Jag tror att jag börjar bli gammal. Jag har alltid varit snål. Eller ekonomisk. Miljövänlig har jag försökt att vara och har nyligen fått klimatångest. Jag kanske är alla tre.
Jag har alltid tänkt på pengar. Jag har alltid sett till att jag har kunnat köpa det jag vill ha. Så snål kanske blir fel. För jag snålar för att kunna spendera. Köket är ett bra exempel. Nu finns ingen lyx utöver köket. Lyxen är att kunna byta kök. Jag har alltid anpassat mig efter mina inkomster. Jag tycker inte att jag är snål mot andra men det är inte jag som ska avgöra det.
Jag har alltid tänkt på miljön. Det är från mamma. Mamma har sagt det ena och det andra vad som sker och hur det påverkar. Jag är uppvuxen på landet. Då behövs bil. Men om man glömt något så fick det vänta. Det har blivit mer och mer med åren i takt med att klimatet försämrats. Och jag har alltid tänkt att vi alla hjälps åt. Att alla gör litegrann för att hjälpa miljön. Nu har jag klimatångest för att jag har insett att ingen gör litegrann. Det är få som gör det. Så nu måste jag kompensera för alla som inte gör något.
Därav alla växter i trädgården. Att vi har vårt sedumtak på carporten/förrådet. Det är ändå drygt 77 kvadrameter. Det borde bidra lite. Vi har fått gräshoppor, nyckelpigor och annat som vi inte haft innan på tomten. Mer av bin och humlor för det finns mat åt dem nu. Som sagt jag gör vad kan för att hjälpa världen. Och det går inte ihop med snålheten. För det är mycket pengar spenderat på trädgården.
Varför börjar jag då bli gammal? Klart att inte få sova bidrar. Kroppen känns ibland som att den är hundra år. Jag börjar också bli gammal. Men man behöver inte bli gammal i sättet för att man åldras. Det är väl bra om man följer med sin ålder. Och inte agerar som man är tjugo när man är sjuttio.
Jag dricker te. Jag använder gärna tepåsen flera gånger. Är jag gammal, snål eller miljövänlig? Jag sparar pengar på att inte ta ny påse. Jag sparar på miljön med att inte ta ny påse. Men mest är jag nog gammal när jag inte tar ny påse. Vad tycker du?
Jag har ju dock inte blivit vuxen nog att dricka kaffe. Så det ligger för mig. Då är snål och miljövänlig kvar. Jag väljer nog att vara miljövänlig. Det blir bra.
Ta hand om dig. Tand om vårt klot. Vi hörs imorgon.
Det är svårt med växter. Jag har bråkat med kaprifolen hela sommaren. Någon vecka efter den blev planterad. Tror jag kommer få satsa på en ny eller något annat till nästa år. Jag vet att bästa tiden att plantera är nu. Fast det hjälper inte när kraften inte finns.
Den ser inte så glad ut. Och det är mitten som hela tiden varit mest utsatt.
Nu har också thujorna börjat bråka. Inte dem som sattes i våras, utan dem som sattes nu i augusti. De började bli bruna grenar på för några veckor sedan. Jag pratade med experten. Som sa att jag skulle ”nibbla” bort det bruna. Vilket jag gjorde. Det var mer än vad det såg ut att vara. Igår när jag inspekterade våra ägor så såg jag att det har blivit gult upp inuti.
Svårt på bild. Ser gulare ut i verkligheten.
Jag vet inte alls hur jag ska gå vidare med detta. Pelargonen tycker nog inte heller om att bo hos mig. Den har inte blommat på hela sommaren. Och väldigt många gula brand har plockats. Det är svårt med växter. Vissa har jättelätt för det, som mamma. Men för mig är det svårt. Jag är glad att alla mina försök ändå fungerar på så många andra växter.
De flesta av klematisen lever. Gräset som jag planterade har börjat att knoppa och har snart röda fina vippor. Rudbeckian, alunroten, höstfloxen, lysimacian, alla fetbladiga, stäppsalvian, revsugan, vintergrönan, stockrosorna, alliumen, sockblomman, nävan, murgrönan, björnbären, minikivin, kameleontbusken, citronmelissen, salvian, ormbunken, dahliorna och många fler tycker om att bo hos oss. Fast det är mig de ska överleva med.
När allt inte går som man tror så får man tänka på allt bra som är. Det är lätt att bli fast i det negativa. Att stanna vid det. Nu är jag inte är på toppform så känner jag hur jag måste lägga mer kraft på att se det positiva. Att se mina fördelar. Det går ganska bra ändå. Thujorna behöver jag lägga lite extra kraft på. Får se om det lyckas. Annars har jag gjort så mycket annat bra och är nöjd.
Ta hand om dig. Jag ska ta hand om mina växter lite extra idag. Vi hörs imorgon.
Vad ska jag göra? Med allt. Vad är mitt ansvar att ta hand om? Mig själv. Första. Min barn. andra. Min familj. Tredje. De två sista har ju andra som också tar ansvar. Min barn har ansvar för sig själva också. Min man och övriga familj har också eget ansvar. Vad har jag mer ansvar för? Miljön. Den är svår tycker jag. Samhället. Ännu svårare.
Miljön har jag alltid försökt att tänka på. Jag har varit en urusel trädgårdsperson. Jag har tagit död på det mesta både ute och inne vad gäller blommor. Nu så överlever det mesta i trädgården trots att det har tillkommit massor av rabatter och blommor. Allt på grund av miljön. Att jag ska bidra med växter för att humlorna och andra små ska ha mat. Och då kunna ge oss mat. Är det mitt ansvar? Ja, det vill jag påstå. Nu mer än någonsin. För alla tar inte sitt ansvar. Då behöver jag göra lite extra för att kompensera. Det är också alla andras ansvar. Jag hoppas att det går upp ett ljus till slut.
Samhället då? Hur är ansvaret där. Vad ska jag göra och inte göra? Det är lätt att säga att jag ska ha sjukvård, när jag blev sjuk. Det är min rätt att få opereras och bli fri från cancer. Ja, det är det kanske. Men vad är mitt ansvar i att det fungerar? Det första är skatten. Jag betalar gärna skatt. Men jag överlever gärna också själv på mina egna inkomster. Det blir en balans som ibland har varit ojämn. Jag behöver också se till att sjukvården har fri framkomlighet när det är sommar och sol och alla vill till stranden. Om det är fullt så får jag gå längre eller åka någon annanstans. Det är mitt ansvar för samhället att vi alla kan ta del av vårt fina system.
Är det mitt ansvar om jag ser att någon mår dåligt? Ett barn som far illa hemma? Eller en hemlös som säckar ihop på gatan. Ja, det är mitt ansvar. Och också alla andras. Vi delar på ansvaret för att vi alla ska må bra. Det är svårare att se barnet som far illa mot personen som ligger på gatan. Lika viktigt att se båda. Ibland tror jag vi måste sätta på oss glasögonen för att se detta ansvaret. Jag tror att många både tar av sig glasögonen och sedan blundar. Och tänker att det är inte mitt ansvar. Men vad fel de har. Det är deras ansvar, det är vårt ansvar, det är mitt ansvar. Vi måste göra något om vi ser något som är fel. Vi måste agera för att hjälpa. Det är ansvaret!
Ansvaret för sig själv och familjen är lätt. Som ibland är svårt. För det kan vara ditt barn som far illa. Det kan vara du som är drabbad. Om du inte kan ta ansvaret, skulle du då inte önska att någon annan steg fram och hjälpte?
Vi har drygt 832000 personer döda från covid-19 i hela världen. Det är oerhört tragiskt. Och säkerligen så är det fler ändå. Finns säkert ett mörkertal. Och det spelar ingen roll, det är alldeles för många som behövt sätta livet till i covid-19. Vi är i den åttonde månaden på året. Och covid kommer finnas kvar. Kanske för alltid.
Det är bra att vi söker efter vaccin. Det är bra att vi har restriktioner. Frågan jag ställer mig är: Varför är vi inte lika snabba och handlingskraftiga när det gäller klimatet? Vi har vetat i decennier att klimatet lider. Ändå gör vi inget eller ytterst lite.
Jag gissar att människor har ställt om sina liv på grund av covid ganska mycket. I vissa fall kanske drastiskt. Vilket skedde snabbt och utan diskussion. Vi bara gjorde det. Det var självklart (för dem flesta) att göra ändringarna. Det gäller ju våra liv. Men för klimatet så är det inte självklart (för dem flesta) att göra ändringar för klimatet.
Varför är det så?
Jag kör för mycket bil. Men jag flyger mindre. (Vilket alla gör just nu.) Om jag behöver flyga så försöker jag att kompensera det med tåg andra tillfällen. Och ni som känner mig vet att tåg och jag är inte kompisar. Men jag försöker tänka på det för klimatet. Jag äter annat kött. Jag äter mer vegetariskt. Jag planterar en massa här hemma. Jag försöker låta bli att köpa nytt. Om jag måste så försöker jag kompensera.
Ett exempel är vårt kök. Det är från tidigt sjuttiotal. När vi flyttade in så bestämde vi med en gång att det får vara tills det inte går mer. Och nu börjar vi hamna där. Tolv år senare. Maken och jag är överens om nu att kylen håller på att ge sig. Men den får gå tills den dör. Stommar och annat håller på att vittra lite varstans. Men det sitter ihop.
När det väl blir nytt kök så kommer det vara med hållbarhet i tanken. Det ska hålla länge. Det kanske går att återvinna vissa delar av de gamla skåpstommarna. Jag vet att andra tänker så här också. Dock alldeles för få. Och kök är fortsatt ett bra exempel. För vad är det som oftast renoveras i hus? Vad är det som ryker ut först när ett hus byter ägare?
Vad är det som gör att vi kan tänka oss att göra alla dessa snabba och handlingskraftiga ändringar för covid men inte klimatet? Ingen flyger, eller nästan ingen. Trots att det är konkurs som hotar för flygindustrin. Ingen kan dock tänka sig att göra det för klimatet skull. Då lyfts aspekten med att konkurs hotar. Jag tycker det är märkligt. Märkligt att vi inte bryr oss om att klimatet far illa. I slutändan så betyder det att vi alla dör. Då är det miljarder vi pratar. Inte miljoner.
Vad behöver det till för att vi ska förstå? Om inte covid kan visa oss tillräckligt, så vad behövs? Under denna pandemin så har det blivit väldigt tydligt vad som krävs för att klimatet mår bättre. Ändå väntar alla bara på att få ge sig iväg på flygsemester igen.
Fast detta är bara mina tankar. Kanske är de helt oviktiga. Vad vet jag. Jag är bara en människa som lever i vår värld tillsammans med en massa andra människor.
Jag önskar dig en bra dag. Ta hand om dig och klimatet. Vi hörs imorgon.
Vi har så mycket att göra på vårt bygge. Ibland så är det övermäktigt. Jag gör ändå inte det mesta utan det gör maken. Nu har vi kommit ett stort steg närmare slutet av bygget. Hela taket i carporten är målat. Halva målades förra året. Halva hann inte bli färdigbyggt förrän det var för kallt att måla.
Nu är det klart! Det är väldigt skönt. Målningen ligger på mig. Maken är lite för noggrann så det tar väldigt lång tid för honom. Jag tror dock att denna gången hade det gått fortare om han gjort det. Hela sommaren har gått utan att jag fått det gjort. Halva taket är tjugofem kvadratmeter. Jag har inte sett fram emot att gå och vrida nacken ur led med att titta uppåt. Nu är det klart!
Tre strykningar ska göras. Man måste vänta sex till åtta timmar innan du kan måla igen. Det blir drygt. Nu är det klart. sjuttiofem kvadratmeter och lite till är klara strykningar. Staketet är klart. Det finns ingen målning som är akut och måste göras i år. Det är klart nu.
Sedan kommer det behöva målas nästa år. Staketet runt vår altan behöver målas om. Som tur är så har vi inte så mycket staket runt om. Vi har thujahäck på större delen. Men det blir som sagt nästa år.
Detta året har vi nu att göra klart förrådet. När det är isolerat och fått väggar och tak så kan vi få el. El, när man inte har den så vet man hur mycket den gör. Jag längtar tills vi har el. Vi har idag ingen el på altanen, i carporten samt i förrådet. I förrådet är det ingen stor grej för där byggs det med bygglampa och förlängningssladd. Men att inte ha el i carporten innebär att vi har femtio kvadratmeter utan ljus. Och vi har ett mörkgrått hus. Det är mörkt på kvällarna när man går in. Dessutom genom en byggarbetsplats.
På altanen så överlever vi också utan el. Men det kommer bli skönt när vi har det. Väldigt skönt. Elen är också ett stort steg framåt. Förhoppningen är att det är klart innan vintern så vi kan nyttja vårt förråd. Vi har ingen dörr till förrådet. Vi vet heller inte hur vi ska lösa dörren dit. Ska vi bygga eller köpa? Jag hade velat ha en skjutdörr. För en skjutdörr är inte i vägen och slår i saker. Problemet är att det finns en takbalk så det går inte att skjuta en dörr förbi den. Då måste den gå under och då blir det en mindre dörr.
Får se hur vi löser det. Ett annan sak vi har varit tvungna att lösa är altangolvet utanför minstingens rum. Vi har letat och letat efter likadant golv som vi har idag. Det gick inte ta. Till att börja med så hade de vi köpt av slutat med den. Det har jag skrivit om innan. De kunde få in den men då blev bara frakten 3125 kr. Bara frakten. Sedan hade de ändrat avståndet mellan reglarna till mindre än vad vi har på stora. Det går inte för reglarna är redan gjorda.
Jag kan fortsätta i evighet med problem. Det är för långa brädor så det kommer bli 16 meter spill på att använda dem. Skulle vi hitta en annan som är liknande och klarar måtten så är de ändå längre och ger ännu mer spill. Eller tvärtom, för korta så det går inte att använda alls. Dessutom så är dem alternativen i den prisklassen så vi skulle kunna köpa dem, vilket är ett problem. För alla dessa kommer från Kina. De dyrare är vanligtvis från Tyskland. Jag har klimatångest som ni vet och då går Kina bort.
Jag har velat fram och tillbaka hur vi ska göra med detta golv. Nu är det klart. Check även på det. Det får helt enkelt bli ett trallgolv som vi kiselbehandlar. Det är 145*28. Så det är grövre plank och bredare än det vanliga trallgolvet man brukar använda. Bredden blir en millimeter mindre än det vi har idag. Och det är nära nog. Varje planka är knappt tio cm för lång. Det blir alltså fortfarande lite spill men inte alls så mycket.
All trall upplagd.
Det kommer bli bra när det är klart. Detta golvet kostar 2800 kr. Golvet, inte frakten. Virket kommer från Tenhult, vilket ligger väldigt nära oss. Träden kommer från Sverige men jag vet inte vart. Så allt är väldigt nära och minimalt med frakt. Inte bara ekonomiskt utan även väldigt bra för miljön. Nu har vi alltså ett golv som kostar mindre än frakten på det andra golvet. Det kostar också miljön mindre.
Vi kommer lägga lite extra på att sätta med dold skruv. Så inga flisor i fötterna. Vi kommer att kiselbehandla det så att det blir lenare att gå på men också grått och snyggare att se på. Det kommer bli bra när det är klart. Hoppas jag.
Det är många check nu. Mitt badkar har det inte hänt någonting med. Jag har hämtat mer skrot som jag kan plantera i. Men det kanske blir en del som får ligga tills nästa år. Kanske att jag åker bort till min expert och frågar hur jag kan göra idag. Nu ser jag mest fram emot en ledig helg och att målningen är klar. Vilken milstolpe det är. Målningen är klar.
Ta hand om dig. Dagen är din och du bestämmer om den ska bli bra eller inte. Du bestämmer över ditt liv, utgå från dig och dina förutsättningar. Vi hörs imorgon.
För att vi alla ska kunna fortsätta leva så måste vi vara med. Som ni vet vi detta laget så har jag ångest över hur vi hanterar vår miljö. Ju mer jag lär mig desto mer får jag ångest. Det är så mycket att tänka på.
Det är bättre att äta lokal producerad mat. Men inte alltid. Om maten fraktas över Sverige med lastbil så är det tydligen värre än att du får något med båt från söder. För oss som bor här i söder då. Och det är inte bra att välja något som odlas i Europa. För där råder vattenbrist.
Hur ska man klara av att välja? Mer vegetariskt är alltid bäst. Fast då måste du också tänka säsong och ingen frakt. Även din egna resa till butiken att handla måste du tänka på. Det påverkar antagligen klimatet mer det du kör till butiken än frakten som det du köpt gjort. Det är så mycket att tänka på.
Mindre kött- och mejeriprodukter. Det är bättre för klimatet. Då kommer aspekten med våra öppna landskap. Att kunna odla innebär att vi måste ha något att odla på. Där hjälper djuren oss att öppna landskapen. Vi kan alltså inte sluta äta kött- och mejeriprodukter. Vi ska äta kött men när vi gör det så välj från djur som betar. Gris går bort alltså.
När vi väljer grönt så måste vi också tänka på bekämpningsmedel. Hur mycket sådant används? Hur kan vi påverka klimatet mindre? Välj grönt som är odlat ekologiskt men inte fraktat till Sverige eller i Sverige. Det är så mycket att tänka på.
Du kan också välja bort riset. Det är en miljöbov på många sätt. Om du inte vill välja bort det helt så gör det ibland. Då kan matvete vara ett alternativ. Fisk är bra. MEN, alltid dessa menen. Du måste välja bra fisk. Fisk som inte håller på att bli utfiskad eller som odlas fel. Bra miljömärkt fisk alltså.
Du måste helt enkelt vara med för att kunna göra rätt. Men nu kommer ett viktigt men. Trots allt ovan så är matsvinnet det största problemet. Har du köpt något som är mindre bra så laga och ät. Det är det bästa du kan göra. En fjärdedel av allt vi bär hem är matsvinn. Det slängs helt enkelt. Det du köper med dig hem, se till att ät upp det. Det är det bästa vi alla kan göra.
Ta hand om dig! Du är precis lika viktig idag som igår.
Jag trodde i min enfald att med denna pandemin skulle vi förändra vårt beteende. Så verkar fallet inte vara. Man kan läsa i tidningarna att det är ett uppdämt behov. Att resebolagen inte räknat med att så många hade velat resa. Turister som uppmanar folk till att resa för att det är så bra.
Jag tycker också om att resa. Jag tycker också om att uppleva världen. Jag tycker framför allt om att när man reser så stängs allt annat av. Disken syns inte, dammråttorna är kvar hemma och finns inte. Allt det vardagliga som man måste göra får man också ledigt ifrån när man reser.
Jag önskar att jag kunde åka tåg mer. Tyvärr så kommer jag ju inte fram. (Det gäller mer mig än andra, jag vet.) Jag åker tåg men hade nog åkt mer tåg om det inte vore för att det är så svårt att lita på. Sedan kostar det ju så mycket mer också.
Oavsett allt så borde vi alla tänka till lite. Vad kan vi alla göra för att inte göra så stora klimatavtryck? Jag äter kött, men väljer då svenskt. Jag äter mindre kött än innan. Jag köper saker men försöker i möjligaste mån att köpa begagnat. Eller ännu bättre återbruka det jag redan har. Om jag köper nytt återvinner jag det andra. Nu när vi bygger så tänker vi på att bygga hållbart och miljövänligt. Och att använda även spillet.
Jag trodde att fler skulle vakna efter denna pandemi. Jag trodde fler skulle se effekterna av att vi inte reser så mycket. Eller producerar på samma sätt, då hela länder varit nedstängda. Jag trodde fler skulle se vilken positiv effekt det haft på vår värld. Men det verkar inte så. Det finns ett uppdämt behov av att resa…
Igår var nog den absolut mest avslappnade dagen jag haft på evigheter. Dagen bestod av att bara vara i solen och skuggan och bara njuta.
För att kunna vara i skuggan behövde jag sy lite. Jag köpte tråd och gjorde färdigt projektet. Sedan låg jag i mitt tält och läste bok länge. Jag är mycket nöjd med mitt tråcklande. Allt fanns hemma dessutom. Behövde lite tråd eftersom den tog slut. Skönt med återanvändning och upcykeling. Mest skönt för min klimatångest.
Väldigt nöjd med mitt solskydd.Naturligtvis var nätet på skuggsidan när solen kom dit.
Jag har många ställen att vara på altanen. I skuggan under solseglet. Då behöver man inte oroa sig för om det blåser. När det är lite blåst som igår och förrgår så är parasollen bra. Soffgruppen har ingen skugga förutom från sig själv. Thujorna kommer ge skugga i framtiden. De behöver bara växa på sig lite.
Skugga och inte skugga.Ibland vill man inte vara helt i skugga.
Igår var det verkligen stårlande vackert väder. Idag ska det bli ännu lite varmare. Vi ska åka och besöka mamma idag. Maken ska få utflykt och utelunch. Han är mycket nöjd över detta. Jag är mycket nöjd över att få åka till mamma.
I flera dagar har det varit att det ska regna massor i dag. Det började med att säga att det skulle komma 42 millimeter regn. Nästa dag var det 34 millimeter. Igår sa dem att det skulle komma 23 millimeter regn. Det skulle börja under natten.
Det har inte regnat i natt. Det är mörkt ute och kan absolut bli regn under dagen. Nu säger dem att det ska bli 8 millimeter. Frågan är om det alltid varit så här? Har man aldrig kunnat få en tillförlitlig väderprognos några dagar innan?
Eller är det att klimatet ändras så det inte är som förr? Jag läste igår att det varit 38 grader någonstans i Sibirien. Högsta uppmätta temperaturen sedan 1885. De förutspår att detta kommer bli det varmaste året någonsin. Jag tycker om värmen men jag tycker inte om sådan värme som beror på växthuseffekten.
Min klimatångest blir större och större. Det är kanske därför jag planterar mer och mer. Det är kul att se det det växa och det gör gott i själen att om jag kan så kan ALLA. Nu har det kommit bladlöss på kaprifolen. I tre dagar har jag sprejat den med såpa och t-röd. Nu är det en massa svarta prickar kvar.
Jag ska fortsätta spreja för att alla verkligen ska försvinna och låta mina knoppar vara. Grejen är att jag såg bladlössen. Kanske lite försent för det var ganska många. Men jag såg dem och gjorde något åt dem. Hade jag varit helt hopplös så hade jag aldrig sett dem.
Tänk om alla planterade en extra växt. En. Extra. Växt. Jag tror det skulle förändra klimatet. Jag tror på att vi tillsammans kan rädda världen. Idag kommer jag vara med mina tankar igen. Inomhus när det regnar.
Det är nog där jag kommer hamna. Ett inlägg om dagen. Ibland kommer det att komma mer. Ibland kommer något att saknas. Maken säger så mycket roliga saker som jag inte hinner skriva ner i bloggen. Idag ska han och grannen göra staketet mellan oss. Då kommer även jag att missa en massa roliga saker. Grannen får det desto roligare.
Så här har det varit nu i veckan. Stolpskor på plats.
Just nu så går tankarna kring hur man kan återanvända saker. Hur gör vi av med så lite saker som möjligt. Jag har sparat på en massa jeans till exempel. Som jag inte vet riktigt vad jag ska göra med. En matta? Jag har många jeans. Och då har jag inte ens sparat så länge. Men om man har barn som växer mycket så kan det fort bli en samling.
Jag har navkapslar liggande som jag för många år sedan hade en lampa av i trappan till övervåningen. Nu har vi inte det och jag vet inte vad jag ska göra med dem. Kanske ett vindspel.
Vi har en del spill från vårt husbygge. En del panel, en del annat smått och gott. Frågan är vad kan vi göra med det? Jag vill inte bara slänga. Vi har en flaggstång som vi aldrig använder. Den försöker jag skänka bort. Tyvärr är den gjuten i backen. Men det vore så skönt om någon kunde ta tillvara på den istället för att vi bara slänger den.
Vi plockade bort antennen i samband med att vi var tvungna att sätta plåt runt. Eftersom skorstenen läckte in vatten i huset. Tyvärr hamnade den på metallskrot. Den var för stor och otymplig för att kunna förvaras till jag kommit på något bra att göra med den. Känns lite bättre i själen att den i alla fall gick till återvinning genom metallskrot.
Jag har alltid velat försöka att använda så mycket som möjligt. Både material och mat. Jag har också velat använda kläder så länge som möjligt. Nu har allt blivit lite värre. Jag har fått klimatångest. Jag har alltid haft inställningen att gör vi alla lite grann så blir det bra. Jag har kommit tillinsikten att det är väldigt få som gör lite grann vilket inte hjälper.
Det blir inte bättre av att vi hamnat i en pandemi där alla utsläppen har minskat dramatiskt. För enligt experterna så måste vi hålla denna återhållsamhet till 2030 (tror jag det var) för att kunna uppnå målet i Parisavtalet på endast 1,5 graders värmeökning. En ökning! En ökning efter alla minskningarna. Hoppet fanns att nu händer det. Vi minskar så mycket att det faktiskt gör skillnad. Men så var det inte riktigt.
Jag har varit så naiv innan. Frågan är om alla andra som inte brytt sig innan också får en uppenbarelse. Så vi kan göra något åt detta. Detta att vi håller på att döda vår egen existens.
