Kategori: Klimatångest

Publicerat

Inte världens undergång

Det har varit flera gånger att jag prata om världens undergång. Båda gångerna så handlade det framför allt om min klimatångest. Att vi tillsammans håller på att förstöra världen vi bor på. Samt att min autistiske son faktiskt skulle göra något åt att världen går under om han kunde.

Det är fantastiskt. Men idag skulle det handla om att världen inte går under. Inte för att jag har slutat ha klimatångest, utanför att det är ett helt annat ämne. Jag har inte tränat på väldigt länge. Världen går inte under av det. Men jag mår sämre.

Jag dör inte. Jag äter och jag sover ibland. Då dör man inte. Inte än. Om man inte sover någonting då blir det jobbigare. Om man är tvungen att jobba heltid och sova lite blir också tufft. Fast det gör jag inte så än lever jag. Och världen går inte under av att jag sover lite heller.

Jag gjorde yoga varje morgon i många månader. Varje morgon. Jag hade fått upp rörelserna till att bli riktigt bra. Jag nådde dit jag skulle. Jag hade inga extra tillbehör för att jag inte kunde göra rörelsen helt ut. Det kändes bra. Mycket bra.

Sedan började jag jobba på halvtid. Vilket jag borde gjort länge enligt experterna. Problemet med det är bara att då finns inte utrymme för något annat. Alls. Maken tar hand om allt det praktiska. Jag får inte ens tänka på att göra andra saker. Om jag nämner att blommorna måste sättas i ide för vintern så är han och gör det.

Vilket innebär att yogan har blivit bortprioriterad. Jag kan heller inte göra andra uppdrag som jag verkligen gillar att göra, som att föreläsa. Helst om barn i familjer med missbruk. För att verkligen kunna påverka för att alla barn ska ha en säker uppväxt. Det är på paus. Kraften finns inte.

Inget av detta är världens undergång. Den står kvar oavsett om jag tränar eller inte. Eller om jag föreläser eller inte. Men det blir lite sämre, och jag antar att det inte bara gäller mig.

Det finns ändå en kraft i att världen inte går under av att jag inte kan. Att världen kommer överleva utan mig. Det ger mig tillförsikt även till min klimatångest. Att världen är stark. Världen just nu har det lite jobbigt. Världen sover lite för lite. Men om vi prioriterar rätt så kommer den att överleva även på halvfart för ett tag. För att sedan kunna gå på helfart igen.

Världen går inte under. För jag yogar inte. Och jag är glad ändå. Snart så kommer jag tillbaka till att yoga. Kanske inte varje dag. Men på en ledig dag. Snart så kan jag göra något när jag är ledig. I mer än en kvart. Eller att maken gör alla kringsysslor. En dag så kommer jag igen, tillsammans med världen (hoppet finns).

Ta hand om dig och vår jord. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Världens undergång

Efter trädklippandet så blev gårdagen lugn. Det var riktigt höstväder ute. Ruggigt, regnigt och framåt kvällen riktigt blåsigt. Skönt att pricka in rätt dag att ta det lugnt på. Jag gillar hösten.

Det som är mindre bra med att ta det lugnt för en med klimatångest är att nyheterna börjar gro i skallen. Som till exempel har en rapport släppts från FN som säger att 90 procent av alla biljoner som ges i jordbruksstöd varje år är dåligt för klimatet. Du kan läsa rapporten här:  FN-rapport.

Anledningen är att de som får mest pengar i stöd är de som producerar socker, ris, mjölk och nötkött. Alla fyra stora bovar av att släppa ut växthusgaser. En annan sak som lyfts är att naturområden omvandlas till jordbruksmark vilket förstör för den biologiska mångfalden. Som sagt du kan läsa hela rapporten om du är intresserad.

Det jag tycker är jobbigt är att det verkar inte finnas något sätt för att vi ska lyckas. Vi behöver djur som ger oss öppna landskap. Betesdjur. Som ger växthusgaser. Men om vi bara äter vegetariskt så förstör vi den biologiska mångfalden med att ha jordbruksmarker.

Vad ska vi göra? Ska vi lägga oss ner och dö? En del hävdar att vi är överbefolkade så att det faktiskt skulle hjälpa. En del hävdar motsatsen. För en som har klimatångest så börjar det bli svårt att veta vad som är rätt och fel.

Jag dricker te som man inte borde. Kaffe går inte dricka, vilket jag heller inte gör. Allt handlar om att göra kaffeodlingarna klimatsmarta. Jag gissar att detsamma gäller för teodlingarna. Vilket verkar vara svårt. Jag vet inte vilket som är värst te eller kaffe. Kaffe odlas tydligen oftare på mindre gårdar medan te är oftare stora plantage.

Det jag vet är att både te- och kaffeodlingar behöver bli bättre för klimatet. Ändå fortsätter vi alla att dricka det som om det inte fanns en morgondag. Fast om vi dör så kanske det var räddningen, eller hur var det?

Att ta det lugnt är inte alltid bästa medicinen. Tur jag hade trevligt fikasällskap som ockuperade tankarna lite grann. Idag ska tankarna hållas i schack av att byta de sista låsen. (Och den förhatliga städningen.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Om världen finns då.

Publicerat

I prövningar blir vi starka?

När man utsätts för prövningar, det är då man växer. Är det inte så? Vad är det då som gör att vi klagar så när vi begränsas? Vi har blivit begränsade för att gå på krogen, för att det pågår en pandemi. Det klagas det på. Flera yrkesgrupper som drabbas och kanske kommer att dö bort för att vi inte får dricka på lokal.

Det är ingen som klagar på det sättet för yrkesgruppen som blir extra utsatt för att vi ska gå på krogen. Vårdpersonalen. De som vårdar oss som blir sjuka för att vi är ute och festar. Det är inte lika stora klagomål om den yrkesgruppen. Den yrkesgruppen riskerar att dö på riktigt, av smittan. Men dricka måste vi annars dör vi. Vilket stämmer om vatten. Ingen annan dryck.

Vi klagar på att hela fiskekåren kan gå i stöpet för att fiskekvoterna halveras eller begränsas på olika sätt. Men vi tänker inte på fisken. Fisken som riskerar att dö ut och aldrig komma tillbaka. För att vi måste fiska och tjäna pengar.

Jag tror inte det finns någons som gör begränsningar bara för att de kan. Jag tror att de allra flesta restriktioner beror på kunskap och utredningar på vad som sker annars. Och ja, ibland måste vi göra kalkylerade gissningar för att det har aldrig hänt innan. Men det är ändå någon med kunskap som gör bedömningen.

Jag skulle kunna tänka mig att pandemins restriktioner kan komma att visa sig vara för kraftfulla i vissa fall men också kanske inte kraftfulla nog i andra fall. Det är svårt att veta nu. Men någonstans måste vi göra något och då får man följa det som sägs av de som har positionerna.

När det kommer till fisket så blir jag ledsen över att vi är viktigare än fisken. Det är flera fiskeverksamheter som jag har hört lider av att någon tagit beslut utan att rådfråga yrkesmännen. Men det går ju inte så bra. Det är en jävsituation, eller hur. Klart att fiskarna vill ta upp så mycket de kan för att överleva. De vill också ha kvar till senare. Jag skulle ändå tro att deras uppskattning ligger åt fördel för inkomster mot inte.

Den senaste jag läste om var på svt.se. Ni kan läsa via länken. Den handlar om fiskare som nu har fått halverat kvoten och vissa kommer inte överleva tappet på att inte få mer i kvot. Fast är det värt att inte ha fisken kvar i framtiden? För det står också att det eventuellt var så att de skulle fått 0 i kvot. Men bedömningen blev att arten skulle klara av en begränsad fiskning detta året. Ny bedömning för nästa år.

Har det inte varit så i alla tider att nya arbeten och yrken har tillkommit och försvunnit? Det är klart att jag skulle vara rädd för vad som hände med mig personligen om jag begränsades så kraftigt att jag kanske inte skulle överleva med så små inkomster. Men är det värt priset? Det är min fråga. Är det värt att så många människor dör i pandemin eller att en hel fiskart försvinner, för att vi ska ha det enkelt? I prövningarna är det vi blir starka.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vår planet brinner

Eller svämmar över. I Grekland brinner det i stora delar. Katastrofalt stora delar. Det är 586 stycken för att vara exakt. Det är många bränder. Premiärministern i Grekland har ursäktat sig för att de inte kan stå emot naturens krafter och samtidigt påpekat att det är vi som är orsaken. För att det är klimatkrisen som gör det så svårt. Naturen säger ifrån.

Samtidigt så svämmar Venedig över. Det brukar aldrig svämma över på sommaren. Nu svämmar det över. De har satt upp nya översvämmningsskydd i oktober förra året. För att det blir ett större problem hela tiden. Gränsen för att skydden ska aktiveras är 130 centimeter. EN METER och TRETTIO CENTIMETER. Helt sjuk mycket. Ni kan läsa mer om det här: https://www.expressen.se/nyheter/venedig-oversvammat-efter-extremvadret-/

Jag blir så skrämd över detta. Vår planet skriker efter hjälp och ändå finns det massor av människor som hävdar att allt bara är en bluff. Att det finns ingen klimatkris. Att vår planet mår bra och vädret har alltid ändrats och varit olika. Så inget vi gör påverkar det. Jag blir vettskrämd av detta.

När pandemin slog till så stängde Kina ner. Alltså alla industrier allt stängde. Människor fick inte gå ut. Ingen åkte bil. Ingenting. Det är kanske en fördel med ett land som inte är en demokrati. Att någon kan stänga allt utan omsvep. Det gav effekt. Det är det positiva. Inte att någon bestämmer allt. Effekten blev att man såg på satellitbilder hur mycket utsläppen gjorde från Kina. Eftersom det var så drastiskt stängning.

Kina gick också med på att minska sina utsläpp. Inte till 2030 som alla andra men 2040 tror jag det var. Men då skulle de sänka sina utsläpp så mycket mer än alla andra. Skönt. Pandemin förde med sig något bra. Trodde man. Nu har Kina släppt ut mer och lite till. Allt för att hämta hem bortfallet från produktionen gissar jag. Snart så har inte pandemin hjälpt till längre. Kina har hämtat hem allt de besparat under 2020. Och deras löfte om att minska sina utsläpp är som bortblåsta.

Extrem vädret är inte längre något som vi kan kalla extremt. Det var senast 2018 som vi hade en extremtorka. Nu pågår extremtorka med massor av bränder i USA, Kanada, Grekland och jag vet inte hur många andra. Italien är drabbat också vet jag. Annars så är det regn som öser ner. Venedig svämmar över. Tyskland, Belgien och Nederländerna hade det tufft för inte länge sedan. Även Sverige har fått massor av vatten på sina ställen med översvämningar som resultat.

Det är inte längre extremt. Snart kommer det inte att rapporteras om för att det är för vanligt. Varför kan vi inte hjälpas åt och faktiskt göra något åt det? Tillsammans! Vår planet behöver fungera och må bra för att vi ska göra det. Min temynta är till humlorna, bina och fjärilarna. Jag tror att vi tillsammans fixar detta. Vad tror du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Stormen

Jag gissar att ingen har missat Bernd. Stormen som har ödelagt delar av Tyskland och Belgien. Alltså om jag inte hade klimatångest innan så lär jag ju ha det nu. Vi har haft en väldigt varm sommar hittills. Vi har haft en kall vår. Igår hade vi nog årets varmaste dag men ca 35 grader. Jag satt ute i vindstilla med fläkt på och isflaska framför.

Missförstår mig rätt. Jag älskar värmen. Jag fullkomligt älskar att kunna ha sommarkläder på mig utan att frysa. Men jag vet också varför det är sådan värme. Förändringarna i klimatet. Ja, när jag var liten hade vi ibland jättevarmt somrar och det var problem att få fram skördarna på grund av för lite regn. Men inte så här tätt inpå varandra. Den senaste gången var 2018. En sommar som var väldigt varm i Sverige.

Vi förbrukade vår årliga resurs redan i april i år. Snart har vi förbrukat den redan i mars. Det blir tidigare och tidigare. Många säger att det spelar ingen roll vad vi gör som privatperson, jag skulle vilja säga att det är vi som är viktiga. För vi kan ha koll på vad vi köper. Om vi inte köper produkter eller mat som missbrukar klimatet så kommer industrierna att låta bli. Enkelt.

Nu blir det ännu mer tydligt att vi missbrukar vår jord. Den som vi alla delar på. 68 personer är bekräftade döda av alla vattenmassor som väller fram i Tyskland och Belgien. Den siffran kommer att öka för 1300 personer saknas. Människor drunknar i sina källare. Hus rasar för att de blir skadade i regnet som öser ner. Bilar flyter fram i vattnet på vägarna. Här kan du läsa mer om det: https://www.expressen.se/nyheter/stormen-bernd-odelagger-vastra-tyskland/

Jag mår illa av ångesten hur illa det redan är. Hur vi sitter och tittar på när eländet bara blir värre och värre. Jag satt ute med en fläkt igår. Jag använde ström som jag inte hade behövt använda. Det hade funnits så många sätt som inte innefattar att förbruka jordens resurser för att kyla ner mig. Själv först, eller vad säger man.

Idag ska jag försöka vara mer osjälvisk. Idag ska jag tänka på klimatet lite mer än vad jag gjorde igår. Även om jag satt och njöt av alla humlor och bin som trivs i våra blommor. En bra sak för klimatet som vi gör.

Ta hand om dig. Tänk på att göra en klimatsmart sak idag. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tänker du på vad du äter?

Jag har börjat tänka mer och mer på vad jag äter. Jag har alltid tänkt på vad jag stoppar i mig. Skillnaden ligger i nu att det beror på miljön. Innan berodde det på hur min kropp mådde. Eller innan kvarstår fortfarande. Jag tänker på vad jag stoppar i min kropp efter hur den mår men också hur vår jord mår.

Idag tänker jag på vad jag stoppar i kroppen för att den ska må bra i mage, leder och annat. Tidigare var det för att tänka på figuren mer än måendet på insidan. Då är jag tillbaka på tonårstid. Tiden där det är känsligt med vikt och utseende i allmänhet. Jag har alltid varit lång och alltid stått ut i mängden. I tonåren så var jag inte så intresserad att stå ut av fler anledningar. Ett av mina smeknamn när jag var liten var köttbullen. Det var kärleksfullt och har inte satt några men. Ni kanske förstår att jag inte var trådsmal när jag var liten med det smeknamnet.

Med åldern har mitt tankesätt ändrats. Jag har blivit mer och mer trygg i min längd och mer och mer trygg i mig själv. Mycket tack vare min kära mamma som jag skrivit om flera gånger tidigare. Idag är jag väldigt glad över min längd. Det har jag varit i många år. Väldigt många år. I övre tonåren så började det att bli mer och mer en glädje i att vara lång. Jag är också glad över min figur. Den har några extra kilon av trivselvikt, vilket jag är helt överens med.

När jag stoppar något i munnen idag är det mycket för hur mår kroppen. Chipsen är inkluderade i den dieten av medvetenhet. Chips, en liten skål varje dag har för tillfället gjort att jag har mått väldigt bra. Det är väl inte hållbart i längden. Just nu är det bra. Det jag tänker på mer än hur jag mår, är då hur vår jord mår? Just för att det är vår jord. Jag har inte rätten att för mina egoistiska anledningar bara utnyttja jorden. Alla andra har också rätten till VÅR jord.

Jag åt vindruvor igår. Jag blev bjuden på eftermiddagsfika där vindruvor var en del. Jag har inte ätit vindruvor på flera år. Jag har inte köpt vindruvor på ännu flera år. Igår så visste jag att dessa druvor skulle slängas om jag inte åt av dem. Då blev klimatångesten för stor så jag åt. För att det inte skulle vara förgäves som vår jord fått utstå alla miljögifter som krävs vid odlingen av vindruvor.

Jag har inte riktigt förlikat mig med att jag åt vindruvor igår. Inte för att kroppen fått i sig en massa gifter, utan att jorden fått det på sig innan. På odlingen. Hur mycket får sätta livet till för att vi ska äta vindruvor? Äter du vindruvor? Gör du det då inte för att kroppen får i sig gifter eller för att jorden får i sig det?

Avocado är samma sak. Jag undviker avocado för att det går åt så mycket vatten för att odla en avokado. Det kan gå åt uppemot 2000 liter vatten för att odla ett kilo avokado. 2000 LITER. Det är ofantliga mängder vatten. Jag har haft vår vattentunna på 120 liter som jag använt kanske tre omgångar för att vattna alla våra blommor till humlorna. På hela våren och sommaren. Ett kilo kräver 2000 liter för att kunna skördas.

VI undviker det. Vi kan fortfarande äta det ute i tillbehörsväg. Inte lika starkt nej som vindruvor. Kanske för att jag tycker om avokado mer än vindruvor. Kanske också för att kroppen får i sig mer gifter. Oavsett så äter jag mer avokado än vindruvor och båda äts mindre än innan. För klimatets skull.

Vad tänker du på? Gör du några förändringar för att klimatet ska kunna återhämta sig? Eller är det för dig som i dåtid? Vi har inget att bekymra oss över. Vi ska skörda så mycket vi vill på vår egen mark. Eller är du tvärtom, du vill inte förändra någonting. Allt ska vara som det alltid har varit.

Min klimatångest har lett till att jag tänker mer på vad jag stoppar i mig. Min klimatångest tror jag kan ha blivit en aningen för stor. Jag borde kunna hantera det bättre. Naturligtvis är andra livsmedel som fått ge upp en plats i vårt hem. Av dessa olika anledningar. Har du några som du gett upp? Finns det något som du alltid skulle fortsätta äta oavsett vad som händer med din kropp eller vår jord.

Gott var det som tur var.

Idag kommer det också bli fika. Utan vindruvor OCH vattenmeloner. Idag blir det inte så mycket fika på schemat. Det kommer bli en bra fika utan både och. Det finns fika som är bra för dig och för Svea.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag älskar värmen

När man var liten tänkte man aldrig på konsekvenserna av vädret. Jag äskar när det är varmt. Har alltid gjort. När jag var liten så tänkte jag på vädret när det regnade. Att jag inte ville att det skulle regna. Jag förstod och visste att regnet behövdes. Jag förstod att att allt skulle dö om det inte regnade.

Därför tyckte jag att det kunde regna på nätterna och vara varmt på dagen. Det var det perfekta. Utöver det så tänkte jag aldrig på konsekvenserna. Vad händer om det inte regnar på alldeles för länge. Skogsbränder som kommer för att någon är obetänksam och slänger en fimp eller tänder något och en gnista far iväg.

Eller vad som händer om det regnar för mycket. Att det blir översvämningar och att gjur och natur får det svårt med för mycket vatten. Det fanns inte i min tankar. Mina tankar var på att det var tråkigt väder att gå ut i. Jag hade tak över huvudet och inga bekymmer i världen mer än att det var tråkigt väder.

Idag så funderar man kring hur det går med skördarna när det inte regnar på länge. Eller hur skördarna lägger sig ner med för mycket regn och blir förstörda. Eller hur de inte hinner torka innan de ska köras in. Jag har blivit gammal helt enkelt. Gammal nog att förstå att allt har konsekvenser. Framför allt från vädret.

Idag har jag massor av saker som behöver vattnas när det är för varmt. Saker som är bra om de lever för insekternas skull. Insekterna är det viktigaste vi har. Utan insekter skulle vi inte ha någon mat. I Japan vet jag att de går och pollinerar för hand, för det finns inga bin. Vi har massor av bin och humlor i vår trädgård. För deras skull och för min så vattnar jag med glädje. Nu med kanna så att vattnet ska räcka till oss alla.

Jag älskar värmen. Jag njuter varje dag som den är. Jag kan inte göra något åt hur vädret är. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt när det regnar. Jag vet att det behövs och är glad för regnet, men tycker det är tråkigt. Jag tänker dock på det på ett annat sätt idag. Jag tänker på hur bra det är. Även om jag skulle föredra det som jag tänkte när jag var liten. Regna på natten och var sol och varmt på dagen.

Som tur är kan ingen av oss bestämma över vädret. Men vi kan påverkad et genom hur vi lever. Vattna med kanna, eller ta bilen mindre, eller äta vegetariskt mera. det finns massor av saker som vi kan göra. Styra det kan vi inte, bara påverka det.

Ta hand om dig. Ta hand om vår jord. Vi hörs imorgon,

Publicerat

Pollen och bin

Sommaren är här och det är underbart. Dock så har pollen blivit lite av en känslighet här hemma. I några år har maken känt av det. Jag har nyst lite i bland om det har varit mycket. Som 2019. Då var det hemskt. Kommer ni ihåg efter den otroligt heta sommaren 2018. Då trodde alla växterna att de skulle dö så de öste ut pollen 2019. Det var gult täcke. Inte som nu att allt blir lite gult. Det var ett ogenomträngligt gult täcke.

Den sommaren så kände jag av pollen också. Detta året så har minstingen börjat känna av det. (Inte covid-19, han är testad många gånger.) Kanske börjar vi alla bli mer känsliga i vår familj eller så är det klimatet som ger igen. Vår fina jord vi lever på ger tillbaka för att vi inte tar hand om henne. Jag vet inte, något är det.

Även om vi alla känner av pollen så är sommaren underbar. Varmt väder och naturen börjar leva igen. Allt som gått i idé börjar komma fram. Precis som oss människor. Vi börjar också komma fram och är utomhus.

På äldsta sonens brf så håller jag på att planera för en sommaräng. Igår var jag uppe med bästa grävaren som skulle kolla på vad det kostar. Han räknade ut att det skulle gå åt tio vänder med släp och frakta bort. Och då är det inte ett bilsläp vi pratar om. Jag tror det kommer bli ljuvligt med en sommaräng. Den kommer glädja oss människor. Men framförallt så görs den för humlorna och bina. Att det ska finnas mat till alla.

Äldsta sonen har en jättestor innegård. Så det finns plats för fotbollsplan, fruktträd och en lekplats samt grillplats. Det finns också utrymme för en boulebana som det finns planera på att anlägga. När man har så stor yta att förfoga över så kan man se till att vara snäll mot vår insekter. Den biologiska mångfalden är säkrad på en tomt snart.

Idag blir det inte så många knop. Thujorna ska få vatten. Det är det enda som står på agendan idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Längtar

Jag längtar efter värme och sol nu. Att kunna vara ute mera. Idag så är jag väldigt tung i kroppen. Det känns som att den sugs neråt. När jag låg i sängen kändes det som att sängen sög fast mig och omslöt mig. Väldigt svårt att ta sig upp. När jag står upp känns det som att jag inte orkar lyfta kroppen. Jag antar att det är sorgen som påverkar men också att det nu har varit för mycket. Jag orkar inte tänka på elände. Därför längtar jag till sommar och sol.

Att kunna greja utomhus. Att kunna se växterna frodas. Att kunna fortsätta projektet i trädgården. Jag behöver något att se fram emot. Det får bli sommaren. Även om jag älskar hösten så är den för långt borta. Jag längtar efter sommaren för att jag måste. Jag måste veta att det blir bättre. Allt blir bättre. Sommaren kommer och allt kommer att blomma.

Jag hade minstingen här igår. Vi firade hans födelsedag. Vi grillade (i regnet) och åt tårta efteråt. Då pratade vi om sommaren. Förra året hittade jag en del skrot och detta vill jag omvandla. Så det pratade vi om. Att han kan hjälpa mig med att svetsa lite. Vi har ingen svets men det har han tillgång till. Han ska också ordna en regntunna åt mig. En röd. Det kommer bli bra. Sommaren kommer och allt kommer att bli bra.

Äldsta sonen var också med. Inte så långe men tillräckligt för att vi skulle kunna prata lite om klimatet. Han vet om min klimatångest och lyssnar på andra kanaler än mig. Han lugnade mig på flera punkter. Med att min ångest är överdriven. Men också att jag tänker rätt med att bojkotta produkter som industrin är dålig för miljön. Som att inte använda palmolja. Även den som är certifierad. Det var skönt samtal för min klimatångest.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Sommaren är snart här.

Publicerat

Vi har vatten igen

Undrar hur länge vi kommer uppskatta lyxen med att ha vatten i köket igen. Inget spring till källaren och tvättstugan för att diska och fylla på vatten. Inget spring till toaletten för att blöta disktrasan. Det kan vi göra i köket. Sju veckor. Sju veckor utan kök. Och det är inte klart än. Det är ett antal veckor kvar men nu kan vi inte klaga. För vi har vatten igen.

Vi är verkligen priviligerade i Sverige. Med rinnande friskt och rent vatten ur en kran i köket. Och i badrummet. Och i tvättstugan. Vi har vatten överallt. Utomhus, inomhus där vi själva väljer att ha det. Tänk vad många det är som måste hämta vatten i en brunn långt borta. Sedan bära hem det för att använda till mat och hygien. Tvätt och bad görs inte med det vattnet. Det gör man i vattnet som inte går att dricka.

Vi verkligen priviligerade. Vi slösar också med vattnet. Även om det börjat ändra sig med snålspolande toaletter och munstycken till dusch och annat. Fast jag undrar om det hjälper. Vi duschar för länge. Spolar flera gånger. Rinnande vatten när man diskar. Varmt vatten för extra spill. Tänk på det. Hur mycket vatten använder du på en dag? Hur många gånger går du på toaletten? Spolar du varje gång eller låter du det vara ospolat efter du bara har kissat? Spolar du flera gånger för att det verkligen ska bli rent?

Vi använder väldigt mycket vatten. Vi har heller inte behövt tänka på hur mycket vatten vi har använt. Det har funnits i oändliga (trodde vi) mängder här i Sverige. Nu är det inte så längre. Vi har inte oändliga resurser. Vi måste hushålla med det vi har. Vår nya tvättmaskin tar extra tid på sig för att tvätta. Men den använder mycket mindre vatten. Och rent blir det. Trots att det går åt mindre tvättmedel. För vi tar alltid lite extra. I alla fall jag. Om jag är lite osäker så tar jag lite mer. Tvättmedlet var så. Och då tyckte jag alltid att jag var duktig på det. Att ta lite. Att jag följde instruktionerna med hur mycket. Ändå så tar vår självdoserande mindre än mig. Så vi gör av med mindre tvättmedel nu.

Nu har vi vatten i köket igen. Det ska vi njuta av, länge. Jag ska försöka komma ihåg hur det var att springa till källaren och diska. Vilket inte är något problem om man jämför med att gå i mil för att hämta vatten och bära hem det. Jag ska försöka komma ihåg lyxen vi har med att bara kunna hämta vatten i köket. Att kunna dricka ett glas vatten enkelt. Jag ska göra mitt bästa.

Vatten! i köket!

Jag ska också fortsätta drömma om ett färdigt kök. Ett kök där man har alla saker inne i köket istället för i resten av huset. Minstingen lagar mat en gång i veckan när han är här. Det var inte lätt för honom igår utan helt kök. Även om han hade vatten och kunde diska i köket efteråt så måste allt ta vägen någonstans. Och ingen av oss vet vart något är. Inte heller när maten skulle börja göras visste vi vart något var. Gryta är lätt att hitta. Men inte ugnsformarna. Tur det finns plåtar.

Drömmen fortsätter hos oss. Nu med vatten. Snart med el överallt också. Elektrikern ska komma idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.