Jag har jobbat en del sista tiden. Och om jag inte jobbat så har jag övningskört med minstingen. Maken är orolig. Inte för att jag jobbar för mycket, eller, det kanske han är med. Utan för att jag missar magnolian. Att jag har hela carporten fylld med växter som måste planteras om, verkar inte bekymra honom lika mycket.
Igår kom han och frågade mig om jag hade koll på min kära magnolia? Har du sett att den blommar? Den håller på att blomma över! Har du sett den?. Självklart svara jag nej, att jag inte sett den. Maken bläddrar i sina bilder och får fram bilder på den fina busken.
Det ska tilläggas att han frågar mig när jag sitter i fåtöljen. Ungefär 3 meter från ytterdörren och några fåtal meter till för att komma till busken. När han visat mig sina bilder så visar jag honom mina.
För inte finns det en chans att jag skulle missa blomningen på magnolian. Jag har följt den varje dag. Innan jag åkt till jobbet på morgonen och när jag kommit hem efter jobbet och på lediga dagar har jag kollat till den. Den är så fin. Jag uppskattar makens oro, för jag hade inte velat missa den. Han hade sett till att jag inte gjort det.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.