När äldsta sonen var liten, han var väl knappt ett halvår, kom mormor med en present. Det var vår ute. Han satt i barnvagnen och mormor var så stolt över sin present. Det var en mjuk boll.
Kusinen, mormors första barnbarn, har ett väldigt bra bollsinne. Detta upptäcktes tidigt. Han älskade sin första boll han fick av mormor. Nu var mormor extra stolt över att hon gav en boll även till sitt andra barnbarn.
Nu är det ju så att vi alla är olika. Även utan autism. Men mormors min när hon gav denna boll till äldsta sonen hade varit värd att ha på film. Det har vi tyvärr inte.
Denna boll levererades i ett nät. I detta nät satt ett elastiskt snöre. I detta snöre har bollen hängt i butiken för att synas lätt och kunna välja färger lätt. Sonen fick bollen i händerna. Han släpper bollen som att han blir brännskadad. Han tar tag i snöret och vägrar släppa taget.
Mormor tar av nätet från bollen och försöker ge bollen till sonen. Denna boll existerar inte för honom. Snöret är i ett fast grepp. Blicken har bara fokus på detta fantastiska snöre. Mormors min, oslagbar, när hon inser att den där bollen var värdelös.
Snöret däremot, var den bästa present han hade fått i hela sitt korta liv. Det snöret var något han lekte med länge. Lite jobbig present för en förstagångsförälder dock. Allt jobbigt som man trodde skulle hända när barnet leker med ett snöre. Ett elastiskt snöre. Eftersom han är autistisk så hände inget. Han lekte med det där snöret exemplariskt. Det fanns aldrig någon risk att det skulle hamna om halsen eller något annat farligt.
Den svåra vägen fick mormor lära sig att hennes barnbarn var oerhört olika. Som den gången många år senare när hon tyckte att sonen fick köra gräsklipparen om han ville. Kusinen var ute och körde så det fick han också om han ville. Min mamma har alltid varit väldigt rolig vad gäller vad som är lämpligt och inte. Sonen var ganska liten för att köra själv. Men, men, vi gick ut till kusinen.
Men nä, sonen hade fått godis av mormor. Han var inte intresserad av att köra. De försökte att locka honom. Du kan ju åka med lite. Du får se, det är jättekul. Äldsta sonen hoppar på gräsklipparen. Bredvid kusinen. Kusinen kör och äldsta sonen äter godis. Hans fokus är på godispåsen. Vid detta laget så hade de flesta lärt sig att sonen var inte som alla andra. Det var enda gången han ”körde” gräsklipparen hos mormor. Kusinen däremot hade det som standard på varje sommarbesök många år framöver.