Kategori: Allmänt

Brukar du fälla ner toalettlocket när du besökt toaletten? Brukar du dessutom göra det innan du spolar? Om svaret är ja på båda, så tycker jag du ska fortsätta med det. Till er andra: Vet du varför det finns toalettlock? Jag vet varför det finns. Det är för att man ska fälla ner det INNAN man spolar efter sig. Om man inte fäller ner så har du alla bakterier i badrummet istället för nedspolade.

I ett gram avföring, vi bajsar ofta mer än så, finns det hundratusen bakterier. Om du inte fäller ner locket så spyr dessa ut i hela badrummet. De hamnar på handduken, mattan, golvet men kanske värst ändå, tandborsten. Dessa bakterier kan överleva i veckor på toaletten. I veckor. Inte konstigt vi blir sjuka.

Vi snackar alltså miljontals bakterier som kan spruta ut upp till sex meter från toaletten om du inte stänger locket efter dig. Som lever i flera veckor efter en spolning. Och om inte det är nog att et lägger sig på allt. E-coli-bakterien är i luften i upp till sex timmar efter en spolning med locket öppet.

Mysigt. Du kan alltså gå in på toaletten och andas in lite mysiga bakterier som gör dig sjuk. Du kan vara hur paranoid som helst. Inte röra något någonstans. Eller använda handskar. Tvätta händerna. Det spelar ingen roll, för där svävar de omkring så fint i luften. Sedan när du tvättar händerna så torkar du av dig på bajsbakterierna på handduken.

Fäll ner toalettlocket. Det är inte för att vi kvinnor inte ska sätta oss direkt på ringen. Det är för att bakterier inte ska vara i hela badrummet. Enda anledningen. Den enda viktiga anledningen. Att vi inte ska bli sjuka av miljontals bakterier som flyger ut och omkring i vårt badrum.

När mina barn var små hade vi lite bekymmer med detta toalettlock. Jag hittade en film som visade på problemet. En man som går på toaletten och kissar. Han spolar, tvättar händerna och går ut. Sedan går de in och lyser med ultraviolett ljus. Mannen är med. Den sidan som är mot toaletten på mannen är täckt i bakterier. Det är överallt. Om det går så långt som sex meter kan ni själva tänka hur det såg ut. Det finns inte många toaletter som är större en sex meter på bredd, djup, längd och höjd. Det fanns alltså även i taket.

Efter de sett den filmen så har alltid toalettlocket varit stängt vid spolning. För mig har det alltid varit självklart att stänga locket. Kanske det är min mamma som lärt mig. Kanske jag bara gjort det för att jag tycker det sett trevligare ut. Kanske jag gjort det bara för att det finns ett lock. Oavsett så har jag stängt locket, alltid. Jag hoppas du gör det också. Särskilt med tanke på att det säger att de kan mäta Covid-19 i avfallsvattnet.

Ta hand om dig. Sprid inga bakterier. Vi hörs imorgon.

Vi är olika. Vi beter oss olika. Det är inte alla beteenden som man uppskattar. Det är inte alla som uppskattar dina beteenden. Ibland så är vi inte medvetna om vårt beteende. Ibland gör vi saker utan att veta om att det är ett problem. Ska vi då säga något?

Om någon är väldigt skarp i sitt uttryck och jag vet att det egentligen inte ska vara så skarpt, ska jag säga till den med uttrycket? Eller ska jag mildra intrycket för den som tog illa upp? Om det varit min äldsta son som var skarp så hade jag sagt till honom. Självklart. För han hade jag vetat att han inte visste och han hade inte lärt sig om han inte fick veta.

Antagligen är det så med alla andra också. Ändå så säger vi inget. Vi tar för givet att alla vet hur de agerar och beter sig. Varför då? För att vi vill inte vara den som rättar någon? För att vi vill inte göra någon illa? Eller är det bara på grund av oss själva, vi orkar inte konflikten?

Man kan säga till på olika sätt. Jag var i ett beteende för många år sedan som jag inte var medveten om. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt. Jag gjorde vad jag kunde för att ta mig upp ur det hålet. Jag började att cykla. Då rensade jag huvudet och tröttade kroppen. Efter tag så började jag cykla tillammans med en annan. En som var van cyklist och hade dessutom rätt utrustning. Jag cyklade på min mammas gamla cykel.

När vi varit ute tillsammans ett antal gånger så började personen att alltid cykla om mig när vi kom till korsningar. Vilket var enkelt då jag inte kunde cykla så fort på min cykel. Men jag började ändå fundera över beteendet. Varför skulle hen alltid om mig innan en korsning?

Jag ställde till slut frågan om omcyklingen? Svaret blev allt annat än vad jag hade förväntat mig: Jag cyklar om dig innan varje korsning, för du ser dig inte för. Du cyklar rakt ut. Och jag vet inte om du skulle cykla ut när en bil kommer.

Det var en chock. När jag fick svaret så visste jag att det var sant. Jag brydde mig inte vad som hände för att jag mådde så dåligt. Jag var inte medveten om att jag gjorde det dock. Jag behövde att någon berättade det för mig. Sedan tänkte jag på det. Jag tänker på det än idag faktiskt. Att se mig för så att jag inte tar skada.

Jag var inte medveten om mitt beteende. Jag behövde att någon berättade för mig. Hur ofta är det så? Att någon måste göra oss medvetna om vårt beteende fast ingen gör det? Alldeles för ofta, skulle jag tro.

Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte hade blivit medveten om mitt beteende. Kanske inget. Kanske allt. Kanske hade jag blivit medveten vid en nästan krock och då ändrat mig. Jag är oerhört tacksam för att jag blev medveten innan något hemsk hände.

Vi vet ju aldrig vad för hemskt som kan hända. Och att vi mildrar för den som blir utsatt för ett beteende som inte är helt okej, det är bra. Vi vet inte vad som händer annars. Men vi kanske också ska ta modet till oss och våga säga till den som beter sig illa. Den personen kanske faktiskt inte är medveten om sitt beteende.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Jag lovar.

Det är viktigt att ha något att se fram emot. Just nu är det det. Mitt tålamod prövas. Både med att jag inte kan sova men också med det icke blivande köket. Jag försöker hitta lösningar till att kunna installera ett kök. Det är bara fler och fler saker som inte finns eller är görbara. Kanske det är för att testa mitt tålamod. Kanske är det för att någon gått vilse i min hjärna.

Om ni sett Inside Out så förstår ni liknelsen. En Pixar-film som en kollega pratade om för ett tag sedan. Jag blev nyfiken och i helgen har jag sett den. Den handlar om känslor. Hur känslor fungerar inuti hjärnan. Glädje försöker rädda allt och det går bara mer åt skogen. Glädje och sorg kommer bort och har svårt att ta sig tillbaka. Alla känslor riskerar att försvinna och då blir allt ännu värre. Så klart reder allt ut sig. Och den som räddar dagen är sorgen.

En bra film. Som tydligt visar på hur viktiga våra känslor är. Just nu är det många känslor här och en som behövs är glädje. Glädje att se fram emot något. Jag har två saker att se fram emot nu. Det första är att jag har bokat julbord. At last. Nästan så jag inte hann innan september var slut. Det är ju bara tre månader kvar till julafton. Och julbord måste ätas innan. Missade det nästan. Skämt-å-sido jag älskar julen. Minstingen har startat en tradition att vi ska äta ett julbord ute tillsammans varje år. Det är en osäker tid så skönt att vi kan göra det även i år.

Check på julbord. Egentligen så är nästa det som bokades först. Maken och jag firar snart bröllopsdag. Det ska vi göra med att äta Afternoon tea på en herrgård här i närheten. Den var lite svårare att få till. Det är max femtio per bokning och många som törstar efter att få komma ut att göra saker. Det blev att vi fick fira vår bröllopsdag lite tidigt. Men det gör inget. Vi har något att se fram emot. Vi håller oss på hemmaplan utan resor. För både julbord och bröllopsdags-firande. Det känns bra.

Jag har mer saker att se fram emot. Ibland är det extra viktigt att lyfta vad som är där och vad som är glädje. Ibland är det extra viktigt att lyfta fram sorgen. Idag är inte en sådan dag. Idag är det glädje. Glädjen att vara frisk. Glädjen att snart är besöksförbudet över. Det är något att se fram emot. Kortvarigt men glädjen kommer fortsätta efter den första oktober också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det började bra. Igår började dagen bra. Jag kunde ta det lugnt i en halvtimma, eller två. Sedan städade vi. Maken har föreslagit att vi ska städa oftare men mindre noggrant. Vi får se hur det går. Vi städade kortare tid igår och på ett annat sätt än vad vi brukar. Jag hoppas det fungerar. I slutändan kommer det bli mer tid på att städa men mindre per gång.

Vid lunch så hade vi besök. Det var väldigt mysigt. En låååånglunch med sagostund. Vi har alldeles för lite högläsning i vårt land. Det var väldigt skön avkoppling. Fin saga med perfekt sensmoral. Sagostunden var uppdelad under lunchen. Så vi hann med en hel del skvaller också. Spännande saker som hänt i våra liv avhandlades. Jag är glad för mina fina vänner.

Sedan fortsatte den lediga tiden. För mig, maken jobbar på med bygget. Jag hjälper och håller ibland. Snart så kommer vi nog kunna boka elektrikern också. Små steg framåt hela tiden.

Under min ledig tid så tänkte jag på mina blommor. Jag vet inte hur jag ska göra med de i krukorna. De blommar massor. Men snart så börjar det bli frost på nätterna. Vi hade bara några grader häromnatten. Dahliorna är frostkänsliga. Men de blommar ju så fint än. Och de vill inte komma in i värmen. Jag måste kanske flytta in dem under taket. Då kommer inte frosten åt på ett tag.

Sedan har jag palmen. Vad gör man med en palm. Det var maken som ville ha en palm. Vilket är helt okej. Det enda med det är att jag inte gjort några efterforskningar kring palmer. Kanske bäst att jag gör det nu. Jag har en annan blomma som jag inte kommer ihåg namnet på. Den hade heller ingen lite lapp i sig så jag kan inte kolla den. Den vet jag dock är känslig. Den ska stå frostfritt och ljust under vintern. Men jag har ju inget växthus. Inget uterum. Så den ska stå i källartrappan. Där har mina rosor stått och överlevt. Då tror min expert att den också överlever där.

Frågan är när den ska ner där. Den har inte kommit i blom. Antagligen för att jag inte gör rätt. Men kan också bero på att den inhandlades sent. Eller att den behöver flera år på sig att komma i blom. Den påminner lite om ett olivträd fast buskform. Det kommer bli röda ludna blommor på. Hoppas jag i alla fall.

Jag har mina smultron. Men dem tror jag överlever allt. Så jag skulle kunna glömma dem på altanen och de överlever bottenfrysningen. Jag har taklökarna, pelargonen, stjärnögonen samt diplendiorna i kruka. Pelargonen vet jag ska stå svalt. Den får följa med dahliorna in i förrådet. När det är klart. Taklökarna vet jag inte riktigt vad de skulle må bäst av. Att flytta in eller frostfritt. Funderar på det sista. De andra är sommarblommor och får klara sig så länge de klarar sig.

Idag kanske det blir att mina tankar utförs delvis. Att sätta dahliorna i frostfri trygghet ett tag innan förrådet. Sedan blir det att göra efterforskningar.

Ta hand om dig. Och dina blommor om du har sådana. Vi hörs imorgon.

Det är inte ofta som maken har fel eller gör fel. Men nu måste jag tala om att jag har rätt till ALLA mina läsare. Inte så att jag kan säga att hela världen läser eller ens hela Sverige, men några av mina vänner i alla fall. Maken har fel och jag har rätt. Bara så ni vet.

Jag är ju frysen av mig. Det vet nog hela världen. Maken är väldigt omtänksam och har sett till att jag har diverse saker som värmer mig. Bland annat så har han gett mig ett par jättesköna tofflor som är fyllda med vete. Dessa kan man värma i ugnen eller mikrovågsugnen för att få varma fötter.

Det har börjat bli kallt ute. Då har det också börjat bli kallt inne. (För mig, kanske ingen annan.) Jag har tofflor och ullkoftor på mig på dagarna. Jag har extra filtar och om vi sitter på altanen (som vi gjorde igår) så har jag terrassvärmaren vid mig. Nu till problemet som maken har fel i.

När man går och lägger sig är sängen kall. Mina fötter blir som isbitar. Då är det väldigt skönt med ett par värmda tofflor. Vi har ingen mikrovågsugn längre. Jag måste alltså värma dem i ugnen. Är det troligt att jag går ner och värmer ugnen för att värma tofflorna när jag gått och lagt mig? Inte särskilt. Jag har föreslagit för maken att mikrovågsugnen som vi inte vill ha längre, att den kan flytta in i sovrummet.

Det är här han har fel. Han säger att den inte ska bo i sovrummet. Han säger att det kan vi använda ugnen istället. Igår var en sådan kväll när jag hade kalla fötter och skulle behövt värmda tofflor. Jag säger det till maken. Jag fick en varm hand på ryggen som hjälp. Vilket var väldigt mysigt. Och som hjälpte till slut. Men det ger honom inte rätt.

För ingen av oss gick och värmde ugnen. Jag har använt ugnen flera gånger för att värma mina vetesaker jag fått av maken. Aldrig när jag gått och lagt mig. Det har varit på kvällen eller på dagen som det har skett. Han har fel, eller hur? Mikrovågsugnen behöver flytta in i sovrummet. Eller i alla fall in garderoben utanför sovrummet. För då skulle jag värma mina fötter med varma tofflor när jag lagt mig.

Eller så hittar vi en annan lösning. Att jag värmer mina KALLA fötter på någonting annat. Eftersom jag inte sover så mycket så har jag tid att komma på något. Frågan är om det finns något varmt att värma sig på? Något nära i sovrummet? Förslag någon?

Idag blir det en dag i lugnets tecken igen. Nu har det varit några dagar med för mycket igen. Så nu blir det att pausa. Ta hand om dig. Se till att vara varm (om fötterna) så hörs vi imorgon.

Vad är det som formar oss som människa? Vad är det som gör att vi är vad vi är. Vem är det som gör att vi är vem vi är? Hur ser vi på oss själva? Hur ser andra på oss? Vem tycker du att du är? Vem tycker jag att jag är.

Jag tror att vi formas av allt genom livet. De vi umgås med. De vi jobbar med. Platsen vi bor på. Platser vi har bott på. Våra föräldrar, vår släkt. Allt formar oss. Jag tror också att vi kan välja att bli goda eller inte. Men för att kunna välja det behöver vi någonstans veta att det är möjligt att välja det. Någon eller något behöver ha visat oss godhet.

Jag tror att de flesta tycker att de är goda. Att de har ett gott hjärta och gör så gott de kan hela tiden. Jag tror dock inte att det är sant. Jag tror att många är elaka och tänker bara på sig själv och sin egna vinning. Men som sagt de tycker inte så om sig själv. De tycker att de är goda.

Jag tror att, vi tror vi är det som vi kommer ihåg. Det som är bra. Men ibland är vi det som vi önskar att vi kunde glömma. För oftast är det så att saker vi kommer ihåg är bra saker. Och då kopplar vi oss till det bra. Allt det dåliga blir ofta förträngt och försvinner i vårt minne. Det är ju en försvarsmekanism, att vi inte kommer ihåg allt. Och då förvaras det bra bäst. Men gör det oss mindre dåliga för att vi inte kommer ihåg det?

Vad är det som gör att vi blir en god människa? Kan vi bete oss som svin genom livet och be förlåtelse innan vi dör? Blir vi goda då? Kan man vara elak ibland och ändå vara god? Finns det något tillfälle när det är godkänt att vara elak, men också vara god?

Jag tror att man kan vara elak men ändå vara god. Jag tror att man ibland är rättfärdigad att vara elak. En tand för en tand etcetera. Men du måste vara det för rätt sak och vid rätt tillfälle. För annars ska du vända andra kinden till. Hur vet man det?

Att göra mot andra som du själv vill bli behandlad. Det är en bra utgång. Men vet du hur du vill behandlad av någon elak? Nej, för du är ju alltid god. Hur ska man då veta att elakhet är rimligt i det tillfället?

Jag är elak! Jag har varit elak mycket i mina dagar. Och jag är inte så gammal ännu. Vi kan hoppas på att det avtar. Men elak är jag. Jag har varit elak mot alla som behandlat min äldsta son illa i skolan. Jag har inte vikit mig en centimeter från rättvisan och då har elakhet krävts. Men frågan är om jag då också kan vara god? Vad är jag? Vem är jag?

Antagligen är jag god. Annars hade inte tanken funnits. Men det finns också massvis av människor som anser mig vara elak, dum och jobbig. En person som de önskar att de aldrig hade träffat. Som tur är finns det några som anser mig vara en god person. En person som de gärna umgås med. En person de skulle hjälpa om det behövdes och de kunde.

Jag är lyckligt lottad som har en make som älskar mig. Han underlättar mitt liv så att jag orkar. Att jag orkar igenom dagen. Han är god. Men det finns människor som inte tycker om honom också. Vad är vi? Vem bestämmer vad vi är? Vem bestämmer hur vi ser oss själva? Vad är du?

Ta hand om dig! Idag är en fin dag och du kan välja att vara god hela dagen. Vi hörs imorgon.

Det blev en bra dag igår. Precis som jag sa. Det brukar bli som man bestämmer sig för att det ska bli. Det brukar bli som man tänker. Så att tänka att det blir en bra dag är att föredra mot att tänka att det blir en dålig dag.

Igår var en bra dag. Grävningen blev klar. Lätt. Det tog fyra timmar för dem. Om jag skulle grävt det för hand skulle det tagit fyra år. Jag överdriver kanske lite. Men det skulle tagit lång tid. Dessutom att frakta bort all jord. Det blev flera stora släp på grävaren. På vår släpkärra hade det nog gått åt tio vänder om inte mer. Kanske det dubbla ändå. Nu är det klart och nu kan vi lägga plattor. När tiden finns.

Nu har vi lite till att jobba med. Det var bra att det regnade också. För när man paddar så blir det bättre packat i bärlaget. När vi kom till mamma så regnade det inte längre. Det underlättade när vi fraktade all maten mellan bil och altan. Men annars hade det heller inte spelat någon roll.

Mamma var mycket nöjd med att vi kom. Hela bunten. Det var en bra dag. Av kantarellomeletten så gick det ner två portioner. Hon brukar aldrig ta om nu för tiden. Inte för att hon inte tycker om det utan för att hon inte är så stor i men längre. Men kantarellomelett slank det ner mycket av. Det slank även ner en del kräftor. Trots att hon meddelat att det behövdes inte. Men kantareller behövdes.

Maten höll sig också varm. Jag gjorde i gjutjärn för att de håller sig varma länge. Jag fraktade dem på frigolit med handdukar runt. De stod också på bordet på frigoliten. Det fungerade över förväntan bra. Det var en bra dag igår. Mamma var nöjd och vi var nöjda. Äldsta sonen och minstingen började frysa lite på slutet men det överlevde dem. Mamma hade mycket kläder på sig så det gick bra för henne. Äldsta sonen ordnade att hon fick filt också efter maten.

Även om gårdagen inte var så pratsam för mamma så såg man att hon var nöjd. Och när vi skulle gå så säger jag som vanligt: Jag älskar dig mamma. Då blev det en hel mening till svar: Jag gillar dig också. Igår var en bra dag. Så skönt.

Idag ska också bli en bra dag. Vi har saker att göra så att fylla dagen blir inget problem. Ta hand om dig. Du är lika viktig idag som igår. Vi hörs imorgon.

Det är många som kör för fort. Det har jag också gjort. Nu för tiden kör jag oftast på farthållaren med laglig inställning. Kan hända att jag har tio för fort på motorväg. Men oftast är det skönast att ligga lagligt för då slipper man köra om.

På vanlig väg så behöver man köra om lastbilar och traktorer. Det är ju inte konstigt. Lastbilarna kör jag gärna om för att man ser så dåligt bakom. Mer för det än att de har lägre hastighet. Och om man ska någonstans som man inte hittar till då måste man köra om. Annars ser man inte och missar riktmärkena.

Motorcyklister kör nästan alltid för fort. Jag har aldrig haft en motorcykel bakom mig som legat kvar där. De kör om. Igår hände det igen. Inget konstigt alltså. Men om man kör motorcykel och kör för fort, varför bromsar man in för fartkameran? Varför köra om alls då? Så gör ju bilar också. Jag kör lagligt, blir omkörd. Jag måste bromsa för att bilen som körde om bromsar på grund av kameran. Och så gasa igen efteråt.

Det är lika onödigt för mig när en bil eller en motocykel får mig till att bromsa. Fast jag ligger lagligt och inte kommer komma på bild. Det som jag inte förstår är varför bromsa om du är motorcyklist? För om du åker förbi en fartkamera på motorcykel så finns ingen registreringsskylt fram på motorcyklar. Vad ska de slå på då? Kameran tar ju bilden innan inte efter och bakom dig.

Om det skulle finnas en skylt fram så spelar det ingen roll ändå. För de har skyldighet att kunna identifiera personen som kör för att kunna bötfälla. Vilket är väldigt svårt med en hjälm på huvudet. Så varför kör man för fort på motorcykel och bromsar för fartkameran? Då borde du inte köra för fort alls. Om det är för att vara laglig. För ingen kan ju göra något även om du blir fotograferad.

Jag kör också för fort ibland. Sä är det. Det är ibland för att jag glömmer bort mig. Det är ibland för att jag känner mig stressad och vill fram fortare. Det finns ingen ursäkt för det. Men om jag kör för fort, då bromsar jag aldrig för en fartkamera och förstör rytmen om jag gjort en omkörning precis.

Om du anser att du har koll så kör fort. Det spelar inte så stor roll för mig. Men om du bromsar med motorcykel för en fartkamera, då har du inte koll. Då borde du inte köra för fort.

Ta hand om dig vart du än är. Vi hörs imorgon.

Idag har jag ingen aning om vad jag ska skriva om. Det är klart att det händer saker hela tiden. Alla saker är dock inte roliga att läsa om. Jag skulle kunna skriva om hur jag lagade mat igår. Hur kul är det? Jag skulle kunna skriva om att äldsta sonens mobil var urladdad. Inte heller så kul att läsa om.

Jag kan berätta om att vår bil behöver tvättas. Och att det är inget som vi prioriterar. Inte heller så kul att läsa om. Jag vattnade alla blommor igår. Inte heller så kul läsning. Jag sydde lite också. Två skydd till våra terrassvärmare. Det var ett återbruk men inget kul att läsa om.

Idag ska jag hjälpa till hos äldsta sonen. Imorgon kanske jag ska plocka blåbär. Men fortfarande inget kul för er att läsa om. Det får helt enkelt bli en dag med inget kul att läsa. Jag ska bättra mig tills imorgon. Jag lovar.

Idag får det bli en omstart av hjärnan. En dag av sol ska det bli. Kanske att jag tvättar lite. Det blir kul och kul att läsa om. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Och sommaren är här. Precis som det brukar vara. Det är svensk sommar. När allas semester är slut då kommer sommaren. Eller egentligen är det ju så att juli är den månaden som har mest regn av alla årets månader. Och efter regn kommer solsken.

Nu är det ny månad. Rötmånaden har på gått en tid och nu fortsätter den ett tag. Solen är på ingång på riktigt. Nu behöver man alltså tänka sig lite för. Att inte låta mat vara framme i solen och sedan äta. Ta det du ska äta och ställ in resten i kylskåpet. Ät det du tagit på en gång.

Här hemma har vi inte tid för att bl sjuka (mer sjuka). Vi behöver tvätta innertaket på förrådet. Det ska sedan målas. Vi behöver tvätta staketet och sedan behandla det. Det är mer mina uppgifter. Jag har inte gjort ett handtag på dessa. Maken bygger altan och förråd samtidigt. Spännande när det blir klart.

Eftersom jag är sjuk (men inte magsjuk) så har det inte blivit gjort något av tvätten. Men det beror inte bara på det. Det har också varit en massa saker under taket. Det är material som byggs med där. Det har ju regnat en del och det behöver skyddas. Nu kanske det kommer lätta så att jag kan fixa det sista på taket. Jag behöver också tid på mig för återhämtning.

Staketet är inte gjort för att det ska torka i minst sex veckor. Och det har nu gått minst det. Och när regnet nu upphör så kan det torka på riktigt. Därför blir det också tid för staketet snart.

För vår del är inte semestern över. Maken har några veckor till. Fast som egen har du aldrig riktigt semester. Det är mejl som ska kollas och kunder som behöver ringas. Och faktiskt någon leverans här och där.

Idag ska det vara varmt men inte strålande sol som igår. Den kommer tillbaka senare i veckan, den strålande solen. Idag får jag nöja mig med värmen. Livet är till för att levas och det gör jag. Så mycket jag kan efter mina villkor. Ta hand om dig och njut av dagen. Vi hörs imorgon.