Kategori: Klimatångest

Publicerat

Ångesten fortsätter

Jag är ganska ny på trädgård. Eller jag kanske inte kan säga det längre. Jag började för fem år sedan, eller sex men inte mer. Jag började i väldigt liten skala. Thujorna sattes som häck runt vår altan. Det var inte jag som gjorde jobbet då. Det var mammas sambo som jag anlitade till det. En riktig expert. Bra blev det också och tujorna frodas och är nu mer än tre meter höga. De började på ca nittio centimeter.

Sedan tillkom en liten rabatt vid postlådan och nu har jag rabatter runt om hela trädgården. Maken är ju orolig att han ska behöva sälja sin fina gräsklippare för att jag gör rabatter överallt. När jag började hade jag ingen ångest över klimatet. Däremot så tänkte jag på klimatet och ville hjälpa till.

Sedan blev mamma sjuk och vi fick något som vi kunde ha tillsammans. Där jag fick hjälp av mamma fast hon inte kunde hjälpa fysiskt. Jag vet att mamma var mycket glad över att jag påbörjat min resa till trädgårdsmästare.

I år har jag inte haft så mycket tid för min trädgård. Jag har knappt rensat ogräs. Lite beror det på att jag inte har mamma att dela den med. Men mest för att jag jobbat mycket hela sommaren. För mamma har varit med mig när jag varit där, vilket också gjort det jobbigt att bli påmind om att mamma inte finns ett telefonsamtal bort. Jag har fortfarande inte tagit bort mammas nummer som favorit i telefonen.

Igår var det dags att göra höstrensning. Då kom ångesten. Att klippa ner fullkomligt fantastiska växter känns tufft. Frågan är om det beror på klimatet eller om det bara blir så ibland. Alla mina dahlior frodas och mår bra. Lite frostnyp på vissa bara. Som denna orange jag fått av en fin vän. Visst är den magisk! Man ser inte ens att det står ett bord och en soffa bakom. Man skymtar en av stolarna. Den rosa-vita har också blommor som står till höger. Blommorna är vända åt andra hållet. Skymtar en till vänster i bild.

Visst är den fin!

Är min ångest befogad eller borde jag barra vara glad och tacksam och njuta av vad blommorna ger mig? Stockrosorna blommade också innan jag klippte bort dessa. En röd dahlia som blivit ett jättemonster och tog upp halva rabatten är också borta. Idag ska knölarna grävas upp. Rubeckiorna är de flesta borta. En är kvar som jag inte vet vad jag ska göra med.

Min skräphög som ska få påhälsning av kompostkvarnen idag. Kolla stockrosorna.

Jag planterade gräset jag fyndade i måndags. Jag planterade dock inte julrosorna. För jag blev ambivalent var jag vill ha dem. Gräset blev precis där det var tänkt. I stora krukan bredvid altanen. Murgrönan har överlevt från förra året men det gjorde tyvärr inte det gamla gräset. På samma bild syns min nya skräpkorg. Mycket enkelt att nu klippa allt och sedan ta till skärphögen. Innan tog jag det i famnen eller skottkärran. Mest praktiskt att den kan stå ute året runt och är galler så den bör inte blås iväg någonstans.

Härligt med högt gräs som vajar i vinden. Syns inifrån vår myshörna. Hoppas det överlever vintern.

Idag ska städandet fortsätta och jag måste hitta plats till mina julrosor. Olivträden ska flyttas in och resten av alla dahlior ska bort. Ångesten dämpas med julmusik och klimatet gör jag vad jag kan för att vi ska överleva.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Min klimatångest

Jag har ju gått och blivit med klimatångest. Både bra och dåligt. Jag tänker på många småsaker som faktiskt kan göras bättre. Även om det till viss del är ett problem för ångesten. Att jag insett att så många där ute inte bryr sig om att göra småsakerna. Utan tycker att det är flyget (om de kör bil) eller industrin (för allt annat) som är problemet. Aldrig en själv. Medan jag tyckt att alla gör väl vad man kan för att det ska bli bättre. Insikten om det gav mig ångest.

Den gör att jag också försöker att inte hålla igång bilen på jobbet. Vi kör på miljöbränsle, HVO, men det bästa är att bilen inte är på. Dock så måste den vara igång ibland. Att öppna bilen släpper in all kyla. Då behöver bilen vara igång för värmen. Den har också luftfjädring som äter av batteriet, vilket gör att det är bra om bilen är igång. Jag stänger dock av den så mycket jag kan utan att det ska drabba kunderna eller bilen negativt.

När det kommer till kläder så försöker jag använda alla plaggen tills de slits sönder. Eller skänka/sälja vidare för att någon annan ska kunna göra det. Nu har jag dock gått ett steg längre, att jag inte ens gör mig av med utslitna plagg. Som jeans. Jeans håller till och börja med väldigt länge. Till slut så blir de väldigt tunna och går sönder. Jag vet inte hur många jeans jag har som är trasiga som ligger i lådor där hemma. Eller ben som är avkapade för att de blivit förkorta. Benen är inte så slitna men chaps är inte så moderiktiga att använda.

Ännu värre är väl att jag sparar på lakan som gått sönder. Som jag tänker att jag kan göra något med. Det vore inte illa om jag faktiskt gjorde något med allt. Problemet är ju att jag inte gör det. Det ligger bara i lådorna.

Det är inte brist på idéer. Det har jag hur många som helst. Man skulle kunna göra förkläden, lapptäcke, matta och en massa annat av jeansen. Lakanen skulle man kunna göra tvättlappar, bomulsrondeller, virka med, ja, den listan kan också göras lång. Det enda som händer är att lådorna blir fullare och fullare. Ångesten blir större och större.

Jag vill så gärna göra något av allt detta. Jag vill inte slänga. Kläder är en av de största miljöbovarna vi har. Att köpa nytt hela tiden och bara slänga är inte hållbart. Därför fylls låda efter låda. Precis som ångesten.

Hur gör du? Sliter du ut dina plagg? Om du inte kan det ser du till att någon annan kan göra det istället? Hjälp mig lindra ångesten!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Roliga saker i livet (för mig åtminstone)

En rolig sak som jag såg i Visby var en skottkärra med odling i. Den hade en skylt som talade om att man gärna fick visa runt i Visby. Rulla runt den och ställa den vart som helst. Om den stod utanför dig så fick du gärna vattna och ta hand om den. Jag gissar att man då också fick ta av persiljan och det andra ätbara. Syftet är att öka stadsodlingarna. Min klimatångest slog en saltomortal av glädje då jag såg den.

Tänk om alla odla i en skottkärra eller en balkonglåda eller vad man nu får plats med. Då skulle vi nog klara av detta. Anledningen till att vi har vårt sedumtak är för klimatet. Inte för att vi ska beundra det och se hur fint det är. Det är för bina och andra insekters skull. Allt i trädgården är också av den anledningen men då också för att vi ska njuta av det vackra. Dock så är det alltid i tanken om humlor och bin tycker om växterna eller ej. Spindlarna tycker jag fortfarande kan flytta från vårt hus och tomt.

Bra initiativ av Region Gotland!
Det finns persilja, dill och rosmarin som kryddor där bakom.

En annan helt annan rolig sak skedde igår. Jag tycket det var mycket roligt. Maken, inte lika mycket. Jag har ju börjat köra taxi. Taxin jag gör är bara serviceresor, vilket innebär att jag hanterar rullstolar, rullatorer och andra hjälpmedel som kunderna har. Jag hanterar och trappklättrare och bår. Igår körde jag en bil med bår. Den är alltid med oavsett om man hämtar kund som behöver det eller inte. Trappklättraren är i en egen bil som på samma sätt alltid är med i bilen.

Igår fick jag min första körning med just bår. Jag frågade maken om han kunde vara mig behjälplig och ligga på båren när jag lastade i och ur honom ur taxin. Han svarade glatt ja. Han skulle bara byta om. Självklart måste man ha långbyxor när man åker bår, inte shorts. Han blev dock inte lika glad när jag säger till honom att jag måste spänna fast honom. Utöver hans hypokondri så är han även klaustrofobisk.

Han höll på att dö. Jag sa att jag måste få öva med en som kan tala om för mig att det är obehagligt eller inte. JAAAA, det är obehagligt. Du får INTE spänna fast mig. Till slut lyckades jag övertala honom. Han fick se hur den fungerade utan honom på först och sedan fick han sitta med ryggstödet helt uppfällt på båren. (Han nästan föll framåt så rakt upp var ryggen.) Sedan kommer nästa bekymmer, hur ska jag få in honom i bilen när han sitter upp? Han kommer ju inte få plats. Han kommer slå i huvudet i taket!

Svettdropparna trängde fram i pannan. Han hade sådan ångest och han satt kvar för att hjälpa sin fru. (Även om han lät mycket när han gjorde det). Efteråt när vi var klara så var han så glad så. Han kollade när jag tog fram och bäddade båren och ser att jag nästan står upp i bilen. Då inser han att det var ingen risk alls att han skulle slå i huvudet när jag skjutsade in honom. Även om han betvivlade mina bedyrande ord när jag gjorde det.

Han var helt svett och jag fick ett långt gott skratt och dessutom övning. Som han sa, om jag lyckas få in båren med honom på kommer jag nog lösa det med vem som helst. Inte så mycket för tyngden, mer längden och mest paniken. Körningen? Den gick strålande. En nöjd kund kom hem och jag var nöjd för att första bårkörningen var avklarad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Allt bra fortsätter

Det var en väldigt bra dag igår också. Trots att jag har urinvägsinfektion på gång så kunde det inte få mig nedslagen. Det är inte så konstigt att det är på gång. Jag är ute så mycket och man sätter sig på många stolar ute i tält. Ofta kalla stolar. Men jag grundade med gröt och citron. Snart är den borta.

Nektarin istället för jordgubbar och blåbär hemma. En citron att dricka.

Nu måste jag också skaffa ett nektarin träd till mig. Jag har ju funderat på att skaffa det eller aprikos. Eller fikon eller… Fast nu när jag ätit nektarin på gröten här i Almedalen så inser jag hur gott det är. Förvånansvärt gott på gröten. Ni som har hängt här med mig i bloggen ett tag vet att jag har klimatångest. Så det känns inte helt bra att äta nektarin som är hitfraktad. Gott var det dock, vilket var tur när jag ändå skulle ge mig dig dåligt samvete.

Det har varit både vila och många bra seminarium på alla dagar. Igår höll jag själv i ett som jag berättade om igår. Det gick toppen. Jag konkurrerade med partiledartalet kl 11.00 och jag fyllde ändå tältet på åhörare. Jag är mycket nöjd med hur det gick. Förra gången vi var här så hade vi en kampanj som vi bytte budskap på våra tröjor förutom seminarium som vi höll i. Den blev jag påmind av Facebook igår.

Om ni fattar budskapet?

Det var en himla bra kampanj. På framsidan står det ”Barns fullständiga rättigheter” precis som vi har detta året och ett antal innan det. Bara den texten leder till samtal. På baksidan hade vi då också ett ord var. Sedan gick vi eller stod i en konstellation som sa olika saker. När vi då gick ”fel” så blev det många som påtalade att vi gick just fel. När alkohol var först och inte barn. När vi stått eller gått så ett tag så bytte vi till det rätta budskapet. Jag gillade den skarpt. Vi var ett härligt gäng som bodde tillsammans och gjorde våra flashmobbar lite här och var när.

Idag är vi värdar för Barnrättstorget. Jag gissar att allt det som är bra fortsätter. Om inte så får vi se till att det vänder och blir bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Spolbilen och göra rent

I två dagar nu så har jag haft spolbilen på besök på jobbet. I söndags var jag väldigt glad att han vill jobba, då vatten rann ut i hallen från toaletten. Idag blev det problem igen och vi har fått göra proceduren en gång till och ännu lite mer. Det är bra att inte vara kvackelmagad och att våga ta i. Nu borde det vara löst på riktigt. Idag får jag se om jag kan få tag på några andra i avloppsbranschen och se om det går att göra en skarv mindre kantig. Så vi slipper nytt stopp.

När man varit på sådana uppdrag så vill man gärna tvätta både sig själv och på ytorna där avloppsvattnet har kommit ut. Då har jag hittat ett himla bra företag som hjälper min klimatångest också. Skosh heter det och har rengöringsmedel som är bra för miljön och för dig. Du hittar det på skosh.se.

De har miljövänliga rengöringsbollar som man droppar ner i en flaska som man har hemma eller köper en som är av återvunnen plast från dem. Det betyder att du inte behöver köpa en massa flaskor som bara slängs efter varje gång. Utan du använder den om och om igen. En annan fördel att en massa vatten inte transporteras långa sträckor utan bara små bollar. Vattnet fyller du på hemma.

De har diskmedel och tvättmedel också utöver rengöringsmedel. Utöver medel så har de tillbehör. Dessa är också gjorda i återvunnen plast. Jag har köpt disktrasehållare till båda diskhoarna här hemma. Det som är så himla bra är att de är med en magnet på ena sidan av diskhon. Enkel att ta bort och rengöra hon men också att man kan ha komposit- eller porslinsho och det går med magnet ändå. Tillbehören hittar du här: https://www.skosh.se/collections/shop

Så skönt att slippa ha på vattenkranen.
Enkel att vrida ut för att hänga på om man vill.

Passa att nyttja erbjudandet som jag kan ge er. Om du använder rabattkod JOSEFINBOGELID på denna länken https://www.skosh.se/, så får du 15 procent på alla produkter. Som ni förstår så är detta mitt första reklaminlägg. Jag hoppas du ska tycka om deras produkter lika mycket som mig. Jag har spanat in deras disksvampshållare också. Skönt att få upp det från botten av diskhon eller på kanten någonstans.

Min dag slutade med mycket rengöring som ändå var bra för min klimatångest. Hur slutade din?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När det inte blir som man tänkt, men ändå som man tänkt

Jag har letat efter transportmedel som fungerar i jobbet. Först bara bil. Sedan både bil och cykel. Sedan ett tag moped. Bil är ganska självförklarande vad som behövs. Även att det ska gå att transportera gods i bilen så måste det också finnas dragkrok. Lägg på klimatångest på det så blir jakten lite jobbigare.

Det jag var ute efter på cykel var en med stor lastplats. Samt med el för att orka mer. Jag läste också någonstans att man får mer motion med en elcykel än en vanlig cykel. Två anledningar tydligen, det ena är att man cyklar mer för att man tycker det är enklare. Man väljer alltså cykeln oftare än bilen. Det andra är att pulsen ligger på en bättre nivå. Den blir inte för låg men inte heller för hög. Perfekt för motion.

Jag ville ha elen för att man ska orka cykla med last. Annars skulle man nog inte använda den alls. Idag går jag med verktygsväskan, vilket blir tungt. Eller så tar jag på mig verktygen som jag tror jag behöver och går dit jag ska. Självklart saknas alltid verktyg och det blir en himla massa springande för att göra något. Bra för motionen men väldigt tidskrävande när man har stor yta att täcka. Jag tar inte bilen (kan hända att någon annan som jobbar på samma företag som mig gör det ibland.)

När jag letat lite så hittade jag en moped som var som en cykel. Den hade dock ingen lastplats. Den hade däremot väldigt bra klicksystem där det fanns en massa bra tillbehör att kunna sätta på pakethållare. Både fram och bak. Samt det fanns kärra (som dessutom ingick under mars). Då insåg jag att det fanns bra och stora lasttillbehör man kunde fästa på pakethållaren. Det skulle ju öka möjligheterna med vad man kunde frakta. Lägg på en kärra på det och det blev helt plötsligt stora saker man kunde frakta.

Lite undersökning på den så visade det sig att den hade en del bekymmer. Mest för att den också var hopfällbar. Vilket jag inte behöver. Ska aldrig frakta själva cykeln (mopeden) i bagagen eller på bussen. Dessutom så måste den trafikförsäkras eftersom det är en moped. Då började jag leta efter cykel som hade samma klicksystem. Atran velo-system, AVS. Till slut hamnade jag på Cresent.

Nu kommer nästa bekymmer. Det är inte bara kläder som är ett problem när man är lång. Även cyklar visar det sig. Vi har en cykelhandlare i stan som har cresentcyklar. Logiskt så åkte jag dit och ville köpa en. Men där tog det slut. Han hade varken herr- eller damcykel i min (och makens) storlek. Turligt nog är maken och jag jämnlånga så vi kan använda samma. Det som var bra med besöket var att han höll med, om det jag hade kommit fram till att välja. (Bara då att han inte kunde ordna den förrän nästa år). Nu har jag hittat en på internet. Och alla tillbehör köper jag hos cykelhandlaren.

En Cresent Elora blev det. Den har färdigt med pakethållare fram och bak. Det ingår en cykelkorg. Vilken jag inte kommer ha så stort behov av. Kanske om man har en påse av något slag i så skulle den bli användbar. Eller lägga en liten väska i. Lösa verktyg går inte utan påse. Bilden är från Cresent.se.

Verktyg kommer åka ur korgen.

Många fördelar med denna cykel. Ingen trafikförsäkring. Bara vanlig försäkring. Den har ett batteri som är obrukbart om det inte sitter på den cykeln. Man kan spåra den om den blir stulen. Och sedan det viktigaste du kan sätta på väldigt många olika tillbehör enkel på pakethållarna. Du kan sätta fast en stor trälåda eller bagarlåda. Stora väskor som man kan använda som verktygsväska eller en stor platta som man kan spänna fast en egen väska på. Priset har legat på ungefär detsamma på vad jag än har tittat på. Så priset är ingen vinst eller förlust. Ett stort plus är att den är gjord i Sverige.

Nu väntar jag med spänning på mitt nya arbetsfordon. Jag ska beställa lite tillbehör och kanske det viktigaste. Köpa en en hjälm. En som inte är 15 år gammal och som är bra i olyckor. Ska göra efterforskningar på det också för bästa skyddet. Nu ska jag jobba och inte undersöka, det får bli vid ett annat tillfälle.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Fraktverktyg

Jag funderar ju på hur jag kan transportera saker på jobbet utan att alltid ha släpkärra. Allt skulle bli mycket lättare då. Sedan har jag ett ganska stort område som jag behöver täcka. Jag skulle alltså behöva något lite mer miljövänligt än en traktor som går på diesel. Jag säger inte att jag aldrig ska köra traktor mer. Vissa saker behövs traktorn verkligen för. Som att flytta stora stenar eller ploga snö.

Det finns andra saker som skulle behöva lite mindre fraktmöjlighet, men fram för allt mer miljövänligt. Nu är jag inne på att man skulle ha en cykel som är eldriven. Det är lite backigt där jag jobbar och om den är eldriven så kommer man nog ta cykel mer än bilen. Cykel skulle inte ersätta bilen, vilket är synd. För skräp behövs köras till avfallsanläggningen. Det blir för långt med cykel och för lite som kan tas med.

Lånad bild från internet. Denna tittar jag på.

En sådan här tittar jag på. Lådcykel Centurion Challenger E-Cargo, någon som vet om den är bra? Det som inte är det bästa med den är att den har motorn i baknavet. Om batteriet tar slut så blir det väldigt jobbigt att trampa. När motorn sitter vid pedalerna så tänker man inte på motorn varken när det är batteri eller inte. Man känner sig bara lite starkare när det är batteri i.

Det är den enda nackdelen jag kan hitta. För flaket är ju toppen. Man kan slänga på verktygslåda eller vattenkannor och trädgårdsredskap och ändå orka tack vara elen. Den finns med olika ljusvarianter så man ser även när det är mörkt. Frågan är vad man ska ha cykeln till? Min användning skulle vara att cykla ganska korta sträckor. Och för att komma fram enkelt och lite smidigare. Det tror jag skulle vara ett bra fraktverktyg som komplement till en transportbil. Då kanske det inte är så viktigt med vart motorn är?

Det tittade jag på igår. Vi städade också. Jag dammtorkade när maken inte var hemma. Det underlättar eftersom jag verkligen inte tycker om att städa. Anledning till att det underlättar är att jag kan ha hur högt jag vill på musiken. Jag blev lite stressad när han kom hem innan jag var klar. Han sänkte inte trots att jag sa att han fick det. Eventuellt hörda han inte vad jag sa. Ljudet var så högt så det vibrerade i trappan när jag torkade den.

För att hämnas (eller inte) så fick maken upp mig på kvällen för att ut och kolla på månen. Då jag har urinvägsinfektion (igen) så var jag inte så sugen på det. Fast han beskrev den så fint att jag var tvungen. Den var ett svart klot med en tunn skärva av ljus liggandes i botten på det svarta klotet. Och hans hämnd var fantastiskt fin och helt klart värd att lämna värmedynan och den pressade citronen. Svårt att få på bild men maken försökte. (Jag var inte ute i kylan så länge.)

Den lilla skärvan lyser på det svarta klotet på bilden. Så var det inte i verkligheten.. Mycket fint.

Det bästa med hela dagen var nog ändå makens verkligen smarta idé. Kanske för att jag kollat så mycket på bilar och annat med hästkrafter i sig. Jag vet inte. Men han förslog att vi skulle ha några (inte en utan flera) vilda hästar i trädgården. Jag vet inte vad de skulle vara till. Men han tyckte att vi skulle skaffa det. Vilda, sa jag det? Det måste vara vilda hästar. Jag tror jag letar vidare efter bil och cykel.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Gamla dörrar

I ett förråd finns det ett gäng med gamla dörrar. Dessa dörrar är i vägen. Flera tycker att det bara är att slänga dörrarna. Några säger att de går att sälja. En del säger att de kanske kan skänkas. Jag vill verkligen inte slänga en massa bra dörrar.

De är från 1950. De flesta. Vissa kan ha blivit utbytta genom åren. Men jag tror att många av dessa dörrar är massivt trä. Eftersom de väger ap-mycket. Jag vet för jag har flyttat runt på dörrarna nu ett antal gånger.

Jag har sålt vissa av dörrarna. Därav flyttandet. Problemet är att det är väldigt många dörrar kvar. Jag säger det igen, jag vill inte slänga en massa fina dörrar. Vad kan man göra med dörrar?

Det är inga spegeldörrar. Man skulle kunna göra om dem till det. Alla är helt släta dörrar. Gissningsvis i teak. Eftersom de är massiva, kanske man kan göra om de till annat? Har du något bra förslag?

Jag funderar på om man skulle kunna lacka med båtlack eller hammar lack och ha som bord utomhus. Eller det borde fungera att lasera och sedan göra varje år. Precis som med vanliga utomhusmöbler i trä. Tyvärr kommer jag nog inte göra det bara. Inte så bra idé alltså.

Jag skulle behöva höja min mangel i tvättstugan. Jag skulle kunna göra en upphöjd platta för mangeln att stå på. Vilket skulle göra att jag slipper krumbukta så mycket när jag manglar. Jag har en varmmangel som jag fullkomligt älskar. (När jag lägger mig i nybytta lakan. Inte så mycket när jag använder mangeln).

Jag skulle kunna göra hyllplan för att göra platsbyggda hyllor i källaren. Dock så är det väldigt tjocka och väger som sagt ganska mycket. Det är väl inte det bästa alternativet heller.

Jag vet inte vad jag ska göra med alla dessa dörrar. Snälla hjälp mig. Ännu hellre, säg att du vill ha en dörr. Du kan få ganska många.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Slit och släng

Jag lever med en man som är duktig på att slänga. Nu pratar vi SLÄNGA. Han kan slänga allt om du inte passar dig. Hans papper slängs aldrig. När man jobbat som egen sedan i stort sett alltid så är alltid papper väldigt viktiga. Men annars, släng.

När vi träffades i början så märkte jag inte av det. Jag märkte inte heller av det när vi faktiskt blev tillsammans men inte bodde ihop. Den tiden var dock väldigt kort. Vi hade en låååååååååång period när vi bara kände varandra. Sedan en period när vi umgicks men inte var tillsammans. När vi väl blev tillsammans så var det väldigt kort tid innan vi flyttade ihop.

När vi flyttade ihop, DÅ märkte jag det. Vi skulle vara särbos men ändå bo ihop. Vi hade ett boende här, där vi bor nu. För där fanns och finns mina barn. Sedan hade vi ett boende där han hade jobb och kollegor. Jag försökte att inte lägga mig i ”hans” flytt så mycket. För här var det ”mina” saker i boendet och där ”hans”.

Problemet var att han ville slänga ALLT. Jag menar allt. Vi var tre vändor på tippen med saker som bara hivades. Visserligen välanvända saker. Saker som kanske sett bättre tider. Men, saker som hade mer att ge. När vi flyttade ihop där så hade vi inget att sova på. Vi åkte och köpte en uppblåsbar dubbelmadress att sova på. Inga stolar. Vi hade ingenting, typ.

Det som fanns var en Baden-Baden-solstol. Den använde mamma i vardagsrummet. Vi satt på golvet. Mamma hjälpte oss att flytta. I den lägenheten fanns rum att hyra om han hade besökare. Mamma hade alltså riktig säng att sova i. Men hon var ju inte i det rummet när hon inte sov. Solstolen var bara sparad för att mamma skulle ha något att sitta i när hon var med oss i lägenheten. Annars hade den nog också rykt.

Det fanns också ett köksbord. Ett fint furubord med massiv skiva som jag la mig i om. Det skulle ha slängts om jag inte satte mig på tvären. Vi tog bort benen och använde skivan med andra ben. Ben som inte var med en stång under som man slog i smalbenen i. Det bordet hade vi i många år. Tyvärr gick det sönder i vår köksrenovering förra året.

Maken har ändrat sig lite på med att slänga. Han försöker nu att själv komma på användningsområden eller så frågar han mig. Han har dock genom åren köpt på sig sådan saker som han också vill ha och som är hållbara så det finns inte samma mängd att slänga kanske. Han tänker mer på miljön idag. Så istället för att slänga så säljs det eller skänks det.

Trots att han har blivit väldigt duktig på att inte slänga användbara saker så händer det ibland fortfarande. Som när han slängde min menskopp som låg i köket för att rengöras. Den låg i hushållspapper (ren men inte kokad) för att kokas när jag hade tid. När han då stiger upp och gör frukost och jag inte är hemma så kan det hända att den där hushållspappershögen slängdes. För det var ju äggskal i hushållspappret.

Jag har inte vågat fråga om han slängde det i kompostpåsen eller i brännbartpåsen. Silikon är nog inte så lätt att kompostera. Jag är gladare av att tro att den slängdes i brännbart. Och han slängde den ju inte för att det var något som drällde. Han slängde ju äggskal som inte ska ligga och drälla. Jag är inte arg på honom. Han köpte dessutom en ny åt mig.

Jag är så glad och tacksam för att vi kan utvecklas genom hela livet. Jag har lärt mig massor av maken och maken har tagit och lyssnat på mig en del. Att ha ett slit och släng samhälle är inte hållbart. Vi måste alla lära oss att ha mer hållbart samhälle. Jag såg att kommunen ska försöka minska våra hushållssopor från 2023 till 2030. Det gillar jag. Som tur är så är vi i vår familj på vara gata i stan redan inne på det spåret.

Ta hand om dig. Släng mindre. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Konsensus

Konsensus av allt är att jag inte är konsekvent. Jag gör så mycket som inte är konsekvent till och med att vissa skulle kalla det hyckleri. Som nybliven klimatångestmänniska så skulle man kunna tro att jag slutat handla. Kanske inte mat, men allt annat. Det har jag inte gjort. Jag har handlat som vanligt även om jag under flera år har handlat begagnat så länge det är något som funnits på behöver-listan.

Jag borde köpa allt begagnat. Fast är inte det också hyckleri? För att handla begagnat innebär att någon har lämnat i den saken och med stor säkerhet köpt något nytt. Jag bidrar alltså till konsumtionen även genom begagnatköp. Mina tankar är inte konsekventa och konsensus blir hela tiden detsamma.

Jag blir dock glad när minstingen kommer hem och säger att han har varit på Erikshjälpen och letat julklapp åt mig. Han hittade ingen men han letade där. Det gör mig varm i hjärtat och det är julklapp nog. Frågan är om det är bra nog? Alltså för klimatet?

Jag vet massor av människor inklusive mig själv som mår bra av att skänka till second hand. Då får man en känsla av godhet. Faktum är att många sedan handlar in lika mycket till så den goda gärningen är borta. Dessutom finns det många som ger bort rent skräp som inte går att sälja. Då försvinner tid och ork från dem som tar emot grejerna. Som i sin tur måste återvinna sakerna på sopstationen.

Anledningen till min klimatångest är nog, för att allt är så himla svårt. Maken ville köpa en Daim häromdagen och så inser han att jag någon gång sagt att det är palmolja i. Han köpte ingen Daim. Om alla bara fortsätter att köpa så kommer aldrig någon förändring ske. Det är när man inte ser förändringen som det blir så jobbigt. Är det värt det när ingen annan gör något? Ja, det är det. För mig. Jag kan vara icke-konsekvent. Jag kan vara en hycklare, men jag försöker. Jag försöker att tänka till på hur jag kan göra mitt bästa för att inte påverka klimatet mer negativt.

Kläder är en jättestor bov i vår klimatpåverkan. Inte bara bilar och flyg. Kläder. Vi förbrukar alldeles för mycket kläder. Jag har köpt kläder som varit begagnade. Jag har ärvt kläder. Jag har gett bort kläder. Det är dock inte enkelt att få tag på begagnade byxor till mig. Eller långärmade kläder. Som vinterjackor. Ska jag då frysa och inte ha långärmat eller långbyxor? Nu har jag köpt en jacka för att se om det går med second hand för mig på det området. Kanske att det går att förlänga lite. Det märker jag.

Vi måste alla försöka även om det känns hopplöst. Även om man känner sig som en hycklare. Även när man inte är konsekvent. Något är bättre än inget. Så länge man inte kompenserar för det där något med mer, för då är vi tillbaka på ruta ett.

Jag vill inte vara på ruta ett. Jag vill vara i mål 2030 med de globala målen. Jag gör lite hela tiden. Vilket är bättre än inget. Därför har jag bara återanvända julklappsinslagningar. Som kommer användas många år framöver. Alla klappar jag har slagit in, (vissa har jag faktiskt fått). Det kan vara lite okonventionella inslagningar, såsom tygpåsar. Notera budskapet på den blå till höger. Blått är inte julens färg men budskapet är det desto mer. Julstrumporna blir lite extra känslosamma i år. De med tomtarna på. De fick barnen av mormor när de var väldigt små. Varje år har de använts sedan dess.

Varje barn ska ha en trygg vuxen. Julens budskap i julklappshögen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.