Igår var det väldigt svårt. Svårt att röra kroppen. Den var som bly. Svårast var det att hitta motivation. Motivation att komma ut och fixa i trädgården. Motivationen kom aldrig. Kroppen blev aldrig blyfri. Envisheten tog mig dock ut.
Jag beställde lavenedel så jag verkligen var tvungen att ta mig ut. Nu är den planterad bakom spaljén i rabatten på framsidan. Det var verkligen på tiden att rensa bort allt höstskräp. Kärleksörten var väldigt mycket kommen redan.
Denna vintern har varit hård för växterna. Jag tror att ganska många har dött. En näva och en förgätmigej syns inget liv alls på. Alliumen kommer och murgrönan mår bra.
Murgrönan i krukan är inte lika glad. Jag har klippt ner nästan hela. Får se om den tar sig.
Ett ton eklöv har varit skydd i denna rabatten i vinter. Ändå verkar alunrötterna inte må så bra. Däremot så mår kiwisarna bra. Vilket känns skönt. Även björnbären mår bra.
Även denna krukan fick det jobbigt med det som hängde utanför. Även här har jag klippt ner till friskt.
Den lilla lönnen mår bra och för det är jag glad.
I denna rabatten finns det fortfarande massor av eklöv kvar. Om man inte har en ek på tomten, gör det då något om vissa blåser ut på trottoaren när man försöker samla in dem? Jag jagade inte löven på gatan. Och de i rabatten får ligga ett tag till. Annabellen vet jag inte hur den mår. Satte den i höstas. Hoppas den lever.
Jag är så glad för att krukhallonen mår prima. De har sett så ledsna ut men nu kommer lite knoppar här och var. Temyntan har tagit sig också.
I denna lever allt men mycket har fått klippas bort. Hoppas att kantnepetan faller ner lite i år. Över kanten liksom.
En och halv sådan här säck med löv (och lite nedklippt) blev det. De ska köras till majbrasan. Jag är nöjd med mina fyra timmar i trädgården i går. Idag är kroppen än mer tung. Som tur är behöver jag inte använda envisheten utan kan ta den tid det tar för återhämtning.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.