Mamma hade fnissat gott åt oss när vi satt där, minstingen och jag. Minstingens fina vas gick sönder i korsdraget och vi kom fram till att Kintsugi vore det bästa att laga den med. En japansk lagningsteknik som framhäver skadorna istället för att försöka dölja desamma.
Jag kan avslöja att det var ganska svårt. Det var epoxilim som man skulle pensla med guldpulver när limmer fortfarande var klibbigt. Jag kan avslöja att väldigt mycket var klibbigt ett tag. I beskrivningen stod det att man skulle ha handskar många gånger. Vilket stämde mycket bra. Vi gjorde av med många handskar. Många fler än vad som var med i paketet.
Jag var smart nog att också ha underlägg till arbetet. För limmet blev som sagt lite här och var. På bilden syns minstingens vas. Som blev riktigt bra när det var klart. Den hade ju dessutom guldstrimmor i sig innan. Min ena blev också bra. Den andra mindre bra. Det är ganska enkelt om man bara ska laga lite grann. Men är det många bitar så är det svårt att få limmet snyggt applicerat. Särskilt när det ska vara fint på utsida och insida. Är det bara ena sidan blir det mycket lättare.
Vasen var det viktiga. Jag kommer nog att göra det igen om något går sönder. Vi hade jättemysigt tillsammans. Nu när minstingen inte bor hemma längre så var det speciellt att få vara men honom och prata minnen om mormor och mycket annat. Som att tålamod är inte minstingens största egenskap.
Självklart åt vi god mat och mamma var med i allt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.