Kategori: Intressen

Som ni redan märkt så är söndagen en vilodag. Jag gör allt på ett annat sätt. Även bloggandet. Frukost på sängen kvarstår. Snart får jag införa att jag gör något för maken. Kanske att gå upp och äta frukost tillsammans med honom. Det är hans lyx. Att få äta, med mig, vid köksbordet. Ja, det kanske blir söndagens lyx för maken.

Vi förändras ju som människor. Vårt utseende ändras. Vi får rynkor. Vi går upp och ner i vikt. Vi får gråare hår. Vi får mindre hår. Massor av saker händer med vår kropp. Vissa saker kan vi påverka. Vissa enkelt, vissa svårare.

Vi förändras också på andra sätt. Vi ändrar klädstil, oftast efter vad modet är. Vi förändrar också vissa av våra åsikter. Vi förändrar smak, både matmässigt och uttrycksmässigt. Vi förändrar vad vi tycker om att göra.

Är förändringarna bra? Vill vi förändras? Skulle du vilja vara kvar i dåtid? Många gånger anser jag att vi vill förändras. Jag vill även förändras och bli äldre rent utseendemässigt. Om vi stod still så hade vi inte varit där vi är idag. Om vi inte fortsatte att tänka och utvecklas så hade vi varit någon helt annanstans.

Jag har alltid velat bli äldre. Jag har alltid sett vad erfarenheten ger för möjligheter. Sedan kommer det ett backkrön där möjligheterna avtar. När du passerat femtiofem så är du inte lika attraktiv som om du vore trettiofem. Både på arbetsmarknaden som relationsmarknaden om du är arbetssökande samt singel.

Varför sker det? För vi vill ju förändras. Vi vill ha mycket erfarenhet. Vi vill utvecklas. Men rätt som det är kommer en punkt när det inte är bra. Fast det är bra. Jag har massor av människor i min närhet som passerat sjuttio (och några ännu mer) som är världens bästa kunskapsbanker.

Att bli gammal är inte något bra efter en viss gräns. Du blir rynkig och grå. Det är ord som sägs och då inte positivt. Om du är ung och färgar hårt grått då är du hipp. Om du är gammal och har grått hår då är du bara gammal.

Jag önskar att vi kan förändras och få förändras. Jag önskar att vi skulle kunna förändra världen till det bättre både mänskligt och för miljön. Jag önskar att jag kan lämna efter mig en värld som är fri från fördomar och med en vital hälsa för alla kommande genrationer.

En söndag som har tid för massor av tankar. Tankar om hur vi är och förändras. Jag har blivit äldre. Jag har mer erfarenhet. Jag tycker om andra saker mot när jag var yngre. En sak som jag fortfarande tycker om, det är att kunna sitta med mina tankar. Under en filt, inomhus när det regnar.

Jag önskar er alla en fortsatt underbar söndag. Vi hörs snart igen.

Nu är det bråda dagar hos familjen med snyggaste huset på gatan. Det hade en av minstingens kompisar sagt. Minstingen gav vägbeskrivning inför att de skulle åka iväg på klassmiddagen. Då sa en av de andra att du missar det inte. Det är det snyggaste huset på gatan.

Jag får vara benägen att hålla med. Snyggt är det. Golvet håller på att läggas i förrådet. Så nu sker saker som inte syns så mycket för andra. Men maken jobbar på där ute. Nu har han sällskap av en stor fet igelkott också. Han får ta det lite försiktigt så han inte stiger på honom. Han kan få bo här. Jag tror inte att han kommer störa så mycket. Han skräms lite ibland när man kommer hem. Jag menar igelkotten inte maken.

Igår blev det bakat en massa. Först fick jag invänta att minstingen skulle vakna. Han kom hem sent från middagen. Som dem föredömligt att fortsatt utomhus på en av klasskompisarnas uteplatser. De hade bara klätt på sig mer ju längre tiden gick. Minstingen skulle följa med och handla. Och utan handling så kunde jag inte baka.

Men nu är bottnar förberedda för att göras tårtor. Idag ska jag göra lite som ska vara i tårtorna. Det ska också göras potatissallad. Minstingen ska hjälpa till med det också. Mest för att jag idag ska åka på ett återbesök igen. Inte jag utan jag ska vara skjuts för återbesöket till käkkirurgen (igen).

Idag finns det inte tid för en operation. Idag måste det vara bra. Med dubbel dos antibiotika så får vi hoppas och hålla tummarna. Jag ber också, för risken är stor att det inte är bra.

Vi har ingen flaggstång. Det är alltid något. Minstingen hade inte ens sett att den var borta. Vilket inte är så konstigt, han har också fullt upp. Men det tyder på att den inte saknas. Det är som om vi aldrig haft en flaggstång helt enkelt.

Med det önskar jag er alla en fin dag!

På fredag är det studenten. Vi längtar alla nu inte bara minstingen. Denna veckan som varit har inte haft någonting i skolan förutom att lämna in böckerna. De hade ett samtal med någon. Annars inget.

De har sysselsatt sig med studentuppdrag. Sista inlämningen var igår 23.59. Vad ska de göra denna veckan? I skolan? Varför var inte studenten i fredags? En hel vecka med ingenting att göra. Allt är nu fixat. Nästa gång han går till skolan är på fredag för fotografering. Sedan är klassen en stund tillsammans sedan utspring.

Jag ska nog sysselsätta honom så det är inte något problem. Tycker bara det är konstigt. För vi har inte kunnat göra så mycket förrän nu. Jag skulle också vilja hinna med lite annat än bara studentfix. Gräsmattan, kantklippning, fönsterputs (mest för att det är kul med den nya putsaren) och bli av med pollen. Städa gör vi efter studenten. Sedan tänkte jag vi kunde börja gräva lite plinthål.

Ni hör, han ska nog har arbete att göra denna veckan också. Jag ska baka lite tårtor. På torsdag ska jag åka till Käkkirurgen igen. Inte den bästa dagen denna veckan. Men det finns inget att göra åt det. Jag ska också hinna göra potatissallad på torsdag. Jag hoppas på att det inte blir ett sex timmars besök denna gången.

Nu lovar de dåligt väder också. Så snart är allt precis som det ska vara. Jag önskar er alla en underbar dag!

Jag var hos mamma igår. Efter flera månader utan klippta naglar på fötterna så fick jag tillstånd av enhetschefen att klippa dem. Personalen får tydligen inte klippa på fötterna. Alla dessa beslut som tas utan att man tänker igenom konsekvenserna.

Jag kom dit. Regnet öste ner. Vi satt på uteplatsen och klippte. Det var ett krav att det gjordes utomhus. Det var ganska mysigt med regnet som slog mot taket. Men kallt.

Så klart ville inte mamma sitta där ute i kylan. Kort efter vi var klara så sa hon: Nu vill jag gå in! Jag fick inte tillkalla på personal. Utan jag skulle göra det. Jag fick också följa med in. När jag påtalade att det var besöksförbud blev hon sur. Jag stod i dörröppning i altandörren och hon satt inne och drack resten av sitt kaffe.

Det gick bra. Då blev hon nöjd. Och vi kom fram till att det ingen vet har ingen ont av. Och så stod jag kvar i dörr öppningen. Regnet mot ryggen i från glipan på dörren. Men mamma var nöjd och det är huvudsaken.

Hon skrattade när jag sa att jag var mycket nöjd över att hennes fötter var fixade men att hon var nöjdare. För så är det. Det var ett problem nu. Det hade kunnat orsaka värre saker inom kort. Konsekvenser. Vore bra om fler kanske sysslade med den analysen.

Det var många skratt igår. Jag träffade hennes centervän som gav mig blommor. Jag berättade att de varit iväg och det kom hon ihåg. Igår var en bra dag. Mamma var mycket nöjd. Hon tycker också det är roligt att jag fått blommor. För som hon sa som gav dem till mig: Fådda blommor är det man kan öva på. Och det håller mamma med om.

Jag har fått citronmeliss, salvia, murgröna, två minitomater, en lång tomat, en tomat som blir avlång gul, två sorter palettblad och en doftperalgon. Och inte att för glömma en massa små taklökar. Idag ska det planteras alltså.

Jag har lovat att jag ska göra vad jag kan för att få allt att leva. Mamma har intygat att jag fixar det. Spännande att försöka om inte annat. Med det önskar jag er en skön dag!