Kategori: Autism

Publicerat

Inte bara alarm som glöms

När han ringer, äldsta sonen, så MÅSTE jag svara. Om jag vet att absolut inte kommer kunna svara så har jag förvarnat honom om att jag inte kommer kunna. Då ringer han maken. Vilket han helst inte vill. Men så ser vår rutin ut. Om jag och maken eventuellt skulle sitta på ett flyg tillsammans (när telefoner ska vara avstängda), då är rutinen att han ska ringa sin pappa.

Det är så många gånger som jag har gått ut från ett möte för att han har ringt. Som när det brann i stekpannan. Under alla digitala möten som blev resultatet under pandemin så är det lite lättare. Om det inte är jag som håller i mötet vill säga. Annars är det bara att ha ljudlöst och ta samtalet. Det har hänt att jag svarat fast jag hålla i mötet. Då har jag fått lämna över fort eller helt enkelt låta alla vänta.

Samtalen är oftast väldigt korta. Det är inte alltid det brinner i stekpannan som tur är. När han ringer så är det alltid något som har hänt eller något som han måste hitta en lösning på. Det vet jag och det är också därför jag måste svara när han ringer. Om det brinner så måste han ju ha hjälp omgående. Men även om det är något han behöver en lösning på så är det omgående som gäller. För en annan så hade man kunnat vänta men inte med honom.

Han kommer inte vidare. Han skulle bli helt stillastående tills han får hjälpen. Skulle han gå igenom hela listan och ingen av oss svarar är inte ett alterantiv. Vilket heller aldrig har hänt. Även om jag alltså alltid svarar så händer det att jag glömmer att ibland är det inte fettet som tagit eld i stekpannan. Ibland händer det att frågan är: Kan jag lämna tillbaka mitt tangentbord?

För det har hänt. Jag har lämnat mötet i mycket raskt tempo och fått just den frågan. Då var det en tangent som gjorde dubbeltryck utan att han tryckte dubbelt. Den gången fick jag hänvisa honom till maken som var hemma och inte satt på en fullsatt konferens. För mig var det inget akutläge men för sonen var det lika akut som om det skulle brinna i en stekpanna. Ibland glömmer jag det. Tack och lov inte så ofta.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att alltid komma ihåg

Det är inte ofta jag glömmer vad som gäller med äldsta sonen. Man lär sig genom åren. Han har också lärt sig genom åren. Det han har lärt sig är att jag kan göra fel och har lättare att anpassa sig till det. Som den gången när jag skulle ringa efter en kvart igen.

Jag är hans väckarklocka. Han vaknar inte när alarmet ringer. Eventuellt stänger han av alarmet utan att komma ihåg det. Därför är jag hans väckarklocka. Ibland kommer han inte ihåg att jag har ringt honom heller. Då kan han ifrågasätta varför jag ringde så sent, lite barskt. Som han sedan får ändra till att jaha, då var det så och inte mitt fel.

Men för att återgå till när jag skulle ringa efter en kvart. Jag glömde att ställa larmet. Jag satte in tiden men glömde spara. Jag har nästan alltid koll på vilken tid som passerat utan att larmet behöver gå. Denna gången satt jag upptagen och kommer på mig själv i mötet att jag inte ringt. Då har det gått en halvtimma. Den där kvarten kan förstöra hela hans dag när den är borta.

Den gången blev dagen nästan förstörd. Jag var ingen bra mamma den gången. Jag hade ju också kunnat fuska genom att säga att han inte kom ihåg det. Ärlighet vara längst? Ja, så är det. Att han vet att jag inte ljuger gör att han alltid kan lita på mig när jag säger att allt kommer gå bra. Då vet han att så är det.

Det är inte alltid lätt att komma ihåg allt. Alarm är bra för att komma ihåg. Som tur är kommer jag oftast ihåg att också ställa larmet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Bortresta

I helgen har vi varit på tur. Vi åkte tre motorcyklar, en bil och fem personer till Gotland. Vi valde den varmaste helgen på hela året. Passade mig utmärkt medan andra kunde tycka det var lite varmt ibland.

Med äldsta sonen med så var det uteslutet att vädra stugan utan myggnät. Vi kompromissade på kvällarna och lät hans rum vara stängt. Allt annat öppet och alla lampor släckta. Då var några lite mer nöjda och jag tog mitt täcke till soffan. Många kompromisser blev det.

Vi hade en väldigt bra resa. Minstingen fick många mil i att övningsköra. Inte minst mörkerkörning samt köra ombord på och av färja. Vi åkte runt på hela ön samt Fårö. Där åt vi jättegoda crêpes på Kutens bensin. Landskapet är fantastiskt och platt. Det är både kurvigare och backigare i Småland och vi har även mer skog. Sverige är fantastiskt i hur olika natur vi har.

Crêpes på Kutens bensin

Något vi missade var antikaffärer och loppisar. Jag hade försökt att leta reda på öppna ställen. Mycket stänger i mitten på augusti. Jag hade letat upp ställen som skulle vara öppna. Alla visade sig vara stängda utom en i Hemse. En ska jag vara snäll mot och faktiskt säga att personen som drev den låg sjuk. Annars var det bara dålig marknadsföring vill jag påstå.

Loppisflopparna gjorde oss inte nedstämda. Förutom allt åkande fick vi både havsbad, ruinvandringar, botaniska trädgården och massor av god mat och lite till.

Trollsländan i Botaniska trädgården

Vi åt bland annat på Lindgården inne i Visby vilket jag kan rekommendera varmt. Vi hade bokat, vilket var tur, det var flera som fick vända i dörren när de försökte komma utan bokning.

Den roligaste överraskningen var nog Gin-rummet. Äldsta sonen behövde något att dricka. Vi hittade inget ställe som fungerade att köpa dricka på. Jag föreslog så att vi testar att komma tidigt till Lindgården. Vi var så välkomna att gå till Gin-rummet för en dricka innan maten. Jag dricker ingen alkohol. Att då komma till ett urmysigt rum gömt bakom köket med ett superproffs i baren var en riktig bra överraskning.

Han gjorde en supergod alkoholfri drink åt äldsta sonen som var topp-notch. De hade drinkmeny med alkoholfria drinkar, vilket inte alltid är fallet. Men den som beställdes var efter vad äldsta sonen gillar och han prickade in den fullt ut. Som icke alkoholdrickare så blir man lycklig när alla är med, särskilt i något som heter Gin-rummet.

Inga bildbevis finns av varken mat eller dryck på Lingården. Att maten var så god att någon i sällskapet skulle kunna tänka sig att slicka tallriken får du bara lita på. Mat är viktigt för oss på våra resor och maten fick mycket väl godkänt på alla ställen vi åt. Kul att äldsta också prövar nya saker utan att behöva påminnas om att vi löser annan mat om det blir fel.

Jag är glad över att det var loppisar och antikbutikerna som floppade för allt annat var så himla bra. Vår motorcyklar gick utan problem. Minstingens är ändå från 1984. Bilen gick klockrent, förra gången kom vi 30 minuter hemifrån innan generatorn gick sönder. Boendet var mycket bra med härlig uteplats och underbar utsikt. Vad gör då lite frånvaro av loppisar?

Maken och jag i solnedgången

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Arbetet fortsätter men inte som planerat

Igår var planen att jag skulle hjälpa maken med att fylla igen hålen till plintarna. Så blev det inte. Inte bara mitt ändrades utan även makens planering. Han fick jobba på förmiddagen istället för semester.

Att vara egen har sina fördelar men också att ibland så måste saker bara göras. Oavsett ledigt eller ej. Så var det för maken igår. Efter lunch skulle vi alltså ge oss ut och jobba på vår altan tillsammans. Så blev det inte heller.

Äldsta sonen ringde och mådde inte så bra. Det beror på flera saker och han och jag kom fram till att det var bättre att han la energin på att fixa hemma medan jag handlade. När jag handlat så blev jag kvar hos honom i flera timmar.

Det var en mycket trevlig eftermiddag jag fick. Jag hade haft det mysigt med maken också. Bara lite jobbigare för kroppen. Jag och sonen gjorde absolut inget mer än pratade om ditt och datt. Han hade en tvätt igång och den glömdes bort för vi hade det så bra. Han hängde upp den när jag gick.

När jag kom hem så var maken avslutad med ifyllandet. Jag hann med ett varv bland blommorna. De fick inget vatten även om de ville det. Så idag finns en punkt som inte får ändras.

Älskar denna som syns inifrån huset. Älskar kanske ännu mer att de skitiga fönstren inte syns på bilden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Oavsett så måste det ske

Igår var det årets varmaste dag. Idag ska nog rekordet slås men det vet vi inte än. Igår hade vi planerat att sätta upp stänkpanelen i äldsta sonens kök. Han har sedan i vintras haft plexiglas vid spisen och en kartong vid diskhon. Igår hade vi bestämt att det skulle ändras.

Äldsta sonen pappa har sin första semestervecka nu. Jag är ledig och massor av andra saker har blivit gjorda så att alla kunde samtidigt. Med äldsta sonen så måste det planeras så vi har haft detta i kalender ett tag. Ett längre tag. Då visste vi inte att det skulle bli årets varmaste dag.

Hade vi vetat det så hade vi nog valt en annan dag. Men nu var planerna gjorda och då spelar det ingen roll vad som händer, utan vi måste göra som det är bestämt. När det var så varmt så tog vi en paus mitt på dagen. Då åt vi lunch också. Det tog säkerligen lite längre tid för att vi var varma men som alltid när man planerar något så går det inte alltid enligt plan. Så även igår.

Vi hade räknat med att vara klara igår. Vi blev inte klara. Vi ska fortsätta idag. På antagligen en ännu varmare dag. Jag försökte med att vi skulle vänta till imorgon men det gick inte. Vad jag än sa för hjälp i hans vanliga schema. Som att jag skulle kunna åka och handla åt honom. Men nej, hans vanliga schema skulle vara kvar och vi fick snällt fortsätta idag. Jag hoppas dock att vi är klara innan 20.00 idag.

Stänkpanel på plats. Mässingsskruv är ingen höjdare att skruva med. Den är för mjuk och går lätt sönder.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Publicerat

Ibland är det tur i oturen

Ibland händer saker som man inte kan förutse. Ibland får man lösa saker efter det händer. Ibland händer det att man får ändra sina planer. Igår var en sådan dag.

Vi skulle ut och resa. Jag och äldsta sonen hade kommit fram till att det var bättre att han var hemma och höll ställningarna för att det kunde bli lite många oväntade saker för honom. Idag är det vänlig dags för brorsans 50- års kalajs.

Många människor. Dessutom mängder av sådana som han aldrig träffat förut. I en lokal han aldrig varit i innan. På annan ort så han måste sova borta. Han kan inte varva ner vid datorn. Många parametrar som gjorde att det är bra om han stannar hemma.

När vi sedan åkte iväg igår så gick allt bra. Minstingen hade slutat tidigare. Mammas sambo hade jobbat undan så han kunde med. Kl 13.00 kommer vi iväg precis som planerat. Bilen är fullpackad med både presenter och utstyrslar till festen.

Nu kommer turen. När vi åkt en halvtimma så börjar bilen gå dåligt. Lampor börja lysa och servon lägger av. Minstingen mekar på lastbilar så han hoppar ut och kollar. Tur att äldsta sonen inte var med och att en mekaniker fanns med.

Vi har då stannat precis utanför en fordonsutbildning. Vilket var ännu mer tur. In på skolan och låna lite verktyg och minstingen får bekräftat sina misstankar. Generatorn har antagligen lagt av. Jag har redan börjat på att fixa bärgare och pratar med försäkringsbolaget. Vi kan också ta hyrbil och och åka vidare. Eller inte.

För jo, du kan hyra bil på orten. Men nej, du kan inte få den en fredag eftermiddag. Men på måndag går det bra. Det visar sig att på adressen fanns ingen Avis biluthyrning. Det fanns en postlåda och en Meca-butik. Men om vi bara tog oss till grannorten 20-25 minuter bort med bil så kunde vi få hyra en bil fredag eftermiddag.

Jag frågade hur han tänkte att vi skulle ta oss dit med en trasig bil? Han föreslog buss. Jag svarade att han kommer inte få hyra ut någon bil till oss. Han menade att vi hade inte så mycket val för de var enda biluthyrarna på orten vi var i. Jag svarade att de inte var på orten heller. Det finns andra lösningar.

Det slutade med att istället för att kunna åka vidare smidigt så fick det bli lite mer lösning. Efter lite samtal med bärgaren så fick jag lära mig att vi visst kan få med fyra personer och fullt med packning med bärgaren. För vi sitter helt enkelt kvar i bilen på flaket.

upplastning av bil på flaket.

Så blev det. Två åkte i hytten med bärgaren och två bak på flaket. Hela vägen tillbaka till minstingens jobb. Då tog vi en annan bil, packade om och startade igen. Tre timmar senare än planerat. Ytterligare 1,5 timma senare än om vi tagit hyrbil. Men tur i oturen så hade vi startat tidigt och var ändå framme för att kunna ha lite familjetid innan läggdags. Äldsta sonen är lyckligt ovetande om vad han hade kunnat få stå ut. 

Idag är det fest och vad som helst kan hända. Men vi löser det, inga problem.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Skiss klar

Igår blev det ritat. Det blev ritat utan att behöva göra det i 3D dessutom. I förrgår klarade vi av att lösa de stora problemen genom våra videosamtal. Vi hade många under kvällen för att lyckas med allt. Igår var vi tillsammans på kvällen och ritade. Rullpapper, penna, tejp och linjal.

En halvfärdig skiss på väggen.

När allt är klart så kommer det bli väldigt bra. Nu ska vi få godkänt på våra dimensioner och planer för broaseringen. Sedan ska vi hitta material. Jag har sagt att det är betongvägg vi ska fästa upp det på? Vi måste kolla varje pinne, plank eller skiva som vi ska använda. Inget får vara skevt eller massor av kvist. Nu är vi ett steg närmre, vilket är mycket skönt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man inte får ihop det

Äldsta sonen har fått klart mycket i sitt kök. Vi har kämpat väl med att få det gjort. Som jag sagt många gånger innan så är mycket klart nu. Köket är klart. Hans väggar är inte klara. I alla fall delar av väggarna är inte klara. Äldsta sonen vill ha bröstpanel som speglar på väggen. Det kallas också boasering.

För det första så har sonen inte träväggar utan betong. Det kommer bli spännande att fästa allt. För det andra, det får inte synas några fästpunkter. För det tredje, det måste se ut som det gör i äldsta sonens huvud. När vi är klara alltså.

Man skulle kunna tro att det bara är att sätta upp en faner och lite golvlist som en ram i mitten. Så enkelt är det inte. Det ska vara en ram men den kan inte vara utsående. Den ska var inåtgående. Svårt att förklara som också är lika svårt att göra. För nummer fyra av alla anledningar, inget ska målas. Det ska betsas. Vi kan inte spackel och slipa och måla för att dölja något.

När jag då jobbar och inte kan när äldsta sonen kan så blir det lite svårt. Det bästa vore om vi skulle kunna rita upp och få till dimensionerna. För alla dimensioner måste vara som sonen vill ha dem. Vi kan inte bygga och se hur det blir. Vi måste veta innan vi bygger att det blir som vi (sonen) vill.

Då får videosamtal duga för en stund. Igår var det många samtal för att kunna hjälpa till med uträkningarna. Allt för att vi idag när jag inte jobbar och det passar sonen ska kunna göra en ritning i skala 1:1 för att se att han är nöjd med sina utmätningar. Jag hoppas att våra samtal igår var tillräckliga för att få till det idag. Jag håller tummarna för att vi ska slippa göra det i 3D dessutom. Det vet jag ikväll om vi lyckats eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Möte med otydlighet

Igår var en nästan ledig dag. Den innehöll mest att njuta av livet. Efter en stunds arbete så hjälpte jag äldsta sonen en stund. Han hade möte med ytterligare en ny person på kommunen.

Det är ganska spännande hur många nya det är som dyker upp på resans väg. I slutet på mötet så frågade sonen varför vi hade mötet. Det var två personer med från kommunen och ingen visste riktigt vad de skulle svara. Då sa jag att mötet var för deras skull inte sonens. Just för att de inte träffat honom innan ville de ha bättre koll på honom. Då svarade en av dem, att det stämde. De vill träffa så många som möjligt personligen för att det är lättare att fortsätta efter man haft en fysisk träff.

På det svarade sonen snabbt, att det vet han inte om det är sant. För honom var detta bara ett stort problem. Jag var med av flera anledningar. Den första för att han aldrig varit i lokalerna som vi kom till. Den andra för att han inte visste hur man skulle göra när man kom dit. Det fanns inget väntrum. Det var en hall med dörr till ett demensboende, en dörr till myndighetskontoret samt et konferensrum. Allt direkt innanför ytterdörrarna. Det var i en hall mer än ett väntrum. Väldigt otydligt vad som gällde.

Han hade mått mycket bättre av ett telefonsamtal än ett brev med en kallelse för ett möte. I ett samtal hade han kunnat få svar på alla saker som skulle kunna vara problem. Men ja, även att han aldrig träffat personen eller personerna är också ett problem. Fast ett större problem är att brevet kallade till ett möte undertecknat av en person. Ingenstans stod det att det skulle vara två personer med på mötet.

Vi pratade lite om hans svårigheter och jag förtydligade hur svårt det kan vara för en person utan diagnoser att förstå när det går galet. Just för att jag var bara med och han skötte allt själv. Men om jag inte varit med så hade väntrumsdelen varit ett stort problem. Jag måste säga att jag är tveksam till om exemplet hjälpte för att öka förståelsen. Mötet är över och sonen överlevde, även om det inte gav honom något. Förhoppningsvis gav det dem något.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mat är grejen för vår familj

Vi har alltid med mat på vår att-göra-lista när vi är ute och reser. Mat står högst på listan och inte för att överleva utan för att uppleva. Om vi är på nya ställen är det precis lika kul att gå in i en matbutik som en konstutställning. Mat är grejen för oss. Även äldsta sonen som nästan alltid äter samma hela tiden tycker om att prova mat när han är ute på äventyr med oss. Vår julbordstradtion är ett bra exempel på det.

Mat förhöjer alltid hela resan tycker jag. Även om det skulle vara mat som inte smakar bra. Då är det samtal kring det som gör att man lär sig. Oftast blir det väldigt bra. Som igår när det blev middag ute på kvällen och jag som vanligt beställde något som jag inte provat förut. Rostad blomkål med friterad färskpotatis till det var det tryffelaioli, mandel och lingon. Lingonen med aiolin var verkligen en bra kombination.

Utöver det har vår get-away varit en massa utforskande på hur man kan göra snygga väggar. Allt i för att kunna komma med förslag till äldsta sonen och hans väggar i köket. Vi får se om han tycker om några av förslagen alls?

En av alla bilder för att kunna illustrerar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.