Kategori: Intressen

Nu har den kommit. Magnolian. Mammas stora fina magnolia som jag nu har skaffat en egen. Igår blev det en massa grävande. Det är jag ju duktig på. Det var dock lite svårare än vanligt. Först var det stenmjölet som skulle bort. Sedan duken. Och sist innan jorden, makadamlagret.

Stenmjölet var det enkla. Men att ta bort makadam som satt sig och låst fast i varandra är som att skotta upp en enda stor sten. Det går inte. Jag löste det genom att kratta och skrapa runt bland stenarna. När de släppt låsningen så gick det att skotta bort det.

Jorden var som vanligt väldigt jobbigt med all sten som finns i marken. Stenhögen har blivit högre och bredare efter gårdagens grävande. Säkert ett tjugotal stora stenar borta från Magnolians plats.

Som vanligt är jag noggrann och använder måttband. Minst femtio centimeter djupt. I jorden. Med stenmjöl och makadam så blev det nog åttio centimeter. Nu är den på plats. Och jag har vattnat och vattnat. Jag ska fortsätta att vattna. Jag hoppas jag var tillräckligt försiktigt med rötterna. Magnolior har väldigt känsliga rötter och vill ha mycket vatten.

Jag håller också tummarna för att den kommer att trivas. Att det inte blåser för mycket. Jag har inte riktigt testat hur mycket det blåser. Jag har bara antagit att det inte blåser så mycket, med väggen och staketet som skydd. (Jag vet att jag behöver fixa duken till höger. Jag måste få dit mer stöttning till stenen innan jag kan ta bort den.)

Jag planterade lite örter också. De står på altanen. De ska klara att vara ute nu. Hoppas jag. Basilikan vill ju inte det än, den står på köksbänken tills det är varmare ute.

Kungsängsliljan har överlevt vintern i skärphögen. Den fick flytta fram till en synligare plats. Bra när man kan flytta runt på saker. Jag älskar rutorna på dessa fina blommor.

Igår var en fin dag. Den avslutades med att lyssna på Oändlig nåd och My Way som minne till mamma.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det väldigt svårt. Svårt att röra kroppen. Den var som bly. Svårast var det att hitta motivation. Motivation att komma ut och fixa i trädgården. Motivationen kom aldrig. Kroppen blev aldrig blyfri. Envisheten tog mig dock ut.

Jag beställde lavenedel så jag verkligen var tvungen att ta mig ut. Nu är den planterad bakom spaljén i rabatten på framsidan. Det var verkligen på tiden att rensa bort allt höstskräp. Kärleksörten var väldigt mycket kommen redan.

Denna vintern har varit hård för växterna. Jag tror att ganska många har dött. En näva och en förgätmigej syns inget liv alls på. Alliumen kommer och murgrönan mår bra.

Murgrönan i krukan är inte lika glad. Jag har klippt ner nästan hela. Får se om den tar sig.

Ett ton eklöv har varit skydd i denna rabatten i vinter. Ändå verkar alunrötterna inte må så bra. Däremot så mår kiwisarna bra. Vilket känns skönt. Även björnbären mår bra.

Även denna krukan fick det jobbigt med det som hängde utanför. Även här har jag klippt ner till friskt.

Den lilla lönnen mår bra och för det är jag glad.

I denna rabatten finns det fortfarande massor av eklöv kvar. Om man inte har en ek på tomten, gör det då något om vissa blåser ut på trottoaren när man försöker samla in dem? Jag jagade inte löven på gatan. Och de i rabatten får ligga ett tag till. Annabellen vet jag inte hur den mår. Satte den i höstas. Hoppas den lever.

Jag är så glad för att krukhallonen mår prima. De har sett så ledsna ut men nu kommer lite knoppar här och var. Temyntan har tagit sig också.

I denna lever allt men mycket har fått klippas bort. Hoppas att kantnepetan faller ner lite i år. Över kanten liksom.

En och halv sådan här säck med löv (och lite nedklippt) blev det. De ska köras till majbrasan. Jag är nöjd med mina fyra timmar i trädgården i går. Idag är kroppen än mer tung. Som tur är behöver jag inte använda envisheten utan kan ta den tid det tar för återhämtning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ambitionerna är ibland för höga. Ibland är de alldeles lagom och ibland för låga. Denna gången kan jag snabbt inse att de var ALLDELES för höga. När det höll en dag så var det inget bra mål. Ungefär som när man lovar på nyår att man ska sluta äta godis och träna fem dagar i veckan. Ungefär så illa var det denna gången. Det höll en dag.

Då var det inte att jag skulle sluta äta godis och träna fem dagar i veckan. Även om det skulle vara bra att börja träna. I alla fall en gång i veckan. Godis äter jag inte jättemycket så det kan jag ha kvar. Nej, det var inte sådan ambition som höll en dag. Det var att flytta in och ut mina citrusträd.

En dag höll jag målet med att flytta in och ut. I förrgår tog jag in dem på kvällen. Igår flyttade jag ut dem och sedan in igen på kvällen. Redan när jag tog ut dem på morgonen insåg jag att det här kommer jag aldrig orka. Träden är ganska tunga och otympliga. En dag och det höll inte längre.

Då började jag söka lite på hur man gör med utflyttning och inser att olivträdet hade jag kunnat flytta ut nu. Lite fiberduk och mot en vägg så hade det varit löst. Men olivträdet var inte i behov att pysslas om. Det kan bo kvar i förrådet utan problem. Citrusträden behövde ompyssling därav utflyttningen. Dessutom så vill de inte gärna vara i direkt solljus på våren. UV-strålningen är för hög.

Nu har jag därför bestämt att citrusträden har fått flytta in till de kan flytta ut på heltid. Nu ska jag bara hitta en plats med mycket ljus och där de inte är i vägen. Garderoben uppe är den ljusaste platsen. Men då blir flytten dit först till helgen. Det ska hända grejer i garderoben i slutet på veckan. Dumt att flytta dit och sedan behöva flytta en gång till. Denna gången tänker jag att beslutet kan hålla mer än en dag. Håll tummarna för det.

Något annat som kanske kommer förändras ganska snart är att jag bytte lampor på altanen igår. En lampa (av två) hade gått sönder i en av de stora lamporna på altanen. Jag har två lampor med två ljuskällor i varje. En lampa byttes men då jag bytte till en som ser ut som en eld så behövde jag byta alla fyra. Nu har jag två lampor som brinner på altanen. Än så länge tycker jag det är fint. Maken ska få tycka också. Var tror du, för det är svårt att få med eldsflammor på bild.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Traktorn är borta och nya lastaren har kommit till stan. Vi hade en traktor som började bli till åren och reservdelar började ta slut. En traditionell traktor med ett snöblad och snökedjor. Inget klippaggregat. Ingen skopa. Ingen borste. Inga gafflar. Däremot fanns släpkärra och en sandspridare.

Släpkärran har jag använt för att köra ut vatten till nyplanteringarna samt köra bort ris efter klippning av äppelträd. Sandspridaren har jag aldrig använt. Den var som en liten släpkärra som inte var helt smidig.

Den nya kompaktlastaren har alla delarna som traktorn saknade. Det finns dock ingen släpkärra. Och den som var till traktorn var för låg för dragkroken på lastaren. Jag kan göra mycket med skopan. Dock får inte så mycket ris plats som på släpet. Men hellre truckgafflar än ett släp. På gafflarna kan jag köra ut bänkarna när det är dags. Lättare än med släpet. Jag kan lyfta stora stenar eller annat tungt.

Med skopan kan jag köra saker som är mindre och inte går att ha på gafflarna. Som ris eller vattenkannor. Det finns många tillbehör som jag kan använda på samma maskin. Jag kommer antagligen komma på fler och fler användningsområden för de olika tillbehören. Som att använda sopaggregatet till att sopa bort snö. När det är för lite snö och inte går att ploga bort.

Snöbladet som var på gamla traktorn är ersatt med en plog. En som går att vika in eller ut. Innan var bladet rakt som bara gick att vinkla åt en sida i taget. Nu kommer man kunna vika bladen utåt eller inåt. Så det inte blir vallar. Nya lastaren kommer bli väldigt användbar.

Jag måste dock bli bättre på midjestyrning. Mycket praktiskt i vissa fall men i andra så blir det svårt. Som när man är nära en vägg och har ett stort sopaggregat på. Då kan det bli att man slår i väggen om man inte har tungan rätt i mun. Eller i alla fall om man kör som man är van och framhjulen är styrningen.

Gårdagen blev ingen dag fylld av bajs. Gårdagen blev fylld av glädje. Inte nog med att allt med nya maskinen gick bra så ringde byggaren och sa att han kommer idag för att lösa bajsproblemet. Sedan ser jag fram emot vintern och få prova nya plogen och sandspridaren. Innan dess ska jag hitta plats som gör att man kommer åt alla tillbehör enkelt. Men först så ska jag glädjas åt att bajsproblemet är snart löst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag tycker om slott. I alla dess möjliga slag. Jag skulle gärna åka till Skottland och bo på olika slott. Jag älskar den gamla arkitekturen. Jag älskar också kläderna från den tidseran när många slott byggdes. Att ha stora, långa klänningar på sig. Solfjäder och puder i ansiktet. Att man inte kan andas i dessa klänningar är något som jag inte har med i den romantiska tanken kring klänningarna. Allt annat hemskt från tiden tänker jag heller inte på. Som att fönstren öppnades och ut kastades toaletthinkens innehåll.

Igår var det sightseeing i Örebro. Att det komma massor av snö hindrade oss inte. Mitt i Örebro ligger slottet. Stort med vallgrav. Det var jättefint. Hur klarade man av att bygga dessa stora byggnader? Helt makalöst imponerande.

Det var extra spännande med snön och vårblommorna som hade kommit upp.

Snön hade inte bara ställt till det för vårblommorna. Träden tyckte antagligen vikten var för tung. Det fanns mängder med avbrutna grenar. Flest i slottsparken. Men det fanns överallt. Många på platser där man gick. Hoppas ingen kommit till skada.

Jag hittade också en lagom stor parkbänk. Det är inte ofta som jag hittar något lagom. Nästan att den var lite för stor. Men bara nästan.

Örebro var fint. Hit åker jag gärna igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Alltså vad gör jag för fel? En del blommor dör för alla. Jag fattar det. Frågan är varför de flesta blommor dör för mig? Jag menar blommor som är inomhus. Blommorna i trädgården går hyfsat bra. I alla fall så dör inte i närheten så många på utsidan som på insidan.

Denna sorten ska tydligen vara väldigt enkel att ha hand om. Den är kanske inte den roligaste i hela världen, men om den är enkel så är det bättre än döda blommor. På detta hållet ser den helt okej ut.

Nu är det ju så att man ser blommor från alla håll. Titta från andra sidan. Vad tycker du då? När den flyttad in så var bladen mer upp och gladare. Nu är den bruna, slokande och klena.

Nästa blomma som börjar att inte må så bra längre. Den flyttade in för inte så länge sedan. Den har redan tappat en helt ny knopp. Den blev alldeles blöt och svart. Nu börjar det komma gula blad. Den får inte för mycket vatten. Snarare åt andra hållet.

Sedan har vi de där paraplyblommorna. Som flyttade in i höstas tror jag. De har tappat massor av blad hela tiden. De får vatten och gullande. En stam på varje håller på att dö eller har redan dött.

Vad gör jag för fel? Sedan har vi den sista och kanske skraltigaste. En fikus av något slag. Från tät och fin så är den nu alldeles kal och ledsen. Den är dessutom nästan alltid fuktig. Fast jag inte vattnar den. När det gått någon månad så vattnar jag ändå.

Kan någon hjälpa mig? Växtnäring? Vilken sort? Mer gullande? Vattna på fatet? Vattna på jorden? Spraya bladen? Alltså jag klarar inte av det ska vara så svårt att få lite blommor att överleva. Det är ju tur att det finns en som både är fin och faktiskt lever än. Den är inte pjoskig med vatten. Om den blir torr så ser den ändå fin ut. Den är dessutom rolig med prickar. Enkel och snygg. Vet inte vad den heter men så här ser den ut:

Om jag inte har någon som kan utbilda mig i till att låta bli att döda allt som fattar in i blomväg så får jag väl satsa på att bara ha prickiga växter. Det är en plan det med. Den bästa vet jag inte. Men en plan är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag börjar så smått röra mig utanför cirkeln som varit stängd under flera år på grund av pandemin. I början av pandemin var jag extra hård för att kunna besöka mamma. Under andra hälften så vara vanan invand och det kändes tryggt att vara inne i cirkeln. Nu är jag på utflykt, till och med utanför länet.

Jag har sovit på privat hotell. Med egen ställbar säng. Med middag och frukost efter mina önskemål. Men fram för allt med fint sällskap. Jag bor hos en vän. En vän som dessutom är glaskonstnär. Kvällen spenderades i hennes verkstad och butik. Jag fick pyssla (med lite hjälp från experten.)

Om ni har vägarna förbi Borås så måste ni besöka Hantverkskällaren. Det finns så mycket fina saker. Allt gjort av olika konstnärer/hantverkare. Det är min vän och en till som driver butiken och de bjuder in andra att få finnas i deras butik. Just nu har de glas, keramik, silver, skinn, tyg och säkert lite annat material som används.

Så många fina saker. Så klart kan jag inte låta bli att shoppa. Vill inte låta bli heller. Det som kanske är lite otippat är vad jag shoppade. Eller inte det heller. För jag älskar julen. Snarare tiden på året som gör det otippat. För julsaker brukar inte finnas framme nu. Men denna fanns. För att konstnären själv tycker om den. (Trots att hon inte är ett fan av jul.) Tack Chris för min fina gran.

Mitt pyssel blev också inspirerat av jul. Det blev julgranskulor. Som Rudolf. Jag är mycket nöjd. De är inte brända i ugnen än. Men än så länge är jag väldigt nöjd och kommer säkerligen bli det än mer när ugnen gjort sitt. Nu ser de ut så här:

Vad tycker du? Fina julkulor, eller hur! Snart är det påsk. Kanske ska fira med att tända granen då. Julkulorna kommer dröja lite. För de väntar på lite varmare tider i ugnen. Vilket kommer efter helgen. Sedan får det lösa sig med leverans. Vi kommer ses flera gånger så det är inget stort problem. Skönt att jag vågar mig utanför cirkeln lite och får göra väldigt roliga saker. Tack Chris för gott sällskap, god mat och härlig gemenskap i din verkstad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.