En fuskdag

Igår var en dag med fuskande eller snarare natten till igår. Fuskandet var att jag inte tog mina sömntabletter. Och anledningen till det var att jag och minstingen ville cykla igår. Vilket vi gjorde.

Det var en härlig tur. Vi kom iväg på förmiddagen och hade underbara förhållanden större delen av turen. Vi hade lite motvind på vägen hem men inget som går att klaga på. Jag kände mig mycket nöjd med att få cykla en runda.

Med bajsmaskinen här och cykelturen så blev det inget gullande med dahliorna. De står så fint kvar i förrådet. Men då har jag något att jobba på i veckan. Någon gång så ska de få komma ut. Men nu njuter jag av att ha fått cykla med minstingen.

Dagens ord: Njuta. Jag njuter av nuet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Pitstop

I helgen fick vi finbesök av syster och hennes blivande sambo. Det var bara ett pitstop för de skulle vidare till American days. Så klart när de båda har en Harley Davidson.

Vi bodde bra på vägen så de kunde halvera körsträckan med en övernattning hos oss. Finbesök är alltid trevligt även om det är för ett pitstop. Det blev god middag med sniglar till förrätt.

Jag passade på då den blivande sambon tycker om sniglar. Maken och syster tycker inte om det. En hel burk med sniglar själv blir lite mycket. Jag visste att både syster och maken skulle uppskatta vitlökssmöret som sniglarna var gratinerade i. Lite franskbröd och suga upp smöret med är kanongott.

Nu visade det sig att kära syster har blivit vuxen. Hon tyckte om sniglar nu. Om det var för att jag gjort dem eller för att hennes sambo tycker om det vet jag inte. Eller så är hon bara vuxen. Gott var det och sniglarna tog slut. Alla 24 stycken.

Dagen efter åkte de vidare. Efter en tvätt av hojarna. För när man åker på träff med massor av andra Amerika-fordon så behöver de skina. Det blev putsande och fejande sedan var de redo för träffen. Tur vi bor så bra att vi kan få lite extra tid med familjen.

Tvätt pågår och skinande rena blev de.

Dagens ord: Ren. Jag är ren och likaså motorcyklarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Snäll och mindre snäll

Jag och bästa svägerskan tycker om dahlior. Jag tror att hennes dahlior tycker nog om henne bättre än vad mina tycker om mig. Hon tar hand om sina som man ska medan jag gör på mitt sätt. Och om någon dahlia skulle grymta så åker den ut.

Svägerskan är mycket snällare än vad jag är. Hon har dessutom lyckats få ut sina. Vilket jag också faktiskt borde fått men så är inte fallet. Jag hoppas att det ska finnas ork i veckan att lösa det.

Någon gång måste de ju ut. De ska inte stå i förrådet och vara fina. Förra året så blåste flera av. Helt och vissa delvis. De blåser inte sönder i förrådet. Men de blir heller inte härdade för blåst. Härdade för blåst har de blivit där allt sköts som det ska. För när svägerskan fått ut alla dahlior så kom naturligtvis blåsten. Snäll som hon är så fick de huvor som skydd. Mina hade fått dö ha, ha. Konstigt att något vill växa hos mig kan man tycka. Men det gör det. Snart ska jag bli lika snäll som svägerskan. I alla fall så snäll så dahliorna får flytta ut.

Dagens ord: snäll. Jag är snäll!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Makens steahltmode

Maken och jag har en stor dubbelsäng. Han är mycket varmare än mig och har en disktrasa till täcke. Nej, det är inte rätt, hans täcke är ett påslakan med ett lakan i. Eller kanske ett lakan med en tunn filt på. Så som man hade före påslakanens tid.

Hur som helst är hans täcke obefintligt. Jag har ett tjockt och tungt täcke. Jag är så himla nöjd med det. Ibland sticker jag ut en lem om det blir lite för varmt.

I vintras när det var kallt så tyckte maken om att gosa innan vi somnade. Då kom han nära och hade sitt täcke på sig och smög under mitt också. Vilket jag tyckte mycket om. Sedan när det blev för varmt så drog han sig undan med sin disktrasa.

Häromkvällen så kom maken i steahltmode. Kanske till den grad att han inte ens var där. Jag ligger i sängen och är klar för kvällen. Han har ju tusen saker som måste fixas innan han är klar. Jag ligger där i godan ro när han smyger nära OCH drar av mig mitt täcke och lägger på sig. Han gjorde det mycket försiktigt som att jag inte skulle märka vad han höll på med.

Jag säger inget men det är tusen frågetecken i mitt huvud. Han tar mitt täcke och gosar inte. Bara närmre än vanligt. Till slut så blir han nog själv lite konfunderad och undrar vad problemet är. Då svarar jag att problemet är att han snott mitt täcke.

Han blir alldeles förfärad och undrar vart hans täcke har tagit vägen. Det ligger vid hans fötter. Ihopknölat som en liten boll. Så liten att han kände det inte ens där vid hans fötter under MITT TJOCKA, fluffiga och mysiga täcke.

Jag tror att han egentligen vill ha ett likadant täcke som mig men han vågar inte erkänna det. Och så länge han kommer och gosar så delar jag gärna täcke med honom. Men om han ska sno det utan något för det, nej, där går gränsen. Då får han hålla sig på sin sida med sin disktrasa och skämmas. Han kan bli hur bra på att smyga som helst men när mitt täcke försvinner, då märker jag det.

Dagens ord: Älskar. Jag älskar min make. Jag älskar mig själv OCH jag älskar mitt täcke.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Gräsänkling

I helgen har jag varit gräsänkling. Maken har varit på galej hela helgen. Han åkte på förmiddagen i fredags. Nu kommer all problem för honom. Det första är att jag inte ska med. Mycket för att han vill vara med mig men mest är det nog att han inte kan ta hand om mig.

Så innan han åkte gjorde han frukost åt mig. Självklart hade han handlat hem en massa saker så jag skulle klara mig ensam utan att behöva ge mig ut. Han har ju bilen. Att jag har två ben, en cykel och mc räcker inte. För han är inte hemma.

Om någon undrar så kan jag meddela att han inte heller kommer behöva handla förrän tidigast på onsdag. Jag var ju tvungen att få många val så jag kunde göra vad jag var sugen på. Han gör verkligen allt för mig.

Det sista han sa innan han åkte var om han skulle stänga av gasen? Jag undrade varför och hans svar blev att just det, du är ju hemma. Med tillägget: GLÖM inte att stänga av gasen ikväll. Tror du jag gjorde det? Självklart inte. OCH jag överlevde denna helgen med. Ingen explosion eller gasläcka som kvävde mig. Men säg inte det till maken.

Efter hejdå-pussen kollar han något i förrådet. Låser det, dubbelkollar handtaget att det är låst och kommer på att han behöver kolla posten. Det fanns post och han kommer och lämnar den till mig. En till puss (vilket var mycket bra). På väg till bilen rycker han i handtaget till förrådet. För att kolla att det är låst.

Jag frågar om han verkligen kände på handtaget? Han skuttar till och svarar Nej! Nej, det gjorde jag inte! Ha, ha, det är bra roligt att vara gift med honom. Jag har inte låst upp förrådet så det kanske är lite kompensation för att jag inte stängde av gasen.

Dagens ord: Busig. Jag är busig!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Jag är glad

För att maken har så många liv. För jag vill inte förlora honom. Men med tanke på hur ofta han dör så är jag glad att han trollar fram ett nytt liv. Antingen så är han i ett spel med oändliga liv eller en katt. Fast katter har bara nio liv och det har han förbrukat sedan länge.

Förra gången var det en hjärntumör som han skulle dö av. Igår var det något helt annat. Han kom och sträckte fram handen och undrade om han hade blodförgiftning eller om det eventuellt var ett sår med ett blåmärke?

Vad tror du mitt svar blev? Naturligtvis var det blodförgiftning. Varje gång han får svaret som han inte vill ha, så blir han alldeles förskräckt och tror på mig. Så igår dog han i blodförgiftning.

När jag bad honom att få ta bild på handen och fnissade när jag gjorde det, så förstod han. Han tittade på mig och sa, det är bara ett blåmärke, eller hur. Med ett svagt frågetecken.

Undrar vad som skulle ske om jag målade ett rött streck från blåmärket upp på armen mot hjärtat? När han sover och inte märker något. Jag ska inte prova och se. För risken är att han dör på riktigt då. I chock eller hjärtinfarkt. Och det vill jag inte. Vår sekund ska vara för evigt tillsammans.

Dagens ord. Evig. Vi är evigt tillsammans.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Jag fick skämmas

Jag hade inte behövt säga något så jag skäms inte jättemycket. Jag är bara ärlig. Jag har hela tiden sagt att jag inte gullar med mina växter. Allra minst med dahliorna. Förra året så fick de gull och det inte bättre än utan gull. Blev snarare värre. Bladlöss och gängliga och sedan blåste de sönder.

Blåsten kanske jag inte kan skylla på gullandet. Men jag bestämde ändå att det blir inget mer gull med dahliorna. I höstas åkte de in i förrådet. Några upp ur landet och resten bara in i krukorna.

Nu har jag varit hos min svägerska. Jag har sett hennes gullande. Hon är fantastisk på att ta hand om sina dahlior. Alla knölar är i påsar för att få sugrötter. Hon har små krukor med sticklingar på diverse saker. Hon gör ett otroligt bra jobb.

Min svägerska och jag köpte nya knölar i mars någon gång. Självklart har hennes hamnat bland alla de där fint uppmärkta påsarna. Medan jag avslöjade att mina var fortfarande kvar i sina påsar.

Det var då jag fick skämmas. Mina två knölar måste ju också få i alla fall minimum av vad en växt kan förvänta sig. Jord. Idag måste jag se till att dem får jord. Det kan väl ingen påstå att det är att gulla? För de kommer inte få någon påse. Det blir direkt i krukan och sedan kvar i förrådet.

Dagens ord: Bättre. Jag kan bättre!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Och regnet bara öste ner

Är inte det en sång? Fast i presens. Jag tror det är en engelsk version från början som skrevs om till svenska. Slutet 50-tal. Men det spelar ingen roll för det handlade nu om att regnet faktiskt öste ner.

På lördagen var det inte så mycket men dem som vi skulle kunna åka med mer kunde på söndagen. Alltså igår. Det regnade hela natten till söndag. Det regnade hela förmiddagen. Vi gav oss ut mitt på dagen men prognos om lätt regn.

Vid start var det uppehåll. Fyra av fem tog på regnjackan. Vägarna var ju ändå blöta och utan stänkskärm så hamnar en hel del på ryggen. Då är regnskydd bra. Eloge till köra brors vänner som inte bangar trots vädret.

Naturligtvis kom regnet tillbaka. Det som var värst var nog ändå när det blev punka för minstingen och man stod still en längre stund och sedan skulle iväg igen. Det hända som tur var när mer än hälften var avklarat. Tyvärr fick han punka igen men då fick han gå hem för vi var 500 meter bort.

Svägerskan hade förberett med att värma upp bastun. Det var mycket uppskattat! Hon uppskattade också mig lite extra när jag tog av mig glasögonen.

Tvättbjörnen blev förevigad

Sedan blev det uppassning av både bror och svägerska hela eftermiddagen och kvällen. Som avslutades med Hitster. Ett musikspel som jag stod över och satt med och tog in allt tjatter. En mycket lyckad påskdag. Tack för härliga dagar fina bror och svägerska!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Vem har beställt detta

Jag lovar att jag inte beställt vädret över påsken. Jag hoppas att det ändrar sig. Planen var att jag skulle ut och cykla med min bror och minstingen. Just nu känns inte det så kul planer. 20,6 millimeter regn lovar de på söndag. Då när vi ska cykla.

Kallt ska det vara med. 5 grader och regn. Visst man kan ställa in, men då blir det ingen cykling alls. För vi bor inte direkt grannar och påsken är flera dagars ledigt så jag faktiskt skulle orka både resa och träning. Jag vill cykla så jag hoppas på blåsten nu.

För självklart räcker det inte med regn och kallt. Det ska blåsa upp till 14 meter/sekund. Det är väldigt mycket att cykla i. Då är dessutom inte 5 grader 5 grader längre. Då blir det snarare minusgrader att cykla i. Varför hoppas jag då på blåsten?

Jag hoppas att blåsten ska blåsa bort regnet till söndag. Det får gärna regna på måndag eller på tisdag. Då går det bra. Det beställer jag. Regnet behövs, det är jätte torrt i marken. Så när alla jobbar igen kommer regnet och när alla är lediga (och jag cyklar) då är det sol och skönt utevöder. Kan vi tumma på det?

Dagens ord: Förväntansfull! Jag är förväntansfull!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Han vill gästspela

Han är maken och gästspelat skulle vara i bloggen. Han tyckte inte jag tog honom på tillräckligt stort allvar. Då sa han att han ville göra ett gästspel i bloggen. Om det var för att andra skulle ta honom på större allvar eller om det var för att jag skulle läsa inlägget, det vet jag inte.

Igår satt vi ute i solen på eftermiddagen. Det ska bli kallt och regnigt till helgen så det gäller att passa på. När vi suttit ett tag så är det bilar som står på tomgång och aldrig åker. Det hade tutats en gång (eller två för det kommer Han påstå). Maken håller sig…

…ett tag. Men rätt som det är flyger han upp med orden. Nej, det går inte, jag är nyfiken.

Han går iväg till andra sidan altanen och där tror jag han ör och tittar. Jag sitter med ryggen emot det hållet. Jag hör hur han refererar vad som händer och sker. Jag sitter i min värld och låter honom vara nyfiken. Då hörs det mycket tydligt, det är POLISEN! Jag svarar utan att titta upp (för nu var det uppenbart att han förväntade sig ett svar) : att det är inte jag som är nyfiken.

Antingen så hör han inte mitt svar eller (mest troligt) så gillande han det inte. För det kommer ett ansikte som trycks mot räcket, från UTsidan av altanen, och säger igen: det är polisen.

Han har alltså varit så nyfiken på bil ljudet att han gått runt och ut från altanen när han inte såg därifrån. När bilarna har åkt för att polisen är klar med att ge böterna antagligen så kommer han ivrigt tillbaka till mig och vill återberätta.

Med gestikulerande och ansiktsuttryck hur han sett blåljusen blinka och hur polisen såg honom stå och titta (glo) på dem. Det är nu gästspelet kommer för jag påtalar igen att det är inte jag som är nyfiken. Kanske hoppas han på att jag ska förstå spänningen mer om jag läser om det?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.