Om viljan och hoppet finns så kan vi göra vad som helst. Vi styr över mycket mer än vi tror. Om jag tror på att jag inte kan, så blir det så. Jag kan inte. Om jag däremot tror att jag kan, då blir det så. Jag kan.
Detta har varit med mig under väldigt lång tid. Äldsta sonen är uppvuxen med det. Och han tycker ibland att det är ett problem. Som nu under pandemin. Allt kommer att lösa sig om vi bara jobbar efter att det kommer det. Han blir trött på mig. För det fungerar ju inte just nu. Det är så många riktlinjer som ska efterföljas. Vilket i sig inte är något problem. Han älskar regler. Så länge alla andra också följer reglerna.
Däremot så tycker han inte om att någon annan bestämmer över honom. Som att jag säger att detta löser vi. Eller staten, för den del, som säger att du måste för annars. Han har drömmen om det perfekta samhället, där alla gör vad som behöver göras för att ta hand om sig själv. Det är ett pågående samtalsämne. En utopi är just en utopi. Sedan behöver man anpassa sig för att det ska bli fungerande. Där går åsikterna isär.
Vi har kommit långt på vilja. Även om jag inte alltid kan få fram hur jag menar så har vi kommit förbi det och framåt. För att viljan finns. Viljan är ibland bra om den också är envis. För motgångarna kommer. Skillnaden på min sons framgångar mot någon som är i början på sin resa, är att sonen haft fler motgångar. Mer motstånd som gjort att insikten och kunskapen har ökat. Då behövs ibland en mammas envishet att orka driva på viljan.
Ibland är envisheten inte så bra. Som när man gör mer än man ska. Som nu när jag inser att jag har varit extra trött av fler orsaker än jag insåg. Jag har ju urinvägsinfektion som jag äter antibiotika för. Klart att jag är påverkad av det. Envisheten kan få komma tillbaka på lördag. Då är jag redo att städa lite (inte alls, för jag hatar att städa), för nu har jag inget annat som ska göras på utsidan.
Viljan är det inget fel på. Inte envisheten heller. Jag vet inte vem jag fått envisheten ifrån. För mamma, pappa, mormor, morfar och farmor var väldigt envisa. Så jag har inte fått något om dem. All deras envishet är (och var) kvar.