Kategori: Familj

Publicerat

Kräftor på rymmen

Igår var det kräftkalas. Det var ett lyckat sådant där vi njöt av solen först och sedan kylan. Som sig bör en lördag i mitten av september. Kräftorna åts utomhus men sedan fick vi ge upp och ta dessert inomhus.

Inget konstigt med kalaset. Mycket trevligt och goda kräftor om än lite osalta. Då kunde man få i sig desto fler. Det var så trevligt att bilderna blev inte så många. Jag har däremot bilder från när de fortfarande var i livet.

Maken är ingen kräftätare. Han äter hellre räkor (gjorde han igår också). Eftersom han inte har någon tradition med att äta kräftor så har han heller aldrig kokat kräftor. Han har haft ett äventyr inför helgen. Inte bara med kräftorna utan även att skaffa krondill. Dillen löste han bra när jag inte orkade. Ledsen och skamfilad men krondill.

Kräftorna hämtades i en djup plastbalja. Jag sa att det var tvunget för att de inte skulle kunna rymma. Gissa om han blev orolig över att de skulle rymma? Han blev inte lugn förrän vi var hemma och han fick se i skåpet själv att de inte var i hela skåpet där bak i bilen.

Då kommer jag med nästa, nu ska de i diskhon och sköljas av i kallt vattenbad. Diskhon är inte så djup som baljan. Gissa om han blev orolig. Han tyckte jag skulle stå upp och äta lunchen för att ha koll på kräftorna. Det sa jag nej till. Han hade ett riktigt kräftäventyr med dessa levande kräftor som skulle hamna i grytan med dill.

Att han sedan missade hela rymningen av inte en utan två kräftor är en helt annan historia. För han behövde gå och jobba och lämnade mig med rymlingsexperterna. Han hade noterat att de bildade berg för att ta sig ut. En dunsade i golvet. Det brukar vara det vanligast. Den blev snabbt fångad. Den andra lyckades ta sig upp och gömma sig i hörnet bakom vårt hoprullade diskställ i hörnet. Den klarade sig nästan från döden. Men det var tur att det var jag som hittade honom (ja, det var en han), för om maken gjort det så hade han dött av en hjärtinfarkt.

Den första rymlingen

En svart kräfta på en svart bänk mot en svart vägg. Med rumpan upptryckt mot väggen och två ögon som stirrade rakt på dig när man upptäckte den. Om maken inte dött så hade han drömt mardrömmar i flera veckor. Något likande filmerna Aliens skulle jag gissa om jag behövde. Nu behövde jag tack och lov inte det. Maken fick reda på kräftorna på rymmen när alla var röda och låg i sitt spad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Bortresta

I helgen har vi varit på tur. Vi åkte tre motorcyklar, en bil och fem personer till Gotland. Vi valde den varmaste helgen på hela året. Passade mig utmärkt medan andra kunde tycka det var lite varmt ibland.

Med äldsta sonen med så var det uteslutet att vädra stugan utan myggnät. Vi kompromissade på kvällarna och lät hans rum vara stängt. Allt annat öppet och alla lampor släckta. Då var några lite mer nöjda och jag tog mitt täcke till soffan. Många kompromisser blev det.

Vi hade en väldigt bra resa. Minstingen fick många mil i att övningsköra. Inte minst mörkerkörning samt köra ombord på och av färja. Vi åkte runt på hela ön samt Fårö. Där åt vi jättegoda crêpes på Kutens bensin. Landskapet är fantastiskt och platt. Det är både kurvigare och backigare i Småland och vi har även mer skog. Sverige är fantastiskt i hur olika natur vi har.

Crêpes på Kutens bensin

Något vi missade var antikaffärer och loppisar. Jag hade försökt att leta reda på öppna ställen. Mycket stänger i mitten på augusti. Jag hade letat upp ställen som skulle vara öppna. Alla visade sig vara stängda utom en i Hemse. En ska jag vara snäll mot och faktiskt säga att personen som drev den låg sjuk. Annars var det bara dålig marknadsföring vill jag påstå.

Loppisflopparna gjorde oss inte nedstämda. Förutom allt åkande fick vi både havsbad, ruinvandringar, botaniska trädgården och massor av god mat och lite till.

Trollsländan i Botaniska trädgården

Vi åt bland annat på Lindgården inne i Visby vilket jag kan rekommendera varmt. Vi hade bokat, vilket var tur, det var flera som fick vända i dörren när de försökte komma utan bokning.

Den roligaste överraskningen var nog Gin-rummet. Äldsta sonen behövde något att dricka. Vi hittade inget ställe som fungerade att köpa dricka på. Jag föreslog så att vi testar att komma tidigt till Lindgården. Vi var så välkomna att gå till Gin-rummet för en dricka innan maten. Jag dricker ingen alkohol. Att då komma till ett urmysigt rum gömt bakom köket med ett superproffs i baren var en riktig bra överraskning.

Han gjorde en supergod alkoholfri drink åt äldsta sonen som var topp-notch. De hade drinkmeny med alkoholfria drinkar, vilket inte alltid är fallet. Men den som beställdes var efter vad äldsta sonen gillar och han prickade in den fullt ut. Som icke alkoholdrickare så blir man lycklig när alla är med, särskilt i något som heter Gin-rummet.

Inga bildbevis finns av varken mat eller dryck på Lingården. Att maten var så god att någon i sällskapet skulle kunna tänka sig att slicka tallriken får du bara lita på. Mat är viktigt för oss på våra resor och maten fick mycket väl godkänt på alla ställen vi åt. Kul att äldsta också prövar nya saker utan att behöva påminnas om att vi löser annan mat om det blir fel.

Jag är glad över att det var loppisar och antikbutikerna som floppade för allt annat var så himla bra. Vår motorcyklar gick utan problem. Minstingens är ändå från 1984. Bilen gick klockrent, förra gången kom vi 30 minuter hemifrån innan generatorn gick sönder. Boendet var mycket bra med härlig uteplats och underbar utsikt. Vad gör då lite frånvaro av loppisar?

Maken och jag i solnedgången

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mina prioriteringar

Vi har varit borta i helgen. Vi åkte i torsdags. Det kan jag berätta mer om i ett annat inlägg. Jag visste inte att vi skulle få den varmaste helgen på hela året när vi bestämde resan. Jag har en del blommor som vill ha vatten.

Jag gjorde vad jag kunde innan. Jag hade självklart inte ordnat med någon som kunde vattna. För hur troligt är det att det ska bli nästan 30 grader i mer än 5 dagar. När jag kom hem så behövde jag prioriterar vad som behövdes göras.

Nummer 1 blev att gå en runda när vi kom hem vid halvtolv på kvällen. Då var det fortfarande 18 grader varmt. Jag gick i linne och kollade (nervöst) in alla växterna. Kan konstatera att de inte behöver så mycket gullande. Alla levde!

Nummer 2 blev att vila och ta en långsam start på morgonen. Nummer 3 blev att träna med minstingen. Perfekt väder för en cykeltur. Vi hade bestämt en ny tur men den blev inte riktigt så lång som vi trodde. Den blev bara drygt 4 mil. Vi hade nog tänkt mer åt 6 mil. Men cykling blev det och i bra väder. Lite vind och 22 grader varmt.

Nummer 4 blev att vattna, fortfarande med cykelkläderna på. För även om blommorna har blivit tuffa av mitt dåliga gullande så går det inte hur länge som helst utan vatten. Det blev inget mer just då för nummer 5 var lunch.

Duschen fick vänta ytterligare än bara till efter lunchen. Maken och jag behövde fixa några saker så det gjorde vi. En runda på stan var nummer 6. Jag bytte om före turen bland folk. När vi kom hem så plockade jag bär i trädgården och tog bort vissna blommor. Nu är vi på nummer 7 och efter det så blev det en vilostund i fåtöljen som nummer 8. Sist kom duschen av allt som behövde prioriteras. Resten av kvällen var det hopp och lek. Det betyder att jag inte behövde prioritera något utan kunde göra vad jag ville.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Japp, det är farligt

Men jag tror ändå det är farligare att låta bli. Igår var minstingen och jag ute och cyklade. Jag har känt mig hängig några dagar och var trött i kroppen. Antagligen för att jag gjort mer än jag borde. Skulle jag alltid låta bli att göra saker när jag är hängig, skulle inte många saker bli gjorda. Träna mår man bra av, så det prioriterar jag. Eller ja, då när allt går bra, då mår man mycket bra. Annars mindre bra.

Ibland kan det faktiskt vara farligt. Igår ramlade jag halvvägs på cykelturen. Jag kan skylla lite på den trötta kroppen och knoppen men mest får jag skylla mig själv. När vi åkt halvvägs och det var dags att vända, det var då det hände.

Jag inväntade bilen som kom bakom. stod still. Trippade runt med en fot lös när bilen passerat. Bara det att jag trippade på fel fot. Hade knoppen varit mer med så hade den vetat att innerfoten borde vara den som inte sitter fast i pedalen. Hade kroppen varit bättre hade den hunnit ta loss den foten som satt fast innan jag ramlade. Eller la mig ner. För jag stod ju still och sedan låg jag ner.

Benet som försökte lösa ut foten tog i backen först. Med knät. Minstingen vände så klart. Han var precis framför mig. Jag kom upp ganska fort. Ingen mening att känna efter, för vi var ju bara halvvägs. Dessutom hade vi precis avslutat en låååååång nedförsbacke som vi skulle ja, tillbaka uppför.

När vi var hemma igen. Hade inte tid att göra annat än att cykla och torka lite blod på vägen hem.

Jag tog mig hem. Lite envishet är bra att ha ibland. Jag visste dock redan igår att den jobbiga delen kommer idag. Rengöring, högläge och vila på kvällen. Allt för att göra det lättare idag. Vilket var en bra plan.

Bäst av allt, passet avklarat men också att jag hade hjälpt äldsta sonen innan på dagen så idag kan jag vila benet. Tänk vad bra livet är ändå. Med eller utan lite bulor på vägen. Träningen kommer jag fortsätta med, för det är farligare att låta bli.

Innan läggdags och bulan var ett faktum.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte färdig igår heller

Hallen går framåt men det är inte färdigt. Altanen är inte heller färdig. Snart är det golv överallt men komposten måste också göras. Den är j både räcke, avlastning och sittplats. Igår fick jag jobba över så allt blev ändrat. Tanken var, hämta pass, träna, göra klart målningen och sedan lite vilotid innan läggdags.

Övertiden gjorde att minstingen sa han skulle träna själv. Jag skulle komma hem efter polisen stängde så inget pass skulle kunna hämtas, trodde jag. När jag lämnat sista så inser jag att jag kan hinna till innan de stänger. Jag kom fram och maken mötte mig med kvittot på att jag kunde få ut passet utanför polisstationen. Jag hade inte haft tid att hämta det hemma. Jag hade 6 minuters marginal när jag parkerade bilen utanför stationen. Men jag hann. Passet blev hämtat bara några timmar senare.

När jag kom hem så hade minstingen påbörjat lite projekt för sin lägenhet. Han lånade verktyg av oss. Jag trodde vi skulle träna men det blev arbete ute med hans projekt. Sedan äter vi middag och det skulle vara tid för vilan innan läggdags. Då föreslår minstingen som åt middag med oss att vi skulle träna i alla fall. Så blev det.

Allt blev ändrat men ändå blev mycket som var planerat. Det var målningen som inte blev gjord men jag hjälpte sonen och det är mer värt. Målningen kan jag göra idag eller imorgon eller en annan dag. Sedan blev det lite mindre vila men ändå en stund. Jag blev inte färdig men det går framåt. Det är huvudsaken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Storgrälet

Igår var det gräl här hemma. När jag kom hem från jobbet så hade maken kommet en bra bit med bygget. Han har fortfarande semester. Han har behövt jobba under semestern. Mer än mig så han har mer semester denna veckan. Vilket började bra med att han jobbade första delen av dagen. Hur som helst åter till vårt stora gräl.

Jag kom hem och mer hade hänt. Så mycket att regntunnan kunde placeras där den ska vara när det är klart. Maken vill gärna göra en sak i taget. Han håller på med golv och jag kommer och säger att nu flyttar vi regntunnan. Han grymtar och säger att vi måste vara tre för att flytta den. Jag svara att det fixar vi.

Jag hämtar verktyg så jag kan fästa markduken bakom innan tunnan flyttas. Maken vill fortfarande inte flytta tunnan på två men har insett att nu sker det. När vi får ett besök från en som vill kolla läget så bli maken nöjd. En tredje person som kan hjälpa till med tunnan. Den blir flyttad och då kommer det verkliga krocken mellan mig och maken.

Jag säger (igen) att jag inte tycker det är det bästa att inte ha rundsågat bredvid tunnan på ena sidan. Andra sidan blir komposten så där blir det rakt. Nu går luften ur maken. Han har räknat på laster och kommit fram till att jag kan inte få det runt. Han trodde vi var överens, vilket vi inte var. Jag har dock hela tiden sagt att han ska bygga så han blir nöjd. När jag sa att hålet inte är snyggt så blev han trött.

Hålet som jag inte tycker är så fint.

Nu får ni gärna hålla med maken om att det är fint. Jag kommer inte tycka det och här kommer det stora problemet. Han trodde att vi var överens och han vill väldigt gärna att jag ska vara med på hur det blir. Vi hade en lång diskussion om hur jag hela tiden sagt att det blir som han har räknat på så det blir hållbart.

Vi är överens om hur det skulle byggas men jag tycker fortfarande inte att det är fint. Han blev så ledsen men det blev bättre när vi grälat klart. Han förstod att det är okej att INTE vara överens om utseendet men att vi är överens om byggandet. Håll nu med maken. Han behöver det. (Fast lite fult är det).

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Arbetet fortsätter men inte som planerat

Igår var planen att jag skulle hjälpa maken med att fylla igen hålen till plintarna. Så blev det inte. Inte bara mitt ändrades utan även makens planering. Han fick jobba på förmiddagen istället för semester.

Att vara egen har sina fördelar men också att ibland så måste saker bara göras. Oavsett ledigt eller ej. Så var det för maken igår. Efter lunch skulle vi alltså ge oss ut och jobba på vår altan tillsammans. Så blev det inte heller.

Äldsta sonen ringde och mådde inte så bra. Det beror på flera saker och han och jag kom fram till att det var bättre att han la energin på att fixa hemma medan jag handlade. När jag handlat så blev jag kvar hos honom i flera timmar.

Det var en mycket trevlig eftermiddag jag fick. Jag hade haft det mysigt med maken också. Bara lite jobbigare för kroppen. Jag och sonen gjorde absolut inget mer än pratade om ditt och datt. Han hade en tvätt igång och den glömdes bort för vi hade det så bra. Han hängde upp den när jag gick.

När jag kom hem så var maken avslutad med ifyllandet. Jag hann med ett varv bland blommorna. De fick inget vatten även om de ville det. Så idag finns en punkt som inte får ändras.

Älskar denna som syns inifrån huset. Älskar kanske ännu mer att de skitiga fönstren inte syns på bilden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag får kämpa

Jag och minstingen har tränat tillsammans några månader nu. Kanske längre. Maken hänger på ibland han med. När vi styrketränar så gör maken lite egna övningar ibland och ibland samma som oss. När vi cyklar så borde jag snart börja cykla med maken. Han vill nämligen cykla lite lugnare.

De två senaste gångerna så har jag inte hängt med heller. Vi har alltså alla tre cykla själva de två gångerna. Igår tog jag i och kände som en flodhäst för att hänga med minstingen. Vilket jag gjorde. Det kändes bra efteråt att jag lyckades hålla hans tempo igen. Får se hur många gånger till jag lyckas med det.

Jag lyckades ta en bild under färden. Det var när det gick lite lugnare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tillökning i familjen

Maken och jag har alltid cyklat tillsammans. Jag cyklade på en vanlig stadscykel när vi träffades och maken hade en racer och en ”gubbcykel”. Gubbcykeln försvann fort, men det har jag berättat om tidigare tror jag. Om inte så blir det ett annat inlägg om det. Racern levde kvar och jag skaffade också en racer.

Nu har vi fått tillökning i familjen av att minstingen har skaffat en racer. Igår flyttade den in i vårt förråd. Minstingen och jag cyklar alltid tillsammans så den kommer att bo hos oss på heltid skulle jag tro.

Minstingens racer

Nu ska den få ny styrstam så minstingen slipper böja sig för mycket. För som allt annat så får han vika ihop sig mer än andra för att få plats. Idag ska vi ut på första turen och maken ska följa med. Det blir ingen åtta-milars tur. Det har maken gjort klart att han inte hänger med på. I alla fall inte första turen efter så många år. Kul att vi har gemensamma intressen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

En mycket fin afton

Igår var en perfekt dag! Jag jobbade på dagen. Maken hade sällskap av min kära syster. Jag fick bidra med mitt sällskap några stunder under dagen. Jag bidrog också med mitt sällskap till alla kunderna som åkte med mig. Min krans gjorde alla glada, både kunder och andra som jag mötte.

Midsommaraftons uniform

Det blev ingen lunch tillsammans. Men minstingen stärkte upp styrkan för sillunchen. Det var perfekt väder hela dagen. Solen sken och ingen blåst.

Så efter lunch dök jag upp för lite jordgubbstårta som syster gjort på förmiddagen. Underbart god med färska jordgubbar i bitar, blandat med lemoncurd och lite jordgubbssylt i ett lager. Så klart innehöll den grädde och vaniljkräm med. Mycket god! Det blev totalt tre bitar för mig. Två vid fikat och en som avslutning på kvällen.

Systers underbart goda jordgubbstårta.

På eftermiddagen när passet var slut så var vi på altanen hela tiden tills det blev sänggång för mig. Det är första kvällen i år som vi suttit ute och jag inte frusit. En perfekt dag med mycket gott sällskap och mycket god mat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.