Planteringsbordet. Det blev klart. Planteringen blev också klar. Mamma var med. Vi pratade under tiden bordet höll på att installeras. Hon orkade inte så länge. Hon orkade inte hålla upp armen för att höra. Bordet och planteringen är klar och mamma var med. Det är det viktiga. Ett steg i taget så hjälps vi åt att resa oss.
Planteringsbordet på plats.
Med lite stenar under så blev det lagom högt. Stenarna kommer ändå inte att synas sedan, för det ska dit sjösten på och runt. Det är inte förankrat i väggen, vilket det måste. För det är i aluminium så det väger ingenting. Med lite blåst så kommer det flyga iväg. Just nu är det ingen risk att vinden tar det.
Finfint att plantera på det.
Inte med tre säckar jord liggande på hyllan under. Det kommer att få jobba i denna familjen. Första dagen gick bra. Tunga saker på och det är stabilt. Sedan skulle jag kunna sätta upp några krokar eller dylikt på altanräcket. Så jag kan hänga spade och kratta eller något annat där. Något kommer det bli men inte idag. Idag ska jag baka. Resandet fortsätter. Idag med bakning.
Innan bakningen börjar så ska jag bara vara. Jag ska njuta av det som jag planterade igår. Jag ska njuta av att nu finns det en plats för plantering. Det finns en plats för skottkärran. Bredvid bordet. På bilden står vattenkannan där skottkärrans plats är. Det växer fram i vår trädgård. Allt får sin plats. Det ska jag njuta av innan bakningen.
Det blev fint i ”häcken”.
När det är klart. Njutandet av gårdagens arbete. Som också inkluderade att slänga allt, eller nästan allt, skräp som legat ute. Allt skräp som legat under taket i carporten. Det är borta. Gamla köket som ligger på altanen ska maken lägga på släpet idag. För att slängas någon gång i veckan. Men alla kartonger som blev från nya köket och massor av grejer från flytten har idag slängts på tippen. Jag har mycket att njuta av. När det är klart, ja, då blir det bakning. Så jag kan njuta imorgon också.
Alla bryter vi ihop. Alla, även den starkaste. Även den som man aldrig tror skulle göra det. Alla har vi tillfällen då vi faller. Ibland hårt och bland så snavar vi bara. Men faller det gör vi alla. Det som skiljer oss åt är hur många gånger vi orkar resa oss igen.
Äldsta sonen är nära gränsen just nu. Han faller varje dag. Och varje dag reser han sig igen. Ibland med hjälp och ibland utan. Det viktiga är att han reser sig igen. Vi faller alla. Frågan är när vi reser oss, igen. Igår skulle jag och äldsta sonen ha skrivit på hans berättelse. Det blev inte så. För han behövde tid för att resa sig. Jag var där med hans veckohandling. vi pratade lite. Vi pratade om vad isolering gör med oss som flockdjur. Äldsta sonen som är van att vara ensam ofrivilligt, han vet vadd det gör med dig. Vi pratade om mormor, om hur lång tid hon behöver för att resa sig igen.
Vi faller alla. Frågan är hur många gånger vi orkar resa oss igen. Jag föll på mammografin och reste mig igen. Minstingen föll på jobbet och reste sig igen. Vi faller alla, även de du inte tror gör det. Vi behöver alla någon gång en person som kan hjälpa oss att resa oss igen. Maken har fallit och rest sig igen. Många gånger faller vi inte så hårt. Då är det lätt att resa sig och gå vidare. Borstar av knäna och tittar sig lite runt omkring och går vidare. Kanske stannar och kollar om det blev någon fläck eller hål.
Rätt som det är så faller vi lite lätt. Vi tror att det bara är att resa sig och gå vidare. Men vi kommer inte upp. För alla fallen har gjort att det gått sönder något. Vi behöver längre tid på oss att klara av att resa oss. Det är då det är viktigt med hjälpen. Någon att stötta sig mot som kan ta av vikten från smärtan. Alla har inte den möjligheten.
Sonen hade det igår. Han fick den frivilliga tiden som ensam. Att inte behöva tänka på när jag eventuellt skrapar stolen mot bordkanten. Eller flyttar tangentbordet ur position. Eller… Alla de där små sakerna som ingen annan tänker på. Även om jag inte flyttar på det nu så har jag gjort det en gång. Den gången är aldrig borta. Det spelar ingen roll hur många gånger jag kommer vara hos honom och aldrig röra tangentbordet en millimeter. Han kommer varje gång tänka på att jag kanske rör det ur position.
Han behöver resa sig lite. Ensam med hjälp på distans. Det skulle vara skönt att kunna resa mig åt honom. Fast det går inte. Vi behöver alla att resa oss själva. Med hjälp går bra. Men någon annan kan aldrig göra det åt dig. Det fungerar inte så.
Vi faller alla. Vi behöver falla. Vissa saker kan man inte lära sig utan att falla. Vi behöver våga för att klara av att gå. Det gör äldsta sonen hela tiden. Därför behöver han få tid att resa sig nu. Jag behöver tid att resa mig. Därför ska jag idag plantera blommor. Efter jag har byggt ihop mitt planteringsbord. Jag ska ringa mamma och berätta om hur fint det blev. För igår pratade jag med mamma. Mamma håller på att resa sig igen. Jag håller på att resa mig tillsammans med mamma. Därför planterar vi idag. Jag och mamma. Hon på distans och jag på plats.
Åker säkert och köper mer när jag väl är igång.
Ta hand om dig. Res dig igen. Det är värt det. Du klarar det. Vi hörs imorgon.
Det var nästan lika blåsigt igår som i lördags. Men det var lite mindre efter lunch. Jag hade massor av kläder och då gick det bra. Långkalsonger och tjock vinterjacka, mössa och hela utstyrseln. Maken hade lite mindre lager än mig. Det var tacksamt med hjälpen, för det var inget kul att vara ute även om jag hade mycket kläder. Vinden tog sig inte innanför men jag hann bli kall tills vi gick in. Men det gick vara ute i vårbruk även med vind.
Alla löven försvann. Eller en mängd av löven försvann. Några finns kvar. För det är inte lätt att samla löv när det blåser ute. Om man är smart så jobbar man med vinden. Lövblåsen i samma riktning och en med kratta och samla fort. Det var lösningen på att de flesta blev fångade. Några smet och flyktingarna fick vara för denna gången.
Tre av klematisarna är sådan som blommar på förra årets stam. Två kanske gör det men jag vet inte. Dock så kom det nya skott långt där nere så om det inte är rätt så finns det en backup. Jag klippte ner gräsen. Vet jag heller inte om det var rätt, för när jag klippte så var de gröna inuti. Det är försent nu för de är jämnade med marken. Höstanemonen gick sönder bara jag tittade på den så den klipptes också. Sockblomman var det liknande problem med, men den fick vara ändå. Snarare de som överlevde när jag tog bort löven fick vara. Några blev också helt borta.
Det tog några timmar, eftersom vi var två, sedan var det klart. Nu behöver jag fundera på dahliorna och pelargonen. Den sista borde jag antagligen redan ha tagit in. Vilket jag alltså inte har. Den står i förrådet. Lite otillgängligt efter lite flytt och renovering. Det blev inget besök till experten. Mest för att jg väntade på att vinden skulle ge sig. Men också för att jag har inget planteringsbord ännu. Det blev fint utan blommorna men skulle så klart varit bäst med lite färg.
Vintergrönan lever i grenröret. Inte dåligt efter en vinter utan skydd.Alliumen börjar komma och murgrönan är fantastiskt fin.Mest glad är jag för hortensian som knoppar.Kantnepetan vill också vara med.Den senaste hortensian är inte lika glad. Men lökarna har kommit och syns utan löven nu.Lite löv är det allt kvar.
Fast inte om det är sådant väder som det var igår. För då är det för kallt. Igår blåste det och var inget trevligt väder att vara ute i. Solen sken emellanåt men den lurades bara. Det var inte varmt. Fast den tog bort all snö som hade kommit under natten. I skuggan så kunde snön härda ut. Efter en stund i solen försvann den. Inte omgående, det krävdes en stund för solen skulle orka vinna över snön.
Idag hoppas jag på bättre väder. Eller mindre blåst är det jag önskar. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser men blåsten tränger sig in överallt. Jag orkar inte det. Mina urinvägar orkar inte det. Väderprognosen säger att idag blir det första vårbruket. Jag har tänkt ut stegen och hur jag ska gå till väga. Jag har inte orkat kolla upp allt så jag ska gå lite på känsla och se om det överlever. Ett steg i taget. Det är bästa vägen. Kanske att jag kommer iväg och skaffar lite penséer och får lite vårfärg i krukorna där det är ljung idag.
Då skulle jag också kunna passa på att kolla med min expert hur jag gör med julrosorna och alliumen och hortensian och… Om vädret tillåter så blir det så. Igår så var det en dag i årsmötes tecken. Jag var med på ett distriktsårsmöte. Efter att varit aktiv, fast ändå inte, så blir det avslappning resten av tiden. Det fick bli lite efterättsfixande för att stilla min godissug. Resultatet blev bra men inte helt lyckat med att stilla godissuget. Det finns fortfarande.
Flan blev det till efterrätt.
Det finns kvar tills idag också. Jag lovade mamma att jag skulle ta med till henne om det blev exceptionellt gott. Men det blev det inte. Eller de var goda men mamma är inte helt förtjust i puddingar. Jag är det. Ganska ensam i familjen om att vara det också. Så det blir ingen till mamma. Jag får göra något som hon uppskattar mer istället. Som mascarponekrämen med lemoncurd. Det är mer hennes stil.
Mamma hade kennel när jag var liten. Hon födde upp Old English Sheepdogs. Dessa valpar sålde hon i många länder. Bland annat till England. När hon var där och lämnade en valp så kom hon hem med roliga saker som inte gick att köpa hemma. Alltid mat. En sak som var enkelt att ta med hem var Jell-O. Det var väldigt kul att göra och berätta om att man hade ätit. Det var dock inte lika roligt att äta. Ingen av oss tyckte det. Ändå var det lika kul när Jell-O kom med hem från en resa. Eller från en som hämtade en valp. Idag finns det att köpa vart som helst så nu slipper vi att äta det. Jag frågade mamma igår om hon kom ihåg det, att inge av oss tyckte om Jell-O. Det gjorde hon inte.
Äntligen, idag är första avsnittet av trädgårdstider. Nu kanske jag kan få några tips om min trädgård. Jag har tittat på alla säsonger förra året. Det var kul och jag lärde mig en hel del. Men då var jag i planteringsfasen nu är det vårskötsel på agendan. Kanske att jag är mer mottaglig för det nu. Samt att det kommer bara vara det nu. Programmet är utformat så, att det följer tiden som du ska jobba i trädgården.
Förra året när vi tittade på alla avsnitten så följde vi ju inte vår, sommar och höst. Eller det gjorde vi men det gick runt. Vi kunde titta på flera avsnitt efter varandra. Ibland så hade vi inte koll på när de var i tiden. Det är inte helt lätt att veta när det är högsommar eller början på hösten. Början på våren och slutet på hösten är ju lätta att ha koll på. Även om man bara trycker nytt avsnitt hela tiden.
Idag är alltså första avsnittet. Jag har redan påbörjat min trädgårdssäsong. Jag har kollat in och gjort en överblick. Samt jag har tagit fram sekatören och fixat kärleksörten. Nu är den fin och ansad hos mamma. Jag massakrerade också en av hennes vintergröna gräs. Vi får se om den överlever massakern.
Kärleksörten. Ni får ingen bild på massakern. Den är för blodig.
Jag var alltså hos mamma igår och hade sekatören med mig. Veckan som varit så har allt varit SK.T enligt mamma. Kan inte skriva med större versaler, hade det gått så hade jag gjort det. Så ila har det varit. Igår när jag kom så körde jag henne till dörröppningen. Satte på henne en filt och tog fram sekatören. När jag massakrerade gräset så sa jag att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Det hade hon inte heller tydligen. Det ska bli spännande att se om det överlever.
Efter det så fikade vi under tystnad. Vi pratade nästan inte alls igår. Det var flera timmar med bara tystnad. Efter fikat så frågade jag om vi skulle sätta på TV:n. Vilket jag skulle. Det är konstigt för det är nästan alltid nej på den frågan. Sedan tittade vi på flera avsnitt av NCIS. När reklamen var så tittade hon på mig och log. Sedan var det TV igen, inget prat. Både mamma och jag hade en väldigt mysig eftermiddag, kväll igår. Man får inte underskatta tystnaden heller. Jag hoppas att det inte är lika evinnerligt dåligt idag som förra veckan. Att det kan vara lite från vår tid tillsammans igår som dröjer sig kvar.
Det är inte bara jag som uppskattar vårt nya kök. Även maken uppskattar det. Jag vet jag har sagt allt detta innan. Men igår var det ett steg längre. Maken började titta på lite olika kockar för ett tag sedan. Innan vi började med köket men runt planeringen. Jag vet inte riktigt. Jag kommer inte ihåg exakt. Han tittar på kockar när de lagar mat.
En är en fransman. Maken säger alltid hans namn när han berättar något som han gjort. Namn är inte min paradgren så jag vet inte vem det är. Det jag vet är att han pratar bara franska på alla klipp som maken tittar på. Det spännande med det är att maken inte kan franska. Inte jag heller. Oavsett så tycker maken om hans små filmer när han lagar mat. Tydligen väldigt yvigt och verbalt. Maken ser vad han gör men förstår ingenting av orden som kommer. Som också är många i en rasande fart, ibland högljudda.
En är en cowboy. Maken säger hans namn också men det hjälper inte. Det är som på teflon, det fastnar inte. Om jag inte gör en liten övning i samband med att jag får höra namnet så kommer jag inte ihåg det. Det är inte det viktiga. Han är cowboy och lagar mat utomhus ofta över öppen eld. Vilket maken tycker är spännande. Han har också lite olika tekniker som han använder sig av. Maken berättar allt för mig. Denna kockens språk kan han. Det är engelska. Inte lika snabbt och heller inte så högljutt.
Det är olika saker som gör att maken tycker dessa är roliga att se på. Dessa båda har funnits med oss en tid. Nu har en ny dykt upp. Hans namn kan jag och kommer ihåg, Leif Mannerström. Han gör mat hemma (eventuellt någon annanstans) och äter sedan tillsammans med sin fru. Maken har blivit väldigt intresserad av detta. Mannerström gör mycket bra mat. Både husman och lite andra mer kulinariska. En blandning mellan allt möjligt. Stångkorv är tydligen något vi ska prova på, enligt maken.
Maken har alltid lagat mat. Men oftare för att han är hungrig än för att han vill göra ett långkok av intresse för processen. Jag säger inte att han aldrig haft intresse, det har han. Vi har lagat mat ihop för att vi både har velat ha väldigt god mat och har gillat att vara i köket tillsammans. Men det är inte det vanligaste scenariot. Men det har nu ändrats. Maken vill väldigt gärna vara i köket för att laga mat, med alla finesser som vi nu har.
Även om vi båda säger Godnatt till köket så tycker vi nu båda om att tänka ut roliga saker att göra i vårt fina och väldigt praktiska kök. Igår bestämde vi menyn tillsammans. Minstingen sparade potatisskalen från kroppkakorna i veckan. Vi började med en förrätt av lite god dryck och friterade potatisskal innan vi började med maten. Tillsammans med sköna fåtöljer och gott samtal så var det perfekt.
Har du inte friterat potatisskalen någon gång så gör det. Väldigt gott.
När det var klart så blev det smörrebröd. Smörrebröd som var inspiration från Leif Mannerström. Maken gjorde allt själv på den rätten. Det var friterad torsk med egengjord remouladsås. Kapris och curry i såsen. Samt en med rostbiff och egengjord senapsmajonäs, stekt lök samt riven pepparrot. Mycket gott och vällagat. Fisken var såååå god och perfekt krispig efter dubbelpanering. Tack kära make (Leif) för den middagen!
Friterad torsk med remouladsås.Smörrebröd med rostbiff och cornichon.
Till efterrätt så blev det jag som bestämde. Det blev friterad banan med vaniljglass. Glassen är ärligt införskaffad i butiken. Jag tänker inte ta åt mig äran för glassen. Glass är gott att göra själv men den är väldigt god från frysdisken med. Bananen däremot vet jag ingen som är god från frysen. Men min friterade banan är väldigt god. Det fick avsluta vår middag. Som intogs framför TV:n tillsammans med en film.
Efterrätt, friterad banan med glass och sirap.
Det var en lyckad middag och en härlig dag igår. Vårt förbundsstyrelsemöte innan gick också väldigt bra. En lyckad dag som helhet alltså. Idag ska jag vara moderator. Jag ska se vad fem junisledare tycker om ett antal olika läsker. UNF har börjat sälja läsk. Det är boxar om sex olika läsker som man kan beställa. Fin hantverksläsk, som kan vara bra dryck vid olika tillfällen då du förväntas att dricka alkohol. Sådan läsk som är kul att dricka och som ger lite mer än bara släcker törsten. Kolla in på popbox.nu om du blir nyfiken på att prova bra läsk. Var gärna med när vi provar läsken också. Det gör vi på Zoom kl 16.15. Kolla in min Facebook så ser du vart.
Ta hand om dig. Och om vi inte ses i eftermiddag så hörs vi imorgon.
Jag behöver ett planteringsbord. Förra året så planterade jag i skottkärran. När man är i min längd så är inte det är föredra. Eller om man jämför med att plantera på marken så är skottkärran mycket bättre. Men inte bra. Jag behöver ett planteringsbord. Jag har platsen för det. Jag har förberett underlaget. Men jag har inget bord.
Det börjar bli dags att ordna ett bord. Det är snart vår och jag har inget att plantera på. Nu kommer dilemmat. Jag har ingen ork. Jag hade tänkt att bygga ett som får plats perfekt där jag har förberett. Orken har tagit slut efter den intensiva tiden som har varit. Kommer ta lång tid att återhämta den. Nu är frågan då hur jag gör?
De flesta som finns att köpa på marknaden är för låga. De räcker inte till i höjd för mig. Sedan är de också lite för djupa. Det bästa vore om de var max 50 cm djupa. Platsen det ska vara på är ganska smalt och vi passerar där hela tiden. Jag skulle kunna köpa ett som jag anpassar. Jag skulle kunna be någon göra det åt mig. Jag skulle kunna kolla med plåtnicklas och se om det går att svetsa ett i galvad plåt utan att jag blir ruinerad.
Det finns ett antal alternativ. Jag vet bara inte vilket jag vill göra. För det tar ork att också kolla upp vilket. Jag måste ju kolla in vilken yoga jag ska börja med också. Lite viktigare än bordet anser jag. För det gäller min träning. Jag har fått en del tips på vilken yoga som jag borde testa. Så det är spännande och jag tackar för hjälpen (igen).
Hur skulle ni gjort med bordet? Jag kan ha det väldigt brett, flera meter om det är så. Och hur högt som helst. Det är djupet som är lite tight. Skulle du prioritera att få ett extra brett bord om du inte kan ha det så djupt? Eller spelar det ingen roll? Du som har ett planteringsbord, vad skulle du vilja ändra?
Nu blir det inte mer plantering för dagen. I dag blir det förbundsstyrelsen för Junis hela dagen. Det är kongress i sommar med en pågående pandemi så är det inte helt enkelt att lösa. VI har haft i stort sett alla våra möten digitalt detta året. Det finns en hel del utmaningar med det. För en kongress som är digital, hur går det?
Jag har sett att det har börjat växa i trädgården. Kärleksörten har börjat knoppa sig. Det gjorde den helt nere vid roten. Vilket innebär att den gamla ska klippas ner. Det är lätt att förstå. Men jag har ingen aning om hur jag gör med alla andra. Vilket som ska klippas ner och vilket som ska klippas lite. Eller vilka som lämnas helt.
Jag har ingen aning. Mamma hade haft full koll. Förutom med klematis. Klematis har hon inte haft bra fingrar med. De har gett upp på henne. De få gånger hon försökt. Däremot så har hon lyckats med en magnifik magnolia som inte ska kunna överleva i vår växtzon. Nu ska jag försöka få mina till att bli magnifika också. Inte magnolior utan alla växterna jag har.
Mamma hjälper mig massor, men en del specifika saker går inte. Fast varje gång mamma sagt att det kommer gå, så har det gått. Även om hon inte gett mig beskrivning om hur. Bara att det går och det har det gjort. Varje gång. Nu kommer ett helt nytt kapitel. Våren. Jag har inte haft en vår men en massa nya rabatter innan. Jag har bara haft vår med en rabatt. En liten en.
Jag har en, två, tre, fyra, fem nya rabatter. Både helt nedgrävda och halvt nedgrävda och en som inte alls är nedgrävd. Den i badkaret. Den är helt isolerad. Nu är då frågan hur jag ska behandla allt. Björnbär, klipper man den? Kameleontbusken? Hortensia? Alunrot? Kantnepeta? Kaprifol? Japansk sockblomma? Höstanemon? Bollgräset som jag inte kommer ihåg vad det heter. Det som är vintergrönt. Klipper man det? Gräset ska ju klippas. Vippgräset. Det har ju vissnat och är helt gult. Det är lätt att förstå att det ska bort helt.
Jag har en del att ta reda på helt enkelt. Jag måste också ta reda på när? Som nyponrosen hos mamma, den ska klippas som rosor, när det musöron på björken. Allt görs ju i olika stadier. Jag fixar detta. Med mamma som hejar på. Jag fixar detta. Det blir bra. Jag är duktig på växter. Snart är det vår och jag ska ta hand om våra nya rabatter.
Min man har aldrig tyckt om att gå på bio. Maken föredrar att kunna pausa och gå på toaletten eller hämta snacks eller… Han tycker om att titta på film hemma. Det har han alltid gjort. Det största problemet är nog alla andra på bio. Att han störs av att någon tuggar högt, eller pratar under filmen eller ja, ni vet vad som sker på en bio. Som att någons mobil börjar ringa mitt i filmen.
Den senaste gången jag gick på bio var det med minstingen. Vi gick själv och tittade på en Disney film. Vi satt längst fram och var ganska ensamma där. Barnen och deras föräldrar satt i mitten eller längst bak. Det är några år sedan nu. Kanske fyra år sedan. Och innan det så var det många år sedan också. Vi är inga storbesökare på bio. VI har dock alltid varit stora film tittare. Men då hemma.
Nu är det så att jag har fått två biobiljetter. Även om bion här inte har tappat så mycket intäkter på mig och min familj så har de tappat massor på andra. Nu är frågan om jag ska nyttja dessa biljetter för att gynna bion? Vad är det rätta att göra? För om jag inte använder biljetterna så kommer inte pengarna särskilt till denna bion. De tillfaller SF. Hur hade du gjort?
Vår bio tar 8 personer i en sal som rymmer 161 personer. Är det ok att gå två personer för att dela sal med sex andra? Hur är ventilationen? Ska man ha munskydd på sig hela tiden? Eller ska man köpa de övriga sex platserna och ha bion för sig själv? Vi kan inte bjuda in andra. Vi har inte umgåtts med någon så då kan vi lika väl bara gå på bion utan att köpa övriga platser.
Minstingen är inte intresserad för det finna inga filmer som är hans just nu. Maken är aldrig intresserad men han skulle gå för min skull. Även om jag försökte locka honom med en skräckfilm. Som det inte blir oavsett. Häxorna skulle jag gärna se. Men jag kan likaväl se den hemma när den släpps. Det är ju det där med biobiljetterna.
Ett alternativ skulle kunna vara att köpa platser och använda biljetterna men inte gå dit. Då kommer pengarna hit och jag har gynnat. Dumma virus, kan du inte bara försvinna nu.
Jag har slutat dricka alkohol av solidaritet. Solidaritet till alla som faktiskt blir drabbade av alkoholens baksidor. Men det är vi inte många som gör. De flesta struntar i alkoholens baksidor för de har ju inga problem. De slår inte någon eller blir inte våldsam. (Sedan att de får cancer, det vet de inte förrän det är för sent). Och så är det. Många har inte problem med att dricka alkohol. Många får aldrig se alkoholens baksidor i form av misshandel, våldtäkter och död.
Men ett antal får det. Ganska många faktiskt. Det finns överallt. Framför allt barnen är drabbade. De som inte har valet att lämna. De som måste vara kvar i eländet. Det är också fler och fler som anser att barn inte tar skada av att vuxna dricker när barn är med. Att barnen ska vara med på festen. Där har ni alla fel. Barnen tar skada. Barnen vet inte hur de ska tolka budskapet om den fulla föräldern. Att mamma och pappa blir högljudda och flamsiga skadar barnen.
Där försvinner delar av solidariteten. Den för barnen. Men solidariteten tryter på fler ställen. Vi är i en pågående pandemi. Det finns forskning på att alkoholen ökar smittspridningen. Det finns forskning på att alkoholen minskar ditt immunförsvar vilket ökar risken att få viruset. Det kan du läsa mer om direkt i forskningsrapporten här. IOGT-NTO bland annat är det som initierat rapporten.
Här har ni alla som har givit ut den: Svensk förening för allmänmedicin, Svensk sjuksköterskeförening, CERA, Stiftelsen Ansvar för Framtiden, Actis-Rusfeltets samarbeidsorgan, Alkohol & Samfund, Hela människan, IOGT-NTO, MA – Rusfri Trafikk, MHF Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Sveriges Blåbandsförbund och Sveriges Frikyrkosamråd, Svensk förening för Beroendemedicin, SIGHT 2021.
För att återgå till solidariteten. Hur kommer det sig att ingen kan tänka sig att sluta dricka alkohol ens under pandemin? För det är bevisat att det inte är bra. Många andra länder har minskat tillgängligheten drastiskt eller till och med förbjudit den helt. I Sverige är protesterna hejdlösa för att vi ska stänga barerna kl 20.00. Man kan alltså inte av solidaritet mot alla att låta bli att dricka för en tid. Nu pratar jag inte om alla dem som har problem med alkoholen. Nu pratar jag om ALLA. För alkoholen har inte minskat i vårt samhälle. Den ligger konstant. Det är ingen införsel via resor. Det är mindre drickande på uteställen. Men det har ökat på Systembolaget. Så intaget av alkoholen är konstant. Alltså alla som inte har några problem med alkoholen dricker också.
År 2014 vårdades 59469 personer av alkoholrelaterade problem. År 2020 vårdades 40531 personer med corona-relaterat vårdbehov. Hur kan vi inte låta bli att dricka alkohol av solidaritet? Hur kan vi inte se att alkoholen är faktor som påverkar hela denna pandemin? Hur kan vi inte se att ALLA har just nu PROBLEM med alkoholen.
Och inte att förglömma alla dessa barn som nu är instänga i alkoholens ångor tillsammans med problemen som intar giftet. Solidariteten tryter i vårt samhälle.
