Kategori: Allmänt

Det finns ingen ork för blogg idag. Men jag kan säga att tårarna räckte hela tiden. Det var en perfekt begravning som återspeglade mamma. Det var mängder med fina blommor. Imorgon kanske jag orkar berätta mer. Idag har det varit många fina minnen både med mamma och utan. Dessutom så ordnade vi ett nytt minne idag med mamma.

Vi hörs imorgon. Ta hand om dig.

Det finns flera möjligheter idag vid gravsättning. Fler om man kremeras. Du kan begravas på en plats i en grav. Om du är kremerad eller inte så kan du bli begravd med en gravsten. Du kan också bli spridd i en minneslund som kremerad. Då får du ingen gravsten. Du får ingen särskild plats heller. Numera finns det ytterligare ett alternativ för kremerade. Det är askgravlund. Då blir du gravsatt på ett särkilt ställe.

Man kan också ansöka om att få sprida askan lite var man vill på Länsstyrelsen. De säger nej mycket. Det kan inte vara var som helst alltså. Det är inget som vi funderar på nu med mamma. Det viktiga för mamma är att få vara hemma i byn. Där hennes mamma och pappa ligger på kyrkogården. De ligger i en familjegrav. Nu finns det en askgravlund på ”hennes” kyrkogård. Och det har vi nu valt att hon ska ligga i.

I en askgravlund så kan man vara med vi gravsättningen. Det får man inte i en minneslund. I en askgravlund så finns det en plakett vid platsen. Det gör det inte i en minneslund för det finns ingen särskild plats. Mamma skulle vara mycket nöjd med alternativet. Att få vara på den kyrkogården är det viktiga. Tyvärr är inte begravningen i den kyrkan.

Det beror på att kyrkan är för liten. Eller jag tycker inte det men sådana som bestämmer har gjort bedömningen att man inte får vara mer än åtta i den kyrkan. Vi kommer vara flera, inte alla tjugo som är tillåtet men nästan. Då tänkte vi att om det är mindre restriktioner i sommar så skulle vi kunna ha en gravsättning med minnesstund. Dricka kaffe och äta ostkaka. Det var mammas grej. Ostkaka. Det skulle det vara på alla stora firanden. Även om det var annan efterrätt också så skulle ostkaka finnas.

Vi hoppas helt enkelt på att restriktionerna avtar. Då kan vi ha gravsättning i askgravlunden med ostkaka efteråt. Helt i mammas stil. Om du inte har pratat döden med dina nära och kära, gör det. Det är så mycket enklare att veta vad personen vill. Om personen inte vill något, då är det också enkelt. Då gör du som du själv tycker. Pappa till exempel ville absolut inte kremeras. Sedan brydde han inte sig så mycket. Helst hade han velat snickra kistan själv. Men det var han för sjuk för att kunna.

Ta hand om dig. Prata döden, om du inte gjort det. Vi hörs imorgon.

Det är något som jag aldrig gjort innan. En bouppteckning. Jag var inbjuden till min pappas bouteckningen men närvarade aldrig. Nu har jag lärt mig att jag hade kunnat avstå arv från pappa. Nu behövdes inte det för det fanns inget att ärva. Men om det gjort det så hade jag alltså kunnat avstå.

Jag har lärt mig en massa andra saker också. Som vad en bouppgivare är. Eller en förrättningsman. Dödsbodelägare kunde jag innan. Något annat jag lärt mig är hur krångligt det är att göra en bouppteckning om man inte har ett dödsintyg med släktutredning som man står med på. Jag lovade att hjälpa min vän. Vilket jag gör. Krångligt är det.

Det mesta jag får göra mest hela tiden är att fråga generella saker för att kunna få reda på hur de vill att man gör om det skulle ha varit ett dödsfall. Sedan får jag invänta posten där siffrorna står. För alla gör olika. Nu är det månadsskifte så man måste också flytta fram alla betaldatumen på räkningar som finns. För jag får inte betala något förrän bouppteckningen är gjord. Eller vet att det finns pengar till allt.

Om det finns pengar så kan man skicka in räkningarna till banken så betalar banken. Då måste du vara säker på att det inte dyker upp fler räkningar. Jag vet till exempel om att min vän hade skjutande räkningar på hyran. Alltså hon betalar i efterskott och dessutom med två månader. Vilket innebär att hon har mars och april att betala för. Men hon får ingen mer pension. Nu råkar jag ju veta att det är så. Men om jag inte vetat det hade det kunnat bli jobbigt.

Utöver det så går begravningskostnader och bouppteckningens kostnader före alla andra kostnader. Det är lagen. Säg att jag hade betalat räkningarna nu och det hade räckt till räkningarna men inte funnits till begravning och bouppteckning. Vad hade hänt då? Hade jag fått betala det då? Eller hade det blivit banken? Banken borde veta att lagen, eller? För om det inte finns pengar i dödsboet så kommer alla räkningar som är kvar att avskrivas.

Om det inte finns till begravning och bouppteckning så kan man ansöka hos kommunen. Då går de in med pengar och tar hand om bouppteckningen. Fast då heter det dödsboanmälan. Som ni förstår eftersom jag gör en bouppteckning så finns det pengar. Frågan är bara hur mycket just nu. Just nu så tror jag att jag har koll och att det kommer bli pengar över.

Allmänna arvsfonden är inbjudan till bouppteckningen. Jag visste att det var dit pengarna gick om det var dödsfall och inga arvingar finns. Jag visste inte att de skulle vara med på bouppteckningen. Nu kommer de inte att närvara. Jag ska få ett brev som visar på att jag har kallat men att de inte är med.

Jag är glad att jag valde att göra bouppteckningen. För jag lär mig en massa. Men framförallt för jag hade fått göra allt i alla fall. För jag är bouppgivare. Det innebär den som har koll på boet. Det kan man vara utan att vara släkt eller dödsbodelägare. Nu skriver jag ner allt som jag vet. Annars hade jag fått berätta för någon allt jag vet. Typ skillnaden. Nu får jag också jobba lite på banker och andra för att få exakta uppgifter. Men det hade jag säkert fått se till att ordna det med.

En annan sak jag har lärt mig är att inget sker automatiskt. Eller väldigt lite. Så allt som måste sägas upp måste sägas upp. Det kommer inget på automatik så att det blir uppsagt. Utan det måste någon göra. I detta fallet jag. Boxer och Allers har varit de absolut enklaste så här långt. Det har räckt med att jag har hört av mig och meddelat bortgången. De har de sagt upp det och kommer själva bekräfta att det har skett ett dödsfall. Telia är de som har varit krångligast. Jag har ringt många samtal med olika svar varje gång. Där det känns som att jag kan mer än Telias personal just nu.

Som när jag ringer in för andra gången och försöker få reda på hur jag ger dem dödsfallsintyget. Trygg-Hansa kunde få det elektroniskt. Telia måste ha det med snigelpost. Tror ni att det har blivit registrerat än? Svar nej. Tror ni att man kan låta bli att betala räkningen tills den kommer in? Svar nej. Nu har jag tillslut fått dem att skjuta på betaldatum. Till Telia betalar man i förskott. Vilket innebär att jag får inte ta med den i bouppteckningen. Vilket innebär att de inte kommer att få betalt oavsett.

Det bästa av allt här är att Telia kommer att avsluta abonnemanget från dödsdagen. De är alltså redan skyldiga pengar till dödsboet. Ändå har de försökt få mig till att betala räkningen för maj nu. För att de sedan ska betala tillbaka pengarna. Jag blir så trött. Tänk om de hade kunnat öppna ett mejl. Då hade de sett att jag inte ljuger. De hade kunnat avsluta abonnemanget och allt hade varit klart.

Nej, de ska ha ett fysiskt papper. Ett dokument som kan skrivas ut hur många gånger som helst. Ett dokument som jag har skrivit ut på min skrivare. Ett dokument som jag sedan har vikit och stoppat i ett kuvert men porto för att skicka till Luleå. Där ska någon öppna det och hantera det. Ingen kommer höra av sig till mig. Vilket innebär att jag måste ringa ännu en gång för att se att pappret har kommit fram och att räkningen är krediterad. Ett dokument som de alltså själva hade kunnat skriva ut på ett papper från deras e-post.

Trygg-Hansa som sagt kunde få det på e-post. Däremot kunde de inte säga upp något eftersom jag då inte var med på släktutredningen. Så det kan sägas upp först när bouppteckningen är klar. En bouppteckning kan ta tid. Den behöver göras. Det tar tid för att få alla dokument som behövs. Men det som tar längst tid är Skatteverket. Idag tar det sex till åtta veckor för dem att godkänna en bouppteckning. Detta på grund av pandemin. De har annat att göra också.

Då kan allt sägas upp. Och om jag har den så kommer ingen neka mig att göra någonting. Då kommer jag få göra allt. Innan dess blir det spännande. Jag är mest förundrad över alla som inte är medgörliga. För det blir ju bara extra arbete för dem. Det kan till och med vara så att de skickar till inkasso. Men vad spelar det för roll. Inkasso kommer ju heller inte få betalt. Ja, ja, jag lär mig mycket. Det är det bästa. Det tråkiga är att jag behöver lära mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kungen fyller sjuttiofem år. Det är värt att fira. Tyvärr kommer många ungdomar att fira med att dricka alkohol för första gången. Idag är den vanligaste dagen för debut. Även om det är en annan tid vi lever i så tror jag inte att det har ändrats. Vi är i behov av att träffas. Vi är i behov av att få bekräftelse. Att ta sin första fylla ger både socialt umgänge och bekräftelse.

När de vuxna runt omkring säger att det är inte så farligt om vi träffas. Bara det är ute. Det är inte så farligt bara… Vi har haft några som velat ha en loppis som är ute. Då man går mellan olika stationer. Det har blivit annonserat om det på sociala medier. Någon har reagerat på detta och anmält det till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har naturligtvis reagerat och kontaktat den som skulle arrangera det.

Det blir ingen loppis. Oavsett hur den genomförs så blir det en allmän sammankomst. Det får inte vara mer än åtta personer vid hela tillfället oavsett om man går utomhus i mindre grupper. Jag trodde det var något alla förstått men så är det inte. Det är lika med tipspromenader. Det är max 8 som gäller.

Loppisen blir inställd. Nu är det som det händer. Det som jag tycker är konstigt. För mig är det inte konstigt att någon reagerat och uppmärksammat på det. För att ta reda på är detta inom restriktionerna. Det konstiga är hur upprörda vuxna blir på att någon har gjort det. Att man har anmält det. Inte att någon skulle göra fel utan att någon gjort rätt.

Det är utlägg om hur viktigt det är att vi måste få träffas. Särskilt nu. Det är utlägg om hur vi kan gå tillbaka till andra världskriget och angiveriet som var då. Det är så osmakligt att jag inte kan beskriva det ens. Att jämföra med angivarna från andra världskriget. Det är detta som då visar hur tydligt det är att vuxna tycker att ungdomarna ska prova alkohol. För vi behöver det.

Vuxna som själva gjorde det och tycker att de har inte tagit skada. Vuxna som själva törstar efter att få umgås och tycker att ungdomarna ska få göra det. Jag blir bara trött. Jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas vi alla kan fira kungens födelsedag utan att öka spridningen av Covid-19. Jag hoppas vi alla kan tänka ett steg längre utan att anklaga varandra för en massa.

Jag är tacksam för att jag och min familj försöker så gott vi kan. Jag är tacksam att man får vara tjugo på begravningar och inte åtta. Jag är tacksam för att minstingen ska fira att han har fyllt år tillsammans med sin familj och inte ha en stor fest. Vi kan om vi bara tänker ett steg till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har skrivit många gånger om hur musiken hjälper mig i livet. Både vid glädje, sorg, ilska eller andra känslotillstånd . Det är alltid en bra hjälp att få lyssna på musik. Att kunna uppfyllas av musiken.

Ibland måste man ha väldigt hög musik. Ibland måste man ha soft musik. Ibland vill man ha musik att dansa till. Oavsett så är musiken en vän. Alltid med sig när än du vill eller behöver.

Idag lyssnar vi på musik. Ljudet är inte så högt. Vi har mammas favorit på. Frank Sinatra. Han har spelats mycket hemma. Nu lyssnar på honom och myser tillsammans. Altandörren är öppen och vi känner vårbrisen. Solen skiner och vi tar en stund i taget.

Ta hand om dig. Vi hörs igen, kanske imorgon, kanske tidigare.

Det är så det känns litegrann nu. Som att man är i ett vakuum. Jag kommer återkomma under dagen. Då hoppas jag på lite mindre vakuum. Jag ska åka till mamma i eftermiddag. Syster är där nu.

Ta hand om dig så hörs vi senare.

Det gick ganska bra att vila igår. Jag gjorde ingenting på hela dagen. Sedan åkte jag till mamma på kvällen. Jag hann precis att säga godnatt åt henne. Hon lägger sig tidigt så när jag kom vid sextiden så sov hon nästan.

Mamma satt uppe för alla mål mat igår. Hon åt alltså tre gånger vilket hon fick behålla. Så nu är hoppet stort. Det är som natt och dag jämfört när vi kom i hit i onsdags. Mamma kan svara vad hon vill och att hon äter är fantastiskt. Vi får se vad som sägs imorgon.

Det har varit en lugn natt. Mamma har sovit gott. Hon vaknade inte ens när de var inne vid halvtvå och ändrade ställning. Jag har sovit gott. Jag sov inte vid halvtvå. Jag fick dock ändra ställning själv. Jag kan inte annat säga än att vi alla är väldigt glada för den förändring som varit. Med stor sannolikhet så har vår närvaro kunnat hjälpa mamma att hitta vägen tillbaka. Någon har alltså varit med mamma hela tiden sedan i onsdags.

Eftersom jag är hos mamma så blir det en kort uppdatering idag. Imorgon kanske jag också spenderar morgonen med mamma. Om inte så blir det mer att läsa om då.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

”Allt yngre intensivvårdas: Medelålders och 90-taliister”. Det var en av rubrikerna i Expressen igår. Nu har den brittiska mutationen tagit över som också drabbar allt yngre. Det började med att viruset gav sig på de som hade en underliggande sjukdom. Det gick vidare till att de som är sköra råkar mer illa ut. De som är äldre och nedsatta på något sätt. Nu är det fullt friska som råkar riktigt illa ut. För om du behandlas på IVA så är du illa ute.

Jag är medelålders. Ett tag till. Medelålders. Men det stannar inte där. De lägger till 90-talister. Då är du mellan 22 till 31 år. Jag förstår att restriktionerna förlängs. Jag förstår att vi måste hålla avstånd. För du vill inte ha sk.ten. Eller är det så att du är villig att chansa? Om jag bjuder dig på en godis och säger att tre stycken tar död på dig. Sju stycken gör dig jättesjuk och du kommer ha besvär många år framöver. Tio stycken kommer göra dig sjuk men inte så farligt, fast du kommer ha men länge, kanske år. Diarré, smak eller lukt bortfall. Kanske båda. Under flera år, kanske för alltid. Skulle du då ta en godis?

Det är åttio stycken som inte gör dig sjuk. Skulle du chansa? Jag chansar inte. Jag håller mig ifrån nödvändiga resor. Jag är glad och tacksam för att minstingen är så restriktiv som han är. Jag är glad och tacksam för att ingen av oss har fått det. Jag är glad och tacksam för att vaccin finns. Även om jag inte fått det så vet jag att det kommer. Det finns ett slut i tunneln. Jag skulle inte ta någon godis ur påsen.

Dessutom kanske det är fler biverkningar som vi inte vet om än. Långtidscovid som ord finns ju inte än egentligen. Då det gått för kort tid för att kunna analysera hur det är. Men det kommer. Det är alldeles för många som uppger problem för att det inte ska bli ett ord. Långtidscovid. Frågan är hur många godisar som faktiskt går att äta, sextio? Fyrtio gör dig sjuk, ger dig biverkningar eller du dör.

Orkar vi ett tag till? Jag hoppas det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det första april. Maken frågade mig varför jag inte lurade honom. Jag brukar alltid göra det. Inte i år. Så det var väl det som var mitt trick detta året. Att hålla honom på tårna för vad som skulle komma och inget kom. Nästa år tar jag igen det. Blev du lurad igår? Det brukar vara roliga saker i tidningar och annat. Jag frågade maken om han läst om att Hemglass skulle börja med en Sensor-glass.

Det hade han missat. Jag säger att han får kolla på Hemglass för att läsa mer. Det är först när jag måste visa honom som han förstår att det är ett skämt. Han har inte Facebook. Så han kollar deras hemsida och där fanns den inte med. Så jag måste visa genom min profil. Innan jag får fram den så förstår han, eftersom den då inte fanns som nyhet på deras hemsida. Lite kul var det. En glass som känner av vad du är sugen på.

Det fanns andra roliga saker. Jag såg att Folkuniversitetet skulle ha kurs på att ta cykelkörkort. För det ska bli lag på att du har körkort för att få cykla. Roligt för att det skulle inte vara som dumt om så var fallet. Som tur är kan man bli bötfälld på riktigt om man inte följer trafikreglerna som cyklist, men ändå.

Scouterna hade försäljning på en kokbok. 100 galet goda kottar. Det blir bättre och bättre. Pannekotte med kanel. Så många fel i den rätten. Kanel och kottar, det är ingen kombo som jag tror på. Jag tror inte kanel förhöjer en pannakotte. Då tror jag mer på äppelpaj med frasigt kott-täcke eller kotte med bröd. Maken hade älskat kotte med bröd. Allt med bröd är gott (enligt maken i alla fall).

Movendi International satte agendan åt alkoholindustrin. Väldigt kul! De berättade att äntligen så hade de stora alkoholproducenterna förstått vilken skada deras produkt är så de skulle börja sälja alkoholfritt från och med nu. Mycket roligt. Och det hade heller inte varit så dumt om det varit sant. Precis som med körkortet.

Sedan var det den där från Sydsvenskan. Felet som upptäckts i fredsavtalet. Att Ven tillhör Danmark och Bornholm är en svensk ö. Det är en sådan som verkligen kan gå igenom som riktig. Den är liksom sannolik fast ändå inte. Tänk om något sådan skulle upptäckas. Hur skulle det hanteras? Kul, men det gör ju inget att det bara var ett skämt.

Blev du lurad igår? Eller lurade du någon? Äldsta sonen går i skolan på torsdagar och fredagar just nu. Och igår så var det skoldag. Men inte idag. När jag berättade det så var jag ju tvungen att säkerställa att han inte trodde jag skämtade. Jag talade tydligt om att ingen jobbar på långfredagen om man inte har ett yrke som alltid kräver bemanning. Han trodde på mig att han inte går i skolan idag. En glad överraskning för han hade räknat med att gå idag.

Igår städade vi altanen. Inte så mycket skämt med det. Inte så kul heller. Men gamla köket är ett minne blott och golvet är rengjort. Det är kul när det är klart. Idag ska vi städa huset och sedan få upp altanmöblerna. Det är också bara kul när det är klart. Att det är vår, det är bara kul. Vi får bara hoppas att det inte blir ett skämt till väder nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.