Att komma till mamma och hon hostar. Det är tufft. Jag är inte så orolig för att hon har covid. Snarare så blir jag bekymrad över att hon nu blir isolerad tills de har svar på om det är covid. För alla andras skull. Att vara begränsad i sin rörlighet, sitt tal och bara träffa andra vid fika och måltider är svårt nog.
Att då bara få träffa personal några gånger om dagen. Det är ingen höjdare. Att äta alla måltider på rummet. Att inte få någon miljöändring alls. Jag var hos mamma igår. Så då fick hon sällskap när hon åt middag. Idag kommer hon inte ha sällskap.
Mamma är rosslig och har lite slemmig hosta. Inte mycket men den finns där. Igår hostade hon mycket. Den stora oron är att det är lunginflammation igen. Det är lätt att få det när man inte rör sig så mycket. Mamma kände sig inte sjuk. Det sa hon tydligt. Men hon var inte så med i samtalet. Vilket tyder på att hon kan vara trött.
Mamma har haft lunginflammation innan utan att ha feber. Det är bara vi som är nära som har märkt att något är fel. Och inget har gjorts förrän det nästan har gått på tok. Denna gången hoppas jag att de lyssnar på oss och ser till att det inte är varken covid eller något annat.
Vi bestämde igår att det blir fler besök denna veckan. För att hon ska slippa vara helt ensam. För det är inte kul, att vara ofrivilligt ensam. Idag firar de dessutom måltidens dag med nygräddade våfflor. Jag hoppas att de kommer in med det till mamma. Det är inte säkert. För det är en aktivitet som innebär att man gör våfflorna tillsammans i dagrummet. Och om man inte är med så har man valt att man inte vill ha. Men det tänker de säkert på. Personalen är bra som jobbar med mamma.
Jag fick visa mamma lite bilder på hur fin en av mina klematisar är. Den planterades i våras. Den blev bara en liten kort stängel. Min expert tyckte jag skulle klippa ner den i slutet på juli. Det har kommit två en aningens längre stänglar på den. Och nu har den massor av blommor. Den är liten men väldigt vacker. Med flera knoppar dessutom. Jag undrar om de hinner slå ut också.
Jag har höstpyntat på trädgården. Jag har planterar lite ljung. Jag passade på i det fina vädret. Mamma tror inte att jag är hennes dotter längre. På ett bra sätt. Bara att hon aldrig trodde att jag skulle börja med att plantera så mycket. Tänk vad klimatångest kan göra. Och med en mamma som man kan fråga så går det mesta.
Jag har planerat några julrosor också. Hoppas att de kommer överleva. De ska in i mina jättekrukor senare. De som jag inte kan plantera i förrän jag vet var de ska stå på heltid. De går knappt att flytta med bara lecakulor i botten. Så nu är de i en kruka som går att flytta. Tillsammans med höstsliverax och murgröna. De trivs på platsen så hoppas att även julrosorna gör det.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.