Kategori: Intressen

Men det har den inte gjort. Det är en hel del höstarbete med en trädgård. Jag har dock gjort en ganska enkel trädgård att ta hand om. Det jobbigaste är nog vattnadet vid nyplanteringar. Oavsett så är det en hel del pyssel ändå.

Jag trodde att höstarbete skulle göra att saknaden efter julen skulle komma senare. Eftersom det höstas i trädgården så hinns det inte med att tänka på jul. Jag hade fel. Trädgården tog inte över. Julkänslorna har börjat komma. Det har hänt att julmusiken kommit på i september. Men nu har maken och jag som regel att ingen julmusik får spelas före 1 oktober.

Precis som vanligt i september alltså. Jag börjar längta efter julmusik, julmat och julglädje. Allt pyntandet och ljusen som kommer upp i fönstren. Jag längtar precis som vanligt. Kanske lite annorlunda i år. För nu har jag inte mamma att prata och planera med. När hennes snögubbar ska komma upp. Och juldukar. Och tomtar. Snögubbar kan komma upp tidigt. För det är mer vinter än jul. Det vara vad mamma och jag alltid sa.

De kommer komma upp här i stället. De flesta. Mina syskon vill hellre har tomtar. Självklart har jag redan köpt julklappar. Jag har också planer för fler julklappar. Precis som vanligt. Igår kom också känslan för julbord. Vi har haft som tradition att äta julbord i familjen. (Det har jag skrivit om innan. Minstingen som tyckte att vi skulle det.)

Vi har alltså haft ett antal år när vi ätit julbord tillsammans. På olika ställen. Vissa tillfällen med övernattning. De tillfällena har inte förgyllt det. Frukosten är aldrig med julmat. Bara helt vanlig hotellfrukost. Så den delen går bort.

Det innebär att avståndet behöver minska på hur långt bort vi kan åka för vårt julbord. Förra året blev julbordet väldigt nära. Vi hade det hemma. Vårt julbord som var bokat blev inställt på grund av en pandemi. Det var jättemysigt också. Bara mer arbete innan. I år så vill jag boka ett nytt julbord. Inte hemma igen. Eller jo, på julafton blir det julbord hemma. Det blev det även förra året. Även ett julbord hos mamma till lunch. Det blir det dock inte i år.

Nu kollar jag på ställen i Aneby och Gränna. Är det någon som har bra tips på bra julbord. I Småland. Jag hade gärna testat Tjolöholms slott eller storstuga. Det blir dock för långt att åka utan övernattning. Kanske ett annat år när jag preppat familjen tillräckligt bra.

Vad säger ni? Bra julbord, hit me. Tack på förhand. Om någon missat det, jag älskar julen. Allt kring julen. Mellandagar så är allt över. Innan är bäst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Då brukar man slappna av och glömma saker. Det gjorde jag igår. Jag planterade min nya Vidjehortensia Pink Annabelle i vanlig jord och barkmull. Ibland orkar man bara inte med sig själv. Det har ju gått så bra hittills. Anledningen till det är att jag inte varit så varm i kläderna. Jag har alltså sett till att klä på mig tillräckligt. Jag har läst på och frågat tusen frågor till dem som vet och därför gjort rätt. Jag har även frågat mamma när allt annat varit osäkert.

Nu kände jag mig trygg med att jag har koll på läget. Vilket jag har egentligen. För igår kväll (natt) slår det mig att jag hade vanlig jord. Nu kommer den säkert att dö för mig. Jag hoppas verkligen inte det för den är så fin. Frågan är om jag nu ska lyfta upp den och hälla i rhododendronjord? Hur skulle du gjort?

I övrigt så är Växtkraft den bästa butiken i hela stan. Det är i alla fall där jag handlar mest. Kläder behöver man inte men blommor behöver man. Jag använder heller inte så mycket shorts eller korta kjolar vilket är typ det jag kan köpa på orten i underdelskläder. På överkroppen är det kortärmat som gäller. Jag spenderar mycket tid i min favoritbutik.

Nu har de 20 procent på alla fleråriga växter, vilket är det jag köper mest. Jag är dock där lika mycket oavsett rea eller inte. Anledning till att de är så bra är både utbud och all hjälp jag får. Aldrig några sura miner över alla mina frågor. Dessutom så har de garanti i tre månader på det du köper. Igår fick jag köpa solhattar för att jag hade fyra växter som gått bort för mig. Fantastisk bra.

Inte att växterna dog. För de var jättefina. Men att de har en garanti på växterna. Det var mina rosablommiga sedumväxter som dött. De som jag satt i rabatten på framsidan. Framför klematisarna. Där har det nu flyttat in två vita solhattar. Jag köpte ytterligare en solhatt men den fick hamna i en annan rabatt. Det blev för trångt där fram. Sedumen skulle vara mer som marktäckare och gå under. Det gör inte solhattarna, därför blev det två som ersätter sedumen.

Ser ni på bilden att det slingrar upp en liten klen klematis? Mellan den mittersta coralfärgade solhatten och den högra vita solhatten. Den dog trodde jag. Den vissnade ner två gånger i våras. Jag trodde den fått vissnesjukan. Men kanske att jag var snabb nog att klippa bort det som började vissa att rötterna överlevde. Nu kommer den. Jag vet inte vad det är för färg på den ens. Tror aldrig jag fått blommor på den. Ska bli spännande nästa år och se om den kommer igen då.

På andra sidan spaljén har jag bara täckbark. Jag såg malört igår. Sedan var superfin ljusgrå och fluffig så man ville bara röra den. Sådan kanske det blir nästa år. Eller senare i höst. Det vet man aldrig. Nu ska jag återgå till att försöka få klarhet i om jag ska byta jorden runt vidjehortensian eller inte.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu har krukhallon hittat sin plats i vattenvärmaren. Jag hade tänkt att sätta en spirea tillsammans med den men när jag var hemma så blev det inte lika bra som jag tänkte på affären. Därför tog jag temyntan som verkligen doftar gott och mycket och satte tillsammans med hallonen.

Temyntan är införskaffade sedan tidigare. Den trivdes ganska bra där den satt. Tillräckligt med sol. Det den inte trivdes så mycket med var alla pantersniglar som åt upp alla kronbladen. Massor av klibbigt slem i mitten på blomman och inga kronblad på dessa. Äckliga pantersniglar. Trots att jag dödar de små asen så finns det fler som äter mina blommor.

De bor borta vid den stora stenen gissar jag. För där är alunrötterna väldigt utsatta. Särskilt de mörkbladig. De gröna klarar sig nästan helskinnade. Temyntan kunde jag rädda genom att lyfta upp den i krukan. Det ser bra ut också tycker jag. Sedan får vi se hur det går med dessa tillsammans. Om krukan är tillräckligt stor för båda.

Krukhallonen är tydligen särklit gjord för att bo i kruka. Det finns hösthallon också som är gula. De lät väldigt spännande för det blir ingen mask i dem. För att de mognar så sent. Det var först den jag ville ha. Men den var inte att rekommendera i kruka. Dessutom så var den väldigt taggig vilket denna inte är. Personalen övertalade mig till krukhallon för hon har det hemma och inte haft problem med maskar. Nu håller jag tummarna för att maskarna OCH sniglarna håller sig borta.

Nu råkar det vara stora planteringsveckan och det är 20 procent på alla fleråriga växter på Växtkraft. Det kan bli så att jag eventuellt åker och köper en rosa hortensia och sätter på platsen där temyntan var. Eventuellt, kanske det blir så. För min blå hortensia bryr sig sniglarna inte om att äta. Då borde det gå med en Pink Annabelle i min rabatt. Om inte alla är slut eftersom de har rabatt just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev det en tur i skogen. Jag var med mamma helt ensam ute i skogen. Det var en härlig tur. Solen sken och det var i stort sett vindstilla. Inte en massa flugor. Ganska gles tallskog med en massa lingon och ännu fler blåbär. Jag tog med lingon hem. Det har inte mamma gjort. Hon hade antagligen hittat en massa kantareller istället. Nu ska det bli lingonsylt för min del. För mammas del blev det en kantarellmacka. Hennes specialitet.

När han varit i skogen åtminstone. För specialteter hade hon många. Sniglar, citronpaj, kräftor, toscapäron, viltgrytor, ja ,det var många saker som mamma gjorde väldigt bra. Lingonsylt var inte en av sakerna. Den köpte hon på affären. Som med all sylt. Hon gjorde inte saft heller. Knappt kräm. Jordgubbar åt hon färska med grädde och socker. Någon enstaka gång så har hon gjort kräm på jordgubbarna.

Safta och sylta, det gjorde mormor. Det mamma gjorde som var i närheten var gelé. Vanligtvis äppelgelé, men det kunde vara andra också som rönnbärsgelé eller svartvinbär när vi hade sådan buskar hemma. Alla sorter som gick bra till all mammas goda mat.

Gårdagen var tillsammans med mamma. Det blev en del blåbär som följde med lingonen hem. De blev en paj. Paj var mamma duktig på. Den var med smuldeg på toppen. Äpple från sonens trädgård, blåbär och björnbär från egna trädgården och blåbär från skogen. Hela familjen var nöjda med pajen. Precis som mamma delade med sig av sina skördar så gjorde jag det igår.

Förutom lingon i helgen så har det också beställts en dörr till vårt förråd. Äntligen har vi kommit till skott. Kanske för att det också var för halva priset. Den som väntar på något gott väntar (alltid) aldrig för länge. Mina växter måste ju vinterförvaras. Det blir i sista rycket för att de ska klara sig. Vi har redan haft en frostnatt. Dörren är bara beställd. Jag hoppas på den kortare leveranstiden på sex till nio veckor. Annars ligger växterna pyrt till.

Hoppas din helg har varit energipåfyllande. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Gårdagen innebar alldeles för mycket arbete för att kroppen skulle orka ut i skogen. Det blev tid på altanen istället. Nu när det är lite sommar igen så måste man passa på att pausa och njuta av lugnet också. Även om det är lugn i skogen så är jag helt borta när det gäller lokalsinne. I alla fall i skogen. Där finns inga riktmärken för mig. Allt ser likadant ut. I bebyggelse har jag full koll på riktmärkena. Om inte så är jag helt borta även där.

Mitt lokalsinne existerar inte. Dä får man ta till andra saker som är bra. Som att lägga märke till saker som gör att jag kan lokalisera mig. Även att åka i motsatt riktning, alltså åt andra hållet, har jag blivit duktig på. För när man tar sig tillbaka igen så ser allt helt annorlunda ut. Om jag är med någon annan som jag vet hittar, då har jag ingen aning om någonting. Är jag ensam, full koll. Men inte i skogen. Det är svårt när man inte har något att utgå ifrån. När allt är grönt och inget sticker ut så blir det svårt att hitta lugnet i skogen.

Därför blev det ingen skog igår. Hade mamma varit med så hade det varit lugnt. Mamma hittade alltid. I skogen såg mamma alla skillnader och kunde hitta hem eller dit hon skulle lätt. Om några år kanske jag är där med. Jag är ju en trädgårdsmästare enligt mamma. Då kan jag också bli skogsmästare.

Igår blev det istället flytt av lite växter från olika platser i trädgården till malen. Den som inte längre mal havre utan är en jättestor kruka. Den är också stöldsäker. Med den vikten så är det knappt att den går att välta ensam. Så förstörelse är inte heller med på agendan för saker som kan hända min stora kruka.

En och en halv säck jord ryms det i den där tratten. Jag tänker också chansa på att växterna överlever utan isolering. Om inte så är det inga av mammas växter i. Bara mina och det gör inte lika ont om de skulle gå vidare. Det finns dock en riktigt stor chans att de kommer överleva där i. Vintergrönan överlevde förra inte ute oisolerat, likaså kantnepetan. Övriga har varit i jorden så där kan det finnas risk. Jag håller tummarna, eller jag frågar mamma. Mamma svarade alltid att det går bra. Vilket det alltid gjorde när jag frågade henne. Det går bra!

När jag satt på altanen så såg jag den fina citrusblomman. Det lilla trädet har hur många frukter som helst. Nu har den en blomma och två knoppar. Den trivs helt enkelt hos oss. Blomman är ljuvlig. Knopparna är rosa och är väldigt fina. Ser nästan ut som frukter. De tar också lång tid på sig att vara knopp innan de slår ut. Fina både som blomma och knopp.

Det blev ingen svamp. Men det blev lugn i själen. Mamma var med mig i tanken under hela dagen. Vart jag är spelar ingen roll. Mamma är alltid med och kommer alltid vara.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I år har jag inte lyckats komma ut i skogen en ända gång. Jag har köpt bärplockare. Jag har köpt stålhink. Jag har korg från mamma. Så allt finns för att kunna både plocka bär och svamp. Ändå så har jag inte kommit ut.

Jag vet att det fortfarande finns bär och svamp kvar. Blåbär har jag i massor från förra året men jag skulle kunna ge mig ut efter lingon. Minstingen vill dessutom ha lingonsylt. Kanske är det blåbären i frysen som har gjort att jag inte kommit ut. Det kan också vara att jag faktiskt haft för mycket att göra, både mentalt och fysiskt. Mest mentalt skulle jag gissa trots allt. Saknaden av mamma är stor. I skogen skulle den vara större.

Just därför måste jag komma ut. För att komma mamma nära och låta sorgen ta sin tid. Mamma hittade alltid svamp. Sorterna hon tyckte om var trattkantareller, kantareller och murklor. Det slank säkert med någon annan då och då men mest var det de tre. Murklor blev det färre av med åren. För att det är så giftigt enligt alla experter. Kantareller och trattisar har jag inga problem med att känna igen heller. Jag har helt enkelt inget att skylla på.

Idag ska det vara fint väder. Om jag skriver att jag ska ge mig ut på en kvällstur efter svamp så måste jag ju det. Eller hur? Då skriver jag det. Svampjakt idag. Senare idag. Måste jobba lite först. Det går före svampjakt. Även om jag hade önskat att svampen gick före.

Önska mig lycka till. Mest med att jag ska komma ut i skogen. Sedan med att jag hittar något.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Trots att maken sett alla mina dåliga sidor så väljer han att stanna kvar, för att han älskar mig. Det är väl det som är åkta kärlek, att man håller ihop trots brister och svårigheter. Man löser det tillsammans. Svårigheterna tar man sig an gemensamt och bristerna får man påtala för varandra och kompromissa sig fram.

En av mina brister just nu är all rost jag släpar hem. Och maken hjälper till att bära och släpa. Han förstår inte alls hur det ska bli och kan säkert ibland tycka att jag är galen. Men han följer med och bär och släpar utan att misströsta ett dugg. Som igår. Jag har alltid ögonen öppna för något att plantera i. Gärna sådant som kan stå ute året runt. Jag fick syn på en gammal vattenvärmare, som jag gav ett bud på och vann.

Den är inget konstigt med. Maken kan se vad jag ser. Den var också helt rimlig att frakta. Jag hade kunnat få i den i bilen själv. Inte orimligt tung. Om man är två så lyfter man den med lätthet. Ensam lite mindre lätt men man klarar det. Det som maken var fundersam över var malen.

Jag hade berättat att jag också (råkat) lägga ett bud på en mal av samma säljare. Den var jättefin på bilden. Dock så stod det inget om storlek eller annat om malen. Bara att det var en mal. Jag vann det budet också. 110 kr. Inga stora summor. Igår var det dags att hämta dessa vinster. Jag frågade om det behövdes släpkärra eller om det rymdes i bilen. Jag visste ju inga mått. Svaret var att nja, om säten gick att fällas så kanske. Men släpkärra var nog att föredra.

Vi tog släpkärran och åkte. Inget konstigt alls med något förrän vi kom dit. Jag hade också fått ett meddelande på vägen att den (malen) var tung som fasiken. Maken var inte orolig ännu. Jättetrevliga säljare, som ville få mer plats i sin ladugård. Mycket smart att sälja istället för att slänga. Nu får vi se vad jag har köpt. Jag känner på vikten och meddelar maken att han kommer få ljumskbråck och ryggskott och alla andra besvär som kan tänkas kan. Den var mer än fasiken så tung.

Den lyftes ingenstans. Den vickades fram. Den vickades upp på släpet och den asades på plats av tre personer. Vi fick tacksamt hjälp av säljarna att få upp den på släpkärran. Jag kan säga att hade vi åkt utan släpkärra så hade vi åkte hem utan en mal. Nu är en mal här hemma. Minstingen var hemma och hjälpte oss av med den från kärran. han undrade varför vi hade surrat fast den på kärran. För den skulle ju inte direkt hoppa av. Nej, men den hade tagit sönder gallerväggarna med vikten när den vickat runt på släpet.

Nu är den hemma. Maken fick inget ryggskott och inget ljumskbråck. Däremot så tog han emot med knät och fick antagligen ett blåmärke. Han har inte klagat en gång. När den stod på plats så talade han om att nu står den där den står. Och jag svarade att det gör den till vi ska lägga stenplattor där. Jag fick inget svar tillbaka. Eventuellt får jag flytta den själv. Han såg dock hur fint det kunde bli med blommor i när den vl var hemma. Innan det var jag nog bara galen och han hängde på. Han möjliggör min galenskap. Vilket är kärlek.

Nu får jag låta växter bo i krukor istället för ett växthus på platsen. Det kommer bli fantastiskt bra. Och en magnolia nedgrävd någonstans i lä. (Säg inte det till maken men där malen står nu skulle vara bästa läget för magnolian.) Jag behöver inte hitta platsen till magnolian förrän till våren när den kommer. Då vet jag det bästa läget för den.

Någon gång i veckan så ska jag hitta orken för att plantera något i mina nya fynd. Maken vill ha något som hänger ner på malen men också något som sticker upp. Eftersom han hjälper till och bara hänger på mina upptåg så ska jag lyssna på honom och hitta något bra att ha i som blir fint på både höjden och hängandes.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Regn kan vara mysigt. När man inte behöver vara ute i det i dåliga kläder. Då är det mindre mysigt. Om man ska vara ute i regnet i dåliga kläder men det ändå kan vara mysigt är när man får komma in och värma sig. Med ett varmt bad eller dusch. Eller nya torra kläder och en tjock filt med varm dryck. Te skulle jag nog välja eller varm choklad. Nej, te skulle det bli. Varm choklad fördrar jag på vintern.

Igår var det inomhus som gjorde att regnet ändå var helt okej. Vi hade Afternoon Tea med besök från vänner som vi inte sett under hela pandemin. Det var väldigt mysigt. Det är en del att gå igenom när det är så länge sedan man sågs. Jag får nästan lite dåligt samvete över hur lite jag har hört av mig till mina vänner i allmänhet under pandemin. Det är svårt att ändra på det som varit. Därför återgår jag till alla godsaker som vi smaskade på igår. Fördelen med buffé är att man kan ta av det man tycker om. Vilket vi alla gjorde.

Tre sorters mackor. De var populära hos alla utom en sort av en av oss. Rostbiff med dijonsenap. Jag kanske hade lite mycket dijon på för någon ur sällskapet. Mackorna var en hit. Alla kanter var borta. Olika storlekar eller form för att särskilja dem åt. Populärast var nog äggmackan. Äggröra med gräslök. Sist var nog gurksmörgåsen. Men det ska tydligen alltid finnas. Den var också väldigt god. Så inget ont om den. Bara försiktig i smaken.

Kakfronten kan jag inte ge något utlåtande från alla för alla kakorna smakades inte av alla. Men Sverigekakan fick för mycket citron. Receptet var från Fredriks fika. Jag tyckte att det lät gott med citronsmak eftersom det är väldigt mastigt med många kakor och många andra saker innan kakorna. Det kan bli toppenmen mindre citron än vad receptet säger helt enkelt. Sedan var det spridda skurar på topplistan. Kanske att pannacotta var högst upp för att den åt alla av.

Högst upp på listan är ändå sconesen. De blev bra dessutom. ag valde bort clotted cream för att prioritera i ordningslistan. Men nästa gång får det finnas med till förmån mot något annat. Det är väldigt gott med det. Som en blandning av vispad grädde och smör är min närmsta beskrivning. Scones är gott och uppskattat även med bara grädde och sylt.

Det blev en väldigt god Afternoon Tea. Vi vara alla mätta och glad efteråt. Trots alla godsaker så kunde vi äta godis efter middagen senare på kvällen. Mamma undrade alltid hur jag kunde orka efterrätt efter att jag ätit så mycket mat till middag? När jag själv hade talat om hur mätt jag var. Mitt svar vara alltid detsamma, jag har en mage för mat och en mage för efterrätt. I vuxen ålder så börjar magarna med förrätt. Jag har fler magar än vad kor har. Jag tycker om väldigt mycket, ofta och gärna.

Det blev ingen promenad efter maten. Det fanns det ingen lust med för att det regnade. Vi hade nog annars alla mått bra av det, eller en tupplur. Inget av det blev det. Tuppluren valdes bort för att nyttja tiden innan det var hemgång för gästerna. Hade det inte regnat så hade vi suttit på altanen och myst. Det hade också varit väldigt bra men på ett annat sätt. Jag är tacksam för att jag bor i landet jag bor. Jag är tacksam för alla möjligheter jag har med tak över huvudet. Så jag kan njuta i regnet.

Idag ska jag njuta utomhus. Förhoppningsvis utan regn. Men om det regnar så har jag bra kläder så det blir bra det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.