Kategori: Autism

Publicerat

Allt som kan hända i köksbygge

Om du byggt ett kök någon gång så vet du att det är massor av parametrar som man aldrig kan förutse. Att bygga ett kök tillsammans med en som är autistiskt extra spännande. Som du vet har vi beställt köket. Självklart så gick det inte använda knopparna med handtagen. Första steget som inte går som planerat.

I butiken provade han ut känslan med att hålla i dem. Han tänkte på avståndet till skåpet/luckan när han stoppade ner fingrarna. Han tänkte på tjockleken på själva handtaget. Allt för att känslan ska vara bra. Det som var problemet med de han valde var att säljaren fick veta av den som kunde något om handtagen att de inte var en bra kombination. För den ena var obehandlad mässing och den andra mässing.

Det innebär att den ena skulle ändra utseende och få fläckar medan den andra alltid skulle vara som den var nu. Igår gick vi igenom alternativen. Måtten som finns på handtag är från centrum till centrum för att sätta skruvarna. Äldsta sonen höll på att dö av att måtten han ville ha inte fanns. Han kan inte förstå hur de inte har måtten som han vill ha. För honom var det så självklart att måttet för att kunna få ner handen utan att skrapa i lådan ska finnas. Och självklart måttet på tjockleken av det man ska hålla i. Han förstod ingenting.

Vi löste det genom att titta på bilder och jämföra med våra handtag i vårt kök. Som vi också hade bilder på från samma hemsida. Vi lyckades till slut komma fram till vad han ville ha. Det blev knoppen som han känt på i butiken och ett nytt handtag. Båda obehandlade mässing.

Sedan är det en massa andra saker som vi försöker reda ut innan det dykler upp. Till exempel har han utanpå liggande persienner. Dessa är alltid nerdragna då han inte vill att han ska synas för någon utanför. Om vi gör om köket kommer fönstret målas om. Det innebär att persiennerna försvinner. Det har jag bestämt. Då får det bli solfilm med spegelglas utåt. Det vi gör nu är att vi bearbetar det för att det ska kunna göras i januari eller februari när köket sätts in. Det tittade vi också på igår.

Det kommer bli många fler vändor med att titta på saker. Det får bli en annan dag. Idag är det helt andra saker på agendan. Och sonen orkar bara så mycket åt gången. Allt måste pusslas ihop så det blir förståligt innan vi kan gå vidare på nästa steg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det bästa med min blogg

Jag är ganska snabb av mig. Min kära make kan komma och fråga mig saker som han får besked tillbaka omgående. Medan åt andra hållet så behöver han lite betänketid. Inget konstigt med det. Alla människor är olika. Maken och jag är olika på väldigt mycket. Men vi är också väldigt lika på många saker. Det här med min snabbhet i tanken kan ibland ställa till det dock. För maken.

Det är nog det absolut bästa med min blogg. Att när jag inte är snabb i tanken utan också behöver lite betänketid så har jag ju den här. Allt som jag grunnar på skriver jag ner och då brukar det lösa upp sig i knutarna. Mina knutar är ibland maken, inte alltid men det händer.

Som mina snögubbar som ska upp. Han har inget problem med hur många jag köper. Vi har ett nytt fint förråd så än så länge finns förvaringsmöjligheter. Utan just när de då ska upp. Vi bor faktiskt båda i vårt hus. Då behöver han få vara med i processen. Problemet är just att jag är ganska snabb och när jag väl bestämt mig så händer det. För maken som inte alls har varit i den tanken så blir det lite för snabbt.

Nu har jag redan skrivit om min tanke om NÄR det ska ske. Eftersom jag gjort det så sa maken igår, Är det inte dags att börja ta fram snölandskapen? Hans tankar har nu hunnit ikapp mina och snabbt som tusan svarade jag att jag kan lösa det i veckan. Kanske redan på onsdag (läs imorgon). Maken svarar glatt att ja, då är det november och det har redan snöat två gånger. Det börjar bli dags nu. Snögubbarna är mycket välkomna fram nu, av både mig och maken.

Imorgon blir det alltså antagligen snölandskapsbygge. Eller på torsdag. Fast känner jag mig själv så börjar jag imorgon och bygger även på torsdag. Allt måste ju städas först. Sedan ta fram bord och möblera om. Efter det måste allt packas upp och sedan göras fint i olika nivåer. Ljuskällor som ska dit, ja, det är så mycket att göra. Hög tid att börja nu. Tur äldsta sonen flyttat hemifrån.

Han tycker jag är en idiot som vill ta fram jul innan december. Och ja, snögubbar är jul för honom. Så mitt argument med att de är vinter går helt bort. Det är som sagt tur att han inte bor hemma längre. Då får jag göra som jag vill och han har inget problem med det. För då är det hemma hos mig och han har inget med det att göra. Även om han då fortfarande tycker att jag är en idiot. Vilket han gärna får, för jag är en lycklig idiot.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nytt kök beställt

Ja, jag har beställt ett nytt kök och nej, det är inte jag som ska använda det. Igår var sonen och jag iväg till bästa Elon butiken i Tranås och beställde ett nytt kök till hans lägenhet. Det har han behövt i flera år. Eller ännu mer. Det är ett gammalt kök men det blev sämre när vi gjorde nytt badrum. Vi flyttade en dörr och satt igen en samt tog bort en garderob. Han har alltså massor av ytor i köket som är utan tapet och fnasig betong.

För ungefär två eller till och med tre år sedan beslutade sig äldsta sonen för vilket kök han ville ha. Det var mörkgrönt. I början på förra året så utgick modellen och vi hade inte kommit till skott att göra nytt kök. Mycket för att det inte fungerat i sonens liv. När vi då början på detta året började prata om att nu är det dags, så var jag tvungen att berätta för sonen att ”hans” kök inte längre fanns.

Då blev det en ny period med att hitta ett kök som faktiskt går att få grönt i en mörkare nyans. För gröna kök finns det gott om. Dock inga i en mörkare nyans. Efter mycket om och men kom jag på att Elon börjat med kök. Där fann vi köket. De har en variant där man kan få vilken NCS-färg som helst. Tyvärr hade sonen hellre velat ha den andra varianten på utbud i skåpen. Men färgen vann över vad man kunde göra inuti.

Igår hade vi bokat möte med köksexperten. Efter lite mått och vilka skåp han ville ha så hade vi en ritning och sonen var mycket nöjd. Nu är köket beställt. Tar naturligtvis lite längre tid då det inte är en av basfärgerna. Men i början på nästa år så kommer köket och då ska allt förarbete vara klart. Det innebär alltså att det blir rivningsjobb och grundarbete ett tag framöver. Jag ser mycket fram emot hans nya kök. Sonen verkar mycket nöjd över vad vi beställt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur man löser saker

Problem är till för att lösas. Därför finns bara lösningar. Lite så fungerar jag. Alla gör inte det så klart, utan vi är alla olika. Vi lär oss ett sätt och sedan stanna vi ofta där. Vi kan förändras om vi vill. Vi måste bara se till att öva in en ny vana. Jag har lärt min äldsta son att problem är till för att lösas. Han har dock hittat en egen väg till lösningarna.

Hans liv är inrutat. Inte så mycket som det borde var med hans diagnoser. Det är dock tillräckligt för att det ska bli ett problem när hans dator strular. Hans dator är en stor del av hans liv. Utan den så finns inget liv kan man nästan säga. När den då har strulat en längre tid (några veckor) så måste det lösas.

Han har letat efter vad som kan orsaka problemet under hela tiden. Maken och jag har varit inblandande. Det ska tilläggas att den är ett drygt år gammal och borde inte strula. Kan man tycka. Nu hade han kommit till läget att den behövde lämnas in. Ni som lämnat in en dator vet att det går inte på en kvart och sedan har man tillbaka en fungerande dator. Det handlar om dagar, eller veckor och vi ska att det kan bli så illa som en månad.

Maken avrådde från det då han inte trodde det var hårdvaran. Men sonen kände att efter så lång tid utan att hitta problemet så ville han kolla alla alternativ. Särsklit innan en garanti går ut. Det blev bestämt att den skulle lämnas in. Det går dock inte bara ta datorn och lämna in den i flera veckor. Det måste finnas en plan under tiden.

Det är här hans egna lösningsplan kommer in. Jag löser saker men har inte alltid lösning klar från början. Äldsta sonen måste ha hela lösningen klar innan något påbörjas. Han hittade lösningar med en bärbar dator som skulle kunna kopplas med en av hans skärmar. Han behövde veta att de gick koppla ihop. Han behövde flera uttag och kollade upp det. Det får inte finnas några lösa ändar någonstans.

Han hade till och med räknat ut hur han skulle kunna sysselsätta sig utan att behöva använda datorn så mycket. Allt var mycket bra löst. Det var mycket tid som användes för att ha en fullständig lösning innan datorn lämnades in. Allt detta medan felsökning pågick. När lösning var klar så hittade han felet och datorn behöver inte längre lämnas in.

Jag vet inte vad jag är mest glad för? Att sonen hittade lösningar innan problemet var löst eller att han löste problemet utan lösningarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att planera eller ej

Igår var jag och äldsta sonen hos tandläkaren. Jag brukar försöka ordna så han och jag går tillsammans om något händer. Igår hände något. En kund före oss hade fått bekymmer så det drog ut på vår tid. För äldsta sonen är det är bekymmer oavsett om har planer efter eller inte. Men nu var jag med och jag och tandsköterskan kom fram till att vi skulle vara färdiga tiden som var bestämt från början om bara äldsta sonen gick igår och jag fick bokas om.

Sagt och gjort. Jag och sonen fick lite extra tid i väntrummet medan kunden innan blev klar. Det gav mig och sonen chansen att prata lite planer. Alla mår bra av att veta vad som sker i ens liv. Äldsta sonen behöver lite mer. Därför pratade vi om tiden kring jul. Mina syskon med familjer har bestämt att vi ska ses i höst. Vilket jag meddelat väldigt nyligen till äldsta sonen. För vi har precis hittat ett datum som fungerar för alla. Grejen är att det är en stor sak för äldsta sonen.

Därför kan jul bli ett problem för att det är för mycket stort på för kort tid. Inte kort tid för andra men för sonen. Att fira jul är en stor grej. Man ska samlas, äta och umgås under hela dagen i stort sätt. Dessutom så brukar vi också äta ett julbord tillsammans ute på lokal. Vilket också är en stor grej men under kortare tid än att träffa familjen över en helg på annan ort, men större än att fira jul tillsammans.

Att då planera i god tid innan och skriva in det i kalendern gör att allt blir lättare att hantera. Det händer ibland att stora saker behöver ställas in för att något har hänt utanför planerna. Men med planerna så fungerar det mycket oftare än om vi inte gjort planer. För om man utgick ifrån hans diagnoser så skulle han aldrig kunna göra dessa saker som är stora. Som att åka till annan ort och sova i okänd miljö eller äta något som han inte vet innan. Han är bra fantastisk. Att jag då inte får vara taxiklädd när vi handlar tillsammans, det är en liten sak som jag gärna bistår med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Orättvist?

Allt har blivit dyrare. Inflationen kommer att dra iväg ännu mer och så är spiralen igång. Det påverkar många. En del har det riktigt tufft nu. En del märker det kanske inte ens. Jag och min man märker det men vi kommer att överleva. När något blir dyrare så kan vi alltid avstå något eller köpa något annat som kostar mindre.

Jag gissar att det är så de allra flesta löser problemet som märker av att allt är dyrare. Vi kör mindre bil eftersom jag vill minska vår påverka på miljön. Det märks också i plånboken, vilket är en bonus. Bonus eller inte många gör vad de kan för att dra ner på kostnaderna. Vissa behöver göra mer än dra ner på kostnaderna.

En som har det tufft nu är min äldsta son. Han skulle behöva mer än dra ner på kostnaderna. Han skulle behöva ta bort kostnader. Nu kommer det svåra. Han kan inte dra ner på kostnader, ännu mindre ta bort kostnader. Hans utgifter är boende, mat och bil.

Han behöver någonstans att bo. Där han bor är väldigt billigt. Så byta det går bort. Han skulle kunna göra sig av med bilen. Problemet är att han kan inte åka kollektivt. Enda anledningen att han har körkort är att inte kunde åka kollektivt. Alltså går det bort att göra sig av med bilen.

Maten är det sista han skulle kunna göra något med. Hans matkonto skulle kunna justeras om han inte var autistisk. Precis som med bilen. Boendet skulle kunna bytas om det hade funnits billigare. Även om det inte är det optimala att ändra boendet heller. Maten, var det. Kan han göra några justeringar där?

Nej, är det korta svaret. Det långa svaret är att han skulle kunna köpa vissa saker i en butik som är lite billigare. Det måste dock vara samma märke. Det går inte att köpa annat en Estrellas chips till exempel. Så butiken måste ha Estrella. Det måste självklart vara en viss smak men också en viss storlek. Det måste alltid vara samma.

Det gäller alla hans varor som han köper. Det måste vara en viss sort och ett visst märke. Alla produkter som han vill ha finns i den mest kostsamma butiken i stan. Om du inte handlar på erbjudande. Vilket han bara gör när ”hans” varor är i erbjudande. Att åka runt till tre olika butiker blir inte billigare.

Nu hjälper jag till och köper i andra butiker när det är erbjudande. Då kommer problemet att han kan ibland känna att det inte är likadant som han är van med, även om det är samma märke och smak. Som glassen han vill ha. Han känner när jag köpt den på en annan butik. Hur vet jag inte? Men varje gång han frågar om jag köpt den på det andra stället så har han rätt. Kanske den transporteras annorlunda. Kanske deras frys i butiken har mindre grader så den mjuknar lite, för att bli hårdare igen i hans frys. Jag vet inte, men han vet om det och är inte helt nöjd.

Allt detta sammantaget gör att min äldsta son kan inte dra ner på kostnaderna. För han gör verkligen inget utöver det vanliga. Han skulle kunna ta bort chips eller glass när han köper det. Fast är det rimligt att han inte ska kunna äta något sött eller snacks en gång i veckan? Det skulle kunna vara att svaret är ja, på den frågan.

Jag tycker dock inte det. Jag tycker att det är lite orättvist att han måste välja bort något helt för att kunna hålla nere sina kostnader. Det är tur att han än så länge kan köpa sin glass som är från den dyra butiken. Det är tur han har en mamma som kan tänka sig att göra många förändringar hos sig själv (OM det skulle behövas) för att kunna hjälpa sin son. För jag tycker det är orättvist. Lika orättvist som det är för minstingen att behöva köpa specialsydda kläder. För i hans storlek finns knappt något färdigt att köpa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När äldsta sonen måste gå till annan frisör

Äldsta sonen har gått till samma frisör under många år. Han har gjort vad han kunnat för att slita ut henne. Det är sagt med glimten i ögat. Hon både tål och kan hantera svåra situationer. Ibland så är det svåra situationer med min äldsta son. Men de har hittat varandra och han är alltid nöjd när han går därifrån nu för tiden.

Att hon då inte kommer att finnas tillgänglig under en längre tid är ett problem. Ett stort problem. Inte hans kära frisörs problem utan hans. Naturligtvis finns jag som hjälp på vägen öven denna gången. Det mest naturliga steget är att ta en annan frisör på samma salong. Vilket vi gjorde. Dock med för långt emellan klippningarna. Inte konstigt eftersom alla tänkte på samma sätt. Så tiderna var som bortblåsta.

Vi (jag) behövde alltså hitta en annan frisör mitt i semestern. För det första, jag ska hitta en frisör som kan hantera en person med autism. En frisör som kan klippa efter exakta anvisningar med exakta längder MITT I SEMESTERN. Så ja, det var ju lycka till med den. Jag hittade ingen som var tillgänglig för att boka den veckan det gällde.

Första problemet. Han kunde inte klippa sig med sin fem veckors-intervall. Det gick en vecka över. För jag hittade en. Så klart. Med hjälp från mina Facebook-vänner som gav många tips. Till slut så fanns det en som kunde ta emot, även om det blev en vecka sent, som då var ett problem.

Det problemet var dock ganska bra. För det innebar att han verkligen behövde gå att klippa sig. Vilket gjorde att han mentalt förberedde sig för att det kan gå åt skogen, MEN, jag måste klippa mig. Bättre att det inte blir perfekt, eller lite för kort än att vänta ytterligare fem veckor innan klippningen kan ske. Som också skulle var till en ny frisör.

Fördelen med samma salong skulle vara att han vet exakt hur lokalerna ser ut. Han hittar dit. Han har träffat den frisören även om han inte klippt sig hos henne. Nu var det alltså inte bara ny frisör utan helt nya omgivningar. Jag har förberett och informerat massor innan denna klipptid.

Vi kommer dit. Sonen är försiktig i början och tycker jag gör fel men säger inget. Till att han talar om alla fel som gjorts och hur det ska bli bättre nästa gång. Frisören var supernogrann och svarade tålmodigt på alla frågor. Han ställde också väldigt bra frågor för att förstå vad sonen menade. Vilket var tidskrävande men så värdefullt för sonen.

Självklart så hade sonen med sig bilder på hur han såg ut som nyklippt som han bad sin frisör ta åt honom. Inte lätt för en ny frisör att behöva göra exakt som en annan. Det är så mycket svårigheter med att vara autistisk. Eller rättelse, det är så mycket svårigheter när det sker förändringar med att vara autistisk.

Han påtalade också många gånger under klippningen att min frisör som inte kan klippa mig – brukar göra så här. Inte heller så lätt som ny frisör att jobba sig igenom. Vilket frisören gjorde strålande. Sonen öppnade sig mer och mer (ibland kan det bli för mycket) och när vi kommer till slutet så hade han fått fram att hans frisyr hur viktig den är. Och frisören frågar – men, du har väl aldrig blivit så missnöjd att du inte kan gå ut? Med ett hjärtligt skratt till det. JOOOOOOOOOOOOOOOO, det har jag. Skojar du, det har jag! Med den frisören som jag nu inte kan gå till, blev svaret väldigt snabbt och tydligt.

Sedan berättade han hela historien om hur det gått till och att han inte hade några onda känslor mot sin gamla frisör. För han hade också slappnat av och även hon och så blev det som det blev. Dessutom så räddade hon det lite så han kunde gå ut från lägenheten fortare än efter fem veckor. Det blev bara några veckor innan han kunde visa sig ute igen.

Första klippningen med ny frisör avklarad. Självklart blev det för kort men han talade om att han visste att det inte skulle bli bra. Tack och lov tog frisören det med jämnmod och talade om att det kan ta några gånger innan de har lärt känna varandra och att sonen blir riktigt nöjd. Vilket sonen höll med om och så var allt frid och fröjd trots för kort hår.

En helt vanlig dag med min älskade äldsta son.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Spontanbesök

Igår hade jag och äldsta sonen planerade saker som han behövde göra. När det är nya saker så vill han att jag (eller någon han litar på) är med. Igår var det två sådana saker som behövdes göras och jag var med. Den ena var att gå till optikern. Även om han gjort det många gånger innan så är det för lång tid emellan för att man ska kunna lita på att det är samma som händer vid varje tillfälle.

Denna gången visste han också att hans optiker som han gått till länge inte var kvar. Vi har redan bytt butik en gång när optikern bytte arbetsplats. Tyvärr så är det inte möjligt att följa efter denna gången. Om man har glasögon så måste man kolla med jämna mellanrum. Nu var det ett långt mellanrum och en koll var på tiden.

Som han trodde hade han bytt styrka och nu är det beställt nya glasögon. Vilket i sig var en lång process. Men om man bara tar det lugnt och låter honom känna att tiden finns så går det fortare. (Även när tiden inte finns och butiken snart stänger.) Vi hade världens show inne i butiken. Jag satt på en stol (efter ett tag) och han gick fram och tillbaka och visade bågar. Eller bara ropade bort att han hittat fula bågar. Ännu bättre när han kom och frågade vad jag tyckte? Jag svarade att de var fina och lyfte det som var bra men avslutade med att han har visat många andra bättre. Hans svar högt, tur, för de här är fasansfulla.

Allt sådant här tar av sonens energi. Även när det är roliga saker. För han tyckte det var kul att prova bågar. Det spelar ingen roll om det är kul eller inte. Men innan våra besök och handling så frågade jag om han ville äta med oss. För vi skulle grilla och vädret är underbart. När han kan svara, jag vet inte, då går det bra. Om jag skulle komma och säga att vi ska äta när vi är klara så hade allt låst sig. Han behöver veta vad som ska ske.

Då min son är fantastisk och lärt sig att anpassa sig (som han inte borde kunna som autistisk) så blev det igår ett spontanbesök. När vi var klara så blev det lagom för att äta och han sa ja till inbjudan och vi åkte hem. Vi satt och njöt av kvällssolen och lagade mat tillsammans. Även om maken gjorde mest så hjälpte vi alla till litegrann. Mysigt att bara samlas runt elden. Det slutade med att vi hade en väldigt sen kväll ihop med djupa samtal, om livet och människans berättigande. Det var en underbart fin kväll. Extra mycket när jag vet att han egentligen inte skulle ha klarat av det.

Men båda besöken gick bra. Glasögon beställda. På ett och samma tillfälle, vilket heller inte borde vara möjligt. Eller att kunna hålla en show i butiken, som inte heller skulle vara möjligt egentligen. För att sedan toppa med ett spontanbesök som innefattade mat han inte planerat. Och sällskap som han inte planerat. Och det värsta, planerna dagen efter och resten av veckan är ändrade för att han inte åt hemma. Så många saker som ingen ens reflekterar över. Men som är livsavgörande för sonen. Jag är i alla fall en mycket lycklig mamma som fick ett spontanbesök igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad är

Äldsta sonen har en massa frågor om teologi. Alltså frågor som är typiska för äldsta sonen. Sådana som knappt går att besvara. Det har varit frågor om Jesus och korset. Hur vi hädar med att säga att vi är bäst. Varför heter kvinnor präst? Eller heter de det? De borde heta prästinnor. Hur kan en kvinna vara präst och gift samtidigt? En präst är överhuvudet av kyrkan. Men enligt bibeln så är mannen överhuvudet i familjen. Hur kan kvinnan vara överhuvudet av kyrkan men inte sin familj?

Vissa saker är helt omöjliga att besvara. Det finns inga självklara svar. Vilket det måste vara. Det finns inget grått, bara svart eller vitt. Man kan krångla in sig i frågor som blir svårare och svårare. Det är inte bara jag som får de svåra frågorna. Hela familjen får dem. Som när storebror frågar lillebror om han ska ha sex före äktenskapet?

Vissa svar vill inte äldsta sonen ha. Eller snarare han kommer argumentera till han förstår svaret. Om han kan förstå logiken så går det bra. Om inte så fortsätter diskussionen. Nu har vi bokat en tid med en präst. En kvinnlig sådan. Hon verkade väldigt glad över att få träffa äldsta sonen och mig. Hon har fått veta en fråga. Den om kvinna, präst och giftermål.

Jag tänker att hon är förberedd på att det kommer tuffa frågor. Det är en tid kvar tills vi ska ses. Vilket innebär att sonen kommer ha ett antal fler frågor än vad han har nu. Hans hjärna går på högvarv och han läser bibeln för att förstå. Om du inte älskar dig själv, hur ska du då älska din fiende? Om du älskar dig själv, kan du älska din fiende lika mycket? Eller mer?

Att leva med autism sin närhet är fantastisk. Man blir hela tiden utmanad att vara sitt absolut bästa hela tiden. Han sa något väldigt fint sist vi hade diskussion. Att mamma inte var i livet och inte tyckte om smörkräm längre. Men att vi minns hur hon tyckte om sakerna när hon fanns med oss i livet. Vi finns nu. Stanna upp och var här i detta nu och lev med kärleken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Lönebidrag

Finns det någon som läser min blogg som kan något om lönebidrag? Då menar jag lite mer specifikt. För när jag försöker ta reda på saker så får jag obegripliga svar som inte säger någon ting. Jag har pratat med Arbetsmarknadsenheten och Arbetsförmedlingen. Jag har försökt att söka på internet och inget gör mig klokare.

Lönebidrag är självförklarande som ord. Man får bidrag för lönen för en anställd. Man kan alltså inte få ersättningen för en hel lön, enbart bidrag. helt rimligt. För om man har någon som jobbar för en så kommer man att få någon fördel av det. Även om man behöver handleda mer än andra anställda. Handleningens extratid är alltså bidragsdelen.

Jag tycker lönebidrag är väldigt bra. Det gör att företag vågar satsa och ta ansvar för att en person som behöver extra tydlighet eller mer hjälp. En person som annars hade fått vara hemma utan sysselsättning får ett arbete att gå till. Nu till problemet.

Hur ska jag kunna motivera någon arbetsgivare att ta emot en person som har rätt till lönebidrag när jag inte vet nivån? Hur ska jag kunna erbjuda mig som arbetsgivare när jag inte vet vad det är jag erbjuder? Vad är minimilönen som måste ges? Vad är maxbelopp eller procent som man kan få i bidrag? Vad är minsta som man kan få? Hur mycket administrativ tid krävs för att få bidraget? Alltså det är så många frågor.

Har du något bra svar? Den sista kontakten med Arbetsförmedlingen var att jag skulle göra en intresseanmälan om att få bidrag för en anställd så jag kunde få svar på mina frågor. Men jag har ju ingen att ansöka om! Det spelar ingen roll, var svaret. För det är inte bindande att göra en intresseanmälan om att få lönebidrag på en anställd. Varje fråga jag ställde, hur jag än ställde den så var svaret, gör en intresseanmälan om lönebidrag. Egentligen var inte ens svaret att då får du svar på dina frågor. Utan då KANSKE du får svar på dina frågor.

Jag får påminna mig om att jag tycker det är bra att möjligheten finns för ALLA att kunna arbeta. Men efter samtalet med AF igår så misstänker jag att handledaren till den anställde jag pratade med inte var i närheten just då. Men jag tycker det är bra, jag har inga svar, men bra är det. Kanske en del av min hjärna inte tar emot information så bra just nu. Två år sedan inatt, sedan mamma lämnade livet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.