Diskmedel

Jag har alltid använt Yes diskmedel. För att jag tycker det är bra men mest är det nog för det var alltid det mamma hade. Jag har fortsatt tycka att det är det bästa diskmedlet. Jag har provat andra märken men har inte blivit nöjd och då gått tillbaka till Yes.

Min klimatångest gör att jag försöker kolla på allt som vi använder hemma. Jag köper aldrig godis med palmolja. Det finns i väldigt mycket på marknaden. Inte bara godis. Allt möjligt konstigt finns det i. Det är lite jobbigare med godis när det kommer till lösvarianten. Jag är nu den jobbiga som förutom att jag inte äter så många sorter så måste jag kolla varje sak på den lilla, lilla lappen på burken innan jag kan ta något. Om det är i påse kan man akta sig för andra medan man läser påsen. Visste du till exempel att romerska bågar innehåller palmolja? Palmolja förknippar jag med att hålla något mjuk. Geisha är mer förståligt att de har palmolja (vilket de gör), inte hårda romerska bågar.

Tillbaka till diskmedlet. Jag kollar alltså upp saker. Många saker har bytts ut i vårt hus. Det är många, många år sedan jag använde sköljmedel. Eller tvättmedel som inte är svanenmärkt. Hur kommer det sig att det tagit så många år innan jag kollat diskmedlet? Jag vet inte. Yes är ett absolut NO, NO att använda. Det är den största boven du kan tänka dig. Vad säger du om detta? Läst i Kloka hem:

Yes Original och Yes Platinum innehåller allergena parfymer, konserveringsmedel och ämnen med långvarig miljöeffekt. På grund av sitt innehåll måste Yes diskmedel ha varningstexten ”skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer” på baksidan av flaskorna.

De måste ha varningstext. Alltså de är så skadliga för oss och miljon att de måste ha varningstext. Jag har aldrig sett den där texten. Jag har bara tagit flaskan från hyllan, kanske tittat på priset mellan olika Yes och sedan gått till kassan. Yes måste bort från vårt hem. Nu till frågan, vad använder du? Vad finns det för diskmedel på marknaden som är bra men ändå inte skadar oss eller vår planet?

Jag upplever att Yes inte är lika drygt som det var tidigare. Kanske det är lättare att hitta ett bra diskmedel idag. Ett som klarar av min klimatångest. Så klart ( ett märke) har fått väldigt bra på många tester. Jag tror att det finns på Willys bland annat. Där jag inte handlar. Fast jag hämtar paket där ibland så då skulle jag kunna passa på att handla. Jag kan ju inte åka enkom för att köpa diskmedel för att det ska vara bra för miljön. Precis som jag inväntar om jag vet att jag ska få fler paket. Eller ändå är ute och ska passera och då svänger in för att hämta. Har du provat Så klart?

Vore spännande att få reda på om det är någon som bytt bort Yes och är mer nöjd nu än innan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ingen klimatkris

Idag ska jag inte skriva om någon klimatkris. Den finns ju ändå tydligen inte, enligt vissa länder. Så därför blev det inget bra avtal på toppmötet. Idag ska jag istället fråga om hjälp hur jag späder på den pågående (icke existerande) klimatkrisen.

Jag behöver köpa en kruka. Det behöver jag hjälp med. Även om jag skulle vilja så tror jag det blir svårt att köpa en begagnad kruka. Den behöver nämligen vara STOR. När jag skriver stor så menar jag stor. Inte som vissa tror när de sätter ihop en annonstext på en auktion, att stor betyder över 15 centimeter i öppningen. Testa och sök på stor kruka på auktioner med begagnat så får du se vad du får upp. Du skulle få upp en större glasburk om du sökte på stor glasburk.

Stor betyder att den behöver vara kanske 100 liter stor. Jag gissar på över 70 centimeter hög och kanske samma i öppningen. Jag vet inte men den behöver vara stor. Kanske till och med 200 liter. Fyra säckar jord. Ja, det skulle inte vara orimligt. Stor, betyder alltså stor. Inte någon liten fjuttkruka.

Helst skulle jag vilja att den var lätt. För det den ska innehålla är mitt olivträd. Japp, mitt träd för det är jag som gullar och tar hand om det. Det är också jag som kommer ha sorg OM (inte när) det dör. Maken skulle bara bry sig för att jag bryr mig. Trädet är alltså mitt. Dock har maken rätt att det går att skaffa nya träd. Det borde bara vara bra för klimatet. Oavsett kris eller ej.

Jag vill att krukan är lätt för att kunna förflytta trädet enkelt. Det är redan så stort så det är inte helt enkelt nu. En keramik kruka kommer bli tung att flytta. Men inte bara tung, ömtålig också. Gärna en hållfast kruka behövs alltså. Som tål att den flyttas på. Det bästa hade varit att skaffa ett växthus. Jag är inte bitter. Jag tjurar inte det minsta för att jag inte får bygglov. Det kommer bli jättebra. Om man gör impulsköp på dyra träd innan man vet att man får bygglov så får man leva med konsekvenserna.

Vad har ni för förslag på kruka? Ett alternativ skulle kunna vara att köpa en stor, tung och otymplig kruka som tål att stå ute året runt. För att stoppa i en innerkruka i plast som man lyfter ur på vintern. Så man bara flyttar trädet med en ful plastkruka och låter den fina krukan stå kvar där den står. Lägga i något annat fyllnadsjox under vintern med granris på toppen. Så den är fin även då.

Har du något bra tips? Jag har googlat en massa på en stora utekrukor och jag har bara hittat otympliga som är på gränsen till för små. Eller fula i plåt som jag inte vill ha. Då skulle jag kunna ta ett oljefat som jag kan få tag på gratis. Fast jag vet inte hur ett olivträd skulle må av rost. Vissa växter mår ju extra bra av rost. Samtidigt som jag läst någonstans om det är ätliga växter, som mina blåbär, hallon och björnbär så ska de inte ha rostvatten. Helst inte kranvatten heller på grund av kloret. Det bästa är regnvatten, helt enkelt. Som INTE regnar ner i en plåttunna som rostar då. Vilket jag har.

Jag har klimatångest. Jag tror på att växter och träd hjälper till att motverka. Fast när det ska läggas en massa utsläpp på att kunna förvara den då är jag inte lika säker. Vilket innebär, att förutom stor, lätt, slagtålig och snygg kruka, så vore det bra om den också var miljövänlig och inte fraktad så långt. (Oljefat som är tomt går alltså också bort av miljöskäl.) Det är bara fem kriterier som behöver uppfyllas, ska det vara så svårt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Klimattoppmötet

Hur många följer detta möte egentligen? Klimattoppmötet som pågår i Glasgow. Eller det kan vara slut nu. Det borde vara slut men det senare jag läste var att det skulle bli en lång natt i förhandlingsrummet. De är långt ifrån 1,5 graders-målet.

Alla vill tydligen att vi ska nå det men ingen är beredd att betala priset för det. Eller vissa är mer beredda än andra. Problemet är att alla måste vara med. Bara i Sverige förbrukar vi vårt planet som om vi hade fyra stycken. Det har vi inte. Vi har bara ett. Hur ser det ut i Kina? Hur räknar de ut siffrorna. För det mesta som jag använder här hemma kommer från Kina.

Det är kanske en överdrift, men det känns så. Datorn jag skriver på är det mesta från Kina. Även om varumärket är USA så är den tillverkad i Kina till stora delar. Kläderna gissar jag allihopa har något med Kina eller Indien att göra. Jag har en tysk bil. Där säkerligen massor av delar är gjorda i Kina. Om jag bidrar till utsläppen i Kina, räknas det då in på min konsumtion i Sverige?

Hjälper det då att jag äter all mat från Sverige. Hjälper det att jag väljer Haupt Lakrits framför Lakrits by Bülow för att den är från Sverige och inte Danmark? Hjälper det, närjag inte kör mindre bil? Jag flyger mindre och då flög jag inte jättemycket innan. Bilen däremot har gott varm, även på resor för semester till andra länder.

Om vi ökar till 2,4 grader så kommer Maldiverna att försvinna. Det är tydligen ett faktum. 2,4 grader är det som vi jobbar oss till just nu. Med det sagt så har alla förutsägelser varit fel hittills. Fel med decennium. Och då menar jag fel med att vi trodde vi skulle ha längre tid på oss innan världen dog. Vi har kommit mycket längre i förstörande av vår planet än vad vi förutspådde.

Om vi förutspår 2,4 grader idag kanske det betyder en mycket högre siffra när vi väl är där. Det är 2030 vi pratar om. Inte så många år bort, jag hoppas att de som ska ha koll har koll. Vad måste vi då göra för att inte komma till 2,4 grader utan till 1,5? Idag är vi uppe i 1,2 grader. Det är bara 0,3 grader vi har att röra oss med på nio år. Och de tror att vi just nu kommer öka med 1,2 grader. Alltså dubbelt mot idag. Vi måste minska ner till att förbruka en planet istället för fyra. Klarar vi det? Allihopa?

Hjälper det att jag planterat en massa i vår trädgård? Ett carport-tak på 88 kvadratmeter som är täckt av växter. Svaret, som är jobbigt, är nog nej. För carporten har gjort med nytt virke. Gamla garaget är slängt. Sorterad men slängd. Så det vi har byggt har ätit upp förtjänsten av takets växter. Då tar det några år innan vi är på plussidan för allt som är nytt och allt som är slängt på att vi har växter.

Är det verkligen någon som bryr sig? Tillräckligt mycket så att vi kan vända detta? Eller ska vi dö allihopa i naturkatastrofer?

Med det så säger jag, trevlig lördag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Hoppas jag.

Det börjar bli kallt

Det är egentligen för sent för att börja bli kallt. Det borde redan vara kallt och tråkigt, ruskigt väder. Vi är snart i mitten på november. I förrgår hade vi lite snö på kvällen. Den är borta, vilket inte är konstigt. Men det är för sent. Vi borde redan haft detta vädret. Eller kommer jag ihåg fel? Är jag bara nojig med klimatångesten?

När man var liten så var man så trött på alla som sa: När jag var liten så var det minsann…. Nu är jag så gammal att jag säger det själv. När jag var liten var det alltid mycket snö för att kunna bygga kojor, åka skidor, skridskor etcetera. Det var inte alltid snö på jul. Det var osäkert. Men på sportlovet så var det nästan alltid snö. Jag upplever inte att det är så längre. Nu är det osäkert hela tiden. Har jag fel? Har jag bara glömt vintrarna som inte hade snö när jag var liten?

Igår lyckades jag med projektet att få upp halsdukar, mössor, vantar och vinterjackor. I vanliga fall så hade jag frusit ihjäl vid denna tiden av att inte ha vantar eller vinterjacka. Mössa hade jag kunnat vara utan lite till. Det är det sista jag får på mig. Halsdukar har jag på sommaren också, bara lite tunnare varianter. Jag har kunnat ha halsduk om det behövts. Vilket det knappt har. Nu har jag alla mina ullhalsdukar och tjocka i päls, undrar om de kommer behöva användas alls? Det kanske räcker med mina tunna buffar.

Jag har investerat i en termokjol i år. En kort. Så jag kan jobba rörligt men ändå hålla mig varm. För problemen kvarstår. En till två gånger i månaden så har jag urinvägsbesvär. Om jag håller mig varm och dricker mycket, gärna citron, så försvinner problemen. För lite sedan var det en artikel i tidningen som sa att det var en myt att man fick besvär om man satt kallt. Jag kan säga att den artikeln är en myt. Även om det är bakterier, så klart, så frodas de mycket bättre i kyla än i värme. Om jag använder värmedyna på dagen samt natten i en eller två dagar så är det borta sedan.

Nu tänker jag att om jag också håller mig varm när jag jobbar ute så kan jag kanske slippa värmedynan några dagar i veckan. Kjolen kanske inte kommer hjälpa men dynan gör det. Jag kan bli så arg på hur folk uttrycker sig, eller vad media skriver. Detta är väl inte något att hänga upp sig på, det fungerar ju på mig med värme så då kan jag bara låta bli att läsa om deras myt. Det finns andra saker som är värre i media, men det får vi ta en annan dag.

Vi är förberedda för vintern. Vinterdäcken är på bilen. Har maken fixat. Maken hade fått upp sin vinterjacka också. Som tydligen är för varm. Han fortsätter ändå använda den. (Antagligen så har han vuxit ur sina andra jackor som är mer för årstiden. Eller vuxit ur är fel, kläderna har krympt, menar jag). Nu har också jag fått fram mina vinterkläder. Nu kan det bli kallt på riktigt. Inte bara höstkallt, utan kallt.

Jag gillar när det är kallt. När man får klä på sig mycket kläder. Många lager. Mössa, vantar, halsduk, underställ, rubbet. Älskar det. Att få slänga sig i en snöhög och titta på himlen eller lägga sig på marken och göra änglar. Det bästa är att få gå in sedan och värma sig med varm dryck. Det blir pricken över i. Nu är jag redo. Vintern, du kan komma nu.

Vilken är din favorit årstid? Hösten och vintern är mina. Vinter mest om det bara är vinter. November brukar vara tråkigast. Då är det regnigt och grått och det värsta, slaskigt. Vilket vi inte haft något av än knappt. Kall vinter gärna med mycket snö, det är favoriten för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Gammal mat

November är en av årets tråkigaste månader. Det är grått, regnigt och kallt. Det är svårt att hitta lusten till någonting då. Med det sagt så har vi haft två jättefina dagar på rad just i November. Igår började dagen jättedisigt men framåt eftermiddagen så sken solen och det blev riktigt bra.

En stor fördel med November är att det är ett steg närmare December. Jag har sagt det innan att längtan är stor. Så stor att den nästan gör ont. Jag kan inte sluta leta julklappar eller titta på julsaker. Jag gör vad jag kan för att låta bli att köpa. Klimatångesten hjälper till bra där kan jag säga.

Men vissa saker behöver man. För att underlätta och minska spill. Som en tratt. Speciellt en sylttratt. Eftersom jag har klimatångest så köper jag gärna begagnat. Då är det ju redan i systemet och det är då bättre att använda det än att slänga. Jag hittade en begagnad sylttratt! Eller synd att säga att den är begagnad. Den ser inte använd ut. Nu ska den användas vill jag lova.

Min nya sylttratt.

Den kommer inte bara användas till sylt. Allt som har lite större bitar eller är trögflytande kommer den användas till. Jag är särskilt glad att jag hittade en begagnad. Den är så välkommen hem till oss. Tyvärr så lurar jag mig själv med att jag är duktig som handlar begagnat. Samt lämnar in till second hand samt återbruk. Problemet är att jag handlar. Det bästa vore om konsumtionen hölls nere. Eller har jag fel?

Eftersom jag lurar mig själv så är jag glad för min tratt. Jag är glad att den kommer göra livet lättare för mig. Jag är glad att den inte är ny. Jag är glad helt enkelt. Jag är glad för många saker just nu. Trots min trötthet och yrsel så är jag glad. Trots min klimatångest så är jag glad. Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag är cancerfri. Jag är glad för att jag fick två timmars sömn igår på eftermiddagen. Det är inte alltid jag kan ta igen sömn på eftermiddagen som jag missade på morgonen. Igår kunde jag det och jag är glad.

Nu ska jag hitta på något att göra för att få användning för min sylttratt. Något spännande kommer snart att göras i mitt kök. Något klimatsmart eftersom jag kommer ta tillvara på mat som håller sig längre. Eller som ska förvaras för att ätas senare i alla fall. Vilket också är klimatsmart. Vi slänger alldeles för mycket mat i vårt samhälle. Mat som går bra att äta.

Både rester som vi har hemma men också mat i butiken som ingen vill köpa. Eller ens får chansen att köpa för det plockas bort innan det kommer ut. Jag kollar alltid i kort-datum-lådan. Särskilt på färskvarorna. Jag köper gärna där för att det inte ska slängas. Vi är också bra på att äta våra rester hemma. Det är inte mycket som vi slänger egentligen. Särskilt inte nu när maken har blivit mer insatt och vågar mer. Han vågade aldrig äta något där datumet passerat i sitt tidigare liv. Kanske han blivit härdad av mamma och mig.

Mamma mest dock. För mamma hade mycket som var så långt passerat över datum att vem som helst skulle kunna tro att man blev sjuk. Inte färskvaror, de använde hon innan.. Senap är ett bra exempel. Mamma samlade på senap. Hon hade hur många sorter som helst. Vilket innebär att en del blev gamla. Ändå inte dåliga. Man luktar och smakar innan man slänger. Vilket vi gör hos oss. Mamma gjorde det med, därför hade hon många gamla burkar och flaskor hos sig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På tal om klimatångest

Jag behöver ju inte de där Nittsjö tomtarna. Ändå så är det på väg tretton stycken hem till mig i detta nu. TRETTON stycken. Det är ganska löjligt när man tänker efter. Ändå är jag så glad. Glad för att samlingen kommer bli så komplett den kan bli.

Vad är det som gör att vi rättfärdigar att just jaget är den som har rätt att missbruka eller felbruka klimatet eller annat men ingen annan? Som mina tomtar. Hur rättfärdigar jag att jag har rätt att köpa de där tomtarna? Varför ska jag få konsumera saker jag inte behöver om jag egentligen tycker att andra borde låta bli.

Jag tycker att det är vansinne att beställa från Wish eller andra Kina-butiker och frakta det produkt för produkt med flyg till Sverige. Istället för att frakta en massa produkter på samma båt till Sverige. Det tar längre tid ja, men det är bättre för klimatet. Om vi då låter en distributör ta hit produkterna i stora mängder och sedan säljer i Sverige så anser jag att det är bättre än att handla direkt från Kina.

Vad är det som gör mitt köp bättre? Är det för att det är producerat i Sverige som gör det? Jag har fortfarande en tillverkningspåverkan på klimatet. Jag har en fraktpåverkan på klimatet. Om jag skulle köpa keramiktomtar från Kina och ta hit till Sverige vore det sämre än att köpa från Sverige. Borde vara det, om inte annat så är frakten värre. Men om jag inte behöver den där tomten, varför ska jag då köpa den över huvudtaget?

Jag gissar att de allra flesta sakerna som köps på Wish och andra sidor som kommer direkt från Kina är saker som ingen egentligen behöver. Då är köpet från Kina lika onödigt som mitt i Sverige. Fast det skulle ju kunna vara så att det faktiskt är en väldigt bra sak som behövs. Varför tycker jag ändå att mitt köp av tomtarna är bättre än att direktimportera från Kina?

Vad är det som rättfärdigar oss? Varför har jag rätt att köpa mattor till altanen även om det är av återbruket material? Leveransen av mattorna kom på lastbil direkt hem till mig. Vad ger mig rätten att säga att jag får ta emot paket. Det är alla andra som inte gör tillräckligt för klimatet, inte jag, jag gör så gott jag kan (eller?) Är det överlevnadsinstinkt? Nej, för då skulle ingen handla något alls, utom mat och tak över huvudet samt kläder. Bara saker som hjälper oss i överlevnad. Ändå så är det ett paket på väg till mig med en massa tomtar. Och jag längtar till att få ställa upp dem.

Klimatångesten som är alla andras fel, eller hur var det nu? Vad köper du som du egentligen inte behöver?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Samlare med klimatångest

Att vara en samlare fungerar väldigt bra även om man har klimatångest. Jag är en samlare. Jag har klimatångest. Det finns dock vissa svårigheter med att vara samlare med klimatångest. Att samla innebär oftast en kostnad för klimatet. För plånboken innebär det alltid en kostnad. Det är bara frågan om hur mycket det tär på plånboken.

Mamma samlade på snögubbar. Hon tänkte på klimatet men hade ingen ångest. Jag hjälpte mamma att samla på snögubbar efter hon blivit sjuk. Och jag hade klimatångest. Mammas snögubbar har aldrig orsakat någon ångest över hål i ozonlagret. Bara hålen i plånboken. Jag älskar att ge bort saker om det är rätt sak och det är till någon annan då har jag aldrig problem med kostnaden.

Mitt samlande är på Nittsjö Luvnissar och Luvlisor. Det började med en som hade ganska många som jag såg och tyckte att det där vill jag ha. Bara en massa av samma sort i olika varianter. Jag började samla innan min klimatångest. Då var allt enkelt. Jag har fått några i present. De gissar jag är nyinköp. Det är två som jag fått i present. Övriga 35 st har jag köpt begagnat. Jag har totalt 37 st tomtar från Nittsjö keramik. Två stycken är dubletter.

Problemet med att köpa allt begagnat är att man har en bevakning på Tradera. Så ser man en tomte innan pyntet är uppe och så slår man till. Vinner budet och får hem en tomte. När man sedan tar fram julpyntet så ser man att man hade ju redan den där tomten. I den sorten. Förra året så sålde jag tio tomtar som var dubletter. Jag har alltså två kvar som är dubbla. De är fina och behöver inte vara på samma plats, så det är lugnt.

Om man har börjat få klimatångest så är det dumt att köpa en massa dubletter som man sedan säljer. Så nu mer har jag ett bildarkiv med alla mina olika varianter. Det har jag haft några år nu. För att inte köpa någon jag redan har. Om man då inte vill köpa nytt för att det finns så många ute i begagnat marknaden, då är det smart att inte köpa trippel av allt för att kompensera för att man köper begagnat istället för nytt. Ergo bildarkiv.

Problemet är att jag då inte hittat någon tomte på ett tag (år). De nya som kommer ut varje år är sällan de säljs begagnat. Om de gör det så är de oftast dyrare än att köpa nya. Då låter jag bli. Men som sagt det är så sällan så det spelar ingen roll. Om man är en samlare så vill man ju fylla på samlingen. När det då dessutom blir två nya tomtar varje år så hamnar man ganska långt efter.

Min klimatångest har nu fått sig en rejäl törn. Jag gav en önskelista till maken till vår bröllopsdag på en tomte (eller fem stycken). Helst vill jag ha tretton stycken tomtar. Så många finns på Nittsjö keramik som jag inte har i samlingen. På Nittsjö finns det totalt 34 tomtar i sortimentet. För inte nog med att de tillför varje år. Det försvinner också.

När jag gett listan till maken så inser jag att jag vill inte önska mig en (fem) tomtar i present. Jag vill köpa allihopa själv till mig i en julklapp och bara ta hand om mig själv-present. För frakten är 89 kr om du köper en tomte eller om du köper alla 34 som finns i sortimentet.

Jag har snart 50 tomtar i min samling. Jag slog till och klimatångesten sköt i höjden. Jag har köpt alla nya. Jag kommer ändå ha koll på Tradera för det kanske kommer ut någon äldre modell jag inte har eller kan få tag på annat sätt. Det jag stillade min klimatångest med är att det blir enbart en frakt på alla tomtar. På Tradera är det sällan samma säljare som har flera tomtar som jag kan köpa. Nu blir det att paket med tretton tomtar. Tänk så mycket koldioxidutsläpp som sparas i frakt.

Jag säger bingo bingo bingo nu när du tänker att det är en massa extra utsläpp på att producera nytt istället för att köpa begagnat. Jag är väldigt glad ändå för min samling. Jag har dessutom sålt av flera saker som finns därhemma så jag kan med gott samvete ta hem något annat. För kommer något in som inte funnits innan i hemmet så ska något annat flytta därifrån. Jag får ETT paket (bingo, bingo bingo, jag hör inte att du säger att det är tretton i paketet) och både EN kaffemal, TVÅ lampor och ETT vitrinskåp flyttar hemifrån. Ett paket mot både möbler och lampor om totalt fyra. Det är bra.

Jag är en samlare med gott samvete för klimatet. Jag är en samlare som försöker ha väldigt gott samvete för plånboken. Det går mindre bra. Plånboken är väldigt ledsen just nu. Det måste jag försöka kompensera på något sätt. Även om jag sålt mer än ett paket så är det inte nära på vad som kommer in mot vad som går ut.

Denna är en av tomtarna som jag försökt att vinna i flera år.

Kolla gärna in min samling på nittsjokeramik.se. Snart har jag alltså alla som säljs där och några till… Luvnissen med hästen har jag i flera år försökt att få högsta budet. Jag har aldrig lyckats. Den har alltid blivit dyrare än att köpa den ny. Mycket dyrare. Då har jag tänkt att nästa gång. Nu har jag köpt den ny. Jag är mycket glad för det. Klimatångesten är stillad med frakten mot nytt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vissa dagar är mindre roliga än andra

Dagen började sisådär. Jag har fått dille på att förvara allt i glasburkar. Allt vad gäller mat i köket. Mjöl, socker, frön, müsli, ströbröd, te, allt egentligen som är torrvaror. Eller sylten som är köpt i tub är också i glasburk. Det går åt en del glasburkar. Jag tycker inte om att en massa nytt ska produceras, vilket innebär att jag har en del gamla burkar. Som är köpta på second hand av något slag.

Jag har i vårt kök sett till att det är en linoleum-matta. För att klinker är kallt att gå på men också hårt och allt som landar där går sönder. (Sedan att jag har stenskiva till köksbänk låter vi vara osagt). Igår så lyckades jag med konststycket att tappa (självklart) glaslocket till en av mina typ antika burkar och landa på golvet. I en miljard bitar. Lite överdrivet men många bitar. Hur lätt är det på en skala att hitta ett nytt lock? Svaret är -100 000 på en skala 1-10.

Om jag tappat locket i stenskivan så hade jag inte varit lika bitter. Nu gled locket ur fingrarna i slowmotion när jag skulle lägga på det på burken. I slowmotion. Jag hinner till och med att stoppa fallet mot fronten på bänken samt med foten. Det går så långsamt samt stoppet med foten gör att jag är inte ens orolig. Jag hinner tänka vad skönt att jag inte har klinker. Krasch!

Sedan skulle vi slänga lite skräp på tippen. Som vårt gamla balkongräcke som nu är borta. Ruttet och dant. Det tillsammans med emballaget från dörren samt annat från stenläggningen. Allt skulle köras bort. Det gick bra. Vi vara klara innan regnet kom, konstigt nog. En bra sak under dagen.

När vi var klara med skärpet såg jag en knopp på min klematis som jag trodde var död. Som helt plötsligt dök upp efter några månaders död. Det har bara varit en liten slingrande stjälk som gått uppåt lite försiktigt. Nu är det en knopp på. Vilket var kul först, sedan inser man att det är nästan mitten på oktober. Det ska inte finnas några knoppar nu. Då satte klimatångesten in i full kraft.

Lilla knoppen på den ”döda” klematisen.

Efter det så var det en stunds paus. Ganska lång sådan. Lunchen kom. Maken gjorde maten så fanns inget att klaga på. (Mer än att den var masugnsvarm och den brände sönder hela munnen.) Allt var frid och fröjd. Dagen fortsatte med arbete. Jag hade inte så mycket ork till det så dagen blev inte så lång på arbetet som den skulle. Bra att jag kan gå hem när jag inte kan jobba mer för att hjärnan inte hänger med. Dåligt när man inte känner sig tillräcklig.

Jag försökte att inte vara på dåligt humör. Jag vill påstå att det gick väldigt bra. Jag fick vila, mat, värme och kärlek. Kvällen blev faktiskt fin. Maken och jag såg på Murders in the building. Lite knasig men helt okej att stänga av hjärnan framför. Tända ljus, filt och maken fjäskade med en kaka till mig. Inget tjurig alls, DÅ.

Nu kommer vi till avslutning på dagen. Det är nu allt bara raserar och tjurigheten tar över. Eller tystnaden borde jag säga. Vi ska gå och lägga oss. Vi har gjort kvällsrutinen och det enda som kvarstår är att klä av sig. Som alla andra kvällar står jag på våran 3 gånger 4 meter ryamatta. Vi har haft den i måååååååånga år. Mer än 12 år. När jag tar av mig sista plagget över huvudet så fastnar MAMMAS örhänge och flyger iväg. Plupp och alltihopa. Ner i mattan.

Nu ska tilläggas att för ett antal år sedan tappade jag ett litet örhänge när jag tog ut det ur smyckeskåpet och skulle använda det. Lite mindre än det jag nu tappade MEN, ploppen satt på örhänget. Inte två delar för sig utan två delar tillsammans. Vi hittade aldrig det. Vi gav upp för det var svalt av mattan. Det var heller inget viktigt örhänge. Det var ett billigt med en liten sten i som jag bara hade ensamt i övre delen av örat. Det har varit borta i flera år.

Igår letade vi tillsammans i en och halv timma. Under den tiden så hittade vi pluppen i guld OCH det borttappade helt oviktiga örhänget som varit borta i flera år. Förstår ni hur många gånger den mattan har varit dammsugad under dessa åren? Inte nog med det, vi har dessutom ett antal gånger haft städare här med special-dammsugare som verkligen rengör mattan. Ändå så kom det igår fram. Ungefär på den platsen där jag trodde det landade för flera år sedan.

Jag gav upp efter en och en halv timmas tröstlöst letande i en långhårig (dammig) ryamatta. Jag kände igenom mattan kvadratcentimeter för kvadratcentimeter med händerna. På området som den borde landat. Inget örhänge. Många upptrasslade matttofsar var det enda som jag lyckades med.Maken fortsatte i tjugo minuter till. Skam den som ger sig. Han HITTADE det!

Från att ha haft en väldigt o-rolig dag så blev det ett väldigt lyckligt avslut. Mammas örhänge som hon hade varje dag som natt hittades. Jag kommer fortsätta att ha henne nära. Att det inte var sista gången ett av örhängena tappades, det vet jag. Nu är jag bara glad att maken fortsatte att leta i natten. Fast att det blivit ny dag i det tröstlösa letandet. Det hittades ungefär där det borde ha hamnat. Helt makalöst vad en matta kan svälja mycket.

Idag blir det en väldigt rolig dag. Även om saker går sönder, för örhängena är på och jag är lycklig. Jag ska dessutom strunta i fogsanden och baka istället. Det blir jag också glad av.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Inte världens undergång

Det har varit flera gånger att jag prata om världens undergång. Båda gångerna så handlade det framför allt om min klimatångest. Att vi tillsammans håller på att förstöra världen vi bor på. Samt att min autistiske son faktiskt skulle göra något åt att världen går under om han kunde.

Det är fantastiskt. Men idag skulle det handla om att världen inte går under. Inte för att jag har slutat ha klimatångest, utanför att det är ett helt annat ämne. Jag har inte tränat på väldigt länge. Världen går inte under av det. Men jag mår sämre.

Jag dör inte. Jag äter och jag sover ibland. Då dör man inte. Inte än. Om man inte sover någonting då blir det jobbigare. Om man är tvungen att jobba heltid och sova lite blir också tufft. Fast det gör jag inte så än lever jag. Och världen går inte under av att jag sover lite heller.

Jag gjorde yoga varje morgon i många månader. Varje morgon. Jag hade fått upp rörelserna till att bli riktigt bra. Jag nådde dit jag skulle. Jag hade inga extra tillbehör för att jag inte kunde göra rörelsen helt ut. Det kändes bra. Mycket bra.

Sedan började jag jobba på halvtid. Vilket jag borde gjort länge enligt experterna. Problemet med det är bara att då finns inte utrymme för något annat. Alls. Maken tar hand om allt det praktiska. Jag får inte ens tänka på att göra andra saker. Om jag nämner att blommorna måste sättas i ide för vintern så är han och gör det.

Vilket innebär att yogan har blivit bortprioriterad. Jag kan heller inte göra andra uppdrag som jag verkligen gillar att göra, som att föreläsa. Helst om barn i familjer med missbruk. För att verkligen kunna påverka för att alla barn ska ha en säker uppväxt. Det är på paus. Kraften finns inte.

Inget av detta är världens undergång. Den står kvar oavsett om jag tränar eller inte. Eller om jag föreläser eller inte. Men det blir lite sämre, och jag antar att det inte bara gäller mig.

Det finns ändå en kraft i att världen inte går under av att jag inte kan. Att världen kommer överleva utan mig. Det ger mig tillförsikt även till min klimatångest. Att världen är stark. Världen just nu har det lite jobbigt. Världen sover lite för lite. Men om vi prioriterar rätt så kommer den att överleva även på halvfart för ett tag. För att sedan kunna gå på helfart igen.

Världen går inte under. För jag yogar inte. Och jag är glad ändå. Snart så kommer jag tillbaka till att yoga. Kanske inte varje dag. Men på en ledig dag. Snart så kan jag göra något när jag är ledig. I mer än en kvart. Eller att maken gör alla kringsysslor. En dag så kommer jag igen, tillsammans med världen (hoppet finns).

Ta hand om dig och vår jord. Vi hörs imorgon.

Världens undergång

Efter trädklippandet så blev gårdagen lugn. Det var riktigt höstväder ute. Ruggigt, regnigt och framåt kvällen riktigt blåsigt. Skönt att pricka in rätt dag att ta det lugnt på. Jag gillar hösten.

Det som är mindre bra med att ta det lugnt för en med klimatångest är att nyheterna börjar gro i skallen. Som till exempel har en rapport släppts från FN som säger att 90 procent av alla biljoner som ges i jordbruksstöd varje år är dåligt för klimatet. Du kan läsa rapporten här:  FN-rapport.

Anledningen är att de som får mest pengar i stöd är de som producerar socker, ris, mjölk och nötkött. Alla fyra stora bovar av att släppa ut växthusgaser. En annan sak som lyfts är att naturområden omvandlas till jordbruksmark vilket förstör för den biologiska mångfalden. Som sagt du kan läsa hela rapporten om du är intresserad.

Det jag tycker är jobbigt är att det verkar inte finnas något sätt för att vi ska lyckas. Vi behöver djur som ger oss öppna landskap. Betesdjur. Som ger växthusgaser. Men om vi bara äter vegetariskt så förstör vi den biologiska mångfalden med att ha jordbruksmarker.

Vad ska vi göra? Ska vi lägga oss ner och dö? En del hävdar att vi är överbefolkade så att det faktiskt skulle hjälpa. En del hävdar motsatsen. För en som har klimatångest så börjar det bli svårt att veta vad som är rätt och fel.

Jag dricker te som man inte borde. Kaffe går inte dricka, vilket jag heller inte gör. Allt handlar om att göra kaffeodlingarna klimatsmarta. Jag gissar att detsamma gäller för teodlingarna. Vilket verkar vara svårt. Jag vet inte vilket som är värst te eller kaffe. Kaffe odlas tydligen oftare på mindre gårdar medan te är oftare stora plantage.

Det jag vet är att både te- och kaffeodlingar behöver bli bättre för klimatet. Ändå fortsätter vi alla att dricka det som om det inte fanns en morgondag. Fast om vi dör så kanske det var räddningen, eller hur var det?

Att ta det lugnt är inte alltid bästa medicinen. Tur jag hade trevligt fikasällskap som ockuperade tankarna lite grann. Idag ska tankarna hållas i schack av att byta de sista låsen. (Och den förhatliga städningen.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Om världen finns då.