I helgen ska vi försöka flytta en buske. Ni som känner mig vet att jag inte har några gröna fingrar. Jag tar död på det mesta. Mest för att jag inte vattnar växterna.
Ute behöver man inte vattna så ofta. Men när du planterar, eller som nu flyttar, så finns det en massa att tänka på. Jag tänker inte så mycket utan gör bara. När vi flyttade hit så fanns det buskar lite här och var. Nu finns bara en kvar. Och nu ska vi se om den också dör.
Den överlevde förra årets klippning. Den stack ut i vägen och skymde sikten för en av grannarna. Det är en av anledningarna till flytten. Den är i vägen. En annan anledning är vårt nya bygge. Vi behöver nu någonstans att göra av vår släpkärra. Och då är det hörnet på trädgården jättebra ställe.
Alla kommer bli nöjda om flytten funkar. Både grannen, vi och busken. Om busken dör så är det mest busken som blir ledsen. Det finns en backup-plan och det är inköp av syrenhortensia. Det är många som har det här i Vetlanda. Så den bör överleva i vår växtzon. Det återstår att se om den överlever mig.
Träningen gick bra. Pulsen var lägre. 166 i snittpuls. Sedan att jag blev förbannad på min make när han säger att vi kanske kan köra tio minuter till. Det är en helt annan sak. Vi hade bestämt att vi skulle cykla i 30 minuter som förra gången. Denna gången gick det så mycket lättare än i fredags. När vi har tio minuter kvar ställer han frågan. Eftersom jag tänder till så orkar jag och kör då hårdare än jag gjort annars. Jag skyller allt på maken. Hade inte varit för honom så hade jag haft lägre snittpuls.
En av anledningarna till att jag tycker det är jobbigt att träna är allt som måste göras innan men fram för allt efter. Innan så måste cyklar pumpas, vatten fyllas på, krångla i sig alla tighta kläder. Efteråt ska det duschas, smörjas sig, fixa håret etc.
Imorgon ska jag gå till frissan. Och vi ska träna innan igen. Tyvärr ingen styrketräning då jag inte får lyfta tungt än. Det får bli en ny powerwalk helt enkelt. Men eftersom jag ska till frissan imorgon och träna igen så orkar jag inte fixa håret. Till alla er som inte gjort något annat än att väntat på att få se mig i ofönat hår. Här kommer bild, enbart till er.
Idag har jag cykeltränat för första gången sedan operationen. Det var Asjobbigt! För innan operationen så var träningen bortprioriterad för att orka jobba mina 25 procent. Jag behöver nu hitta en balans för att kunna träna vidare även efter denna heltidssjukskrivningen. Ett som är säkert är att det blir trettio minuter som det cyklas ett tag framöver. Jag har legat på en timmas pass med intervall innan. Jag kan säga att intervall gick FETBORT idag. Men hälsan måste prioriteras och då ökar jag lugnt.
På tal om hälsa. Tydligen så har Covid-19 varit förutspått sedan 1981. Det läste jag på Monas blogg. Den heter Monas Universum. Jag har följt henne i många år. En cool böna som inte räds för att säga vad hon tycker. Gå gärna in och läs vad som är förutspått och resten av hennes blogg. Inte nog med att de förutsåg att ett virus skulle drabba världen 2020, tydligen finns det ett biologiskt vapen som heter Wuhan-400.
Om man tror på siande så kan vi ju slappna av lite nu. Eftersom det kommer att försvinna ganska snart. Det var kanske detta som Anders Tegnell, statsepidemiolog, visste när han sa att Sverige har peakat när vi hade ca 135 st bekräftade fall av Covid-19 i Sverige. Och det är klart att snabbt övergående kan vara ganska så brett i omfång så svårt att pricka in peaken för Anders. Vi får vara beredda om tio år igen. Så vi inte missar att det redan är förutspått en gång till.
Det är slutsatsen som forskarna tar angående alkohol och graviditet. Och inte bara under graviditeten utan även innan du blir gravid.
Nu när alla har sådant fokus på gemensamt ansvar med viruset som har drabbat världen så borde vi också tänka på det virus alkohol utgör för barnen och även då de icke existerande barnen. Att alkohol ger skador i samhället på massor av olika sätt, det har vi vetat länge. Vi har också vetat att alkohol skadar fostret och även innan barnet produceras väldigt länge.
Varför blundar vi då? Varför blundar vi åt att det räcker med EN öl för mannen EN vecka INNAN tillfället att skaffa barn för att förändra kvaliteten på spermierna? Det har varit känd fakta sedan tidigt 1900-tal. Varför blundar vi åt att FAS, Fatalt alkohol syndrom, drabbar 0,2 procent (vilket är en uppskattning som alla är överens om att det är alldeles för lite) från en liten mängd alkohol. Det finns ingen säker mängd alkohol som är säker mängd. Varför blundar vi åt att om det öppnar ett nytt Systembolag på en ort så ökar spädbarnsdödligheten?
Jag skulle vilja påstå att alkoholnormen spelar in. Att vi vill inte se alla skador för det drabbar inte mig. Fast så är det inte. Alkoholskadorna drabbar oss alla! Du vet bara inte hur. FAS kostar samhället 14 miljarder beräknat på 0,2 procent, som vi vet är för lite. Jag trodde inte jag skulle få bröstcancer men det fick jag. Med stor sannolikhet från alkohol. Vilket har drabbat samhället (dig) genom kostnader och mig och min familj genom lidande.
Om vi alla skulle hjälpas åt så skulle vi kunna minska skadorna från alkohol i samhället. Om vi bortser från alla pengar som skulle sparas och bara ser på alla friska barn som skulle få komma till världen. Vore det inte värt det? Att avstå från alkohol när ni bestämt er för att försöka skaffa barn och då undvika alkoholskador.
Läs gärna rapporten som heter Alkohol, graviditet och spädbarns hälsa: Ett gemensamt ansvar. Den är skriven på ett sätt så att alla ska kunna förstå. Den finns också på engelska. Om du har lättare att titta på en föreläsning så finns det alternativet också. Kolla in denna länken. Du måste ha flash installerat.
ALKOHOL, GRAVIDITET OCH SPÄDBARNS HÄLSA: ETT GEMENSAMT ANSVAR
Eftersom vi arbetar på ett sätt som de flesta andra inte gör så har vi mycket tid hemma. Ännu mer sedan jag blev sjukskriven. För mig är det lyx att kunna äta hemma. Jag har dessutom en feeder till make så äta får jag.
Maken är väldigt omtänksam och även en orolig själ. Så om jag inte skulle vara hemma vill han gärna få bilder på maten jag äter. Mest för att då vet han att jag äter men också för att få bli lite avundsjuk på att han inte får äta det också. För han är inte bara en feeder, han äter väldigt gärna själv också.
Som när jag var på Kasai och åt brunch utan maken. Då fick han denna.
Att kunna äta lyxigt hemma och även enkelt är något vi har blivit duktiga på. Även om vi båda tycker om att laga mat så är det skönt när det är enkelt. Som igår när vi åt hemgjorda hamburgare med stekt lök och stekt ägg på till lunch. Lyxigt.
Hamburgare med lök och ägg.
Eller Ännu lyxigare med en våffla med löjrom, creme fraiche och rödlök till middag. Våfflan är rest från helgens lyx. Vi slänger väldigt lite mat i vår familj nu för tiden.
Våffla med löjrom.
Nu ska det bli indiskt till lunch. Doftar underbart!
Jag är väldigt bra på att hitta på egna saker. Jag är väldigt bra på att ta kommando och lösa saker eftersom. När man lagar mat så funkar det oftast väldigt bra. Man tar lite vad man har hemma och får ihop något. När vi har gäster som vill ha recept blir det lite svårt. Inte säkert att jag kommer ihåg hur mycket av allt jag tagit.
Som att försöka säga till äldsta sonen hur mycket av allt det ska vara när han ska göra ”min” lasagne. Den smakar väldigt liknande från gång till gång men det är inte exakta mått. Han har helt enkelt fått vara med mig att laga lasagnen några gånger. Ni kan tro att jag fått veta att jag uppgett fel när vi lagat tillsammans.
Även om jag är van att det måste vara exakt för min äldsta son skull så hjälper inte det. Jag har alltid höftat när det gäller matlagning. Så har också mamma gjort. Vi gör som vi ser andra göra, inte som andra säger till oss att göra.
Jag börjar förstå varför mamma aldrig har varit så bra på att baka. För när det kommer till bakning så är det viktigt med måtten. Det går inte att höfta sig fram med lite sådant och lite sådant, det slutar nästan alltid i katastrof. När du lagar mat så kan ett misslyckande ibland leda till ett lyckosamt misslyckande. Aldrig i bakning, misslyckande är misslyckande och så får du börja om från början.
Jag har nu haft en hel del misslyckanden eftersom jag är mammas dotter, jag höftar. Det jag har lärt mig nu är att komma ihåg de viktiga måtten. Som till exempel mängd jäst, bakpulver och mjöl. Att ha för mycket mjöl i något blir nästan alltid torrt. Att ha för lite jäst så blir det platt. Däremot så kan man höfta på sådant som smaksätter, som choklad, nötter eller annat kul. Där har jag blivit grym. Det är sällan något som blir misslyckat i min bakning nu för tiden. Sedan kan vissa smaker gå bättre ihop än andra. Då är det tur vi är flera i familjen, för smaken är som baken, delad.
Chokladmuffins med Geisha.
Idag blev det chokladmuffins med Geisha i mitten. Jag vill inte gärna använda sådant med palmolja i. Vilket Geisha har. Men om man har fått något i gåva och det blivit liggandes sedan jul så är det bättre att använda den än att slänga den. Då blev det muffins med Geisha idag. Vi har också ganska mycket choklad hemma. Just denna gången blev det Plopp mjölkchoklad med vanlig 80 procentig mörk choklad. Det blir alltid bättre med mörk choklad i bakning, men man tager vad man haver som Cajsa Warg sa. Jag har upptäckt om man tar en del farinsocker tillsammans med vanligt socker i choklad bakverk så blir smaken väldigt bra. Om man bara höftar rätt och har en massa tålamod så kan också bakningen få sina lyckade missar. Lycka till!
Vi har gjort oss av med vår micro. En av mina underbara vänner har ingen micro och säger att hon inte saknar någon förrän det är dags att poppa popcorn. Vi har alltid haft micro. Men nu har köket börjat bli lite trångt för det har kommit in nya hjälpmedel. Som till exempel en espressomaskin. Vi har brödrosten framme alltid för vi rostar ganska mycket. Och helt ärligt, om den inte stått framme så hade vi inte rostat så mycket. Beslutet blev att testa att vara utan micro.
Vi har klarat oss jättebra utan micro. Vi har inte haft den sedan i höstas någon gång. Vi värmer mat på spisen eller i ugnen. Allt blir så mycket bättre på detta sättet. Även popcornen blir bättre. När vi införde detta lilla experiment så föreslog jag att vi skulle ta upp en gammal kastrull just för popcorn. Det tyckte inte maken. Vi måste kunna använda det vi har i köket.
Vi har poppat popcorn några gånger och allt har gått bra. Tills igår när maken skulle göra popcorn åt oss. Jag tyckte vi kan ta chips för jag orkade inte göra popcorn. Även om vi haft vår micro så hade jag inte orkat. Maken sa att det gör inget han orkade göra det. Maken försvinner iväg för att poppa. Det går ett tag och sedan kommer frågan: Har vi mer popcorn hemma. Inte så svårt att räkna ut vad som hänt. Det blev inga färdig poppade popcorn igår. Det blev tuggvänliga popcorn OCH chips.
Idag dök problemet upp. Kastrullen går inte att få ren! Den har stått i vatten och diskmedel sedan igår. Maken håller på att slita ihjäl sig. Det börjar bli lunchtid och han tänker inte ens på mat, bara på kastrullen. Att jag blir hungrig före maken händer aldrig! För när jag börjar bli hungrig så har maken redan lagat maten och vi har hunnit äta upp också. Jag försöker med att vi kanske kan äta först och ta kastrullen sedan. Nej, det går inte. Tror du att det skulle funka med det superstarka medlet till ugnen i kastrullen? Innan han får svar har han hämtat det i källaren.
Kastrull med medel
Nu blir det lite skarpare röst från mig, lägg i medel och låt den stå. När vi ätit så kan du fortsätta. Det går två sekunder och: Tror du att jag kan använda detta i också? LÅT DEN STÅ! Nu förstår han att det kanske är bäst att låta den stå och fokusera på mat. Han kan inte hålla sig helt när vi håller på med maten. Lite pill på grytan samtidigt som han viskar till sig själv, låt den stå.
Innan grytan var ren så har han hunnit säga ett antal gånger att han ska köpa en ny. Han har hunnit kolla på vad den finns att få tag på och vad den kostar. Han har hunnit bestämma att vi ska ha särskild kastrull till popcorn. Han har förvarnat mig om att det kan bli repor. När kastrullen väl var ren så kom det ytterligare en gång. Vi använder aldrig den kastrullen till popcorn igen.
Vi kanske måste ha en micro i vår familj i alla fall. Fast en särskild kastrull tar mindre plats än en micro. För er som har en micro och vill ha kastrullpopcorn fast från micron kan jag tipsa er om att Lékué har en fantastisk popcorn maker. Vi har använt den i många år. Aldrig brända popcorn. Alltid bra resultat och enkel att använda. Ingen olja behövs. Om du vill kan du använda smör för smaken eller som jag gjort hällt smält smör på istället.
Att få hela bröstet målat med spritpenna kan kännas lite jobbigt. Hur ska jag få bort det? Ni som försökt få bort spritpenna någon gång vet att det är inte enklaste saken. En gång för hundra år sedan, om jag ska börja som min mamma och hennes historier, så var jag med om att en kollega skrev på whitebordtavlan med en spritpenna. En sådan som inte går att torka bort från tavlan. Paniken i personens ögon är oförglömlig. Vi är i en lånad lokal.
Efter ett antal försök med olika medel, tvål och annat dylikt man kan hitta i kontorslokaler. Då tar hon fram en Oil-Free Eye Makeup Remover från Mary Kay. Förhoppningen har hos oss alla kommit tillbaka. Nu kommer det äntligen gå att få bort det som står skrivet på tavlan. Men icke, den satt fast. Utan att tappa hoppet så tar hon fram nästa Mary Kay-produkt som blir vår räddning, ett ansiktsvatten. Ett drag så var det borta.
Detta hade jag i mitt minne idag. Jag provade removern först. Tänkte att det är inte en whiteboardtavla denna gången som blivit målad utan min kropp. Och sim sala bim, allt försvann. Några drag med en bomullsrondell så var all färg borta.
Mer målat under bandage och bh, med både svart och lila spritpenna. Och min fina garderob i bakgrunden.
Jag har fått väldigt bra vård. Det vill jag börja med. Min sjukdom togs bort och jag har inte fått tillbaka den. Med det sagt så vill jag påtala något som mest gör mig förvånad men jag är också arg.
Jag fick bröstcancer på grund av det kvinnliga hormonet östrogen. Det är den absolut vanligaste orsaken till bröstcancer. Jag fick beskedet den 11 december 2017 att det var bröstcancer. Då visste de inte varför jag hade bröstcancer. Bara att jag hade det. Den första frågan som kom efter beskedet var: Hur känner du inför det här? En jättebra fråga. Jag hade ju dock redan börjat bearbeta det eftersom jag hela tiden vetat att det var cancer. Det var värre för min fina make. Han blev helt förstörd. Så min fråga tillbaka blev helt enkelt hur fixar vi detta? Nästa fråga från läkaren blev tar du några hormoner? I form av p-piller eller dylikt. Mitt svar blev att jag använder hormonspiral och tar inga hormoner i övrigt. Detta var andra frågan trots att läkaren inte visste då att det berodde på östrogenet. Det blev en direkt order om att så fort jag lämnat henne skulle jag ringa familjecentralen och boka tid för att ta bort spiralen. Jag skulle uppge att det berodde på bröstcancer. Mycket viktigt att det skedde snabbt. Jag gjorde som hon sa och när jag nämnde bröstcancer så fick jag tid endast några dagar senare.
Så klart så frågade hon fler frågor som om någon i släkten har haft bröstcancer. Hon berättade om hur det skulle gå till. Jag fick en operationstid den 29 dec. Det blev inte inom två veckors-perioden som är vad man ska behöva vänta på en operation då det kom julhelg emellan. Allt detta är jag mycket nöjd med. Jag fick mycket bra information. Jag blev erbjuden professionell hjälp för att hantera beskedet. Allt mycket bra.
Det som gör mig förvånad och arg är att ingen informerade mig om skadorna från alkohol. Den enskilt största orsaken till bröstcancer är alkohol.
Orsaken till Bröstcancer på kvinnor i Sverige 2017. IHME. http://www.healthdata.org/
Om det är så viktigt att jag inte får ha hormonspiral så borde jag också bli omtalad att jag inte får dricka alkohol. En hormonspiral fungerar så att den utsöndrar hormon kring spiralen för att stöta bort spermier från att kunna komma in. Dessa hormoner håller sig kring livmodern. Inte i närheten av brösten utan kring livmodern. Alkohol fungerar så att det går in i varje del av din kropp. Alkoholen går in överallt! Anledning till att det inte är bra med att alkoholen går in överallt är att den ökar produktionen av ditt könshormon överallt. Hos kvinnor östrogen. Det finns bevis på detta och är därför också anledningen till att alkohol är den enskilt största orsaken till cancer. Varför talade ingen om för mig att jag inte fick dricka alkohol?
Nu har jag inte druckit alkohol på många år. Har heller inga planer på att börja. Det visste dock inte min läkare, för hon frågade aldrig om det.
Detta är ingen ny forskning, detta är något som varit känt i decennier. Ändå är det ingen som pratar om det. Det kan räcka med ett glas vin och du är i riskzonen. Det finns ingen mängd alkohol som är säker mängd att inta utan risker för cancer. Nu skriver jag bara om bröstcancer men alkohol orsaker mängder med olika cancer. Som ingen talar om. Ett sådant exempel är tjock- och ändtarmscancer. En av de dödligaste cancerformerna.
Tjock- och ändtarmscancer, båda könen i Sverige 2017.
Alkoholnormen är så stark, därför talar vi inte om det. Alkohol ska finnas med när vi firar, när vi är ledsna, när vi är med vänner, alkohol finns med i alla sammanhang och vi accepterar det. Vi accepterar det för att vi vill ha drogen som får oss att slappna av, som får oss att bli glada, som tröstar oss när vi är ledsna. Detta är dock bara bluff. Alkoholen lurar din hjärna till att tro allt det. Det alkoholen gör egentligen är att göra dig trött och ge dig ångest.
Om jag aldrig druckit alkohol i hela mitt liv så kanske jag aldrig fått cancer. Med stor sannolikhet skulle jag vilja påstå eftersom ingen i min släkt har haft bröstcancer. Om jag inte slutat när jag gjorde så kanske jag fått det tidigare. Men framförallt om jag skulle dricka nu ökar riskerna för mig att få ny cancer. Varför berättar ingen för mig att jag inte får dricka alkohol?
Jag har alltid varit som mamma. Mer för matlagning än bakning. När jag var liten så var det alltid tre-rätters middagar när det kom gäster. Det skulle ta tid att umgås och njuta av maten. Maten var ofta speciell. Sådant som andra familjer inte åt.
Ett av mina tydliga minnen är när mammas vän från Göteborg var och hälsade på hemma i Hylletofta. Vi fick inte tala om vad vi skulle äta. Vi fick inte svara om hon frågade. Hon frågade många gånger. Slurpade och åt och tyckte det var jättegott. När vi ätit färdigt så berättar mamma att det var sniglar vi ätit. Hon tyckte inte det var lika gott längre men uppskattade att vi inte sagt något förrän efteråt. Sniglar i vitlökssmör är så gott. Baguette till för att suga upp smöret med. För er som inte vågar prova, testa att ta champinjoner och ugnsbaka i vitlökssmör så har du falska sniglar. Smakar väldigt lika, även konsistensen.
När det gäller bakning så är det en sak som mamma gjort (och som blivit fantastisk), Tuppakaka. Andra saker inom bakning har inte varit mammas grej. Bullar tror jag aldrig mamma har gjort. Eller så har hon gjort det men det är preskriberat. Desserter däremot det är en annan femma. De har alltid blivit fantastiska.
Övning ger färdighet. Så jag har på äldre dagar nu tagit tag i bakningen och börjar bli en hejare på det. Min yngste son sa: Varför ska du bli en farmor nu? Du har inga barnbarn än och vi är ju stora nu. Så antingen är du farmor för tidigt eller så är du bullmamma försent! Tar det som beröm att han tycker jag bakar gott. Kanske lite för bra.
