Kategori: Familj

Jag kommer inte ihåg något bra ska jag säga. Jag vill heller inte komma ihåg det jag kommer ihåg från resan. Eller så är det för att jag inte ska ge mig ut med husvagn igen.

Nu är det sista dagen på resan. Jag och syster hade egentid i början och nu vad det dags för pappa och hans fru för detsamma. De ska gå ut och äta middag. Ingen klubb för dem. Det är klart de ska få gå ut tillsammans utan barn på semester. Vi ställer upp som barnvakt och den minsta. Inga problem så långt.

Som vanligt gällde ingen camping. Om det blev ännu viktigare efter vattenpumpsdramat i Geiranger vet jag inte. Men det hade säkerligen varit billigare att byta pumpen innan resan startade. Oavsett så blev det ingen camping på den sista natten heller.

Det skulle ätas middag och ingen camping, var ställer man sig då? Pappa åkte in i centrala Oslo och letade parkering för natten. Om någon tror att det är lätt att hitta plats för bil och husvagn mitt i Oslo har fel. Det var jättesvårt. Men rätt som det är hittar pappa flera platser lediga. Även med två efter varandra. Nöjda och glada så hörs husvagnen klar med stödben och allt. Vi har några timmar innan det är dags för middag och pappa och hans fru att gå ut på restaurang. Vi andra tre skulle äta i husvagnen. Det var nästan som att den sista kvällen skulle bli en bra avslutning på resan.

Pappa och hans fru går iväg. Inte långt efter så knackar det på dörren. Vi blir lite fundersamma, för pappa och hans fru skulle ju inte knacka på. Äldsta syster öppnar. Utanför står en man och frågar, vad kostar det?

Anledningen till lediga parkeringsplatser hade sin förklaring. Vi har parkerat på h*rgatan i Oslo. En svenskregistrerad bil med svenskregistrerad husvagn på gatan där torskarna rör sig. Ingen bra kombination. Det slutade med att vi stod med stekpannan redo.

Man hade kunnat tro att detta är allt elände som var på vår resa, men det är bara det mest traumatiska. Jag hade en jättefin Gotlandsring innan jag åkte. Den blev uppäten av husvagnen. Inget direkt trauma. Flera småsaker hände men det kommer alltså inte beskrivas här. Det är full tillräckligt med de trauma som jag har berättat om. Allt från en och samma resa.

Dagens ord: överlevare. Jag är en överlevare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Kära syster kom tillbaka efter ett antal dagar. Hon fick skjuts dit där vi var. Jag kom mer inte ihåg exakt var vi var då. Jag vet däremot exakt vart vi skulle. Geiranger var nästa anhalt.

Om du varit i Geiranger så vet du att det är serpentinväg ner dit. Det är brant som bara den, därav serpentinerna. Vi åker alltså ner där. Med husvagn och allt. När man åker ner  så är det bromsarna som får jobba. Vi kom ner hela. Även bromsarna höll.

När vi varit där så är det dags att åka upp. Varför vi skulle just till Geiranger kommer jag inte ihåg. Att vi åkte just dit kommer jag mycket väl ihåg. För vi kom aldrig upp.

Det är tungt med husvagn därbak. Att åka uppför kräver ganska mycket av kylaren på bilen. Pappa hade en Citroën. Med en dålig vattenpump. Den som ser till att bilen kyls. Pappa visste att han hade en dålig vattenpump. Därför hade han en ny med i bagagen.

Det kan man tycka är smart. Eller så hade det varit smart att byta en dålig vattenpump innan man åkte på semester i djupa dalar och höga berg i Norge. För det hjälper inte att åka omkring med en ny vattenpump i bagagen till en Citroën.

På den tiden krävdes specialverktyg till att skruva på Citroëner. Vilket inte fanns i Geiranger. Det blev en lång väntan på att det skulle lösa sig. Denna gången utanför en bilverkstad utan tegelvägg. Men utsikten gjorde inte saken bättre. Dagen efter hade det löst sig och en ny vattenpump satt i bilen. Hur dyrt det blev, vet jag inte. Det traumat fick pappa ha för sig själv.

Dagens ord: Pigg. Jag är pigg men det var inte vattenpumpen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Bara några dagar. Och inte helt ensam. Två vuxna och ett litet barn är fortfarande med på husvagnssemestern. Två trauman är avklarade och man kan tycka att det är tillräckligt på en helt vanlig resa i Norge.

Nu bör resan iväg till andra delar av Norge. Nu börjar också regnet. Regnet håller i sig men det gör inte husvagnen. Den börjar läcka in. Inte jättekul att sova i något som regnar in. Pappa har en lösning på det som allt annat.

Vi åker till ett köpcentrum. Det har blivit sen eftermiddag. Vi stannar precis utmed väggen lite längre bort från ingången. Pappa ska ju mecka med husvagnen när han inhandlat det han behöver. Jag är 16 år och inte direkt kunnig i hantverk. Men jag trodde inte riktigt att lösningen skulle bli vad den blev.

Pappa skaffat en vit presenning, en stooor sådan. Utöver det blir det ett blått långt rep. Han tar helt sonika och lägger presseningen runt husvagnen. På ena sidan täcks fönstren och allt helt. På andra sidan går dörren öppna och halva fönstren är synliga. Allt knyts åt med repet.

Nu är husvagnen tät och ser ut som en stor julklapp med rosett på taket. Där på parkeringen stannar vi över natten. Utsikten genom ett halvt fönster är en tegelvägg. Fyra stycken instängda i julklappen för natten. Inte det önskvärda scenariot med en ett och halvt-åring med i husvagnen. Detta blev inte ett helt trauma. Det var mer trauma att åka omkring i en julklapp när det regnade.

Vilket det gjorde till och från under dagarna som vi hade kvar på resan. Jag vet inte vilket som var bäst, att det regnade och man var instängd, eller att inte vara instängd och behöva tvätta sig i glaciärvatten. För alla som känner mig vet att jag fryser lätt. Jag badar inte om vattnet är under 32 grader. Att behöva bada i 4 grader hörs över hela universum. Det var ett riktigt trauma. Jag har minne av att vattnet såg fint ut men resten är bara en dimma.

Om du trodde det var slut på trauman så har du fel. En naken pappa kissande vid en lyktstolpe, en syster som dumpar en, läckande husvagn som blir en julklapp samt dö i iskallt vatten i fjällen, det räcker inte för denna resa. Det bästa kvarstår och inte hade vi tur med vädret heller.

Dagens ord: Prima. Jag är prima även om semestern inte var det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pappa har alltså börjat resan med att traumatisera oss. Kanske det var därför som kära stora syster tyckte det behövdes ett äventyr för bara oss.

Hon fick pappa att gå med på att ta in på en camping. (Enda natten som vi bodde på en camping på den resan.) Det var för att vi skulle få tillgång till dusch och ett ställe att göra oss iordning på. Kära systers plan var att vi skulle gå ut och dansa i Norge.

Jag sa att jag var 16 år vid tillfället, va? Jag är betydligt äldre nu så allt är preskriberat. Hur som helst, 23-åringen tar med sin 16-åriga syster ut i nattlivet. Självklart hade jag inte åldern inne för att gå på club. Men om man är 190 cm lång så är det inte någon som kollar legitimation. Så där var vi ute och dansade tillsammans.

Efter ett tag så var vi inte ensamma att dansa. Utan det var två poliser som gärna dansade med oss. Poliserna var lediga och var bara ute som alla andra. Dock blev det lite speciellt när en av poliserna visar lite för stort intresse för mig. Vad gör man då?

Jo, man petar lite på storasyster och ber om hjälp. Jag fick inte lov att vara där jag var. Att säga det till en polis var inte mitt första val. Dessutom till en som trodde jag var betydligt äldre. När mina avfärdanden inte hjälpte så berättade helt enkelt syster att jag var för ung för honom. Då blev kvällen mycket trevligare efter det.

Det blev inte alls som jag trodde utan dansen fortsatte och jag och syster hade en mycket trevlig kväll. Nu kommer mitt nästa trauma. Kära syster hade det väldigt trevligt med den andra polisen. Hon valde därför att dumpa mig och husvagnssemestern för några dagar och hänga med polisen istället.

Nu ska jag alltså fortsätta semestern ensam med pappa, fru och lillasyster. Jag kan säga att det finns roligare saker att titta på en tegelväggar. Fortsättning om det en annan gång. Nu kan du försöka förstå känslan av att ha varit på en kul kväll som slutar i att du blir lämnad ensam.

Dagens ord: Ung. Jag är ung i sinnet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Igår kom jag att tänka på ett semesterminne från min ungdom. Minnet har gett men för livet och jag har aldrig varit på en husvagnssemester efter det.

Vi skulle åka på semester i Norge. Pappa, hans fru, deras dotter på 1,5 år och jag och min äldre syster på 16 och 23 år. Jag tror vi alla såg fram emot denna resa även om det nog var otippat. Allt som hände den resan får bli en följetong. För det går inte skriva allt i ett inlägg.

Det börjar med att vi missar sista färjan över till Sandefjord. Vi tar inte in på en camping över natten. Utan stannar på färjeläget. Eftersom vi ska åka direkt på morgonen så fälls inte stödbenen ut eller kopplas ifrån bilen.

Mitt i natten börjar det gunga förfärligt. Både jag och min äldre syster vaknar. Vi hör pappas fru fråga vad han håller på med? Han försöker krypa ut genom fönstret. Han svarar att han ska gå på toaletten. Frun svarar att dörren är där.

Till saken hör att pappa sov naken. Han snurrar runt och kommer till fotänden. Istället för att ta vänster till toadörren så tar han höger och går ut.  Vi står mitt på ett öde färjeläge med massor av släckta massiva ljusstolpar. Sådana man har på fotbollsarenor typ.

Pappa går till en av stolparna, helt naken och kissar. DÅ, precis då, tänds dessa massiva ljusuppsättningar med lampor. Hela färjeläget badar i ljus och nattfärjan har lagt till och ut väller 400 berusade människor. Pappa står kvar, fortfarande naken, och kissar.

Jag och min syster är upptryckta med näsorna i fönstret och undrar om vi har en mardröm eller om det är på riktigt. Det var på riktigt. Och det var inte ens det värsta som hände på resan. Det var bara det första.

Dagens ord: Glädje. Jag väljer glädje!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Igår var det fortsättning på mysteriet med lamporna. Minstingen blev tillfrågad innan maken läste bloggen. Dock fick maken värsta tänkbara svar. Minstingen hade INTE tänt några lampor som han inte släckt efter sig.

Han tyckte vi hade lämnat lite väl ljust i hallen. Men tyckte och tänkte nog inte så mycket mer.

Hallens lampor tändes inte igår som de skulle. Antagligen har det hänt något med schemaläggningen. Det är sådant som händer med teknik. Maken tror inte det varit inne en yxmördare och tänt i hallen. Även om han är förbryllad över att tekniken strular på bara två lampor och inte alla som styrs med Plejd.

Däremot så är det garanterat en yxmördare som tagit sig in och tänt i källaren. Bara golvlamporna för att stressa maken innan han blir dödad. Eller så har någon av oss två som inte är minstingen och bor i huset tänt lamporna, och sedan glömt att släcka. (Läs maken har tänt och glömt.) Yxmördare eller oss, ja, troligast måste det vara en yxmördare.

Från en sak till en helt annan, jag har ett nytt smeknamn. Även om han tycker Fjäderfä är gulligt och kan inte förstå varför jag inte tycker det med, så blev jag igår kallad: Flygfä! Det passade tydligen bättre med Fähund. Om han tycker Flygfä är gulligt eller inte vet jag ej. Lär dock få reda på det när han läser detta.

Dagens ord: uppskattad. Jag är uppskattad och jag uppskattar att få skratta med maken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Igår lös lampor som inte borde ha lust när vi steg upp. Jag sa direkt till maken att det måste vara minstingen. Några problem med bara, lamporna är sådana som han aldrig tänder.

Minstingen bor hos oss med jämna mellanrum. Det är en lång historia som jag kan ta vid ett annat tillfälle. Han är RIB:are, räddningspersonal i beredskap. Hette tidigare deltidsbrandman.

Till natten igår fick han en utryckning. Det är sådant som händer när man har jour. Han är snabb som en vessla iväg. Om larmet inte stängs av så väcker det halva grannskapet. Vi hörde inte larmet så han är snabb på att stänga det med. Han har tre minuter på att klä sig i fullt ställ och åka iväg.

Då är det inte riktigt läge att springa runt i huset och tända lampor. Vilket maken påtalade. Jag tyckte att han kan ha gjort det när han kom tillbaka. För att lägga underställ i källaren eller något. Problemet där är att bägge golvlamporna i källaren var tända. Taklampan hade varit tänd men blivit släckt. Vi kan tända vid trappan både där nere och uppe. Han brukar tända när han kommer ner och släcker när han är uppe. Jag och maken gör tvärtom.

Så långt är maken och jag överens. Minstingen har varit i källaren. Men varför var då vägglampan i hallen tänd? Eller den som är på trappavsatsen i hallen? Bägge dessa lampor är på timer och måste slås på via en app. En app som minstingen inte har. Det han skulle kunna göra är att trycka på knappen vid uttaget. Inte troligt att han gjort det. Däremot skulle ett strömfall kunna påverka det.

Så makens stora bekymmer igår var hur kunde lamporna vara tända. Minstingen var på sitt ordinarie jobb på dagen och maken kunde inte fråga honom. Inte förrän han kom hem från jobbet. Åh, vad han grunnade hela dagen. Varför var fyra lampor tända? Till slut kom ju då minstingen hem.

Gissa vem som glömde fråga minstingen om han tänt lamporna! Japp, maken. Gissa om minstingen drog iväg och var borta hela kvällen. Jajamen. Så idag kommer maken ha en uppgift och det är att kolla med minstingen om lamporna. Om inte annat blir han påmind när han läser detta.

Dagens ord: Grubbla. Maken grubblar jag bakar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Jag har många smeknamn på maken. När jag säger hans namn så brukar han påtala att jag är arg. Vilket har helt fel i (läs kanske lite rätt). Han svara alltid tillbaka med mitt namn i dessa situationer.

Jag får nog skylla mig själv lite då jag väldigt ofta säger något annat än hans namn. Älskling är det mest givna och även använda smeknamn. Flera andra har jag skrivit om här, Byggar-Bob, Rivar-Nisse och inte minst Surikaten. Det är inte bara jag som har det smeknamnet på honom.

Ibland är han Gull-rumpa. Eller min springpojke. Jag vill påstå att jag har mest gulliga eller talande smeknamn för min Loverboy.

Annat kan man säga om vad maken kallar mig. Som sagt mitt förnamn är när han vill visa på att han vet att jag är arg. Fortfarande fel antagande av honom. Han har ett gulligt smeknamn. Inte så ofta som han använder det. Lillan. För att han tycker jag är så liten.

Lillan var hans första smeknamn på mig. Före älskling, som också är gulligt, men det räknas inte riktigt. Älskling säger väl alla om sin partner. Kanske inte alla, men många. Oavsett så är det många fler smeknamn som inte är så gulliga. Duvan. Myran. Plojnoja. Fjushsusha. Har jag fel? Är dessa smeknamn gulliga?

Det värsta är nog ändå det senaste som han kallar mig: Fjäderfä. Gulligt?! Mitt lilla Fjäderfä. Jag vet att han tycker om fåglar men då är väl Gullhöna bättre än Fjäderfä! För jag tycker att fåglar är flygande råttor och inte speciellt gulliga. Oavsett sort av fågel.

Han tycker att jag är hans lilla Fjäderfä. Och för att kompensera lite (då han såg min blick första gången han sa det) så är han min Fähund. Jag kallar alltså inte honom för Fähund. Han kallar sig själv för Fähund.

Jag heter mitt förnamn. Jag lyssnar på alla andra smeknamn han har på mig med. För jag älskar honom. Även när han säger att jag är ett Fjäderfä.

Dagens ord: Klok. Jag är klok som en bok.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.