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Igår flyttade de

Igår var dagen när prognosen visade över 12 grader hela dygnet. Det innebar att basilikorna kunde flytta ut till de andra örterna. Nu har vi massor av örter till våra grillningar i sommar. Dubbla persiljor, dubbla koriander sedan är det en av varje. Dillen är fortfarande tveksam men värd att få en chans.

Dillen är från matbutiken. Maken ville göra dillmajonäs för några veckor sedan och då fick dillen en egen kruka. Dill har annars dött för mig varje gång jag försökt. hoppet kanske inte är så stort men den lever än så länge.

Alla örter runt grillen. Dillen längst till vänster.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man ändå inte sover

Helt oviktigt egentligen men eftersom jag ändå inte sover så kan jag ju ta tillvara på tiden när jag inte kan vila. I helgen så fanns det tid när jag varken kunde sova eller vila. Då tog jag tillvara på tiden och skickade ett meddelande via 1177.

Mitt bröst gör ju fortfarande ont efter rekonstruktionen. I helgen så gav jag upp och skickade frågan om det ska vara så? Det blev också värre efter mammografin i december så det är på tiden att jag ställer frågan. Nu är det ömt hela tiden och gör ont emellanåt. Det gör alltid ont om jag trycker på det. BH är alltså besvärande att använda.

Jag fick svar ganska fort men inte med något besked. En sköterska skrev, under helgen, att de skickat mitt meddelande vidare till opererande läkare. Jag antar att det inte är något problem. För om det varit problem så hade jag antagligen blivit inkallad omgående. Vilket jag inte har. Jag hoppas jag slipper med. Jag hoppa ännu mer att jag slipper det onda.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att kunna parkera

Ibland undrar jag om alla har körkort. Igår var jag och äldsta sonen ute på uppdrag. När vi var tillbaka så kom undran (igen). Äldsta sonen bor i närheten av en skola. Utanför skolan finns tre parkeringsplatser. De är precis så nära det går att komma utan att köra in på skolgården. Vägen är en huvudled. Det innebär att man varken får stanna eller parkera på gatan. Förutom på de där tre platserna som är på vägen.

Utöver dessa tre platser så finns det en parkering som tillhör skolan. Den innebär att man måste gå över hela skolområdet för att komma till sitt barn. Det är säkert 150 meter längre än dessa tre platser. Sedan finns ytterligare en parkering som är uppför en backe. Den är nog 50 meter bort från de där tre platserna på vägen.

Det finns alltså gott om plats för alla att parkera sina bilar för att hämta barnen. Utöver skolan så finns det precis bredvid en förskola. Den har en alldeles egen parkering som är ungefär 25 meter från där barnen hämtas. Men om man ställer sig precis i korsningen fortfarande på huvudleden men nu utan parkeringsplatser, så har man kanske 10 meter till var barnen hämtas.

Denna korsningen där backen upp till den ena parkeringen. Det blir kanske 40 meter att gå från den parkeringen. Oavsett vilken dag jag kommer till äldsta sonen när det är skolslut så är det fullständigt kaos. Det står bilar överallt. Om någon står på de tre platserna så är minst en av bilarna stående i fel riktning. Fast att de har rätt att stå på platsen så är det i fel riktning och då lika fel som om de stod utanför parkeringsplatsen.

Folk parkerar halvvägs på trottoaren, de står genom hela korsningen, om de inte ska till förskolan så står de på huvudleden, de står på övergångsstället, ja, de står överallt förutom på de platser som finns tillgängliga. Igår var min undran väldigt befogad, en bil ställer sig I backen vid en refug så man kan knappt passera mellan bilen och refugen. Där han stod innebar en körsträcka på 50 meter till så hade han stått på ungefär samma plats, fast på en parkering. En trottoar och en gräsplätt var det som skilde i gångsträcka.

Varför orkar man inte köra runt bilen och ställa sig rätt mot att vara en trafikfara? Har man körkort överhuvudtaget är min stilla undran? Men jag kan ge fler exempel. En kommunmärkt bil som parkerar på huvudled för att gå och hämta sitt barn på förskolan. Den gången sa jag faktiskt till. Den gången hade jag tid samt jag var inte med äldsta sonen. Jag frågade mamman ifråga om hon visste att det var huvudled och att det fanns en parkering till förskolan. Det visste hon. Då svarade jag att det kanske inte är så lämpligt att begå ett lagbrott när man kör en kommunbil. Inget svar på det. Men hon försvann fort efter att barnet var inne i bilen. Jaja, jag får väl fortsätta min undran nästa gång det är dags för hämtning på skolan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ingen explosion

helgen har jag varit gräsänka. När maken är hemma så sköter han oftast matlagningen. Inte för att jag inte vill, utan för att han blir hungrig före mig. När jag då varit ensam så är han nog inte helt säker på att jag äter. Men det gör jag. om jag är bortrest, vilket är vanligare än som nu, så skickar jag bilder på min mat till honom. Mest för att han skulle vilja vara med och äta på äventyret men också för att han då vet att jag äter.

Jag har ätit hela helgen. Både frukost, lunch och middag. Jag har inte skickat en enda bild på maten jag ätit. Jag har även ätit godis, chips, glass och fika. Han har inte fått bilder på det heller. Det har inte gått någon nöd på mig. Jag har även använt spisen. Nu kommer nog det jobbigaste med denna helgen för maken. Jag har inte stängt av gasen till spisen.

Varje kväll så stänger maken av gasen till spisen. Och varje gång jag kommer först och ska använda spisen dagen efter så blir jag lika irriterad, VARJE GÅNG. Nu har jag varit ensam hela helgen. Nu har gasen varit på hela helgen och han har inte vetat om det. Nu när han är hemma igen kan jag avslöja att gasen varit på hela tiden och det blev ingen explosion.

Det är tur för maken att det oftast är han som också sätter igång gasen på dagen. För den får vara på under hela dagen. Det är alltså inte så ofta jag blir irriterad. Oftast så är gasen på när jag kommer och ska använda spisen. Frågan är om jag ska påpeka för maken att det inte exploderat alls, även när gasen är på under dagen? För om jag gör det kanske han kommer stänga av mellan alla användningarna. DÅ skulle JAG krevera.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Självisk

Just nu är jag oerhört självisk. Jag önskar att mamma var i livet. Jag önskar att mamma satt här bredvid mig och kunde ge mig kraft och mod som bara hon kunde. Ibland genom att säga till mig att skärpa mig. Ibland med att säga att jag gjort allt rätt. Ibland med att bara var där bredvid och inte säga någonting. Jag saknar mamma så vansinnigt mycket. Varför kunde hon inte få bli minst 100 år?

Jag vet att jag är självisk. Mamma hade många år i livet. Jag tycker bara att de inte räckte just nu. Just nu vill jag ha mamma. Just nu vill jag kunna bara vara med mamma. Just nu vill jag ha mammas piggvar med färsk pepparrot och skirat smör. Just nu vill jag gå med mamma i trädgården och njuta av vädret. Just nu vill Jag att mamma ska tala om för mig att allt blir bra.

För att orka så tänker jag på hur mamma lever i mig. Minstingen påminde mig i veckan att det är inte bara mammas andetag som lever genom mig. Han påminde mig om hur lik jag är mormor. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde eller sa men tydligen så var det precis som mormor. Det gör mig gladare. Jag vet att jag är lik min mamma.

Även om jag är självisk så är jag så tacksam för att jag hade min mamma. Hon är anledningen till att jag är jag. Nu ska jag se till att hämta kraften från henne, för kraft det hade hon. Hon behövde vara stark i sitt liv, många gånger. Även för mig. Jag är tacksam för att hon visade mig att allt är möjligt. Jag lever och hennes andetag med. Jag saknar dig mamma! Tårarna rinner och evigheten fortsätter fast sekunden tog slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Roligare pengar

Jag får inte klaga på jorden för mycket för då lär det gå åt skogen. Jag gillar min fina jord som är tråkiga pengar. Nu till de roligare pengarna. Mina äppelbuskar och aronian blommar. Det är mycket roligt att se. De kommer alltså ge mig frukt redan i år. Aronian kommer antagligen bli en hel burk sylt. Det ser jag fram emot. Får inte glömma att frysa bären bara, innan jag gör sylten..

En av äppelbuskarnas blommor
Aroniabusken

Makens krusbär blommar också. Den kommer ge massor av bär den med. Gjorde redan förra året som var första sommaren hos oss. I år ska den dock på skydd innan bären mognat färdigt. Förra året så fick maken några stycken sedan tog fåglarna resten. I år blir det när över busken så maken får bären. Han gillar krusbär väldigt mycket. Misstänker att det inte blir någon krusbärssylt till mig. Vilket inte gör något. För blåbären kommer det bli massor av med.

Björnbären har däremot haft det tufft även i vinter. Båda kommer från botten. Förra året blev an av buskarna illa åtgången av vinter och kom på nytt. I år är det alltså bägge. Gissar att det inte blir ett enda björnbär i år. Hallonen har jag nog beskurit för hårt så där är det också lite tveksamt. Något som inte är tveksamt är mitt vintergröna gräs. Det är inte grönt varken på sommaren eller vintern längre.

Mammas gräs har inte klarat vintern. Tur jag har en till som fortfarande visar lite liv.

Det får bli att skaffa något nytt i den krukan. Det är ju roliga pengar som går åt då. Jag vet dock inte vad jag ska sätta där. Den är precis bredvid aronian. Den har lite skugga från både staket och andra buskar. Diablon är på andra sidan om den. Det var väldigt fint med det vintergröna. Krukan är isolerad och utan botten så det går att plantera något som kan gå på djupet. Det är ingen brådska.

Jag är i fas med trådgården. Jag skulle behöva klippa ner de döda björnbären. Men jag har haft hoppet levande tills nu. Annars är det inte så mycket. Kaprifolen behöver något att klättra emot. Den överlevde förra året så då lär den över leva i år. Jag funderar på om det skulle gå att göra någon portal va något slag. Men det fröet behöver växa lite till. Just nu så går jag mest och njuter av allt som slår ut och grönskas. Vilket jag kan göra med gott samvete för jag är i fas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tråkigare pengar

För ett antal år sedan började jag att skaffa blommor. Det började med sommarblommor i krukor på altanen. Sedan utökades det allt eftersom och nu är det både rabatter och blommor i krukor.

Under dessa år så har jag lagt mycket pengar på sommarblommor. Även perenner har kostat massor av pengar. Jag har även lagt en hel del på perenner som dött. Det är nog de dyraste växterna, perennerna som dör. Jag sörjer fortfarande min japanska lönn som dog.

Sommarblommor ska ju bara leva en sommar. Det är alltså okej att de dör när sommaren är slut. Mina sommarblommor har blivit krukväxter som måste vinterförvaras. Citronträd, olivträd, dahlior och annat roligt.

I år har jag inte lagt många kronor på sommarblommor. Jag har däremot lagt massor av stålars på jord, biokol och annat för att jordförbättra både krukor och rabatter. De pengarna är nog de tråkigaste. Jord är inte supersexigt direkt, inte som en sommarblomma. Den ger färg omedelbart. Jord kommer göra allt bättre men inte omgående. Jag skulle gissa att jag lagt mer pengar på alla blommor i år än något annat åt. Jag har sagt att jag inte gullat, jag får ändra mig tror jag, jag gullar massor med alla växter på utsidan. Väl spenderade pengar, även de tråkiga.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Gult överallt

Pollensäsongen är här. Jag glömmer den nästan varje år. I år trodde jag att jag var förberedd. Jag hade tänkt tanken att detta året har jag koll. Detta året tänkte jag faktiskt på att det kommer en pollenperiod. Ändå så blev jag överraskad att den kom. Allt är gult.

Att hänga tvätten ute är ingen höjdare. Allt måste skakas noga innan det viks ner från tvättlinan. Det var en chock. När det blir så här mycket björkpollen som det är nu är inte bara att allt blir gult som är jobbigt, det är också att det är nysningar och lite känning i ögonen. Det är också en chock. När den lagt sig så inser jag att jag haft det så innan.

Nu ser jag fram emot att sommaren ska komma och allt det gula försvinner. Jag vill vädra utan att allt blir gult. Jag vill sätta mig på motorcykeln utan att behöva tvätta den innan. Eller cykeln för den delen. Allt måste torkas, även näsan ibland. Jag är mycket tacksam för att jag inte har svår pollenallergi.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Verkar omöjligt

Jag har nu provat så många hjälmar att jag inte kommer ihåg vilka som jag provat eller ej. Jag har varit i butiker och köpt hem från internet. Jag har nu ytterligare en som ska gå tillbaka. En LS2. Den satt bra på. Kanske inte mycket bra men tillräckligt bra. Det som var problemet var att den inte hade Dubbel D som spänne. Att hitta hjälm verkar omöjligt.

Dubbel D är det säkraste alternativet av spänne på en Mc-hjälm. Nu vet jag ännu mer att så är fallet. Spännet på hjälmen som går tillbaka gav mig lite kvävningskänslor. Inte bara det, spännet är precis på adamsäpplet. Dubbel D är alltid på sidan av halsen. Dubbel D halshugger dig alltså inte lika lätt.

Nu vet jag inte hur jag ska lösa detta. Förra gången och enda gången jag köpt hjälm så provade jag en snygg hjälm och den köpte jag. Den sitter kanon fortfarande. Dock inte lika säker som när jag köpte den. Jag måste hitta en ny. Och som du kanske räknat ut så tillverkas inte den hjälmen längre. Ibland ska det inte vara enkelt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.