Vilodag för alla

Igår blev det vilodag. Även för alla våra alteregon. Så varken Byggare-Bob eller Rivar-Nisse jobbade något. Under min vilodag begrundade jag allt som jag är tacksam för. Jag har deppat ett tag och det är lätt att stanna i det negativa.

Det är det första jag är tacksam för. Min insikt och att jag försöker göra något positivt. Att lyfta sig själv är så viktigt. För om inte jag fungerar så kan jag inte finnas för någon annan.

Tänk att en negativ sak väger tyngre än tusen positiva. Tack och lov har jag mycket att vara positiv över. Som att jag fick prata med bägge mina syskon igår. Jag är tacksam för den fina kontakt vi har. Den har stärkts och blivit väldigt stark. Även om mamma flinar åt oss i himlen när vi syskongnabbas.

Jag kan vara deppig och känna hopplöshet över framtiden och komma fram till att jag lever nu. Jag lever nu och tar ett steg i taget. Jag kan påverka valen jag gör men jag kan inte påverka min hälsa. Jag är tacksam för att jag lever.

Dagens ord: är. Jag är!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Byggare-Bob har fixat

Maken har många namn och ett är Byggare-Bob. Det heter han för att han bygger bra. Han har byggt en hel del i sommar. Det senaste är jag väldigt glad för. Inget stort projekt men stort för mig.

Vi har numera en hängränna som går till regntunnan. Det svåra i projektet var hur det skulle lösas. För över tunnan fanns inget att hänga rännan i. Min byggare-Bob har fixat det galant.

Nu slipper jag att tömma lilla vattensamlaren på altanen och har massor av vatten som jag kan använda till mina kära blommor. Tack Byggare-Bob!

Dagens ord: Trygg. Jag är alltid trygg med maken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Maken har blivit mördare

Maken och jag går trädgårdsrundor. Ibland flera gånger om dagen. Vår granne säger att vi kollar in vår domäner. Jag gillar det. Låter som vi har jättestort. För vår trädgård är allt annat än stor.

Den rundan som alltid blir av nu är en kvällsrunda. Gärna när det skymt lite. Det är nästan alltid på makens initiativ. Jag har alltid gått en på dagen. När jag också gullar med allt. Gullet innebär ibland lite ogräsrens eller vattning. Och på sin höjd att de får gödsel. Gullandet görs aldrig på kvällen. Då är jag klar med dagens bestyr. Självklart följer jag med honom på hans bärjakt.

Just dessa turer har lett till att jag gjort maken till en mördare. Jag är ju redan en mördare som mest tar död på växter. För att jämna ut det är nu också maken en mördare. Han får mörda leopardsniglarna (även kallade pantersniglar) när vi är på våra kvällsturer.

Jag har inga problem att döda sniglar. Men inte när jag går i nattlinnet eller icke arbetsklädd för trädgårdsarbete. Eftersom det är maken som vill gå ut på kvällen så får han också vara den som mördar.

Igår fick han ta två som var på väg att para sig. De hade tagit sig upp på den stora stenen och höll på att omslingra sig. Maken tog en servett och kastade ut dem på trottoaren. Han sa snabbt att han skulle fixa en spade. Han visste att jag skulle påtala att de bara kommer tillbaka igen.

Med spaden i högsta hugg springer han ut på trottoaren. Såg ut som en yxmördare fast med spaden i huggläge över axeln. Väl hus sniglarna så tar han i med sådan kraft att det nästan slår gnistor. Hade han puttat ut de på allmänningen innan han högg så hade allt varit lättare. Nu fick han både hugga och försöka skrapa isär, vilket ledde till en fullskalig massaker på trottoaren med snigelklet överallt.

När han var helt säker på att hans uppdrag var slutfört så behövde han torka rent mordvapnet och försöka dölja massakern som inträffat. Det gick så där.  Mycket lång tid senare så fortsatte vår runda och maken fick ett blåbär som belöning för sitt morduppdrag.

Jag bekämpar sniglarna med snigeleffekt. Det fungerar mycket bra. Vi har inte haft en mördarsnigel på många år. När jag ser kölsniglar så är det just leoparden. Annars är det mest snäcksniglar.

Förutom snigeleffekt har jag nu min mördare. Han gör det också bra även om han kanske kunde bli lite mer förfinad i sitt mördande. Men effektiv är han.

Som tur är så har vi leoparder mot spanska skogssnigeln. Den blir könsmogen vid tvår medan mördarsnigeln blir det vid fyra veckor. Makens uppdrag kommer med andra ord att avta med tiden.

Dagens ord: Elegant. Jag är elegant.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Ätbart

I vår trädgård har vi både det ena och andra som är ätbart. Jag har fyllt på med mer och mer genom åren. Nu börjar frukt och bär att mogna. Eller det är nog mer bär. Frukten har ett tag kvar.

Maken älskar att gå och plocka på buskarna direkt. Krusbär är hans favorit. Den verkar också överlevt naken perioden. Den har vuxit kraftig och nya blad är på gång på de kala stammarna.

Makens älskade krusbär.

Blåbären är också buskar som han gärna går förbi och plockar på. Han går dit när han pausar i sitt byggande. Han vill gärna gå en kvällspromenad i trädgården. Än så länge blir det bara något enstaka blåbär. Särskilt när han plockar flera gånger per dag.

Vi har två buskar som dignar av blåbär.
Några som maken snart snor.

Krusbären däremot är snart klara att plocka allihopa. Får se om det kommer räcka till någon sylt eller om han hinner ta slut på dem innan jag är där. För nätet skyddar bara mot fåglar. Inte sugna makar.

Snart klara krusbär.

Vi kommer få mängder med björnbär i år. Det är han inte lika förtjust i. Så björnbärsmarmelad kommer det bli. Samt ett antal efterrätter eller fika. Härligt att kunna gå och hämta i trädgården och smaska på.

Dagens ord: God. Jag är god. (Om inte annat så äter jag gott.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Kärlek på många sätt

Kärlek är en del av livet. Kärlek till vänner. Kärlek till föräldrar. Kärlek till syskon. Kärlek till barn. Kärlek till partner. Det finns många olika kärlekar. Jag älskar min familj.

Hur visar man kärlek då? Att kramas är ett sätt. Kanske det vanligaste. Pussas och beröring är och fysisk kärlek. Men det finns kärlek som inte är fysisk. Med ord eller med kärlek som kommer via omtanke.

Maken visar mig kärlek med att föda mig, förutom alla kramar och beröring. Han ser alltid till att jag har det bra. Att ge mig mat och dryck ger också honom välmående. Då är det lätt att ge kärlek.

Sedan finns kärleken som är svårare att ge. Vilket maken också är duktig på. Han låter mig sitta i hans knä, även fast det gör ont med min knotiga rumpa på hans ben. Han kramar mig även när jag är arg och spottar och fräser.

Kärleken som faktiskt är lite jobbig är nog den som ger mest kärlek. Som att maken hämtar en stol och sätter sig i solen bredvid mig. Inte nog med att det blir varmt för honom. Han gör det för att gunga på mig när jag ligger i hängmattan. Det är kärlek, när man gör lite mer än vad som behövs.

Maken som gungar mig till ro i hängmattan.

Dagens ord: kärlek. Jag får massor av kärlek från både vänner och familj.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

När maken och jag bråkar

Det är sällan vi bråkar. Ibland händer det men då oftast inte som tror man bråkar. Ett bråk kan vara högljutt, elakt i ord, det kan vara fysiskt och psykiskt. Vad våra bråk är vet jag inte riktigt.

Vi har ofta våra bråk på distans. För tillfället är det en luftavfuktare i källaren vi bråkar om. Han flyttar ut den och jag flyttar in den. Jag muttrar när jag flyttar in den men säger inget till honom. Om han muttrar när den dras ut vet jag inte, men han säger inget till mig.

Han tycker den måste stå utdragen för att den ska ha luft omkring sig. Jag vill att den står inputtad för att kunna vika tvätten. Den står alltså på bänken. Och ingenting bakom när den står där jag vill. Alltså fritt med luft så den kan avfukta i lugn och ro.

Makens placering.
Min placering. Ingen skillnad på luften runt. Bara mindre bänkats för mig.

Vi får se vem som vinner bråket. Man skulle kunna tro att det är jag. Men i sådana här fall brukar makens paranoia vinna.

Dagens ord: Klok. Jag är klok.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Fortsatt syskonkärlek

Igår fortsatte utflykten och vi var alla samlade. Det var varmt och härligt. Min kära syster hade förvarnat om att badkläderna vore bra att ta med då det skulle bli varmt.

Jag meddelade att jag kunde ha med solkläder för om något blev blött så var det eventuellt fötter men troligast bara en tå. Vädret blev som prognosen och systers del med att bada blev verklighet. Jag fick i fotsulorna och några doppade sig helt. Jag hade solkläder och höll vad jag lovat.

Sedan visade vi syskonkärleken för fullt hela dagen. Det gnabbades på både det ena och det andra och vi hade det precis så bra som man kan önska. Mamma njöt också med oss.

För utom syskonkärlek och bad så hann vi med god lunch ute, shopping och fantastiskt god grillad entrecote hemma hos syster och sambo. Jag tycker verkligen om att vi syskon kommit varandra så mycket närmre dem senaste åren. Mycket skratt har vi haft tillsammans även denna gång. Ser fram emot när vi ses igen (snart).

Lunch på lokal med familjen

Dagens ord: Syskonkärlek. Vi har syskonkärlek med både gnabb och äkta kärlek.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Trädgårdsterapi deluxe

Igår var en härlig dag. Det var en utflyktsdag som gav terapi i mängder. Jag ska säga ja till det jag mår bra av. Igår var det ja till utflykt i Rosariet.

För dig som inte vet är det en trädgård med massor av blommor. Väldigt mycket rosor. Det är fullt av portaler, rosenbågar, pelare och stora tunnor fyllda med blommor förutom alla rabatter.

Allt detta fick jag uppleva tillsammans med min fina svägerska. Vi dumpade Piff och Puff (våra andra hälfter) och njöt av blomsterprakten helt själva. Det var terapi deluxe. Inga måsten och ingen tidspress. Bara vara i nuet och andas.

En av alla mycket fina blommor.

Sedan mötte vi upp våra hälfter och ställde oss i kön som alla andra stod i. För glass på Buon. Om man är i Jönköping så blir det en glass på Buon. Vilket väldigt många andra verkar tycka också. Inte minst när det är varmt ute. Värt en omväg även när det är kallt. Gelato gjord i butiken med närproducerade varor.

När vi står i glasskö till godaste glassen.

Dagens ord: Andas. Jag andas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Grillkrydda!

Igår blev det att testa gränserna (igen). Jag gjorde ett styrketräningspass. Det gick bra utan att jag kräktes. Vilodagen efter cyklingen gjorde susen.

Jag är nöjd med att jag kan lite, även om jag glömmer massor fortfarande. Blev påmind igår av äldsta sonen att jag lovat hjälpa honom. Jag hade skrivit upp det på en av mina listor. Som jag sagt innan, jag måste även komma ihåg att kolla listorna.

Det var inget jobbigt jag skulle hjälpa honom med. Jag skulle köpa grillkrydda åt honom. För den som han tycker om finns inte på ”hans” affär. Bara minnet som sviker. Och har jag inte sagt något till maken så vet inte han att det behövs.

Idag vet både jag, maken och minstingen att grillkrydda ska köpas. Minstingen la en påminnelse på min telefon som är nästan det enda som syns. Alltså direkt när jag tittar på telefonen. Utan att öppna listor eller någon annan app. Idag måste det lösa sig för nu är den nästan slut.

Nästan slut för äldsta sonen innebär att han klarar sig säkert några veckor. Han mår dåligt av att det eventuellt tar slut och kan inte slappna av. Bättre att ha extra hemma innan det är försent.

Dagens ord: Självständig. Jag är självständig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Vågar knappt erkänna här

Anledning att jag inte borde erkänna här är att jag kommer få skäll. Mest av syskonen för maken vet redan. Och han skäller aldrig på mig. Orolig är han dock och det vill jag inte heller.

Igår var det en hel del vila men tydligen inte tillräckligt. Men innan jag avslöjar så vill jag bara meddela att den nya sömntabletten gör mig illamående och dålig mage.

För efter vila och minstingen slutat jobbet så gav vi oss ut på en cykeltur. Med tanke på det fina vädret. Igår bestämde vi att vi skulle cykla 5 mil. Det är inte jättelångt. En lagom träningsrunda. För någon som är frisk i alla fall.

När vi hade kommit halvvägs ungefär så började jag att må dåligt. Jag mådde illa och kände hur magen var i uppror. Om man är halvvägs så finns inte så många alternativ utan det är bara att cykla på. Man måste ju hem.

Efter cirka en mil så mådde jag så dåligt att det kom upp. Jag kräks aldrig. Jag menar aldrig. Jag var magsjuk för ungefär 20 år sedan och då kräktes jag. Nu har jag dock kräkts ett antal gånger. Även innan nya sömntabletten.

Jag tror (och maken) att det är kroppen som säger stopp. Du är utmattad och måste vila. Nu var ju dock problemet att vi var inte hemma än. Och efter den kräkningen så kändes det lite bättre med illamåendet.

Jag säger självklart till minstingen och vi bestämmer att vi svänger av för en kortare väg hem.

Vi kommer hem och turen blev 4,5 mil. Jag är tacksam för minstingen som ödmjukt slår av på takten och håller mamma sällskap. Trots att han hade kunnat köra på. Innan vi var hemma kom det nästan på båda hållen så idag blir det bara vila.

Till mitt försvar kära syskon. Någon gång måste jag försöka tänja gränserna. För jag vägrar att bara lägga mig ner och dö.

I vilan kanske att jag går ut och försöker döda löss på rabarbern. För självklart var i stort sätt lika många tillbaka igår. Äpoelbuskarna har några få som kommit tillbaka. Liten tröst.

Dagens ord: Kraftsamling. Jag kraftsamlar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.