Men det är lite för mycket nu. Denna veckan började äldsta sonen skolan igen. De har haft semester på fem veckor. Han började i torsdags. Nu börjar vardagen igen. Det innebär att vi har behövt jobba på att ändra tillbaka rutinerna för att komma in i skolrutinerna.
Det är jag som behöver se till att det fungerar. Det är helt okej. Jag är hans mamma och kommer vara det hela hans liv. Om det bara vore det. Nu är en pågående pandemi. Han behöver hjälp med mer än det vanliga. Och det är ju inte hans fel. Jag får hjälpa honom med hans handling till exempel.
Han ringer alltid och kollar om det fungerar. Vilket det alltid gör. Jag ändrar på annat eller löser någon som gör det. 99 procent av gångerna så är det jag. Han skickar en handlingslista. Listan innehåller väldigt mycket samma men det kan skilja på något. Han skriver alltid listan utifrån vart sakerna finns i butiken. Lika roligt varje gång.
Vår tvättmaskin gick sönder för ett tag sedan. (Det kan du läsa om här). Strax efter gick EN av äldsta sonens tvättmaskiner sönder. I tvättstugan har de två maskiner. Det finns två tvättstugor. Nu har jag fått hjälpa sonen med att tvätta. För det går inte att följa sitt schema på att använda en tvättmaskin. Det är helt uteslutet att gå till ett annat hus och använda en annan tvättstuga.
Han har ringt varje gång för att kolla om jag kan tvätta. De har varit utan den andra maskinen i några veckor nu. Det gick inte beställa någon maskin för att det var semester. Nu är den beställd och den kom hem i fredags till leverantören. I veckan som kommer så ska den levereras och installeras. Allt detta måste förberedas och vetas om. Naturligtvis ber han inte när han egentligen behöver. Först finns tanken att han ska försöka frångå sina rutiner och tvätta med en maskin.
Det fungerar aldrig. Så nu tvättar jag. Jag gör gärna detta. Missförstå mig rätt. Men det är lite mycket nu. Jag hinner knappt med att finnas själv emellan. Äldsta sonens hjälp i övrigt är som vanligt och på det allt extra. Extra går bra när det är en maskin eller något annat oförutsett som händer. Men en pågående pandemi kan jag vara utan just nu. En som har pågått i flera månader och kommer så att fortsätta minst året ut. Det räcker nu.
Idag ska jag förutom att finnas och hjälpa min son också måla staket. Igår så blev det sexton sektioner klara. Idag har vi åtta kvar. På bilden är det närmsta staketet bara tvättat. Det bakom mot tomten är struket två gånger. Det ska strykas tre gånger på samma dag helst. Detta året, nästa år är sista strykningen. Åtta sektioner blir lätt som en plätt. Tvätten klarar sig själv och upphängningen sker när det är torktider på staketet.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.