Det går bara inte. Även om jag förstår det, så gör jag det inte. Igår var sorgen och saknade stor efter mamma. Att inte kunna ringa mamma och berätta vad som hänt. Att mamma inte kunde säga vad skönt att det löste sig. Att tappa mammas örhänge gjorde att sorgen blev jobbig, igen. Jag tappade en del av mamma, igen.
Mamma och jag var väldigt lika. Jag ärvde en massa genetiskt men också från miljön. Jag ärvde inte hennes intelligens, den hoppade över en genration. En del har jag men det mesta behöll hon. Det jag fick från mamma genetiskt var hennes längd, hennes händer och hennes fötter. Jag fick det blonda håret. Antagligen det grå också. Vi har likadana örsnibbar, samma ansiktsform. Jag fick hennes drakklor. (Starka naglar som knappt går av när man klipper dem.)
Jag fick INTE hennes krulliga hår. Jag har bara krulligt när det är långt. Jag fick inte hennes gröna ögon. Jag har blå ögon.
Jag fick också en del dåliga saker, som huvudvärk, urinvägsinfektioner, gallblåseinflammation och gallsten. Allt som mamma led av från och till som jag också gjort. Bröstcancer är inte från mamma och ingen annan i släkten heller. Helt ensam om den, vilket är positivt. Skönt också att jag har två söner som inte kan ärva min dåliga gen.
Från miljön så har jag också en massa från mamma. Inte så konstigt eftersom mamma blev ensam med oss precis när jag börjat skolan. Lång tid att göra avtryck på. Mammas envishet har jag lika mycket som henne. Hon behöll allt och jag apade efter. Jag har stor empati precis som mamma. Hennes var nog större. Hennes öga för detaljer har jag också ärvt. Att se alla och ändå inte försvinna.
Igår var det mycket som gick genom huvudet om hur lika vi var. Samtidigt så var vi väldigt olika. Mamma pratade aldrig om sådant som var jobbigt för henne. Inte med mig i alla fall. Jag är väldigt öppen om sådant som är tufft för mig med andra. Kanske mamma var det med andra också men inte med oss barn. Kanske minst med mig som var minstingen.
Mamma gnällde aldrig. Hon kunde vara arg och säga ifrån men inte gnälla. Inte till någon, kanske sin sambo. Jag gnäller mera. Tydligen väldigt mycket när jag kör bil, om ni frågar mina barn. (Ingen kan köra bil utom jag.) Jag blir också arg och se till att göra något åt det. Samma som mamma.
Om man skulle få reda på något från mamma så var man tvungen att fråga. Mamma skulle inte berätta att hon hade ont i huvudet eller urinvägsinfektion om man inte frågade. Jag kunde se på mamma men hon gnällde aldrig. Hon var alltid ärlig vid en fråga. Hon försökte inte slingra sig, utan svarade utan omsvep.
Det går inte få in att jag kommer aldrig mer ha ett samtal med mamma. Jag kommer aldrig få hjälp med något av alla mina bekymmer av mamma igen. Det är jag som får ta över den rollen nu. Att finnas för mina barn, när de behöver mig. Mamma finns nu genom oss men inte hos oss. Det går inte in. Igår var en sådan dag där jag inte ville förstå.
En annan sak som vi inte var lika på är bakningen. Mamma bakade inte. Efterrätter räknas inte, för det gjorde hon. Men bullar, det gjorde hon aldrig. Det fanns en sak hon bakade, Tuppkaka. Bra var den också. Jag bakar desto mer. Allt möjligt och gärna sådant jag inte gjort innan. Även inom mat, vilket mamma också gjorde. Testade gärna nya saker. Hon kunde få inspiration från recept men hon följde dem sällan. Jag är likadan. Det är dock svårare att inte följa recept i bakning än i matlagning. Jag börjar bli bättre på det får jag ändå säga.
Igår blev det en mjuk-seg kaka. Jag vet inte vad den heter men den blev god. Jag ville få användning för min goda aroniasylt. Vilket jag fick även om det antagligen blivit bättre med marmelad eller fast sylt. Kakan blev god och med vispad grädde blev det väldigt gott. (Det jobbiga, mamma hade tyckt om den.) Faktiskt så stelnade sylten till lite när kakan var helt kall. Får se idag hur den är på fikat. Den kommer att bakas fler gånger och eventuellt med fast sylt nästa gång. Jag kanske ska prova att göra syltkakor med lite knäckigt havretäcke. Att experimentera är väldigt kul och utmanande, precis som mamma.
Idag blir den en dag med förberedelser. Jag ska ordna lite seminarier. Något som är lite svårare just nu men som jag är väldigt duktig på annars. Det är spännande och utmanade. Jag ser fram emot när det är klart. Jag ser fram emot att det blir väldigt bra så att jag kan njuta av att gjort något bra. Det ser jag fram emot. Att göra det bra.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.