Kategori: Allmänt

Idag hoppas jag på en ledig dag. Ingen av mina lediga dagar har blivit lediga. Fast om man ska prata om vad som sker på en dag så kan jag knappast säga att jag gör något. Jag har bara tröttnat på att inte få sova. Därför behöver jag lediga dagar.

En ledig dag innebär att jag kan bestämma själv vad som ska göras. Det finns inget bokat. Om jag åker till mamma så är jag inte ledig. Även om jag tycker om att åka till mamma. Det tuffaste med att åka till mamma är resan. Och nu ska vi ju hålla restriktionerna så därför åker jag ensam. Maken får inte följa med. Man kan tycka att en och en halv timma i bilen inte är så jobbigt för en resa tur och retur. Jag håller med. Mitt friska jag håller med. Mitt sömnlösa jag håller inte med.

Nu har det varit något varje dag under ganska lång tid. Vi har ju också infört städdag på fredagar så den dagen är alltid bokad. Jag har min äldsta son som jag hjälper (mycket). På något sett så räcker inte tiden till för återhämtning. Idag hoppas jag på en dag med bara tid. Tid som är min och för återhämtning.

Vad gör du på en ledig dag? Slappar du hela dagen eller ska du hinna med tusen saker som du inte hinner annars? En ledig dag för mig innebär att jag gör saker i min takt. Utan en tid att passa. Så klart får man anpassa vad man gör då. Att titta på en film eller dricka massor av te och bara vara är bra saker just nu för återhämtning. Men det kan också vara att baka. Jag tycker det är skönt att baka och får energi av det.

Idag kommer nog en del tankar läggas på julpynt. För vi har inga fönsterbrädor. Inte så mycket ställen att ha pynt på alltså. Vi ska riva ut ett kök i mellandagarna. Då försvinner också yta men framförallt så kommer det att damma. Då vill man inte gärna ha en massa pynt framme. Frågan är då om jag ska pynta (älskar ju julen) och hoppas på att orken finns för att plocka bort julen första mellandagen för att riva kök sedan.

Skulle du kunna vara utan julen? Utan julpynt blir lite utan julen för mig. Och eftersom julen i övrigt är inställd på grund av pandemin så skulle det bli dubbelt inställt. Skulle du kunna vara utan julen just i år? Är den extra viktig i år eller är det tvärtom. Ställ in allt och hoppas på ett bättre år nästa år?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vet inte om jag ska bli glad eller ledsen. Jag har börjat få en massa skräppostkommentarer på bloggen. Om jag ska bli glad så är det för att det skulle kunna innebära att jag kommit utanför min egna sfär av människor. Om jag ska bli ledsen så är det för att jag får skräppostkommentarer.

Vad är liksom syftet med skräppost? Att skicka en massa dumma meddelande för att. En del är ju för att de ska få någon att betala. Den delen förstår jag. De är dumma men försöker att få in pengar. Men de som bara skickar ut i mängder med inget syfte. Vad är grejen?

Eller ännu värre de som bara skickar ut för att förstöra. Att skicka ut ett virus som förstör men som den sedan varken vet om eller har någon nytta av. Vad är grejen med det? Någon sitter och lägger ner en massa tid på att konstruera ett virus som sedan är helt meningslöst och bara förstör. Eller är det det som ger mening för personen? Att något blir förstört även om de inte vet om det lyckas.

Jag irriterar mig nog mest. Blir varken glad eller ledsen. Den första som kom höll jag faktiskt på att gå på. Det var en kommentar om att jag borde be om tillstånd för att använda bilder. Och då hade jag precis lagt ut inlägget med mina beställda space corners. Så då funderade jag några sekunder innan jag förstod att det inte var riktigt. Sedan kollade jag vilket inlägg det var och då var det ett inlägg med en av mina alldeles egna bilder på vårt förråd. Det kan vara svårt ibland att avgöra. Ibland är det jättelätt. Denna gången var det jättelätt när man väl tittade på vilken bild personen syftade på.

I övrigt så är jag inte så irriterad. Jag mår ganska bra just nu. Jag är trött men så är det ju alltid så det ignorerar jag. Jag vet också varför jag är extra trött just nu. Det är alltid lättare. Idag ska jag fokusera på att inte vara irriterad. Jag ska fokusera på att inte vara obstinat. Jag ska fokusera på att inte säga inte innan. Jag ska fokusera på att vara glad. Jag ska fokusera på att vara lättsam. Att fokusera på positiva meningar gör det lättare att vara positiv än att fokusera på negativa positiva meningar.

Jag är glad, frisk och nöjd med livet. Jag är vacker. Jag är smart. Jag är stark. Börja dagen med det du också. För du är vacker, du är smart och du är stark. Då blir du glad och nöjd och förhoppningsvis är du frisk. Om inte annat så mår du bättre än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag är så förbryllad just nu. Människan är ett flockdjur. Vi behöver sällskap. Vi jobbar hela tiden för förändring. Flocken ska få det bättre tillsammans. Vi vill bli starkare. Vi vill bli bättre hela tiden. Både för oss själva men också för att flocken ska godkänna oss.

Förändring är något som vi alltid eftersträvar. Annars hade vi inte varit där vi är idag. Vi har bilar, flygplan, kylskåp och kanske det viktigaste elektricitet. Förr i tiden så fanns det personer som åkte runt i staden och tände och släckte gatubelysningen. Det fanns personer som fick betalt för att utföra det jobbet. Sedan jobbade vi oss framåt till en förändring. Det blev elektricitet överallt. Idag är det ingen som åker runt och tänder och släcker vår gatubelysning manuellt.

Ingen klagar på det idag. Men det var en massa människor som blev utan jobb då. Det är så mycket som har förändrats genom tiderna. Det är mängder av yrken som har försvunnit. Det är mängder av produkter som har försvunnit. Allt i en konstant förändring som vi alla eftersträvar.

Vi har fått större restriktioner i vår vardag. Skönhetssalonger, frisörer samt massörer har blivit specifikt omnämnda i att vi inte ska besöka dessa. Vi som kunder är uppmanade att avstå från dessa besök. I samband med det uttalandet så gjordes också uttalande om att rekommendationerna är inte valfria. Utan vi SKA följa dessa. Allt för att bli av med pandemin.

Den förändringen kunde vi tydligen ta som mänsklighet. Det var ingen som kommenterade det. Det blev ingen vild debatt om det i tidningarna. Men så kom då förändringen som startade debatten. Vi får inte dricka alkohol efter kl 22. Det är dödsstöten för alla hårt arbetande småföretagare som redan kämpar sig fram med näbbar och klor i en tuff situation. Hur tänker ni?

Om alla som kommenterade denna nyheten istället beställde mat från dessa hårt kämpande uteställen så hade det ju löst sig. Om alla dessa människor som är så upprörda över att deras uteställe nu riskerar att gå i konkurs, varför tar dem inte sin familj (under nio personer) och går dit och äter mat. De får gärna beställa in alkohol till också. Bara inte efter 22.00. Om alla som säger att detta är det dummaste beslutet i hela världen tog och tänkte till lite.

Det blev inget sådant här driv när alla andra var tvungna att stänga sina verksamheter. Eller tänka om hur de ska göra för att kunna få sin verksamhet att gå runt. Det är inte jättelätt att massera någon utan att träffa personen. Det är inte jättelätt att klippa någons hår utan att träffa personen. Men vi kan erbjuda take away på maten.

Och det är nog nu som vi kommer till pudelns kärna. Kanske det är så att uteställena tjänar inga pengar på att vi äter ute. Det de tjänar pengar på är att vi dricker alkohol. Mycket alkohol. Om jag går och klipper mig så vill jag att personen är nykter. För om frisören inte är det kan den göra fel. Kanske klipper mig i örat. Kanske pratar lite för nära. Liksom lite så där lagom jobbigt att vara i den situationen. Ingen skulle acceptera det.

Det är ju också det som är problemet i denna smittspridningen av Covid-19. Att när vi dricker så tappar vi omdömet. Vi pratar lite för nära. Vi är lite för nära i allt. Vi tappar lite omdömet. Precis som jag inte vill att någon hanterar mitt hår onykter så vill jag inte att någon hanterar pandemin onykter. Därför ska vi inte dricka alkohol på lokal efter klockan 22.00. Ganska enkelt för mig.

Sedan kommer folk att dricka mer hemma. Ja, så är det. Det är inte bra för barnen eller för den som är utsatt för våld i hemmet. Det är helt riktigt. Men det är bra för pandemin. För att bryta smittspridningen. Ja, ungdomar kommer att ordna fester ute eller hemma. Men då hoppas jag att det finns vuxna som säger till att det är inte okej. Jag har en här hemma som försöker argumentera både om det ena och det andra.

Han kommer ingenstans. Och han har inte varit ute med kompisar sedan i september. Om har har träffat någon så hade varit enstaka åt gången. Och sedan rekommendationerna kom om att vi bara ska umgås med familjen så har han enbart varit hemma eller på jobbet. Så att skylla på att ungdomarna ändå kommer vara ute och sprida smittan genom fester, köper jag inte. Då har du misslyckats som vuxen.

Det enda sättet vi kan stoppa denna smittspridning är tillsammans genom förändring. Och förändringen kanske också leder till något bättre i slutet. Det kommer vara tufft. För oss alla. Men vi måste hålla i och hålla ut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vilka uppoffringar skulle du göra för dina mål? Om du bestämt dig för en sak, vad är det värt? Vad är du beredd att betala för pris? Och priset, beror det på vad målet är? Om någon skulle säga till dig kl 20.00, imorgon kl 04.00 går planet till drömsemestern för två veckor. Skulle du vara redo på flygplatsen kl 02.00? Packad väska, giltigt pass och allt annat du behöver? Svaret är antagligen, ja.

Vi gör uppoffringar hela tiden. Om vi säger ja till något så innebär det automatiskt att vi måste säga nej till något annat. Vi kan inte klona eller duplicera oss själva. Vi kan bara göra en sak i taget. Vi har alla tjugofyra timmar på ett dygn. Och det vi hinner på dem timmarna är det vi säger ja till. Det vi inte hinner säger vi nej till.

Vad är då målet värt? Är det värt att smitta någon annan. Som läget är nu måste vi alla göra uppoffringar. Och jag är beredd att betala priset än så länge. När det gäller mamma så försöker jag hitta lösningar utanför boxen för att verkligen nå målet. Att få besöka mamma. Då blir priset ett annat. Att jag behöver tänka på att inte göra något annat utanför familjen.

Jag är van att jobba med mål. Jag är väl medveten om att allt har ett pris. Frågan är om man alltid är villig att betala. Det känns nu som att många inte är villiga att betala priset. Kan det bero på att man känner att man inte får något för ”pengarna”? Trots att smittan nu har spridet sig så mycket att alla känner några som har eller har haft smittan.

Uppoffringen är att vi ska vara isolerade just nu. För att slippa sitta i karantän. Tänk om vi hamnar i läget att vi inte får gå ut!? Att vi måste ha tillstånd för att få köpa mat. Eller gå ut med soporna. Det har något land haft, en gång per dag med ett intyg har man fått gå till affären. Något annat land har haft att man får gå ut vid en viss tidpunkt. Barnen har inte fått gå ut alls.

Om vi inte är beredda att betala nu. Då kommer priset att bli så mycket högre. Vi kommer att få uppleva döden närmre och vi kommer att berövas vår frihet. Vi kommer bli av med våra jobb och ingenting kommer någonsin bli som förr. I dagsläget kommer vi att känna igen det från förr. Det kommer aldrig bli likadant men i alla fall liknande.

Vilka uppoffringar är du beredd på att göra?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det kom vi fram till mamma och jag. Att det är livsnödvändigt att hon får besök. Hon är isolerad för att hon legat inlagd. Hon har tagit två test som visat att hon inte har covid. Idag ska hon ta ett test till. Om det också visar negativt så får hon vistas med dem andra.

Jag var med henne på fikat igår. Hon blev väldigt glad för sällskapet till fikan. För hon få ju inte träffa någon. Knappt personalen heller. Så glad blev hon när jag kom. Igår var sista antibiotikan så nu ska hon vara frisk. Och det verkar hon vara. Hon är pigg och vaken och med i samtalet.

Jag stannade till middagen för att hålla henne sällskap. Det finns inget värre än att äta själv. Inte när det inte är självvalt. Allt var bra fram tills att hon inte fick maten i tid. Personalen ska ta hand om många. Och kanske det är många som måste få maten på rummet. Om det är fallet så tar det längre tid att få ut maten än om alla är samlade i matsalen.

Hur som helst så blev hon enligt henne själv -Nu är jag mest förbannad. Det var svaret på om hon var helt nöjd. För hon hade inte fått i sig några mängder av maten. Som tur var så kom personalen väldigt fort för att hjälpa med kvällsrutinerna så hon fick lägga sig.

Det är tufft nu. Vad är rätt och fel? Är det livsnödvändigt att besöka mamma? Jag skulle säga att om inte det så i alla fall livsavgörande. Att inte ha några som helst besök gör en sjuk. Vi bestämde att vi ska fortsätta att ses. Allt för att det ska bli lite lättare. Sedan får jag hålla mig extra undan för att kunna göra dessa besök.

Vi får helt enkelt tänka en gång till på varje sak som inte ska göras hemma. Är det livsnödvändigt att gå utanför huset? Eller i alla fall livsavgörande. Om svaret är ja, på det så gå ut. Om det är nej, stanna hemma. Vi behöver mat och mediciner. Det är livsnödvändigt. Men det kan också vara livsavgörande att få besök. Då måste vi tänka extra noga kring det besöket och det vi gör innan. Sjävklart är det livsavgörande att gå till arbetet.

Utan arbete inga pengar. Inga pengar ingen mat eller mediciner. Eller tak över huvudet. Då är frågan hur ska vi tänka kring att vi ska avstå frisörbesöket? Eller massagen? I min bransch skönhet så kan vi träffas digitalt och ändå kunna jobba. Det blir extra jobb med att skicka ut prover innan den digitala träffen, men det går. Det är svårt att massera någon digitalt. Det är svårt att klippa håret digitalt.

Hur ska vi tänka då? Rekommendationen är att vi ska hålla ner antalet besök om vi inte kan genomföra vårt arbete på annat sätt. Men i rekommendationen för privata så är det att vi ska inte gå utanför dörren om det inte är livsnödvändigt. Det är svårt tycker jag. För det är kan ju vara livsavgörande för massören eller frisören att de inte få några kunder.

Och till er som tror att det bara är rekommendationer så gå och klipp dig. Så kan jag säga att du har fel, rekommendationerna är inte frivilliga. De ska följas. Och om du inte följer dem så kan det leda till straff. Det är alltså inte frivilligt. Vi ska följa dessa rekommendationer som Folkhälsomyndigheten ger. Det är tolkningarna som jag upplever svåra. Var är livsnödvändigt? Kan ses som en lätt fråga men inte för mig.

Vad tycker du?

Ta hand om dig, så hörs vi imorgon igen.

Hoppet får sig en törn. Vi går in i hårdare restriktioner. Vi är ganska många län nu som inte ska umgås med andra än sin familj. Inte ens det egentligen, bara dem du bor med. Och man bor inte alltid med sin familj.

Igår var det dags för vårt län att få restriktionerna som tar ännu hårdare. Vi ska helst inte gå utanför huset. Då är det som bäst. Nu fungera det inte så. Vi måste gå utanför huset. Men för vad?

Mamma, får jag besöka henne? Jag träffar henne så ofta att jag kan vara där på behörigt avstånd? Hon är dessutom i isolation tills hon har ytterligare ett negativt Covid-test. För hon kan ju ha fått det på sjukhuset. Ironin i det. Hon får alltså ta emot besök men inte träffa andra boenden.

Minstingen, får han byta boende? Han bor växelvis mellan sina föräldrar. Ska han bo hos oss nu tills restriktionerna är över? Eller kan han bo i sitt andra boende? Det är inte helt enkelt att svara på.

Vi får gå till arbetet. Men inte heller det är självklart. Vi ska jobba hemma, om det går. Arbetsgivaren ska försöka bidra till att minska riskerna kring spridning. Om besök behövs ska de göras med få i taget. Tjänsteresor SKA flyttas fram. Inte bör utan SKA inte göras nu.

En sak som vi inte kan låta bli, det är att handla. Och då tänker jag inte på julklappar även om jag älskar julen och att köpa julklappar. Jag tänker på mat. Vi måste på något sätt ordna mat. Och mediciner. Två saker som är livsnödvändiga. Men då är vi också på de två mest besökta plasterna och kanske största smittrisken. Eller?

Jag tycker detta är svårt. Om vi ska vara helt tydliga med reglerna så är de inte tydliga. Vi får göra saker som är livsnödvändiga. Jag kan ärligt säga att besöken hos mamma är livsnödvändiga för henne. Särskilt nu när hon inte får träffa någon på sitt boende. Kan jag hävda det?

Jag ska avvakta idag och låta det sjunka in lite. Så även om jag tänkt besöka mamma idag så avvaktar jag och ser hur jag fått ihop tankarna tills imorgon. Hur är det för dig? Är det glasklart vad som gäller? Försöker du att låta bli saker, eller lever du som vanligt?

Hoppet har fått sig en törn. En törn om att det kommer ta lite längre tid än vad jag hoppades. Men hoppet är det sista som överger en. Så än finns det kvar om en bättre tid. En bättre tid tillsammans med andra.

Ta hand om dig. Du är viktig! Tillsammans fixar vi detta om än på avstånd.

I helgen ska jag vara gräsänkling. Hur ska det gå? Ingen frukost på sängen. Eller det kan jag ju få men den blir inte serverad på sängen av maken. Jag måste gå och göra den själv då.

Idag blev det smörgås med julskinka, rödbetssallad och senap. Det heter inte julskinka ännu. Det heter helgskinka, men det lurar ingen. Det är julskinka. Den är inte någon fara att köpa som julälskare. Det är jobbigare med de som vill ha julmust nu. Den måste de köpa och vänta ett dygn med att öppna. Annars är risken att en som inte uppskattar att den finns att köpa i oktober har skakat flaskorna.

Igår när vi åt potatisgratäng, köttbullar med ingefära, prinskorv och julskinka så hade det kunnat vara gott med julmust till. Fast ändå inte. Det är rätt skönt att kunna ha något att se fram emot. Och julmust är det jag tröttnar på fortast. Så den måste väntas på. Allt annat går att ta fram tidigt och äta tidigt.

Jag har börjat planera för julpyntet. Vilket är svårt nu med tanke på att vi inte har en enda fönsterbräda i huset. Femton av tjugo fönster är inte klara. Fönstren i källaren har vi inte bytt. Så i källaren blir det kanske mycket jul i år. Jag ska kolla med mamma imorgon om hon vill att jag köper en rund julduk åt henne. Självklart begagnad sådan. Jag har ett antal alternativ och alla är runda. hon har ett runt bord och det är snyggast med rund duk då.

Hennes julpynt och samlande är snögubbar. Och i julklapp förra året fick hon en som snurrar och glittrar i en lykta. Den ser hon fram emot att ta fram. Vi har också kommit fram till att man kan ta fram snögubbar före tomtar. Så just den lyktan kommer nog komma fram lite tidigare än vanligt.

Jag får trösta mig med julen och mamma när jag nu är gräsänkling hela helgen. Minstingen är hemma men han jobbar i helgen så vet inte om jag kommer träffa honom så mycket. Det känns som att maken ska vara borta två veckor men det är bara två nätter. Jag ska nog överleva det. Även om det blir tufft.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att vara sjuk är tröttsamt. Att inte kunna sova är tröttsamt. Att inte kunna sova gör en sjuk. Nu är jag trött på det helt enkelt. Att också få urinvägsinfektion hela tiden är tröttsamt. Denna gången känns det tveksamt att jag kommer kunna bli av med den själv.

I natt har det inte blivit någon sömn. I natt har det varit feberfrossa och toalettbesök. Fast jag vet att det inte hjälper att springa på toaletten så gör jag det ändå. Det blir liksom en mental sak. Det blir en frihet att sätta sig och tro på att nu kommer jag slippa att känna mig kissnödig. För nu är jag på toaletten. Men så blir det inte.

Idag blir det vetekudden och värme hela dagen. Jag behöver försöka vila. För det blev ingen vila i natt. När jag inte sover annars så blir det ändå vila för kroppen. När jag bara ligger och inte tänker på någonting. I natt blev det ingen vila. För i natt har jag tänkt hela natten.

Jag är tacksam för den stunden som blev med sömn nu på morgonen. Den kommer göra att jag orkar tills ikväll och då kanske kan sova. Det får bli mycket citron idag. Jag håller tummarna för att jag kommer lyckas att behandla det själv. Och få lite mer en en stund till sömn.

Det är tröttsamt att hela tiden få ge avkall på en massa saker som man vill göra. Avkallet idag blir omplantering av blommor. Palettblad som jag fick i början på sommaren. De vill planteras om och komma in. Just nu står de ute och hoppas på bättre tider. De har till och med slagit i blom. Så trivts har de gjort. Och då jag inte kan något har jag så klart läst på. Och även knipsat av blomställningen.

För er som inte vet så tappar bladen färg om man inte tar bort blommorna. Eller snarare de kan tappa färg. Jag vill inte chansa. Jag har en som är mörkt röd. Och en som är mörkt rosa. Vill gärna behålla dem så. Om jag bara lyckas plantera om dem vill säga. Så de kan flytta in.

Nu ska jag återgå till att vara tröttsam. Ta en alvedon mot febern och smärtan. Bädda ner mig igen och ha värmen med mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad händer i framtiden? Vi vet inte hur det ser ut imorgon. Vi vet inte vad som händer med oss. Vad händer med din ekonomi om du blir oförmögen att ta hand om dig själv? Eller ännu värre du går bort? Jag har tänkt att som gift så är det löst av sig själv. Men det är det inte. Min make får inte tillgång till något från banken bara för att vi är gifta.

Kanske är det för att jag blev sjuk som jag tänker på det. Det kan vara många saker som är anledningen. Maken har tänkt på att det ska finnas pengar om han går bort. Men det är inte det viktigaste för mig. Det är att man kommer åt pengarna. Även om det inte är så mycket det handlar om.

Säg att något skulle hända mig. Hur blir det med mina räkningar som är inlagda på mitt konto? För min man har inte rätt att utföra något åt mig. Även om han skulle ha min kod så har han inte rätt att göra något. Om någon anmälde honom så skulle han aldrig få rätt. Om jag var helt oförmögen att uttrycka mig.

Därför har jag nu upprättat två framtidsfullmakter. En för mig och en för maken. Det är en fullmakt till banken som ger mig rätten att gå in på maken konto och vice versa om något skulle hända oss. Det är alltså en fullmakt som börjar gälla först när det behövs. En fullmakt som vi ger nu när inget har hänt. Nu när vi kan uttrycka oss och det är tydligt att det är detta vi vill. Så att ingen kan bestrida det i framtiden.

Varför finns inte den frågan när man skaffar ett konto? Vill du ha en framtidsfullmakt? Det är ingen som går och tänker på hur blir det med banken om något händer med mig? För inget ska ju hända med oss, eller hur. Vi är oövervinneliga. Vi kan förbruka allt, tugga det och spotta ut det. Inget spelar någon roll, vi kan inte dö, vårt jordklot kan inte dö. Det viktigaste är här och nu.

Jag tycker att det är något som borde ingå. Och det kan vara så att det inte finns någon som du kan ge en framtidsfullmakt. Men då har du i alla fall fått tanken. En dag kanske personen finns där som du vill ge fullmakten. Och om du ger den till någon och ni sedan bryter, då är det bara att säga till på banken att den inte är giltig längre.

Jag har ordnat för oss nu. Nu kvarstår dilemmat om något händer med oss båda. Fast vi kan inte täcka upp för allt. Vi får hoppas att inget händer med någon av oss. Något annat vi har täckt upp det är adressändring av vår adress.

Vi har spärrat den på Skatteverket. Inte i fall något händer med oss. Utanför att ingen ska kunna ändra vår adress utan att vi är medvetna. Det börjar bli vanligare idag att man blir kapad på sin identitet och då ändrar adress för att få paket skickat till sig själv fast i mitt namn. Nu har vi spärrat den möjligheten.

Som sagt om det är för att jag blev sjuk eller inte det vet jag inte. Antagligen en kombination av flera saker. En sak är säker i alla fall. Jag har börjat bli lite nojig. Ännu ett tecken på ålder. Kanske ett bra tecken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.