Jag har bara legat i sängen. Svart, nerdraget och täcket över huvudet. Så har det varit och därför blev imorgon en annan dag. Jag har skrivit något i bloggen varje dag sedan jag började. Nu gick det inte. Kraften, orken eller lusten fanns inte.
Jag är trött på allt och önskar ingen annan sömnbrist. Nu sa kroppen ifrån på skarpen. Man kan göra mycket på envishet, men inte allt. Maken har naturligtvis tagit hand om mig, som alltid. Han har låtit mig vara också, för det behövde jag nog mest.
Nu går jag på sparlåga och kommer göra ett tag, får se hur länge. Maken lyckades lura ut mig till favoritbutiken. Han visste att jag ville ha vitlök (att plantera) och att den kommit in nu. Jag gick förvirrat omkring där inne och ute. Ett besök som blev minst dubbelt så långt som det borde. Till slut gick synapserna ihop och jag lyckades med, att veta vad jag gjorde där.
Det blev en vitlök av varje sort. 1, jag behövde inte välja. 2, större chans att minst en klyfta överlever. Som tur är får de inte planteras än. För nu hade jag inte lyckats med det. Det behöver vara kallt ute. Ända in i November kan de planteras.
8 sorter och totalt 9 lökar. Många klyftor blir det.
Jag får väl sticka ner lite klyftor här och var i rabatterna. Jag har ju inget trädgårdsland. Sparrislådorna var planen för en vitlök att planteras i. Kan säga att det inte kommer räcka när jag har klyftor från 8 olika sorter. Vem vet, kanske inte ens kommer ner i jorden.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon eller i värsta fall en annan dag.
I helgen har vi varit på tur. Vi åkte tre motorcyklar, en bil och fem personer till Gotland. Vi valde den varmaste helgen på hela året. Passade mig utmärkt medan andra kunde tycka det var lite varmt ibland.
Med äldsta sonen med så var det uteslutet att vädra stugan utan myggnät. Vi kompromissade på kvällarna och lät hans rum vara stängt. Allt annat öppet och alla lampor släckta. Då var några lite mer nöjda och jag tog mitt täcke till soffan. Många kompromisser blev det.
Vi hade en väldigt bra resa. Minstingen fick många mil i att övningsköra. Inte minst mörkerkörning samt köra ombord på och av färja. Vi åkte runt på hela ön samt Fårö. Där åt vi jättegoda crêpes på Kutens bensin. Landskapet är fantastiskt och platt. Det är både kurvigare och backigare i Småland och vi har även mer skog. Sverige är fantastiskt i hur olika natur vi har.
Crêpes på Kutens bensin
Något vi missade var antikaffärer och loppisar. Jag hade försökt att leta reda på öppna ställen. Mycket stänger i mitten på augusti. Jag hade letat upp ställen som skulle vara öppna. Alla visade sig vara stängda utom en i Hemse. En ska jag vara snäll mot och faktiskt säga att personen som drev den låg sjuk. Annars var det bara dålig marknadsföring vill jag påstå.
Loppisflopparna gjorde oss inte nedstämda. Förutom allt åkande fick vi både havsbad, ruinvandringar, botaniska trädgården och massor av god mat och lite till.
Trollsländan i Botaniska trädgården
Vi åt bland annat på Lindgården inne i Visby vilket jag kan rekommendera varmt. Vi hade bokat, vilket var tur, det var flera som fick vända i dörren när de försökte komma utan bokning.
Den roligaste överraskningen var nog Gin-rummet. Äldsta sonen behövde något att dricka. Vi hittade inget ställe som fungerade att köpa dricka på. Jag föreslog så att vi testar att komma tidigt till Lindgården. Vi var så välkomna att gå till Gin-rummet för en dricka innan maten. Jag dricker ingen alkohol. Att då komma till ett urmysigt rum gömt bakom köket med ett superproffs i baren var en riktig bra överraskning.
Han gjorde en supergod alkoholfri drink åt äldsta sonen som var topp-notch. De hade drinkmeny med alkoholfria drinkar, vilket inte alltid är fallet. Men den som beställdes var efter vad äldsta sonen gillar och han prickade in den fullt ut. Som icke alkoholdrickare så blir man lycklig när alla är med, särskilt i något som heter Gin-rummet.
Inga bildbevis finns av varken mat eller dryck på Lingården. Att maten var så god att någon i sällskapet skulle kunna tänka sig att slicka tallriken får du bara lita på. Mat är viktigt för oss på våra resor och maten fick mycket väl godkänt på alla ställen vi åt. Kul att äldsta också prövar nya saker utan att behöva påminnas om att vi löser annan mat om det blir fel.
Jag är glad över att det var loppisar och antikbutikerna som floppade för allt annat var så himla bra. Vår motorcyklar gick utan problem. Minstingens är ändå från 1984. Bilen gick klockrent, förra gången kom vi 30 minuter hemifrån innan generatorn gick sönder. Boendet var mycket bra med härlig uteplats och underbar utsikt. Vad gör då lite frånvaro av loppisar?
Vi har varit borta i helgen. Vi åkte i torsdags. Det kan jag berätta mer om i ett annat inlägg. Jag visste inte att vi skulle få den varmaste helgen på hela året när vi bestämde resan. Jag har en del blommor som vill ha vatten.
Jag gjorde vad jag kunde innan. Jag hade självklart inte ordnat med någon som kunde vattna. För hur troligt är det att det ska bli nästan 30 grader i mer än 5 dagar. När jag kom hem så behövde jag prioriterar vad som behövdes göras.
Nummer 1 blev att gå en runda när vi kom hem vid halvtolv på kvällen. Då var det fortfarande 18 grader varmt. Jag gick i linne och kollade (nervöst) in alla växterna. Kan konstatera att de inte behöver så mycket gullande. Alla levde!
Nummer 2 blev att vila och ta en långsam start på morgonen. Nummer 3 blev att träna med minstingen. Perfekt väder för en cykeltur. Vi hade bestämt en ny tur men den blev inte riktigt så lång som vi trodde. Den blev bara drygt 4 mil. Vi hade nog tänkt mer åt 6 mil. Men cykling blev det och i bra väder. Lite vind och 22 grader varmt.
Nummer 4 blev att vattna, fortfarande med cykelkläderna på. För även om blommorna har blivit tuffa av mitt dåliga gullande så går det inte hur länge som helst utan vatten. Det blev inget mer just då för nummer 5 var lunch.
Duschen fick vänta ytterligare än bara till efter lunchen. Maken och jag behövde fixa några saker så det gjorde vi. En runda på stan var nummer 6. Jag bytte om före turen bland folk. När vi kom hem så plockade jag bär i trädgården och tog bort vissna blommor. Nu är vi på nummer 7 och efter det så blev det en vilostund i fåtöljen som nummer 8. Sist kom duschen av allt som behövde prioriteras. Resten av kvällen var det hopp och lek. Det betyder att jag inte behövde prioritera något utan kunde göra vad jag ville.
Sommaren är nu egentligen slut. Helgen har varit värsta högsommaren, men sommaren är ändå slut. Jag har under lång tid haft tankar på förvaringen av alla mina växter. Särskilt när jag inte har något bättre för mig.
Maken blev så lycklig när jag i juli kom och sa att det stora olivträdet kanske skulle kunna stå ute året runt. Med tält och värmeslinga. Det finns särskilda för just olivträd.
Han blev inte lika glad när jag sa att det fanns bara tält som inte räckte till i storleken. Han hoppas nu på nästa år. Mina tankar är kvar på att försöka hitta något redan i år. Kanske är det försent.
Citronen som antagligen har alla löss och kvalster som as på sig vet jag inte vad jag ska hitta på med? Asen får inte sprida sig till alla andra växterna.
Jag är mycket tveksam till att citronen kommer få bo hos makens alla verktyg. För det är bästa stället som den skulle vara avsides men ändå i lagom temperatur.
Ett annat alternativ är att den får stå ute och dö tillsammans med alla as. Jag orkar inte med asen längre. Det finns nya träd att köpa. Hellre nytt asfritt än gammalt med as. Det blir inte gammalt hos makens verktyg, så dött är väl det som det blir.
Nu är det länge sedan jag flyttade någon växt i trädgården. Det är dags att flytta något nu. Allt är relativt men jag tycker det är länge sedan.
Det som behöver ändras år hörnet där ingen sol kommer fram. Det växer dåligt. Jag funderar på om alliumen skulle få flytta till lite soligare plats. Den har fått flytta en gång redan. Då från badkaret till hörnet. I badkaret är det lite mer sol och där trivdes den bättre.
Hörnet som växer lite dåligt.
Drakmyntan ska klara helt skuggiga platser så den kanske skulle göra sig i hörnet. Jag har en bräken i hörnet som borde växa och frodas där men inte gör det. Så jag vet inte med drakmyntan, för bräken ska även den gilla skuggiga platser.
Kaprifolen vill jag ta bort och ersätta med en pipranka. Dock hade det varit fint med något vintergrönt och då är det bara murgröna kvar som alternativ. Jag vet att det är dags att flytta på saker i trädgården, jag vet bara inte riktigt vart och vilka.
Igår var det bygge på schemat. Maken var byggare-bob och behövde lite byggare hjälp av byggare-bobbsan. Jag hjälpte gärna till. För det var inte så mycket hjälp han behövde. Jag satt mest och var slappare-bobbsan. Jag hann till och med vara lite trädgårds-nissa.
Jag har alldeles snart en kompost. Den kan till och med vara klar idag. Ibland strular det mer än vad man räknar med. Idag hoppas jag att det går mer smärtfritt än igår. Ja, för maken då. För mig var det väldigt smärtfritt. Det kanske inte var lika smärtfritt för den vita persikan.
Det var en av sakerna som jag hann med när jag satt och väntade på att hjälpa till. Jag klippte bort krussjukan från det lilla persikoträdet. I år blev det inga persikor för krussjukan tog död på alla blommor. Jag försökte klippa bort så mycket jag vågade i början på juli. Jag hoppades att allt var borta. Men så var det alltså inte. Krussjukan har tagit över den totalt. Nu har jag klippt bort allt (nästan) och ska behandla alla grenar och de få blad som bara har lite krus på sig med kusulum.
Några få stackars blad finns kvar på persikoträdet.
Om det dör så dör det. Jag vill inte riktigt ha ett träd som inte ger frukt. Och frukt lär det inte bli om det skulle fått vara som det var. Vad tror du? Dör eller överlever det?
Jag gullade lite med några dahlior också. En har snart gjort klart att den inte vill vara med mer. Den har fått en ny plats så den kan få torka upp lite innan jag klipper ner den. En annan har blivit nerklippt för den har inte lyckats få några blommor i år. Den blev delad i våras så är antagligen därför. Kommer förhoppningsvis blommor nästa år.
Det blev inte väldigt mycket trädgård. Blommorna fick inte ens vatten. Det blir det kanske idag. Får se vad jag känner för. Jag ska kanske hjälpa maken lite idag med. Det blir efter jobbet och därför lär det inte bli så mycket slappare-bobbsan idag som igår.
Jag brukar ha bokat vårt julbord i september. Jag har faktiskt inte ens hittat något att visa för mina medföljande julbordsätare. Inte ens maken har fått något förslag vart vårt traditionsenliga julbord ska ske.
Snart är det september och det är dags att boka. Jag vill bara säga att jag är inte så tidigt ute. Förra året var vi på julbord på Liseberg i Göteborg. I fredags förra veckan fick jag mejl från Liseberg att jag var välkommen att boka julbord.
När jag kollar på datum så finns det ledigt och vi hade kunnat välja fritt vad vi velat ha för datum. På lördagen så var alla de bra dagarna borta. Jag börjar nu bli lite stressad över att jag är ute försent. Har du bokat ditt julbord ännu?
Annars är allt som vanligt. Många julklappar är redan inköpta och klara. Jag tittar på snögubbar och har köpt snögubbar. Jag kollar nyfiket om Nittsjö-tomtarna och års-snögubbar för 2024 är släppta. Vilket de är, inga är köpta (ännu).
Lycklig över att det blir fler Nittsjö är jag fram för allt. Nittsjö Keramik gick i konkurs i våras. Tacksamt nog har två tjejer köpt det och ska fortsätta driva det. Önskar all lycka till med det. Även om jag är en trogen kund så lär inte mina två tomtar förändra det så mycket för dem. Fast bättre än inga. Många som köper två så blir det stor förändring.
Jag har många olika sorter. Några har inte slagit ut än. En har inte fått en enda knopp. Men det är nog för att jag delade den. Den kommer blomma nästa år hoppas jag om inte annat. Jag är mycket nöjd med alla som hittills slagit ut.
Det brukar man säga om man gjort något försent. Jag har gjort något försent men denna gången vet jag inte om det stämmer med bättre sent än aldrig. Igår klippte jag min lavendel. Den ska vara klippt senast, verkligen senast, första veckan i augusti. Då börjar blommorna att blomma ut. Vilket syns tydligt.
Jag har alltså vetat om att jag borde klippa lavendeln. Jag har bara prioriterat annat. Lavendeln har gått och varit den där saken som mal i huvudet men blir ändå inte gjort. Igår blev det gjort. Ungefär 20 dagar sent bara. Frågan är nu om de överlever? Kommer de blomma nästa år? Eller kommer det bli alldeles strålande?
En annan sak som finns i huvudet men inte händer är att jag borde spara blommorna. Om man torkar dem och lägger fröna i små påsar så kan man ha dem som doftpåsar där man tycker det passar. Bland kläderna till exempel. Det blev inte i år heller.
I år klippte jag dem också lite mer än vanligt. Det var kanske inte det smartaste, med tanke på att jag klippte för sent. Jag har fått reda på att man ska klippa mer än vad jag gjort tidigare. För att inte få så vedartad lavendel. Men när den redan är vedartad så tar man död på den om man klipper så långt ner.
Problemet är att jag inte riktigt kommer ihåg hur långt ner man kunde klippa. Man ska lämna lite av det nya, men jag kanske lämnade för lite av det. Det lär jag upptäcka, nu är den klippt hur som helst. Jag hoppas ordspråket fungerar denna gång med, bättre sent än aldrig.
Jag älskar allt som naturen ger oss just nu. Vi har massor av blåbär för tillfället. Maken går gärna och plockar på busken. Han plockar också gärna plommon på grannens träd. Ett par när han går förbi.
Nu har grannen bett oss plocka. All frukt håller på att ta sönder trädet. Någon gren har redan brutits av. Det är ändå stagat för fullt.
Maken tar som sagt ett par när han går förbi. Inte jättemånga plommon han avlastat trädet med. Jag har lovat länge att jag ska ta lite flera. Det har jag gjort nu.
Jag är inte så förtjust i plommon. Men om man gör inkokta plommon så tycker jag om det. Förra året fick grannen ett plommon. Det tog varken maken eller jag. Året innan var det betydligt fler än förra året, dock inte i paritet med årets skörd.
Men för två år sedan så hjälpte jag också till att ta ett gäng plommon. Det blev inkokta även då. Med ett plommonfritt år så har jag glömt hur man borde göra. Jag ska göra mig till för mig själv och skålla plommon, skala plommon och lägga in i sockerlag. Det är såååå gott. Problemet är glömskan.
Vägar inte visa alla nikotinfingrar. Tummen räcker.
Skållade lila plommon färgar av sig. Om man inte kommer ihåg att ska använda plasthandskar och skalkniv, då får man skylla sig själv. Därför har jag nu niktotinfingrar från en som rökt två paket cigg utan filter i 50 år.
Men plommonen blev goda. Det är ingen som ska äta mina fingrar. Får se om jag kommer ihåg till nästa gång att det är smartare med kniv än naglar att skala plommonen med? Tveksamt.
