Kategori: Intressen

Det gick bra. Det var framför allt trevligt sällskap. Det fanns mycket blåbår. Det var mulet och svalt. Det regnade inte (eller i alla fall inte mycket.) På det stora hela var det perfekta förhållanden för att plocka blåbär.

Eftersom jag är lång så kan jag inte böja mig ner och plocka hur länge som helst. Jag höll i en timma. Vilket inte kändes som en timma eftersom sällskapet var så bra. Det fanns så mycket blåbär att vi kom aldrig så långt från bilen att vi aldrig såg den. Vilket passar mig. I skogen är jag en virrpanna. Om jag blev lämnad ensam utan navigeringshjälp så skulle det kunna vara så att jag aldrig kommer tillbaka.

Denna gången var jag inte ensam. Jag såg hela tiden bilen och jag hade min mobiltelefon med mig. Ingen stor risk alltså att jag inte skulle hitta hem igen.

Något jag inte tycker om är kryp. Av alla de slag. De får gärna finnas, bara inte i närheten av mig. I skogen finns det gott om kryp. Spindlar är värst. Om man inte räknar fästingar. Men fästingar ser man aldrig (inte förrän det är för sent). Därför är spindlar värst. Jag undvek de största spindelnäten på blåbärsrisen. Jag överlevde attackerna också. Jag blev attackerad många gånger. Både på plockaren, på mig och i hinken.

Jag tror inte ens att någon dog. De flög bara. Det är inte alla spindlar som får lyckan att prova på att flyga i sina liv. Och gott om mjuk mossa att landa i fanns det. Jag fick ingen hjärtattack, ingen pulshöjning, ingenting, mer än att de fick flyga. Det var först när jag sa att jag hatar kryp (då det var dags att åka) som sällskapet fick koll på att jag inte uppskattar sällskapet av de små äcklen.

Totalt blev det fyra liter rensade blåbär. Jag är nöjd med det. I allra högsta grad när mitt sällskap fick ihop fem liter. Hon är ett proffs som har plockat hundra liter i år. Några svampar blev det också. Mest för att jag inte var ensam. Jag hittade några men fick alla med mig hem. Bästa sällskapet alltså.

Jag rensar mycket hellre blåbär än svamp. Risken är större att jag tar mig ut i skogen efter blåbär än efter svamp alltså. Båda är goda och då tar jag hellre det som jag hittar och är enkelt att rensa.

Utöver det så hann jag också putsa alla (om man inte räknar de sex i källaren) fönstren här hemma. Det är så enkelt med våra nya fönster och den nya skrapan. Det tog knappt två timmar så var det klart. Också för det var det perfekta förhållanden. Ingen sol, inget regn och ganska svalt.

Idag blir det till att rensa vid thujorna och sedan lägga ogräsduk. För nu håller ogräset på att invadera. Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Jag har provlem med en av tomaterna. Jag har egentligen inte gjort något åt det. Jag har bara hoppats på att det ska lösa sig. Den får gula blad. Det enda jag har gjort är att jag tagit bort bladen.

Nu har jag sökt på vad det kan vara för problem. Det kan vara lite olika men mest troligt är det att den har näringsbrist. Och nu står jag här med en gulnande tomatplanta och en make som vägrar kissa i en burk åt mig.

Kiss är tydligen väldigt bra näring åt tomater. Det ska spädas en på tio med vatten. Jag kissar också. Jag skulle också kunna kissa i en burk. Men maken har ju mycket enklare att göra det. När jag frågade honom om det så tittade han bara konstigt på mig. Jag får helt enkelt inse att han är en ärbar man. Ärbara män kissar inte i burkar.

Gräsklipp är en annan bra sak som näring till tomatplantan. Det fick helt enkelt bli gräs. Tyvärr så går inte näringen från gräset ner i jorden lika fort. Men det var det jag hade att tillgå. Nu hoppas jag bara att det hjälper också. Jag har två tomatklasar på plantan. Vore roligt om de kommer att överleva och bli röda.

Idag ska jag ge mig ut i skogen och plocka blåbär. Det ska bli roligt. Risken är att det är roligt i fem minuter. För sedan inser jag varför jag aldrig plockar blåbär. Imorgon får ni veta om jag överlevde och tyckte det var kul. Eller om jag överlevde och inte tyckte det var kul. Om jag inte skriver något imorgon så vet ni att jag inte överlevde, punkt.

Ta hand om dig! Ta vara på din din dag, din tid och möjligheterna.

Det är mycket som händer när man odlar. Problemet är att du inte ser det. Eller du ser när tomaterna håller på att utvecklas. Du ser att det växer men inte hur mycket. Precis som med barnen. Du vet att de växer men det syns inte. Men om du inte träffar barnen på ett tag, då är det väldigt synligt.

Så här såg min plantering ut i den 1 juli. Smultronen är ganska små. Allt är ganska litet. Jag tycker det är jättefint. Jag har inte riktigt tänkt på hur mycket det har växt på en knapp månad. Förrän jag såg bilden. Då inser jag att förändringen är stor.

Man ser inte jorden längre. Smultronen har vällt över. Det är en helt annan pnatering. Fortfarande jättefint. Men annorlunda. Det är så livet är. Vi vi växer och frodas utan att märka det. Vi utvecklas till det bättre. Ibland kan det vara så att vi inte har tillräckligt bra förutsättningar så vi krymper och tappar livslusten. Då behövs vatten, sol och näring. Och mycket kärlek, då kommer livet tillbaka.

Jag har inte lätt att få mina växter att överleva. Det stora problemet är att jag inte vattnar. Jag glömmer liksom bort det. Denna sommaren har det regnat ganska mycket. Så jag har inte behövt vattna så mycket. Kanske att det till nästa år har blivit bättre. Att jag har mer kunskap då. För omtanken den finns redan. Och kunskapen den ökar.

Det är samma med människor, ge omtanke och ta hand om varandra. Då ökar kunskapen om varandra. En del blir vänner för livet. En del passerar för en kort stund. Men alla har gett dig något på vägen. Frågan är hur du hanterar kunskapen.

Förändringen pågår hela tiden. För oss alla. Frågan är om vi ser det? Frågan är om när vi ser det, tar hand om det? Frågan är om vi vågar acceptera det? Ta till vara på livet. Du lever varje dag och du dör bara en gång. Om du gör något fel idag kan du ändra det till imorgon. Om du gör något rätt idag kan du förbättra det till imorgon. För förändras det gör vi hela tiden. Frågan är om du styr det eller inte?

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Vad är det i livet som vi behöver? Vi behöver mat och vatten. Annars har vi inget liv. Vi behöver sällskap. En del mer än andra. Men vi behöver någon form av sällskap för att ha ett bra liv. Vad behöver vi mer?

Jag tror inte vi behöver något mer. Sällskapet kan vara familj, vänner eller djur. Familjen är viktig för mig. Familjen finns där på ett sätt som inte alla skulle orka med. En vän kan man begära mycket av men inte hur mycket som helst. I alla fall inte om man är en bra vän själv. Är du en bra vän så begär du inte för mycket.

Vänner är viktiga. Vänner kan man ha hjälp av med andra perspektiv. Vänner kan ge dig möjligheten att växa som person på ett annat sätt. Det viktiga då är att det är en bra vän. En vän som vill dig väl. Så är det med familj också. Alla människor vill inte alla väl. En del människor är själviska och tänker bara på sig själv.

Det kan vara svårt att avgöra. Kanske det är därför som djur är så viktiga för vissa. Djur är lojala och finns där för dig om du mår dåligt. De sprider inte saker vidare. Du kan säga vilka hemligheter som helst utan att det kommer fram till någon annan.

Vad är viktigt för dig?

Många timmars arbete, många timmars vila, många dagar senare så är den närstan färdig. Rabatten. Den är nu så klar så att jag kan låte den vara ett tag. Jag har en del att klura ut innan jag är helt klar. Jag hoppas också att allt nu överlever.

Stockrosorna som jag fick överlever nog inte. De var väldigt ledsna idag. Det är väldigt mycket lerjord så allt är lite risk med. Det har även kommit mycket jord ovanpå lysimachian och de fetbladiga växterna. Det kanske är lite för mycket så de kvävs. Tyvärr var det svårt att få bort det. Jag sopade och försökte även med vatten. Blir mest en lervälling av allt då.

Jag är mycket nöjd än så länge. Mest nöjd är jag över att ”min” expert sa att jag hade valt fina blommor att ha tillsammans. Hon kom med lite tips också och detta är resultatet. Som sagt nu ska vi se om det också tar sig.

Allt som är upphöjt är isolerat så tanken är att det ska klara vintern. Jag håller tummarna för att det gör det.

Det blev lite nya krukor till altanen igår också. De är inte färdig-planterade. Projekt växter fortsätter alltså. Det växer fram mer och mer. Det blir fler bilder på det så småningom. Idag blir det till att bara vila. Igår var det fint väder hela dagen. Idag lovas det regn igen. Regn = vila.

God mat och gott sällskap väntas också. Att ta in varje stund och varje minut är mitt motto. Jag önskar dig detsamma, att kunna njuta av varje tillfälle. Ta hand om dig!

Att kunna tänka en tanke och sedan komma ihåg den. Det är en bedrift. För mig har det varit väldigt enkelt. Nu är det något jag övar på varje dag. Men jag behöver också träna på att låta tankarna vara stilla. Det tränar jag också på varje dag.

Jag har blivit bra på när jag inte kan sova. När jag bara ligger och tittar rakt ut och inte tänker någonting. Ibland så händer det att jag snurrar i tankarna. Som i natt när jag legat och tänkt på blommor. Hur och vad jag ska ha i rabatten. Sådana tankar går bra. För när det är dags att sova så somnar jag. För det är inga viktiga tankar.

På dagen och försöka komma ihåg vad som tänkts är fortfarande lite svårt. Jag har blivit bättre och träningen ger resultat. Det är också skönt att veta varför det är svårt. För om man inte får sova så mycket som man behöver då hänger ingeting med, inte heller med tankarna.

Idag håller väderprognosen vad den lovat. Regn. Skönt att jag då kan fortsätta tänka på blommor. Och imorgon lovas det sol. Då tänkte jag åka och köpa lite växter. Vi får se om det blir så. Annars blir det en annan dag.

Något som är skönt när man inte kan styra sina tankar, det är att ha hög musik på i bilen och köra långt. Helst ska man vara själv då. Så att man kan har riktigt högt på. Fast är det rätt sällskap och samma humör så kan det gå ändå.

Rabatten är grävd, kanten är satt och massa skort införskaffat. Så något blir det av det när det är klart. Jag behöver en ny växt till framsidan också. Det får jag inte glömma. För det hade jag. Hortensian har ju flyttat. Och den verkar trivas trots att den inte har något sällskap ännu.

Jag önskar dig en underbar dag, vart du än är och hur vädret än är. Ta hand om dig!

Igår var det en lugn dag. Den regnade bort så det blev inget gjort ute i rabatten. Det som blev gjort var att umgås och gå igenom vilka möjligheter som finns i äldsta sonens boende. Idag ser det ut att också bli en vilodag.

Regnmolnen hänger tungt på himlen. Vi kan hoppas på att det ändrar sig. Igår fick jag lite blommor som jag ska åka och hämta. Det är roligare om det inte öser ner då. Vad det är för blommor kan jag inte svara på. Jag förstod det som att det var marktäckare. Men det får vi se lite längre fram, när jag hämtat dem.

Det är det jag tänker göra idag. Jag skulle vilja göra mycket mer. Jag skulle vilja baka, jag skulle vilja fixa i rabatten, jag skulle vilja fixa med mina spännande skrotfynd. Men det blir inget med det. Idag blir det vila och hämta blommor.

För er som inte vet om det, vila är inget för mig. Jag tycker inte om att vila. Jag tycker om att vara aktiv. Och när kroppen då inte orkar så blir det fullt ös i hjärnan. Mer än annars. Men idag så ska jag försöka vila den också. Vi får se hur det går.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Det blir en rabatt. Jag har märkt upp, kantat och grävt. Jag har ingen aningen om vad som ska bli i den bara. Anledningen till rabatten är ju hortensian. Den trivdes inte på framsidan. Eller i alla fall inte med den jorden.

Den ska ha ganska sur jord. Jag har införskaffat rhododendronjord för att se om den blir gladare av ny jord och skuggigare plats.

Rabatten ska gå fram till busken. Om du tittar noga på bilden så ser du vart jag har tryckt ner med spaden. Det är en svängd form. Vi har så rakt som det är ändå. Gräva är inget kul. Särskilt inte när man inte har orken. Det är tungt. Jag läste att man kan lägga kartong och tidningspapper för att slippa gräva. Men det krävdes också hästbajs och tålamod. Jag har varken hästbajs eller tålamod.

Jag vill bygga upp den lite på höjden. Så det blir nivåer i rabatten. Jag tänkte betongrör men det blev kapad plåttunna. Den klär jag med frigolit för frostens skull. Men vad ska jag sätta i?

Prydnadsgräs, lavendel, mossfloks är några jag funderar på. Men vet inte. Hortensian så klart ska vara där. Den ska vara i en av de upphöjda. Men runt om? Salvian kanske. Jag har sökt på rabatter men det har inte gjort mig klokare. Jag kanske måste ha någon lampa som lyser på rabatten också.

Vill du hjälpa mig? Tyvärr kan jag inte fråga mamma. Hon hade gärna hjälpt mig. Vi var och hälsade på hos henne i måndags. Hon var inte där men det var hennes sambo. Han hade satt blommor på bordet precis som hon brukade. Samma sorter, tagna från trädgården. Minnena som snurrade då.

Mina rosor har klarat sig. Både de nya på stam och de gamla. De gamla klippte jag ner, fast man inte ska det efter ”musöronen”. Men nu är det knoppar på. De står också i mer skugga än sol. Vilket de heller inte ska. Kanske därför de inte trivts innan? För att dem är som jag kanske, precis tvärtemot alla andra.

Du är viktig, tänk på det! Ta hand om dig så hörs vi imorgon.