Kategori: Autism

Ja, jag har beställt ett nytt kök och nej, det är inte jag som ska använda det. Igår var sonen och jag iväg till bästa Elon butiken i Tranås och beställde ett nytt kök till hans lägenhet. Det har han behövt i flera år. Eller ännu mer. Det är ett gammalt kök men det blev sämre när vi gjorde nytt badrum. Vi flyttade en dörr och satt igen en samt tog bort en garderob. Han har alltså massor av ytor i köket som är utan tapet och fnasig betong.

För ungefär två eller till och med tre år sedan beslutade sig äldsta sonen för vilket kök han ville ha. Det var mörkgrönt. I början på förra året så utgick modellen och vi hade inte kommit till skott att göra nytt kök. Mycket för att det inte fungerat i sonens liv. När vi då början på detta året började prata om att nu är det dags, så var jag tvungen att berätta för sonen att ”hans” kök inte längre fanns.

Då blev det en ny period med att hitta ett kök som faktiskt går att få grönt i en mörkare nyans. För gröna kök finns det gott om. Dock inga i en mörkare nyans. Efter mycket om och men kom jag på att Elon börjat med kök. Där fann vi köket. De har en variant där man kan få vilken NCS-färg som helst. Tyvärr hade sonen hellre velat ha den andra varianten på utbud i skåpen. Men färgen vann över vad man kunde göra inuti.

Igår hade vi bokat möte med köksexperten. Efter lite mått och vilka skåp han ville ha så hade vi en ritning och sonen var mycket nöjd. Nu är köket beställt. Tar naturligtvis lite längre tid då det inte är en av basfärgerna. Men i början på nästa år så kommer köket och då ska allt förarbete vara klart. Det innebär alltså att det blir rivningsjobb och grundarbete ett tag framöver. Jag ser mycket fram emot hans nya kök. Sonen verkar mycket nöjd över vad vi beställt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var jag och äldsta sonen hos tandläkaren. Jag brukar försöka ordna så han och jag går tillsammans om något händer. Igår hände något. En kund före oss hade fått bekymmer så det drog ut på vår tid. För äldsta sonen är det är bekymmer oavsett om har planer efter eller inte. Men nu var jag med och jag och tandsköterskan kom fram till att vi skulle vara färdiga tiden som var bestämt från början om bara äldsta sonen gick igår och jag fick bokas om.

Sagt och gjort. Jag och sonen fick lite extra tid i väntrummet medan kunden innan blev klar. Det gav mig och sonen chansen att prata lite planer. Alla mår bra av att veta vad som sker i ens liv. Äldsta sonen behöver lite mer. Därför pratade vi om tiden kring jul. Mina syskon med familjer har bestämt att vi ska ses i höst. Vilket jag meddelat väldigt nyligen till äldsta sonen. För vi har precis hittat ett datum som fungerar för alla. Grejen är att det är en stor sak för äldsta sonen.

Därför kan jul bli ett problem för att det är för mycket stort på för kort tid. Inte kort tid för andra men för sonen. Att fira jul är en stor grej. Man ska samlas, äta och umgås under hela dagen i stort sätt. Dessutom så brukar vi också äta ett julbord tillsammans ute på lokal. Vilket också är en stor grej men under kortare tid än att träffa familjen över en helg på annan ort, men större än att fira jul tillsammans.

Att då planera i god tid innan och skriva in det i kalendern gör att allt blir lättare att hantera. Det händer ibland att stora saker behöver ställas in för att något har hänt utanför planerna. Men med planerna så fungerar det mycket oftare än om vi inte gjort planer. För om man utgick ifrån hans diagnoser så skulle han aldrig kunna göra dessa saker som är stora. Som att åka till annan ort och sova i okänd miljö eller äta något som han inte vet innan. Han är bra fantastisk. Att jag då inte får vara taxiklädd när vi handlar tillsammans, det är en liten sak som jag gärna bistår med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Allt har blivit dyrare. Inflationen kommer att dra iväg ännu mer och så är spiralen igång. Det påverkar många. En del har det riktigt tufft nu. En del märker det kanske inte ens. Jag och min man märker det men vi kommer att överleva. När något blir dyrare så kan vi alltid avstå något eller köpa något annat som kostar mindre.

Jag gissar att det är så de allra flesta löser problemet som märker av att allt är dyrare. Vi kör mindre bil eftersom jag vill minska vår påverka på miljön. Det märks också i plånboken, vilket är en bonus. Bonus eller inte många gör vad de kan för att dra ner på kostnaderna. Vissa behöver göra mer än dra ner på kostnaderna.

En som har det tufft nu är min äldsta son. Han skulle behöva mer än dra ner på kostnaderna. Han skulle behöva ta bort kostnader. Nu kommer det svåra. Han kan inte dra ner på kostnader, ännu mindre ta bort kostnader. Hans utgifter är boende, mat och bil.

Han behöver någonstans att bo. Där han bor är väldigt billigt. Så byta det går bort. Han skulle kunna göra sig av med bilen. Problemet är att han kan inte åka kollektivt. Enda anledningen att han har körkort är att inte kunde åka kollektivt. Alltså går det bort att göra sig av med bilen.

Maten är det sista han skulle kunna göra något med. Hans matkonto skulle kunna justeras om han inte var autistisk. Precis som med bilen. Boendet skulle kunna bytas om det hade funnits billigare. Även om det inte är det optimala att ändra boendet heller. Maten, var det. Kan han göra några justeringar där?

Nej, är det korta svaret. Det långa svaret är att han skulle kunna köpa vissa saker i en butik som är lite billigare. Det måste dock vara samma märke. Det går inte att köpa annat en Estrellas chips till exempel. Så butiken måste ha Estrella. Det måste självklart vara en viss smak men också en viss storlek. Det måste alltid vara samma.

Det gäller alla hans varor som han köper. Det måste vara en viss sort och ett visst märke. Alla produkter som han vill ha finns i den mest kostsamma butiken i stan. Om du inte handlar på erbjudande. Vilket han bara gör när ”hans” varor är i erbjudande. Att åka runt till tre olika butiker blir inte billigare.

Nu hjälper jag till och köper i andra butiker när det är erbjudande. Då kommer problemet att han kan ibland känna att det inte är likadant som han är van med, även om det är samma märke och smak. Som glassen han vill ha. Han känner när jag köpt den på en annan butik. Hur vet jag inte? Men varje gång han frågar om jag köpt den på det andra stället så har han rätt. Kanske den transporteras annorlunda. Kanske deras frys i butiken har mindre grader så den mjuknar lite, för att bli hårdare igen i hans frys. Jag vet inte, men han vet om det och är inte helt nöjd.

Allt detta sammantaget gör att min äldsta son kan inte dra ner på kostnaderna. För han gör verkligen inget utöver det vanliga. Han skulle kunna ta bort chips eller glass när han köper det. Fast är det rimligt att han inte ska kunna äta något sött eller snacks en gång i veckan? Det skulle kunna vara att svaret är ja, på den frågan.

Jag tycker dock inte det. Jag tycker att det är lite orättvist att han måste välja bort något helt för att kunna hålla nere sina kostnader. Det är tur att han än så länge kan köpa sin glass som är från den dyra butiken. Det är tur han har en mamma som kan tänka sig att göra många förändringar hos sig själv (OM det skulle behövas) för att kunna hjälpa sin son. För jag tycker det är orättvist. Lika orättvist som det är för minstingen att behöva köpa specialsydda kläder. För i hans storlek finns knappt något färdigt att köpa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Äldsta sonen har gått till samma frisör under många år. Han har gjort vad han kunnat för att slita ut henne. Det är sagt med glimten i ögat. Hon både tål och kan hantera svåra situationer. Ibland så är det svåra situationer med min äldsta son. Men de har hittat varandra och han är alltid nöjd när han går därifrån nu för tiden.

Att hon då inte kommer att finnas tillgänglig under en längre tid är ett problem. Ett stort problem. Inte hans kära frisörs problem utan hans. Naturligtvis finns jag som hjälp på vägen öven denna gången. Det mest naturliga steget är att ta en annan frisör på samma salong. Vilket vi gjorde. Dock med för långt emellan klippningarna. Inte konstigt eftersom alla tänkte på samma sätt. Så tiderna var som bortblåsta.

Vi (jag) behövde alltså hitta en annan frisör mitt i semestern. För det första, jag ska hitta en frisör som kan hantera en person med autism. En frisör som kan klippa efter exakta anvisningar med exakta längder MITT I SEMESTERN. Så ja, det var ju lycka till med den. Jag hittade ingen som var tillgänglig för att boka den veckan det gällde.

Första problemet. Han kunde inte klippa sig med sin fem veckors-intervall. Det gick en vecka över. För jag hittade en. Så klart. Med hjälp från mina Facebook-vänner som gav många tips. Till slut så fanns det en som kunde ta emot, även om det blev en vecka sent, som då var ett problem.

Det problemet var dock ganska bra. För det innebar att han verkligen behövde gå att klippa sig. Vilket gjorde att han mentalt förberedde sig för att det kan gå åt skogen, MEN, jag måste klippa mig. Bättre att det inte blir perfekt, eller lite för kort än att vänta ytterligare fem veckor innan klippningen kan ske. Som också skulle var till en ny frisör.

Fördelen med samma salong skulle vara att han vet exakt hur lokalerna ser ut. Han hittar dit. Han har träffat den frisören även om han inte klippt sig hos henne. Nu var det alltså inte bara ny frisör utan helt nya omgivningar. Jag har förberett och informerat massor innan denna klipptid.

Vi kommer dit. Sonen är försiktig i början och tycker jag gör fel men säger inget. Till att han talar om alla fel som gjorts och hur det ska bli bättre nästa gång. Frisören var supernogrann och svarade tålmodigt på alla frågor. Han ställde också väldigt bra frågor för att förstå vad sonen menade. Vilket var tidskrävande men så värdefullt för sonen.

Självklart så hade sonen med sig bilder på hur han såg ut som nyklippt som han bad sin frisör ta åt honom. Inte lätt för en ny frisör att behöva göra exakt som en annan. Det är så mycket svårigheter med att vara autistisk. Eller rättelse, det är så mycket svårigheter när det sker förändringar med att vara autistisk.

Han påtalade också många gånger under klippningen att min frisör som inte kan klippa mig – brukar göra så här. Inte heller så lätt som ny frisör att jobba sig igenom. Vilket frisören gjorde strålande. Sonen öppnade sig mer och mer (ibland kan det bli för mycket) och när vi kommer till slutet så hade han fått fram att hans frisyr hur viktig den är. Och frisören frågar – men, du har väl aldrig blivit så missnöjd att du inte kan gå ut? Med ett hjärtligt skratt till det. JOOOOOOOOOOOOOOOO, det har jag. Skojar du, det har jag! Med den frisören som jag nu inte kan gå till, blev svaret väldigt snabbt och tydligt.

Sedan berättade han hela historien om hur det gått till och att han inte hade några onda känslor mot sin gamla frisör. För han hade också slappnat av och även hon och så blev det som det blev. Dessutom så räddade hon det lite så han kunde gå ut från lägenheten fortare än efter fem veckor. Det blev bara några veckor innan han kunde visa sig ute igen.

Första klippningen med ny frisör avklarad. Självklart blev det för kort men han talade om att han visste att det inte skulle bli bra. Tack och lov tog frisören det med jämnmod och talade om att det kan ta några gånger innan de har lärt känna varandra och att sonen blir riktigt nöjd. Vilket sonen höll med om och så var allt frid och fröjd trots för kort hår.

En helt vanlig dag med min älskade äldsta son.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har varit borta i helgen. Det vet ni från mitt inlägg om att jag blir sen när jag åker tåg om inte annat. Jag blev dock inte sen hem igår. Det gick bra den gången. Det enda som var ändrat var att tåget skulle gått till Köpenhamn men slutade i Malmö. Men det påverkade ju inte mig. Bara köpenhamnsresenärerna.

Det var när jag var borta som jag började fundera lite kring min äldsta son. Jag kom upp till Stockholm sent på fredagskvällen. Jag har varit där så många gånger under mitt liv. Både från att jag bodde i staden till att jag pendlat till staden eller att jag bara besöker den.

Jag gissar att alla är väldigt medvetna om hur många olika typer av personer det finns i Stockholm. Det finns alltid personer i full kostym eller personerna som går i mjukisbyxor oavsett vart de ska. Sedan finns också de mest utsatta mer synligt där. De som är hemlösa eller har ett aktiv missbruk. Vilket är tragiskt och ibland jobbigt att se. Mest blir jag arg över att det behöver vara så. Sedan finna allt där emellan.

Över kläder så är det alla möjliga frisyrer, sminkningar, gångstilar, kroppsrörelser och olika röster. ALLT finns i Stockholm. När allt finns så innebär det att ingenting är normalt. Om ingenting är normalt så finns det inget min äldsta son kan följa.

Frågan är om han skulle bli väldigt nöjd över att han är som alla andra genom att vara olika alla. Skulle han hitta en likhet i det? Eller skulle han bli väldigt besvärad och inte kunna hitta sin plats för att alla är olika? Jag vet inte med all säkerhet när jag väl började tänka på det.

För olikheter visar också på våra likheter många gånger. Som att vi alla vill vara fria och klä oss sam man själv vill. Eller att vi alla är lika och vill bo tillsammans fast ensamma. Vi är ju ett flockdjur trots våra olikheter.

Vad uppskattar du? Att allt är ungefär likadant inklusive människorna runt om kring dig? Eller vill du hellre att varje dag rä olika och även människorna du möter?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.